Nu är vi hemma från några underbara dagar i Narvik.
Min son älskade detta landskap och formligen "arbetade sig fram som en maskin" (som Hanna så fint beskrev det) genom snö, kullar och berg.
Alltså det är så vackert så man kan nästan inte tro att det är sant.
Kände mig som en äkta friluftsmännisch där jag vandrade runt på fjället med lillgumman i pulksläden. Dock blev inte gumman lika entusiastisk som jag, utan låg och vrålade som en galning och ville sedan inte sluta gråta och skrika för än lång tid efter att jag plockade ut henne ur den.
Hmm...bättre utsikt från sitt fönster kan man ju försöka skaffa sig.. Havet och staden syns dock inte på denna bild.
Dagen innan vi skulle åka till Norge blev jag så rysligt nervös. Tänk om våra treåringar inte alls skulle trivas i varandras sällskap utan bara bråka och slåss? Vi skulle ju bo på en rätt så liten yta och nöta på varandra i några dagar.
Det gick faktiskt långt över förväntan. Jo visst blev det lite bråk i bland, det är lixom svårt att undgå, men annars så trivdes de riktigt bra med varandra.
Jag kan säga så här, det där med sömn blev det inte mycket av. Jag, Elina och Hanna satt uppe och surrade långt in på nätterna. Det var många ämnen som skulle betas av, bara för att klockan halkat i väg långt över midnatt behöver ju det inte betyda att alla samtalsämnen tagit slut.
Barnen, som inte alls brydde sig om dess mödrar suttit uppe stora delar av natten och kanske behövde sova ut på morgonen, vaknade som vanligt samma tid så det var bara att he sig upp.
Äsch, man lever ju bara en gång så det ska väl kännas.
Tänkte först att jag bara skulle lägga upp korten från den dagen med fint väder för att göra er riktigt avundsjuka.
Meen som jag skrev så var det faktiskt endast en dag som var så där solig och vacker annars var det regn och rusk. Detta ska visst vara den tid på året i Norge som det är mesta möjliga chans att få vacker väre, men det blev inte så för oss. Eländigt nog ledde detta till att det inte blev någon slalom tur för mig, vilket kan göra mig lite bitter, men det får väl bli en annan gång.
Det var bara och ge sig ut och lotsas att det fortfarande var lika vackert och njuta ändå. För barnen hade vädret inte alls någon större betydelse utan de leka och hittade saker att sysselsätta sig med lika bra ändå.
Det är ju så förgjortat eländigt att det ska vara så långt till Narvik. Det blir en hel dags tågresa, men det var det värt.
Tågresan gick faktiskt riktigt bra. Med lite film, böcker, fika och leksaker klarar man sig länge. Det går ju också tack och lov att vandra runt lite i tåget, att sitta still så länge kan ju göra vem som helst galen. En tjej som åkte samma vagn som oss såg i och för sig lite besvärad ut då min lillgumma för artonde gången stannade upp bredvid henne och sa "hej".
TACK fina Hanna, Per och Joel som tog emot oss i ert fina hem! Vi hade det riktigt underbart!
