lördag 19 januari 2019

I städtagen


Det ser så otroligt skönt när katter sover. De kan lyfta på ena ögat lite sött då och då för att se vad vi håller på med, för att sedan återgå till sovandet. Tänk ändå. I morse gjorde jag och Robin något riktigt galet, vi sov hela morgonen fram till klockan elva. Ljuvligt skönt, men ovant. Vi hade inte ställt några klockor utan tänkte väl aldrig tanken på att vi skulle få sova så länge. Tur nog hade vi inga stora planer för dagen annat än att vara hemma och dona på.


Efter att frunchen hamnat i våra magar satte jag igång med att stryka gardiner. Ville byta gardiner i alla rum så det blev ett väldans strykande. Andra gardiner kan göra så mycket för känslan i ett rum. Det känns rent och fräscht på något sätt. Efter allt strykande hjälpte jag minstlillan att städa sitt rum och när dammsugaren liks var igång städade jag av golven i alla andra rum på ovanvåningen och dammsög alla dem. Puh!


Tycker så mycket om tapeten som vi hittade under en hel hop av lager i ett av rummen uppe. Som du ser är den inte så hel tyvärr. Den finns i en liknade version i nyproduktion och jag är väldigt sugen på att tapetsera den i hela detta rum. Vi får väl se hur det blir med det. Än så länge får jag glädja mig åt denna lilla vägg.



Dagar hemma med min familj är bland det bästa jag vet.

fredag 18 januari 2019

Vårt januarihem


Blev hemma en dag på grund av en konstig yrsel. Det är inte en sådan fröjd att vandra runt i hemmet då allt omkring en hamnar i en konstig gungning. Passade istället på att vila i soffan, glo på netflix och redigera lite bilder jag inte tagit under några dagar men inte tagit mig tid till att fixa med. Bilder från vårt januarihem.


När julen vandrat ut ur huset blir det lätt väldigt tomt över allt. Tomt, men ljust och fint. Julgardinerna hänger uppe fortfarande, men jag hoppas på att få lusten till att stryka och hänga upp andra. När alla julblommor nu dött ut fyller ja deras tomma platser med våriga fina.


St paula är en av mina favoritblommor. De kan bli rätt tråkiga den tid de bara består av blad, men när de blommar älskar jag dem.




I köksfönstret står denna söta begonia och lyser.


Utanför fönstret är det vitt och kallt. Vi har haft och har kalla dagar den senaste veckan. Runt tjugo minus. Men det är ju så det ska vara så här i januari.


I vardagsrumsfönstret ligger katten Severus och kikar ut.


Eller nosar på de fina tulpanerna jag köpte mig dagen innan tulpanernas dag. Nu börjar tulpanknarkar tiden.




På bordet intill sitter Gordon och känner sig deppad över sin tillvaro. Han är inte alls förtjust över vår nya familjemedlem Severus. Severus låter Gordon inte vara i fred många sekunder och han gör sitt bästa för att hitta så smarta gömställen som möjligt för att få sova i fred.


Julkulorna har jag haft så svårt för att städa undan. Granen är fortfarande så fin och barrar nästan inte något alls. Här om dagen tog jag i alla fall ner kulorna och de andra pyntet från granen, nu står den alldeles grön och kal och väntar på att bli ett med naturen.


Varför ska man packa ned något som är så vackert egentligen?


Gordon blev förresten även av med sin plats på bordet. Severus sitter där istället och gottar sig av den värme Gordon lämnat. Jag suck, vad ska jag göra? Har tänkt boka in en tid för kastrering för Severus, kanske blir det lugnare här hemma efter det för Gordon.


Jag och minstlillan hade en dag för bara hon och jag. Vi fikade med hennes (typ) jämngamla kusin och hennes mor, vandrade runt lite på stan och åkte en sväng till min mormor. Före vi åkte till mormor tittade vi in på en blomsterbutik för att köpa en bukett tulpaner till henne. Minstlillan proppsade på rosor istället och ville även köpa en lila bukett till sig själv. Klart hon fick. Delar gärna med mig av min blomsterkärlek.



Lika svårt som jag har för att plocka bort vackra saker har jag för att stå emot det jag tycker är vackert. Har blivit mycket bättre på det och tänker fortsätta att kämpa med det under hela det här året. Dessa fina näbbskor köpte jag en dag för trettio riksdaler. De är rätt nötta och skinnet är alldeles torrt. Jag hoppas så att de går att rädda. Är ingen hejare på skovård, men jag ska göra mitt bästa för att få dem fina och hållbara.


Visst är de vackra? Jag får dåndimpen av sådana vackra ting.


Porslin, kaffe, goda kakor och tulpaner får jag också dåndimpen av. Särskilt så här tillsammans.


Hoppas att du får en fin helg!

söndag 13 januari 2019

Sätta stopp


Kläder, tänk vad jag älskar kläder. Som jag skrev i något inlägg för länge sedan så gav mig second hand butiker mig en helt ny värld av möjligheter till att hitta det jag tycker om. Jag har aldrig varit någon som följt modetrender, utan faller ofta pladask för det som är lite udda. 
Detta år har jag bestämt mig för att se, använda och laga det jag redan äger. Det är svårt, för jag blir lätt blind för det som redan finns och tittar med längtansfulla blickar åt det jag inte har. Vilket i och för sig inte är så konstigt, det är kul att få klä sig i något som är man inte haft i sin ägo förut.
Jag hoppas mycket på mig själv att jag faktiskt ska klara detta. Har försökt förut och misslyckats, men i år kanske.


Lappa och laga, det tar tid, men vilken tillfredsställelse det ger när det är gjort. Jag är inget vidare duktig på att sy, eller rättare sagt jag har inget tålamod till det. Det blir verkligen en utmaning att ge sig i kast med att börja sy och laga.


Det är med att hitta små nya vackra, fulfina, underbara fynd på loppisar är något jag verkligen älskar. Men det kan också bli för mycket. Jag har inte tänkt att sluta helt och fullt, nej det är fortfarande något jag vill få göra, men att mest titta och inte köpa. Om det är något jag verkligen letat efter jo visst, men inte bara för köpandets skull. Lyckas jag till exempel ramla på det där skåpet som jag längtat efter så mycket, då finns det inga betänkligheter. Är det istället så att jag hittar massa jättesnygga julkulor, plåtburkar eller porslin, då får jag allt ta och behärska mig.


Har idag ägnat mig åt att plocka ihop allt som hör julen till. Försökt att sortera och dela upp allt och stoppa i olika lådor beroende efter när de kommer att tas fram igen. Barnen har fått varsin egen låda att packa sina egna julsaker i. Nästan alla julblommor har dött så när på en stackars julstjärna som tappert kämpar på.


Snart är allt klart. Då ska det dammas, strykas gardiner och dukar, plockas fram vinterpynt och inhandlas några nya blommor. Knirpande tulpaner är ett måste så här års. Blommor är något jag aldrig kan sätta köpstopp på. Hehe. Det ska bli så roligt att få göra fint i hemmet igen, efter att det på senaste tiden stökat till sig så mycket.


fredag 4 januari 2019

Glädjas åt det jag har


Ett nytt år med, som alla andra nya år ger, plats och möjlighet för nya mål och löften. Jag köpte mig ett nytt läppstift och tänker med det införa mer färg i tillvaron. Inte bara på mina läppar, utan mer som en symbol för mig att se på när jag behöver påminna mig om att inte tappa hoppet om mig själv. Jag tror att vi alla skulle behöva hitta hopp och tro på oss själva. Inte så att alla och en var tror sig själva vara oövervinnerliga och utan behov av luta sig mot andra runt omkring. Nej men att tro på att man klarar av att hitta lösningar och möjligheter till att vara en hel människa.


Jag har varit så otroligt rädd för att ta itu med mina problem. Har velat blunda för dem, men också innesluta mig i dem. När jag tillslut, med enorm hjälp av min man började söka hjälp har det gått år av möten, väntan (resurserna inom psykiatrin borde vara mer betalda, de är så duktiga men så begränsade och allt tar sådan lång tid) och tvivel. Jag har slutat att tro på att jag skulle kunna klara av att hitta lösningar på dem. Men nu har mitt hopp tänds igen. Hoppet måste få finnas där. Så att man kan klamra sig upp igen, igen och igen.
För tänk om jag kanske lyckas den här gången. Tänk om du kanske lyckas den här gången med det du försöker med! Så mycket värt allt det som krävdes av en att lyckas ta sig upp igen det faktiskt är. 


När jag ser tillbaka på året som varit kan jag inte se att jag har uträttat så många stordåd. Men jag känner mig inte så ledsen över det. Läka ihop, det är vad jag har försökt med. Har väl inte lyckats helt och kommer väl aldrig kunna bli det heller, men jag har kommit en god väg. Många stunder har jag letat mig bort från människor och bara varit själv. Jag har till och med behövt vila från min egen familj. Jag har stora behov av ensamtid, men det är inte så lätt att finna i ett familjeliv. Vilket är ju så det ska vara, en familj ska ju umgås med varandra. Tack vare min man, min mor och far har jag fått många sådana tillfällen under året. Känner mig så tacksam till Gud för allt han givit mig.


Jag har gjort några löften till mig själv inför detta år. Hoppas på att kunna hålla dem.

-Ge min man tid till att göra det han själv vill.
-Se mina barn. Kanske också hitta en helg åt dem var att göra något de själv vill utan syskon tillsammans med båda eller en av sina föräldrar.
-Dra åt snaran till loppisköpen. Jag älskar att gå på loppisar och ääälskar att köpa fina saker. Men i år måste jag stanna upp och glädjas åt det jag faktiskt redan äger. (Oboy, det är det absolut svåraste av mina nyårslöften.)
-Sticka klart min egen islandströja och en var till två av mina svägerskor.

Att se, värdesätta och glädjas åt det jag har får bli nyckelorden för detta år som ligger framför. Det innefattar inte bara prylar, utan vänner, familj, boende, jobb och den kropp jag fått.
Kommer väl knappast lyckas fullt och helt, men då kommer det ju alltid nya år med nya möjligheter. En kan ju bara göra så gott en kan. Misslyckas det gör vi ju alla hela tiden. Det viktigaste är ju mer vad vi gör av våra misslyckanden.

Nu hoppar jag till något annat, eller ja det har ju också med nyår att göra, nämligen vårt nyårsfirande.


I år hade vi inte gjort några som helst på nyårsfirandet. Det enda vi visste var att jag skulle jobba sju till sexton och Robin skulle ha brandjour.
Det blev ändå ett riktigt mysigt firande i all stillhet hemma i vårt hus. Jag bjöd in min stora lillebror och sedan var vi bara vår lilla familj och han hela nyårshelgen.


Barnen fick en fin förrätt gjort på frukt och bär omvandlat till olika djur.


De de vuxna hade Robin tillagat en magiskt god förrätt gjord på räkor, frukter, avokado, het chilipepparsås picklad lök.




Till middag fick barnen fich and chips och vi vuxna massvis av grönsaker i ugn och rostbiff. Allt hade min käre man lagat till.


Till efterrätt fixade min bror och barnen till en jättegod fruktsallad med glass och kola och chokladsås.


Vi spelade lite spel. såg på film och strax innan tolvslaget gick vi ut för att tända tomtebloss.




Vi kunde inte har fått ett bättre avslut på året.

söndag 30 december 2018

Mellandagar


När kattskrället hoppar upp i fönstret och river ner min ljuvligt vackra amaryllis med sex blommande klockor då är han inte alldeles populär kan jag förtälja. Några klockor höll sig kvar, men några gick av. De fick hamna i en vas istället och den långa vackra blomman hängde jag upp och ner i fönstret. Det blev riktigt vackert. Men nog känns det bra surt att den som hade så många klockor skulle rivas ner, men sånt händer.





Mellandagarna är så sköna. Jag jobbar några av dagarna, men annars är vi mest bara hemma. Jag har satt upp den vackra julbonaden jag fick av mina svärföräldrar i julklapp. Den är från min svärmors föräldrar och jag tycker att den är så fin. Fick en till också, men den har jag inte riktigt funnit någon plats till ännu.


Det blev en väldig massa böcker till mig i jul. Sicken lycka alltså. Tre av dem hade jag önskat mig, "Jul i Bullerbyn", "35 vantar" "Sticka varmt och mönstrat". Jag blev så glad. De underbart illustrerade Harry Potter böckerna har jag länge velat köpa, men inte känt att jag haft råd med. Så roligt att ha i sin ägo.


Denna nyutgåva av Astrid Lindgrens bok om barnen i Bullerbyn är ju så otroligt vacker. Jag skulle kunna bo i varje bild.


Jag vill leva i allt julfint så länge så länge.


Lackstången är färdiganvänd för i år, men får ligga framme bara för att de är så fina.


Min son vet hur mycket jag tycker om Karl-Bertil Jonssons jul. Dagarna innan han gick på jullov lånade han hem boken till mig från biblioteket. Så gulligt av honom. Jag kan höra berättarrösten och karaktärernas röster i huvudet då jag ser på bilderna och läser texten.


Granen står så grön och grann och har nästan inte barrat ett dugg.


Idag fick vi fira käre far i huset som fyller hela 37 år. Tjejerna hjälptes åt att garnera tårtan med hallon och grädde.



Riktigt tjusig blev den, tårtan och god. I morgon är det nyårsafton. Jag ska först jobba sedan ska vi äta en massa gott och vänta in det nya året min lilla familj och min äldre lillebror.