Välja själva?

Jag älskar att köpa kläder till mina fina barn. Nytt, men särskilt second hand. Än så länge får jag bestämma vad som ska inköpas. Elias har börjat att bli lite kinkig på vad han vill ha på sig, men än så länge har han inte så stor talan.

Jag vet det är hemskt att barn redan i 1 års ålder har fått en egen stil (eller rättare sagt den stil som deras föräldrar väljer att de ska ha), men jag kan samtidigt förstå varför. Det finns så otroligt mycket fina kläder att köpa, så det är svårt att stå emot.

Men jag tycker absolut inte barn ska ha sådana fina och dyra kläder så att föräldrarna knappt låter dem att leka med dessa kläder på. Ok på bröllop och fest, men inte till vardags. Jag mins en pappa till en kille på ett dagis jag jobbade på ett tag som sa; "Ni kan ju tänka på att han har dyrare kläder än jag, så ni kan försöka se till så att han inte förstör dem." Ska det vara så, att barn inte helt kan slappna av och ge sig hän åt leken, utan istället tänka på att inte förstöra sina kläder?

Det är sällan så att man ser barn på dagis med "fulkläder" på sig idag. Snarare tvärt om, det ser ut som att de ska på fest hela bunten.

Så är det ju med det mesta idag, Leksaker, kläder, skor, inredningen i barnets rum osv. Det är föräldrarna som bestämmer hur det ska se ut. Blev nästan rädd när jag såg på PLUS (var många veckor sedan) där det handlade om hur försäljarna spelar på föräldrarnas osäkerhet och rädsla på för att få sälja saker. Det som gjorde mig mest förskräckt var att höra att föräldrar väljer att köpa de dyra snygga leksakerna, framför det som barnet kanske själv skulle ha valt. Är barn och allt runt omkring barnet mer en inrednings detalj i våra hem?

Oj vad det blev mycket, måste bara få ta upp en sak till..

Tror ni inte att vi förstör mer för oss än vad vi hjälper. Jag menar, det finns så mycket vi vill ge våra barn. Jag talar till stor del till mig själv. Direkt Elias blir intresserat av något t ex att leka med bilar, matlagning (på låtsas och på riktigt), åka skidor you name it, så vill jag köpa det till honom. Det finns ju också så mycket att köpa både som leksaker, kläder och inredning och det behöver inte vara särdeles dyrt heller.

Det finns inte mycket som mina barn saknar.

Är det inte så att vi snarare hämmar våra barn än hjälper dem? Jag vet att det är roligt att köpa alla dessa kläder, skor och leksaker, men jag tror vi behöver stanna till och tänka efter varför vi egentligen köper dem. Jag tror inte barnen tar skada av att inte ha allt, snarare tvärt om.

Jag är absolut inte bästa på detta. Jag vill gärna själv få bestämma bland annat vilken klädstil mina barn ska ha. Men jag försöker verkligen att inte bestämma allt för mycket. Att det ska få gå föra att kläderna är sköna och praktiskt än att de är snygga.

Det fick jag verkligen sätta prov på när vi var i Gävle. Elias solglasögon hade gått sönder så han skulle få köpa sig ett par nya.

Det finns så väldigt många fina och tok snygga barn solglasögon. Jag tog ner en efter en och lät honom pröva. Men inga av dem jag tyckte var fina tyckte han satt så skönt på huvudet. Han bara slet av sig dem hela tiden och ville inte ha dem. Suck! Jag gav upp och Robin och farbror Peter fick ta över. De lät Elias mer få välja själv efter vilka han tyckte satt skönt. Vilket slutade med dessa;

Hugaligen så hiskeligt fula! Men Elias blev nöjd och lycklig. Och framför allt, han kommer säkert mycket hellre att använda dessa, än de andra mer snygga (enligt mig), men som inte satt så skönt. För solglasögons syfte är ju faktiskt egentligen att skydda ögonen från solen inte att vara en snygg mode detalj.

Måste få avsluta denna blogg med denna fina kusin bild. Oh så fina barn :D

Gävle

Nej men ska det kanske ta och bli vår nu kanske?? Får alltid en sådan inre panik denna årstid. Längtar så in i bomben på att snön ska försvinna så att jag måste ta djupa andetag varje gång jag ska gå ut genom dörren och stirra snön i vitögat för att inte bryta i hop. Jag vet ju att våren kommer snart så det är bara att vänta och njuta av den tid vi har nu.

Här om veckan drog vi ner till Gävle. Till Robins lillebror Peter, hans fru Frida och deras underbart söta son William. Vi åkte natt sitt tåg, fattar inte att jag kunde gå med på det, men det gick faktiskt förhållandevis bra. Jag sov bara cirka 60 minuter på ner resan, men ungarna sov gott i stort sätt hela vägen och det är ju helt fantastiskt. Kunde fantisera i hop många värre scenarier.

Det var så roligt att få se hur de bor och har det där nere. Måste erkänna att jag var lite nervös för att släppa in Elias i ett inte allt för barnsäkrat hus, är så rädd att han ska he sönder så mycket. Men det gick faktiskt också väldigt bra. Jag kunde slappna av, i alla fall lite.

Vi han med en hel del. Busa runt på leklandet delfinen, en shopping dag, en mys i hemmet dag, Peter och Robin fick ha en brödra dag med frisbee golf och middag med hockey på O´Learys och jag och Frida en kväll utan barn och makar med underbart god middag på restaurangen helt enkelt och bio efter det.

Det slog mig, vilken kväll det nu var, hur länge sedan jag och Robin tillsammans har umgåtts med andra vuxna människor efter klockan 20.00 om kvällarna. Vi var alla fyra rätt så trötta om kvällarna, men det kändes ändå väldigt lyxigt.

Tack Peter, Frida och William för en härlig vecka!

huga

Ops..detta inlägg blev visst aldrig publicerat... Lägger upp det nu i stället, det kommer snart ett mer daxfärskt :D (eh kanske inte ska lova för mycket :P)

Nej, jag är inte skapt till att vara ensamstående. Har gruvat mig lite att vara ensam med två barn en hel arbetsvecka, men det har faktiskt gått förhållande vis bra. Jag har i och för sig det mycket hellre det så här, att Robin jobbar dygnet runt är borta mycket vissa perioder för att sedan vara hemma och ledig rätt så mycket där emellan.

Det är så häftigt vad dessa småttingar lär sig så fantastiskt mycket och snabbt dessutom. Tänk om man själv hade samma inlärningsförmåga.

Stora E har under den senaste månaden börjat fascinera sig väldigt mycket för bokstäver. Efter julfirandet i Kristineberg fick han hem en stor hög med böcker som Robin fått när han var liten och i den högen hittade han sin favorit bok; Beppe Wolgers ABC-bok. Det har lett till att han nu kan hela alfabetet utantill. Häftigt!

Lilla E är just nu i någon slags tillväxtfas och vill äta hela tiden. Önskar ofta att hon kunde ta napp. Men nej det går icket. Hon bokstavligen kräks åt den. Det kan ju i och för sig bli lättare för storebror att sluta med nappen då inte lillasyster har någon, när den tiden infaller sig.

Jag har börjat försöka ge mig ut på promenader då lillan ska sova och storen är på dagis. Det är riktigt härligt, särskilt nu när det börjar lukta vår i luften. Önskar dock att jag hade någon att knalla med, blir lite trist i längden.

Ajöss för denna gång :D