torsdag 29 juni 2017

Vardagsvackert


Nu och då bara måste jag ta upp ett eller flera ägg ur förpackningen och fota. Det har ju så roliga former, inget är det andra likt. Bara hur toppen som helst. Lite svårt att veta hur länge man ska koka dem, men man får försöka hitta några som är typ lika stora i alla fall så de blir klara ungefär samtidigt. Jag tjatar om det nu och då, men jag säger det igen, tycker så mycket om det vardagsvackra.


Som att stanna upp och se ner på de fina gulorna innan jag vispar ihop dem till den blivande pannkakssmeten. Vackert i det lilla.


Det blev pannkaksfest i trädgården i dag. Vi äter pannkaka (minst) en gång i veckan, men det blir ju lite extra kul att kalla det för fest. SÅ galet gott det kan vara denna enkla maträtt.


Provade på att göra "blåbärsfluff" idag. Det är ett recept som finns i Underbara Clara och Annakarins senaste bok Glad sommar. Jag tyckte att den var god, men jag tror att jag ska ställa den i frysen nästa gång och göra den till glass. Hade inte fått den tillräckligt kylig i kylen och en sån här varm dag som det var idag då vill man få i sig lite kyla.


En liten kaffestund tillsammans med min man. Tycker som bäst om kaffe på morgonen, men har börjat att tycka om eftermiddagens kaffestund också. Minns ni min lycka för typ en vecka sedan när jag hittade en kaffekopp till mitt ostindia fat. Tänka sig, alldeles nyss fann jag ett fat och en kopp till. Kan nästan inte tro det själv. Så fina! De är lite olika storlekar, men det gör ingenting. Vackert i vardagen.

Något annat som är mig till glädje och så vackert i min vardag är mina blommor.








Och mina barn förstås. Här är minstlillan med fel sko på fel fot. Som vanligt.


Hon kommer gärna och hjälper till, varje sig jag har lust för det eller ej.

Jag har kämpat mycket med mig själv den senaste tiden. Eller ja det gör man väl i och för sig mer eller mindre hela långa livet. Men nu är ja såå less på att ständigt åka ner i diket. Att hela tiden bli så tungsint. Jag är upp och ner jämt och ständigt och har varit så hela mitt liv, men den senaste åren har det faktiskt mest varit ner. Små korta stunder över ytan, sedan ner igen i mörkret. Fy!
Började träna efter jul och tänka sig vad en timma i veckan kunde göra mycket gott för kroppen, plus promenader och cykelturer förstås. Men tungsintheten, den försvann icket. Icket det minsta.
Jag har nu, känner mig så stolt över mig själv för att jag gjort det, sökt hjälp och fått börja äta medicin. Jag är så emot medicin, tar nästan inte ens Alvedon om jag har ont i huvudet, men nu bara måste jag prova för att detta går ju inte längre.
Än så länge har jag inte ätit den så länge så jag kan inte riktigt säga vad den har för långtidsverkande effekt, men jag undrar, har du någon erfarenhet av medicin för att må bättre psykiskt? Har den hjälp dig eller har du mått bättre på någon annan hjälp?

onsdag 28 juni 2017

Äntligen händer det


Det är så spännande att få bo i ett gammalt hus. Jag och Robin håller på med två projekt i huset just nu. Stora lillasysters rum och ett rum som förut var ett kök på ovanvåningen. Ursprungligen var vårt hus ett hus för två hushåll. Min gammelfarfar Konrad och hans svåger byggde detta hus och Konrad och Eufrosyne bodde sedan på ovanvåningen och Johan och Signe på nedervåningen.
Jag har idag och igår slitit bort en plastmatta (och en vansinnig mängd spik) och tagit fram ett fint trägolv. Det är häftigt att tänka att på detta golv har min farfar vandrat på med sina barnatassar.
Man stöter också på en hel del fina (och fula) tapeter i ett gammalt hus. Denna vackra tapet hittade jag i garderoben innanför stora lillasysters blivande rum. Sååå fin!

Jag har längtat så mycket efter det två rum som vi nu håller på med. Emylindas gör vi ordentligt och fint, medans det gamla köket "bara" görs så att det går att brukas. Jag har tagit fram golvet, vilket jag "bara" har sopat, dammsugit och skurat.
Får vi veta att vi med säkerhet kommer att få bo kvar i vårt hus kommer vi att renovera rummet ordentligt och slipa upp golvet. Och tapetsera om. Nu har jag slitit ner en hård skiva (vet ej vad den heter) och tagit fram en mycket gammal, väldigt sliten och trasig tapet. Tycker att den är vacker. Det ser säkert skräpigt ut i många andras ögon, men jag är bara glad över att nu kunna använda rummet. Fint att det gamla får se dagens ljus igen.


Jag blir väldigt lycklig av småsaker. Hyllbård är en sådan sak. Har under en tid hållit ögonen öppna och letat efter fina hyllbårder. Har en del som sitter i vårt skafferi, men jag har också velat ha någon fin i köksskåpen. Blev spritterlycklig då jag hittade denna ljuvliga hos Husmodern.se och nu sitter den uppe och gör en glad då man öppnar sitt skåp för att ta ut sitt porslin.  



 Vackra fina, doftande liljekonvalj. Tog med mig en bukett in i Emylindas rum medan jag slipade väggarna. Åh vad det doftade gott istället för den äckliga spackeldamslukten.


Förgätmigej.


Det här är fönstret i det gamla köket. Här lyser solen in stora delar av dagen och det är ett sådant fint rum. Det känns så bra att äntligen få använda det istället för att ha det som "skräprum" som det har varit de år vi bott här. Framför fönstret kommer vi att ha ett långt arbetsbord där datorn kommer att stå. Symaskinen och plats för pyssel kommer bordet också att finnas till för. Några garderober (fula, men praktiska) som fanns i huset när vi flyttade in kommer att stå i detta rum och förhoppningsvis sluka en hel del jocks. Äntligen mer förvaring.
Mer bilder på rummet kommer senare då jag är lite mer "klar".

måndag 26 juni 2017

Vackerheter


I ett hörn, lite bakom, där det nästan inte syns om man inte vet att det finns, växer ett helt hav av liljekonvaljer på vår gård. Jag älskar doften från liljekonvaljerna och nu har de börjat att blomma och dofta.


Det är så vackert med flera vaser tillsammans i en liten grupp.



Hittade fint garn på en loppis. Tänker att det kommer att bli vackra julstrumpor.


Vackra fina rabarber blir god, god rabarberkräm.


Mumsigt godis i vacker burk.



Smoothie. SÅ in i vassen gott! OCH vackert.

söndag 25 juni 2017

Regntungt


Ute fullkomligt vräker regnet ner. Robin har tagit stora lillasyster med sig på Gudstjänst, medan jag och de andra två stannar hemma. Tycker lixom om regniga dagar. Eller rättare sagt, jag tycker om variation. Att det gärna får vara varma soliga dagar, någon blåsig och någon regnig lite huller om buller så där. Inte bara alla dagar bara ett slags väder.


Mina planer på att tapetsera om i vardagsrummet har jag lagt på is. Nu när vi inte ens vet om vi får bo kvar i vårt hus känns det inte så kul att lägga pengar på något som ändå inte ska stå kvar. Jag och Robin har lagt alla renoveringstankar på paus förresten. Förutom att göra klart stora lillasysters rum så klart. Det känns rätt så skönt att inte ha något stort att renovera för tillfället, men jobbigt att inte veta hur det ska bli med vårt kära Skogshägna. Just för oss är det väl egentligen inte värst. Värre är det för grannarna som lagt en massa tid och pengar på att bygga ut och våra andra grannar som bott på denna plats största delen av sitt liv.
Av Norrbotniabanans fyra olika förslag på dragningar, påverkar tre oss. En av förslagen går strax intill vårt hus och rakt igenom grannarnas. Känns inte direkt lajbans om jag säger så.




Plockar dagligen in nya små buketter med blommor av det som växer i dikena. Vackra fina blåklockor och rödklöver blev det denna gång. De små vita vet jag tyvärr inte vad de heter.



 Tänk att dessa små ska måsta bråka heeela tiden. Kan ibland bli så less så jag bara vill springa bort från eländet. De stunder de leker snällt är så sköna. Men de tar så fort slut.


Älskar utsikten från köksbänken. Älskar vårt Skogshägna med alla fel och brister. Älskar vårt fyrkantiga hus utan krusiduller. Även om jag verkligen älskar krusiduller. Jag hade tänk bo på denna plats så länge tills jag blev skrumpen och grå. Det finns säkert en annan plats som skulle passa perfekt för oss den med. Men då hade jag önskat att någon annan skulle få bo på och älska denna plats. Inte att den mejas ner och att det bara finns minnen kvar.





lördag 24 juni 2017

Midsommar


Moster Madde bjöd oss till midsommarfirande i henne och hennes mans sommarstuga. Vi blev så glada och tackade genast ja till inbjudan. På firandet fanns också min mormor och morfar, moster Kicki, hennes man och deras tre grabbar och lite senare på eftermiddagen kom mor, far och min bror Joel. Madde hade delat upp ansvaret för maten och vi stod för efterrätten. Vilket var också det enda av födan jag han med att fota. 


Jag gjorde chokladmarängtårta med grädde och jordgubbar och min Robin gjorde denna ursmaskiga bärpaj. I vår receptbok går den under namet; "Robins paj". Och ja den är suveränt god.


Min marängtårta blev rätt sliskig, men jag är ändå rätt nöjd med den. Har aldrig gjort maräng förut och kände mig väldigt nervös för att den skulle bli för hård. Men det blev tack och lov bra.

Förrätten och huvudrätten var så goda! Kunde nästan inte sluta äta. 



En midsommarstång är ju ett måste på en midsommarfest. 


Det var soligt, men kallt i luften. När vi gick ner till stranden slet barnen av sig kläderna och plaskade och badade för fullt, medans vi vuxna satt och frös och huttrade.


Vi stannade tills det var dax för minstlillan att sova, då begav vi oss hemåt. 


Det är ett sådant vackert ljus om kvällarna nu mer. Drog ut stora lillasyster i nattlinne och kofta för att få fota henne med midsommarkransen jag knåpat ihop. 


En sådan vacker tjej!




Jag blev rätt så nöjd med kransen.



Hihi, var ju tvungen att få prova den själv också. Det är sådana här tillfällen jag önskade att jag hade långt böljande hår så man skulle se lite mer passande ut med en krans i håret ;-P.

Efter att ungarna blivit lagda i sina sängar, begav jag mig ut en stund för att få fota lite norrländsk sommarkväll.





Denna plats är så magisk vacker.








Hade tänk stanna länge och invänta solnedgången och himlens alla sprakande färger. Men jag fick sådan hemlängtan efter min man, så jag satte mig i bilen och körde hem.






Just nu (ca kl 01.00) är himlen målad i blått och rosa. Hade varit magiskt att få stanna kvar vid sjön. Men det kommer fler tillfällen hoppas jag efter att få vara vaken om sommarnatten i den vackra naturen. Här i Norrland är det så vackert nu mer så det går nästan inte att veta vad man ska göra av sig själv i allt det vackra. Jag borde egentligen krypa till kojs, men det är ju så svårt när det är så fint ute just nu.