...Nej kanske inte, men jag hade planerat i lussebröds bak idag så då fick det bli så. Det gick faktiskt väldigt bra.
torsdag 29 november 2012
Bullbak
Idag har hela familjen varit hemma och skruttat. Barnen och maken är förkylda och jag har magkatarr. Passar då inte lite bakning alldeles prefekt?
...Nej kanske inte, men jag hade planerat i lussebröds bak idag så då fick det bli så. Det gick faktiskt väldigt bra.
Tänk! Jag har blivit med degblandare :D Har fått den av Robins föräldrar i tidig 30 års present. Vilken fröjd.
Visst är det så att du nästan kan känna lukten av dem?
Dessa två snyggingar kunde jag bara inte låta bli att köpa när jag var på Fyndet senast. Egentligen får jag bara köpa en tomte om året och årets tomte är dessutom redan inköpt. Men bara se på dem, de går ju inte att motstå. När de dessutom kostade 1 krona stycket fanns det inget att tala om och nu är de mina.
...Nej kanske inte, men jag hade planerat i lussebröds bak idag så då fick det bli så. Det gick faktiskt väldigt bra.
onsdag 28 november 2012
Jag hatar färska grönsaker!
När min svärmor kom hem till oss efter att ha varit på affären hade hon med sig ett blad där det stod; Sluta mata din soptunna! Med stora bokstäver.
Visst är det så att vi svenskar är alldeles för duktiga på att mata den stackars soptunnan. Vi är duktiga på att slänga allt möjligt kollijox, men nu är det framför allt maten jag tänker prata om. Tänk vilka galet stora högar med mat vi slänger varje år, skulle räcka till helt sjukt många människor.
Jag tänker inte sticka under stolen med att jag själv är väldigt duktig på att ständigt mata min lilla vän under diskbänken med mycket jag egentligen kunde ha använt och ätit upp om jag bara i god tid hade upptäckt att de hade legat i kylen innan de hunnit förstöras.
Ja om det är något jag är riktigt duktig på så är det just det att slänga vilket verkligen inte är något jag är stolt över, snarare tvärt om. Jag är bara så rysligt dålig på att hinna använda upp det jag har införskaffat mig.
Om jag har planerat att laga en måltid köper jag in ingredienser till det och blir det något över läggs det in i kylskåpet och glöms där med bort.
Idag hittade jag en halv gurka så mjuk att den knappt gick att knepa fast i och en liten påse med sallad som stank något så in i bomben längst ner i kylen. Åh jag tycker verkligen inte om mig själv i en kombination med färska grönsaker, jag kan bara inte ta hand om dem.
Visst är det så att många känner att man på något sätt fråntar sig ansvaret från det man äger direkt det hamnar i soppåsen. Då är det lixom inte mitt längre och inget jag behöver bekymra mig över det. Nu är det någon annan som "tar hand om" soporna och jag har inte längre ansvar för saken jag just slängt.
Det jag inte ser finns inte, så att säga.
Det är ju för tragiskt! Vi borde bli duktigare på att planera våra inköp och inte köpa mer än vad vi behöver. Dessutom planera våra måltider. Tänka, men vänta nu lagar jag pytt i panna idag och då blir det säkert en halv korvring över och en halv lök. Då använder jag det nästa dag i en korvstroganoff.
Jag har verkligen försökt att tänka så, men är så tragiskt dålig på det.
Om inte annat borde vi i alla fall bli ännu bättre på att själva ta hand om våra sopor.
Jag kanske skulle skaffa mig en gris. Vore det inte gulligt att ha en liten gris bökandes omkring i sin inhägnad på gården? Den skulle jag kunna ge allt som jag annars slänger.
Jag bor ju på det perfekta stället för att ha många djur.
Då kom jag bara till nästa dilemma...
Är det någon som är riktigt dålig på att ta hand om djur så är det jag!
Visst är det så att vi svenskar är alldeles för duktiga på att mata den stackars soptunnan. Vi är duktiga på att slänga allt möjligt kollijox, men nu är det framför allt maten jag tänker prata om. Tänk vilka galet stora högar med mat vi slänger varje år, skulle räcka till helt sjukt många människor.
Jag tänker inte sticka under stolen med att jag själv är väldigt duktig på att ständigt mata min lilla vän under diskbänken med mycket jag egentligen kunde ha använt och ätit upp om jag bara i god tid hade upptäckt att de hade legat i kylen innan de hunnit förstöras.
Ja om det är något jag är riktigt duktig på så är det just det att slänga vilket verkligen inte är något jag är stolt över, snarare tvärt om. Jag är bara så rysligt dålig på att hinna använda upp det jag har införskaffat mig.
Om jag har planerat att laga en måltid köper jag in ingredienser till det och blir det något över läggs det in i kylskåpet och glöms där med bort.
Idag hittade jag en halv gurka så mjuk att den knappt gick att knepa fast i och en liten påse med sallad som stank något så in i bomben längst ner i kylen. Åh jag tycker verkligen inte om mig själv i en kombination med färska grönsaker, jag kan bara inte ta hand om dem.
Visst är det så att många känner att man på något sätt fråntar sig ansvaret från det man äger direkt det hamnar i soppåsen. Då är det lixom inte mitt längre och inget jag behöver bekymra mig över det. Nu är det någon annan som "tar hand om" soporna och jag har inte längre ansvar för saken jag just slängt.
Det jag inte ser finns inte, så att säga.
Det är ju för tragiskt! Vi borde bli duktigare på att planera våra inköp och inte köpa mer än vad vi behöver. Dessutom planera våra måltider. Tänka, men vänta nu lagar jag pytt i panna idag och då blir det säkert en halv korvring över och en halv lök. Då använder jag det nästa dag i en korvstroganoff.
Jag har verkligen försökt att tänka så, men är så tragiskt dålig på det.
Om inte annat borde vi i alla fall bli ännu bättre på att själva ta hand om våra sopor.
Jag kanske skulle skaffa mig en gris. Vore det inte gulligt att ha en liten gris bökandes omkring i sin inhägnad på gården? Den skulle jag kunna ge allt som jag annars slänger.
Jag bor ju på det perfekta stället för att ha många djur.
Då kom jag bara till nästa dilemma...
Är det någon som är riktigt dålig på att ta hand om djur så är det jag!
Snö
Ja, önska kan man ju alltid få göra.
måndag 26 november 2012
Fina familjen
I somras blev vår familj fotade av fina Rakel. Här är lite smakprov;
Alla kort är som sagt fotade av denna fina brud;
Tusen TACK Rakel för dessa vackra kort!
Alla kort är som sagt fotade av denna fina brud;
Önskelista
Elias har gjort sin livs 1:a önskelista. Den har han gett till sin mormor och morfar. Jag blev riktigt imponerad av att han var så duktig på att klippa med sax. När han fyllde 3 år fick han en barnsax av sin moster och han blev så otroligt glad över denna lilla sax att han nästan glömde bort sina andra paket.
Själv har jag nästan köpt alla julklappar jag behöver köpa. Så skönt! Tycker om att tillverka en del av mina julklappar själv och de har jag inte gjort klart än, men all material är införskaffad.
Har funderat fram och tillbaka på vad jag skulle kunna ge lillgumman för julklapp, men har nu kommit fram till att hon inte får något av oss. Satt och pratade med en kompis om det i helgen och jag tycker att hon hade en mycket vettig syn på det där med julklappar till barn. Hon tyckte att så länge de inte är så medvetna om det här med presenter och inte självmant önskar sig något så har hon inte tänkt köpa något. Så bra, enligt mig. Det kommer att komma många jular framför då hon kommer att önska sig julklappar så varför inte vänta tills dess.
söndag 25 november 2012
paus från föräldraansvaret
Jag och Robin hade en underbar lördag. Min fina mor och far var barnvakt (tack!) åt båda barnen och jag och Robin drog till staden för att fira vår 10 års dag.
Vi gick på ett café vi ofta gick till förut då vi bodde i stan, men nu mera aldrig går till för att det är så litet och svårt att ta med barn till. Strosade runt på stan, det var i och för sig så mycket folk så det var inte så väldigt njutbart, men vi behövde inte krångla med barnvagnen i rulltrappan och inte heller bry oss så mycket om mattider, så det var inte helt dumt. Dagen avslutades med att i lugn och ro få umgås med några nära vänner.
Söndag.
Vet egentligen inte om jag vågar skriva detta, men jag gör det i alla fall.
Så här var det i alla fall. Sonen hade inte sovit mycket hos mina föräldrar och var så lättretlig och känslig och hur vi än försökte kom det bara gnäll och gråt från hans mun. Tillslut kände båda jag och Robin att nej vi orkar inte det här idag. Nu tar vi paus från all förståndighet och föräldra ansvar i eftermiddag.
Jag la lillgumman för att sova och sedan struntade vi helt i lunch och gjorde fruktsallad istället. Åt den med lite grädde till och slöade framför tv;n i vardagsrumssoffan. Åt lite mackor och pepparkakor och drack julmust medan vi såg på filmen Ronja Rövardotter, vilket är en rätt så lång film för en 3-åring.
Det var helt fantastiskt mysigt.
Visst som förälder har man ett stor ansvar för sina barn, men visst måste man några timmar om året bara få strunta i att vara så himla präktig och duktig och bara få strunta i allt!?
Vi gick på ett café vi ofta gick till förut då vi bodde i stan, men nu mera aldrig går till för att det är så litet och svårt att ta med barn till. Strosade runt på stan, det var i och för sig så mycket folk så det var inte så väldigt njutbart, men vi behövde inte krångla med barnvagnen i rulltrappan och inte heller bry oss så mycket om mattider, så det var inte helt dumt. Dagen avslutades med att i lugn och ro få umgås med några nära vänner.
Söndag.
Vet egentligen inte om jag vågar skriva detta, men jag gör det i alla fall.
Så här var det i alla fall. Sonen hade inte sovit mycket hos mina föräldrar och var så lättretlig och känslig och hur vi än försökte kom det bara gnäll och gråt från hans mun. Tillslut kände båda jag och Robin att nej vi orkar inte det här idag. Nu tar vi paus från all förståndighet och föräldra ansvar i eftermiddag.
Jag la lillgumman för att sova och sedan struntade vi helt i lunch och gjorde fruktsallad istället. Åt den med lite grädde till och slöade framför tv;n i vardagsrumssoffan. Åt lite mackor och pepparkakor och drack julmust medan vi såg på filmen Ronja Rövardotter, vilket är en rätt så lång film för en 3-åring.
Det var helt fantastiskt mysigt.
Visst som förälder har man ett stor ansvar för sina barn, men visst måste man några timmar om året bara få strunta i att vara så himla präktig och duktig och bara få strunta i allt!?
torsdag 22 november 2012
Ljuskoppar
Som sagt, jag är inte bäst på att själv komma på inredning och pyssel idéer. Då är det inte dumt att få inspiration på andra platser.
Hittade en rolig idé i en tidning;
Kakformar blir jätte fina ljuskoppar.
Snart helg! Maken är ledig och vi två ska få barnvakt till våra två guldklimpar hela lördagen. Så spännande! Det är första gången sedan lillgumman föddes som vi åker i väg ensamma utan barn. Vilken lyx va! :D
Hittade en rolig idé i en tidning;
Kakformar blir jätte fina ljuskoppar.
Snart helg! Maken är ledig och vi två ska få barnvakt till våra två guldklimpar hela lördagen. Så spännande! Det är första gången sedan lillgumman föddes som vi åker i väg ensamma utan barn. Vilken lyx va! :D
Matlagning
En sak som fascinerar mig är människor som är så duktiga på att laga mat. I min närhet finns det många, men två av dom bästa är min mormor och min svärmor. De har en förmåga att få till det där lilla extra. De smakar av maten och känner "hmmm det är något som fattas" och lägger i lite mer av "det där" och vips är maten så där perfekt god.
Själv har jag en mycket tveksam hållning till mat och matlagning. Självklart uppskattar jag inmundigandet av en mycket god maträtt, men annars är mat ett mer nödvändigt ont än en gemytlighet. Jag tror att det ligger i att jag är så dålig på att laga mat och har heller inte något intresse för att lära mig. Tycker att det är så otroligt tråkigt och trist att tillaga mat.
Om jag av någon underlig anledning skulle gå och bli plötsligt rik någon gång i framtiden skulle här genast införskaffas en kokerska.
Jag tycker då och då att det kan vara lite trivsamt att laga mat, men inte var eviga dag och dessutom inte bara en gång om dagen utan dessutom två! Skulle jag ha en kokerska skulle jag lösa detta med att hon, eller han för den delen, lagar den mesta maten, men att jag ibland, när andan faller på skulle få ge kokerskan ledigt och att jag själv skulle få stå för matlagningen.
Tänk så trivsamt!
Nu är ju fallet sådant att jag inte förefaller mig särdeles rik alls. Så jag får stå här i mitt kök och knota på bäst jag kan. Önskar att jag kunde ge mina barn en bra mat tillagad från grunden gjord på ekologiska bra råvaror. Men den bleka sanningen är att i detta hem oftast serveras halvfabrikat...
Själv har jag en mycket tveksam hållning till mat och matlagning. Självklart uppskattar jag inmundigandet av en mycket god maträtt, men annars är mat ett mer nödvändigt ont än en gemytlighet. Jag tror att det ligger i att jag är så dålig på att laga mat och har heller inte något intresse för att lära mig. Tycker att det är så otroligt tråkigt och trist att tillaga mat.
Om jag av någon underlig anledning skulle gå och bli plötsligt rik någon gång i framtiden skulle här genast införskaffas en kokerska.
Jag tycker då och då att det kan vara lite trivsamt att laga mat, men inte var eviga dag och dessutom inte bara en gång om dagen utan dessutom två! Skulle jag ha en kokerska skulle jag lösa detta med att hon, eller han för den delen, lagar den mesta maten, men att jag ibland, när andan faller på skulle få ge kokerskan ledigt och att jag själv skulle få stå för matlagningen.
Tänk så trivsamt!
Nu är ju fallet sådant att jag inte förefaller mig särdeles rik alls. Så jag får stå här i mitt kök och knota på bäst jag kan. Önskar att jag kunde ge mina barn en bra mat tillagad från grunden gjord på ekologiska bra råvaror. Men den bleka sanningen är att i detta hem oftast serveras halvfabrikat...
onsdag 21 november 2012
Pyssla med tändsticksaskar
Denna dag skulle jag egentligen spendera med att pyssla med brudarna i Bygdeå. MEN genom att jag kände mig lite extra stressad och ville få komma i väg i tid kände min son av denna stress vilket ledde till ett enda stort kaos av gråt och skrik. Vilket slutade i att jag fick ringa och säga till förskolan att sonen inte kunde komma för han gick helt enkelt inte att ha och göra med och höra av mig till brudarna att de fick pyssla utan mig.
Var till en början så besviken, men kunde inte jag komma till pysslet fick pysslet komma till oss.
Vid denna mörka årstid kan jag tänka mig att det tänds många ljus, vilket också medför att en och annan tändsticksask ligger framme. Jag brukar hela tiden gömma bort dem i en fin burk för att de är så fula, eller framför allt i och för sig för att inte barnen ska få tag i dem. Varför inte istället piffa till dem lite och låta dem ligga framme, på en plats förstås som inte barnen kan komma åt.
Detta behöver inte alls vara ett krångligt och pyssel. Det enda du behöver är tändsticksaskar, lim, sax, snygga papper (eller som i mitt fall en tapetbok som jag fått av min fina svägerska (!)) och lite fina band. Äger du inga band ta det du har hemma pärlor, glitter, tyg, garn, barnens teckningar...
Sonen fick hjälpa mig med att limma.
Resultatet;
Jättekul och jätte lätt!
Det blev dock ett lite för krångligt pyssel för sonen så han fick klistra hjärtan på ett papper istället;
Avslutar detta inlägg med att visa den fina julblomma vi idag fick av grannen;
Se så fint en gammal plåtburk kan bli som blomkruka!
Var till en början så besviken, men kunde inte jag komma till pysslet fick pysslet komma till oss.
Vid denna mörka årstid kan jag tänka mig att det tänds många ljus, vilket också medför att en och annan tändsticksask ligger framme. Jag brukar hela tiden gömma bort dem i en fin burk för att de är så fula, eller framför allt i och för sig för att inte barnen ska få tag i dem. Varför inte istället piffa till dem lite och låta dem ligga framme, på en plats förstås som inte barnen kan komma åt.
Detta behöver inte alls vara ett krångligt och pyssel. Det enda du behöver är tändsticksaskar, lim, sax, snygga papper (eller som i mitt fall en tapetbok som jag fått av min fina svägerska (!)) och lite fina band. Äger du inga band ta det du har hemma pärlor, glitter, tyg, garn, barnens teckningar...
Resultatet;
Det blev dock ett lite för krångligt pyssel för sonen så han fick klistra hjärtan på ett papper istället;
tisdag 20 november 2012
Advents stök
Nu si börjas det se lite advents fint ut här hemma hos oss. Det är typ lag på att inte tända adventsljusstakarna före den 1:a advent, så de har jag inte tagit fram, men andra små advents pynt så som gardiner har kommit upp.
Adventsljusstake sa jag, en ängel tycker jag inte hör dit. Änglar hoppas jag finns runt om en hela året runt. Så att den lyser redan tycker jag inte gör något.
måndag 19 november 2012
Andra vuxna är läskiga..
Det finns en sida av detta med föräldraskapet som jag inte riktigt hade tänkt på innan jag "skaffade" barn. Det är detta påtvingande av andra föräldrar och andra vuxna. Nej jag menar inte att andra föräldrar tvingar sig på mig, utan att jag tvingas till ett möte med andra människor som jag inte själv har valt.
Antingen har man barn i ungefär samma ålder så att man träffas på föräldramöten eller vid hämtning och lämning på förskolan. Eller så är det som det ofta brukar ske när man har barn att de söker upp andra vuxna. Barn har ju inte samma spärr som vuxna och kan helt oförhappat börja prata med någon okänd människa på till exempel stranden och tvärt om vuxna kan lätt börja prata med ett barn de aldrig träffat förr. Det händer då i alla fall rätt så ofta med min son, båda alternativen.
Dessa möten behöver inte alls vara något negativt egentligen. Livet blir så mycket roligare med barn, lite mer oförutsagt. Det är bara så att jag är rädd för människor. Ja det är sant. Förstå mig rätt nu, jag älskar människor. I mina yrkesval har jag alltid valt ett yrke där man ständigt lever i ett möte med människor och jag har väldigt lätt att tycka om många olika "slags" människor. Jag "går i hop" med de flesta.
MEN jag tycker att andra vuxna är läskiga. Det tar mycket energi att läsa av dem. De säger inte rätt ut vad de egentligen menar. De är svåra att känna efter på om de tycker om en eller inte.
Om jag fick välja, skulle jag lätt kunna stänga in mig i vårt hem och bara träffa andra vuxna som jag känner mig bekväm med.
Tack och lov går det inte så bra i detta samhälle. Jag måste ut i den vida världen och tvingas till möten med andra vuxna. Föräldramöten, barnens kompisars föräldrar, barnens framtida fritidsintressen som delvis förhoppningsvis kommer att bestå av olika sporter där man säkerligen kommer att möta föräldrar till andra barn som spelar samma sport osv.
Jag tror aldrig i mitt liv att jag har utvecklats så mycket som människa sedan jag fick Elias. Jag har först och främst aldrig mått så bra av mig själv som jag gör nu när jag fått den äran att bli mamma, men också av att jag nu tvingats till att möta andra vuxna jag inte själv har valt att möta.
Det är där man utvecklas, i de situationer då man gör något man egentligen inte vågar att göra..
Antingen har man barn i ungefär samma ålder så att man träffas på föräldramöten eller vid hämtning och lämning på förskolan. Eller så är det som det ofta brukar ske när man har barn att de söker upp andra vuxna. Barn har ju inte samma spärr som vuxna och kan helt oförhappat börja prata med någon okänd människa på till exempel stranden och tvärt om vuxna kan lätt börja prata med ett barn de aldrig träffat förr. Det händer då i alla fall rätt så ofta med min son, båda alternativen.
Dessa möten behöver inte alls vara något negativt egentligen. Livet blir så mycket roligare med barn, lite mer oförutsagt. Det är bara så att jag är rädd för människor. Ja det är sant. Förstå mig rätt nu, jag älskar människor. I mina yrkesval har jag alltid valt ett yrke där man ständigt lever i ett möte med människor och jag har väldigt lätt att tycka om många olika "slags" människor. Jag "går i hop" med de flesta.
MEN jag tycker att andra vuxna är läskiga. Det tar mycket energi att läsa av dem. De säger inte rätt ut vad de egentligen menar. De är svåra att känna efter på om de tycker om en eller inte.
Om jag fick välja, skulle jag lätt kunna stänga in mig i vårt hem och bara träffa andra vuxna som jag känner mig bekväm med.
Tack och lov går det inte så bra i detta samhälle. Jag måste ut i den vida världen och tvingas till möten med andra vuxna. Föräldramöten, barnens kompisars föräldrar, barnens framtida fritidsintressen som delvis förhoppningsvis kommer att bestå av olika sporter där man säkerligen kommer att möta föräldrar till andra barn som spelar samma sport osv.
Jag tror aldrig i mitt liv att jag har utvecklats så mycket som människa sedan jag fick Elias. Jag har först och främst aldrig mått så bra av mig själv som jag gör nu när jag fått den äran att bli mamma, men också av att jag nu tvingats till att möta andra vuxna jag inte själv har valt att möta.
Det är där man utvecklas, i de situationer då man gör något man egentligen inte vågar att göra..
Hemmagjort tapetklister
Recept på tapetklister;
Du behöver:
4 dl vatten
En halv dl socker
En och en halv matsked potatismjöl
Gör så här:
Blanda ut potatismjölet med hälften av vattnet så att det blir en jämn smet.
Sedan kokar du upp resten av vattnet plus socker i en kastrull.
Tag av kastrullen från plattan och häll i smeten med potatismjöl och vatten. Rör hela tiden.
Låt blandningen hettas upp igen men låt den inte börja koka.
Sen behöver du bara låta det kallna och vips har du giftfritt och fungerande
tapetklister till alla projekt.
Du behöver:
4 dl vatten
En halv dl socker
En och en halv matsked potatismjöl
Gör så här:
Blanda ut potatismjölet med hälften av vattnet så att det blir en jämn smet.
Sedan kokar du upp resten av vattnet plus socker i en kastrull.
Tag av kastrullen från plattan och häll i smeten med potatismjöl och vatten. Rör hela tiden.
Låt blandningen hettas upp igen men låt den inte börja koka.
Sen behöver du bara låta det kallna och vips har du giftfritt och fungerande
tapetklister till alla projekt.
Egna snöflingor
Jag tycker om enkla pyssel och detta är ett mycket enkelt pyssel som "mammaEwa" tipsat om.
Gör fina snöflingor att hänga till i exempel i fönstret. Gå in till en second hand butik och köp dig några små vita virkade dukar. Om du vill vara mer avancerad kan du ju virka dem själv, men det tycker jag är lite överkurs.
Jag har använt mig av decopage lack, men det borde gå lika bra med trälim utblandat med lite vatten, sockerlag eller tapetklister. Ha förresten hittat ett väldigt bra recept på hur man kan tillverka eget helt giftfritt tapetklister, perfekt att använda om man vill pyssla med sina barn. Det funkar absolut lika bra som vanligt tapetklister och man slipper vara rädd att det hamnar i barnets mun. Är det någon som önskar det kan jag lägga upp receptet?
Lägg dem på vita papper och börja måla dem med lim, lack eller klister. När dukarna torkar finns det en stor risk att lite av pappret de ligger på fastnar på dukarna, därav det vita underlaget. Om det skulle fastna lite vita små papper på syns det inte. Förvisso, tycker du att det skulle vara lite småcharmigt med lite tidningspapper här och där på snöflingan behöver du ju inte ha vitt underlag.
Sedan är det bara att vänta tills de har torkat. Vänd på dem och måla andra sidan. Vänta igen på att de ska torka och häng upp dem.
Fina va?!
Nej nu kan jag inte hålla mig längre. Skulle egentligen vänta tills nästa vecka, men nu åker julstrumporna på och adventspyntningen är i full gång i vårt hus i Skogshägna.
Gör fina snöflingor att hänga till i exempel i fönstret. Gå in till en second hand butik och köp dig några små vita virkade dukar. Om du vill vara mer avancerad kan du ju virka dem själv, men det tycker jag är lite överkurs.
Jag har använt mig av decopage lack, men det borde gå lika bra med trälim utblandat med lite vatten, sockerlag eller tapetklister. Ha förresten hittat ett väldigt bra recept på hur man kan tillverka eget helt giftfritt tapetklister, perfekt att använda om man vill pyssla med sina barn. Det funkar absolut lika bra som vanligt tapetklister och man slipper vara rädd att det hamnar i barnets mun. Är det någon som önskar det kan jag lägga upp receptet?
Lägg dem på vita papper och börja måla dem med lim, lack eller klister. När dukarna torkar finns det en stor risk att lite av pappret de ligger på fastnar på dukarna, därav det vita underlaget. Om det skulle fastna lite vita små papper på syns det inte. Förvisso, tycker du att det skulle vara lite småcharmigt med lite tidningspapper här och där på snöflingan behöver du ju inte ha vitt underlag.
Sedan är det bara att vänta tills de har torkat. Vänd på dem och måla andra sidan. Vänta igen på att de ska torka och häng upp dem.
Fina va?!
Nej nu kan jag inte hålla mig längre. Skulle egentligen vänta tills nästa vecka, men nu åker julstrumporna på och adventspyntningen är i full gång i vårt hus i Skogshägna.
lördag 17 november 2012
En uppiffning
Nej detta har inte varit en ljuvlig dag, men den avslutade väldigt ljuvligt. Lillgumman och storkillen (han vägrar att bli kallad liten nu för tiden, han är ju faktiskt en storebror) somnade båda två kring åtta. Vilken lycka för mig. Jag älskar mina barn, men ibland är det så skönt att få vara utan dem för en stund.
I kväll blev det lite pyssel;
Jag har en lampa som jag har beställt från Jotex och som jag tycker har en sådan fin fot. Tycker väldigt mycket om flaskor och denna fot är (typ) en flaska. Men jag tycker att skärmen på den är så tråkig och trist. Nu är det fixat.
Spetstyget är ett rest stycke från en Ikea gardin som var för lång och kantspetsen har jag köpt på Fyndet, en second hand butik här i Ånäset.
I kväll blev det lite pyssel;
Jag har en lampa som jag har beställt från Jotex och som jag tycker har en sådan fin fot. Tycker väldigt mycket om flaskor och denna fot är (typ) en flaska. Men jag tycker att skärmen på den är så tråkig och trist. Nu är det fixat.
Före;
Och efter;
Spetstyget är ett rest stycke från en Ikea gardin som var för lång och kantspetsen har jag köpt på Fyndet, en second hand butik här i Ånäset.
fredag 16 november 2012
Ett mjöligt tips
...Nej jag kunde inte motstå frestelsen, jag blev bara tvungen att införskaffa mig denna underbara tidning. Lurt av affärn att ha tidningar just bredvid kön till kassan så där. Dålig självkaraktär kan man också tycka, men så väljer inte jag att se på saken.
Jag tycker riktigt bra om denna tidning, men billig är den ju inte. Men det är ju klart, de som har gjort den vill ju ha pröjs för sitt jobb.
Nu har jag fått grotta in mig i julpyssel ett tag så nu kan jag kanske överleva ett tag till :D
Nu till något annat.
Elias lyckades i kväll hemma hos mina föräldrar att göra en flygtur med huvudet före rakt in i deras utdragbara skärbräda. Aj! Det blev världens bula, stackarn. Jag och min mor försökte att kyla ner bulan, men det gick inget vidare.
Jag har ett ypperligt tips att ge till alla. Både till dem som har barn i familjen, men även till de familjer det bara finns vuxna. Har man bränt sig på en plåt från ugnen eller bankat huvudet i bordet så att en bula börjat växa fram är detta ett mycket bra redskap att ta till. Måste tillägga att det är min svärmor som gett mig detta tips;
Häll några deciliter mjöl
i en liten plastpåse
och stoppa påsen i frysen.
Mjölet blir kallt, men behåller samma konsistens. Vilket gör att det blir följsam och mycket skönare att lägga mot det onda istället för en hård och kantig påse med t ex frysta grönsaker i.
Den fungerar bra till sitt ändamål som den ser ut nu, meeen jag tycker den ser lite trist ut så jag valde att pimpa till den lite.
Hoppas er helg blir toppen!
Min man!
Idag har denna man varit min i 10 år;
Min vackra, underbara, starka, trofasta man! Jag har sagt det förr, men det tåls att säga igen. Jag är så lycklig som fått en riktigt bra man till min.
Det tråkiga med våra årsdagar är att det alltid händer något elände på dessa dagar. Till exempel på vår första års dag fick jag magsjuka, sedan dess har det bara fortsatt med eländigheter. Denna dag har inte tagit slut än, men jag hoppas att detta är det enda elände som behövt hända idag;
Vår bröllops present har nu gått i graven. Ett stort Mateus fat.. Några tårar har jag fällt över detta fat, kunde bara inte hjälpa det jag tycker att fatet var så fint. Men så är det med det. Tack och lov är det bara ett fat och inte vårt äktenskap som gått i krasch.
Nej det är inte vad som händer på årsdagarna som gör äktenskapet. Vi är väldigt lyckliga tillsammans. Vi har haft våra svackor och det kommer säkerligen fler. Det kanske låter blåögt, men vi har bestämt oss för varandra och så är det med det.
Min vackra, underbara, starka, trofasta man! Jag har sagt det förr, men det tåls att säga igen. Jag är så lycklig som fått en riktigt bra man till min.
Det tråkiga med våra årsdagar är att det alltid händer något elände på dessa dagar. Till exempel på vår första års dag fick jag magsjuka, sedan dess har det bara fortsatt med eländigheter. Denna dag har inte tagit slut än, men jag hoppas att detta är det enda elände som behövt hända idag;
Vår bröllops present har nu gått i graven. Ett stort Mateus fat.. Några tårar har jag fällt över detta fat, kunde bara inte hjälpa det jag tycker att fatet var så fint. Men så är det med det. Tack och lov är det bara ett fat och inte vårt äktenskap som gått i krasch.
Nej det är inte vad som händer på årsdagarna som gör äktenskapet. Vi är väldigt lyckliga tillsammans. Vi har haft våra svackor och det kommer säkerligen fler. Det kanske låter blåögt, men vi har bestämt oss för varandra och så är det med det.
torsdag 15 november 2012
Fynda på Fyndet!
På Fyndet kan man göra fina fynd!
Har sedan länge velat äga en hokus pokus barn stol. Men de är så hiskligt dyra att köpa nya och de varit så svåra att få tag på begagnat (i alla fall vid de tillfällen jag försökt). Alldeles nyligen kom Robin hem med denna stol köpt på vår second hand butik Fyndet för 120 kronor. Blev så glad!
onsdag 14 november 2012
Ny frisyr
Jag har köpt ett halsband med ett stort silvrigt hjärta på.
En dag hade jag tagit på mig ett par tajts (de finns på bild i någon av mina tidigare blogginlägg) och en stor grå tröja med polokrage och det nyinköpta halsbandet. Jag satt och pillade på hjärtat då en bekant känsla kom över mig; "Nej! Men jag har ju för tjugo år sedan klätt mig exakt så här."
En jul när jag var kring 9 år hade jag grå lite tjockare tajts, en stor grå tröja med polokrage och ett silvrigt halsband med ett hjärta på. Ska leta hemma hos mamma och pappa och se om jag har något kort på mig från den julen så återkommer jag med det senare.
Helt galet! Har jag nu slutit cirkeln? Jag kommer inte längre att utveckla min klädstil utan helt enkelt börja om från början... NEJ!
Jag vet inte om det går att se på bilden, men jag har nu äntligen tagit mig i kragen och gått till en frisör. Nu har jag för första gången på väldigt länge samma längd på hela året, förutom luggen då. Visst är det snyggt med uppklippt, men jag är lite less på det. Håret är nu slingat i en mörkare brun och en kopparnyans, så det finns fortfarande kvar lite av den orangea färgen som jag varit så förtjust i men som har blivit lite för urtvättad för att vara snyggt i hela håret.
Efter graviditet och amning har hela mitt hår blivit så otroligt nött och fult. Jag har tappat så mycket hår och nästan varje hårtopp hade kluvit sig i minst två. Jag utvecklade nästan ett beroende av att varje kväll stå och försöka klippa av de kluvna topparna. Tillslut blev Robin less och tyckte att det var dax att jag letade mig till en frisör.
TACK till maken säger jag! Nu ska jag vara nöjd och glad åt min nya härliga frisyr.
tisdag 13 november 2012
Sluta blogga?
Jag har så länge jag kan minnas alltid tyckt väldigt mycket om att skriva ner med en penna på ett papper olika reflektioner, tankar och dikter. Att reflektera, eller ordbajsa som man också så fint kan kalla det, har alltid varit min starka sida i skolan. Det har alltid varit mycket lättare att skriva ner sina tankar och åsikter än att med min röst berätta dem.När jag upptäckte först ICQ och sedan MSN var det som att öppna en helt ny värld. Jag kunde helt plötsligt "prata" med kompisar (särskilt killar) på ett mycket bekvämare sätt. Det var också mycket lättare att få orden på rätt plats i hjärnan, de skuttade inte bara bort som de kunde göra när jag just skulle säga dem.
För ett par år sedan började jag att läsa några av mina kompisars bloggar vilket ledde till att jag tillslut började att skriva en själv. Oj så otroligt kul, ännu en helt ny värld som öppnades framför mig.
Men detta med att jag skriver en blogg är inget som är helt självklart. Jag brottas ständigt med om jag helt ska lägga ner, eller om jag ska fortsätta. Jag börjar nu att få rätt så många läsare, vilket också följer med ett stort ansvar. Jag måste hela tiden tänka på, "kommer detta göra att jag sårar någon?" "Inkräktar jag nu på någons territorium?" "Vill jag verkligen att alla ska få veta detta om mig eller min familj?" osv.
Jag kan själv välja att utelämna mig själv, men jag har ingen rätt att utelämna någon annan. Att till exempel fota mitt hem och visa upp för vem som helst som vill i denna cybervärld är inget problem för mig, men det kanske är väldigt jobbigt för någon annan. Jag kan säga nu att jag på senare tid alltid har frågat (förutom min kusin, vilket jag fortfarande skäms över) innan jag lägger ut bilder på någon eller från någons hem.
En annan synvinkel på personer som inte själv fått välja att bli utelämnade är mina barn. Hur mycket har jag som mamma rätt att berätta om dem? Kommer de som vuxna att tycka att det är jobbigt delar av deras uppväxt finns för vem som helst att läsa?
Jag vill inte ha en blogg som bara är en ytlig fasad, att livet är en resa med små rosa fluffiga moln i periferin. Jag har följt några sådana bloggar, men har fort tröttnat på att läsa dem. Jag vill ha en blogg som har ett visst djup, en verklighet, att ni som läser den ska få något att tänka på. Samtidigt kan den mellan varven få vara lite ytlig och framför allt att man kan skratta mycket när man läser den.
Det gör att jag till viss del måste utelämna mig själv. Men hur mycket är ett ständigt vågspel. Det är en rätt hårfin skillnad mellan att säga tillräcklig och att säga för mycket.
Oj vad svårt detta är.
Jag önskar ibland att jag skulle kunna jobba som bloggare. För jag överdriver inte om jag säger att jag verkligen älskar att blogga. Men det finns stora nackdelar med att vara en känd bloggare. Jag är väldigt konflikträdd och kända bloggar skapar ofta konflikter och arga motangrepp. Nej att skriva i min lilla skala är mycket bättre för mig, men man kan ju alltid få drömma..
För ett par år sedan började jag att läsa några av mina kompisars bloggar vilket ledde till att jag tillslut började att skriva en själv. Oj så otroligt kul, ännu en helt ny värld som öppnades framför mig.
Men detta med att jag skriver en blogg är inget som är helt självklart. Jag brottas ständigt med om jag helt ska lägga ner, eller om jag ska fortsätta. Jag börjar nu att få rätt så många läsare, vilket också följer med ett stort ansvar. Jag måste hela tiden tänka på, "kommer detta göra att jag sårar någon?" "Inkräktar jag nu på någons territorium?" "Vill jag verkligen att alla ska få veta detta om mig eller min familj?" osv.
Jag kan själv välja att utelämna mig själv, men jag har ingen rätt att utelämna någon annan. Att till exempel fota mitt hem och visa upp för vem som helst som vill i denna cybervärld är inget problem för mig, men det kanske är väldigt jobbigt för någon annan. Jag kan säga nu att jag på senare tid alltid har frågat (förutom min kusin, vilket jag fortfarande skäms över) innan jag lägger ut bilder på någon eller från någons hem.
En annan synvinkel på personer som inte själv fått välja att bli utelämnade är mina barn. Hur mycket har jag som mamma rätt att berätta om dem? Kommer de som vuxna att tycka att det är jobbigt delar av deras uppväxt finns för vem som helst att läsa?
Jag vill inte ha en blogg som bara är en ytlig fasad, att livet är en resa med små rosa fluffiga moln i periferin. Jag har följt några sådana bloggar, men har fort tröttnat på att läsa dem. Jag vill ha en blogg som har ett visst djup, en verklighet, att ni som läser den ska få något att tänka på. Samtidigt kan den mellan varven få vara lite ytlig och framför allt att man kan skratta mycket när man läser den.
Det gör att jag till viss del måste utelämna mig själv. Men hur mycket är ett ständigt vågspel. Det är en rätt hårfin skillnad mellan att säga tillräcklig och att säga för mycket.
Oj vad svårt detta är.
Jag önskar ibland att jag skulle kunna jobba som bloggare. För jag överdriver inte om jag säger att jag verkligen älskar att blogga. Men det finns stora nackdelar med att vara en känd bloggare. Jag är väldigt konflikträdd och kända bloggar skapar ofta konflikter och arga motangrepp. Nej att skriva i min lilla skala är mycket bättre för mig, men man kan ju alltid få drömma..
måndag 12 november 2012
Här får du en stämpel..
Nu kommer det lite småfunderingar från mitt håll.
Det behövs inte att en person gör något många gånger för att han/hon sedan ska leva med att förknippas med detta den har gjort resten av livet. Nu fattar nästan ingen vad jag menar, men jag ska försöka förklara.
Jag börjar med en mer välkänd historia.
I bibeln finns det en person som heter Thomas tvivlaren. Eller nej han heter egentligen bara Thomas, men kallas för Thomas tvivlaren. Han tvivlade inte på allt, men han tvivlade vid ett tillfälle. I och för sig vid ett väldigt speciellt tillfälle. Han godtog inte som alla andra Jesu närmaste vänner att det var Jesus som stod där uppstånden framför honom utan han ville ha konkreta bevis. Att få känna med sin egen hand i hålen i Jesu händer och känna i såren i sidan på Jesu kropp. Vilket han också fick göra. Först då kunde han tro på att det var Jesus och att det inte var någon annan tjomme som stod där och utgav sig själv för att vara Jesus.
Thomas tvivlade väldigt tydligt vid ett tillfälle och har sedan fått följas med att till och med få heta Thomas tvivlaren.
Sedan till en mer intern historia.
Hemma hos hos använd det vid några tillfällen ett utryck; "Äsch jag tror jag tar och gör en Ruben". Ruben, som är egentligen heter något annat skulle en dag hjälpa sin dotter att sätta sig på pottan. När hon sedan uträttat sina behov tittade han i den gamla blöja hon haft på sig och sa; "Äsch du får använda denna en stund till" och satte sedan helt sonika på henne den igen.
Satt själv och bara gapade över händelsen. Jo visst finns det fina blöjor som det knappt märks att det har kissats lite i, men det kände ändå så fel att inte byta till en ren.
Nu kan det ibland hända att jag också gör precis lika som Ruben gjorde och då utbrister "äsch, jag tar och gör en Ruben".
Nu tror jag förvisso att Ruben gjort detta vid fler än ett tillfälle, men det var ju inte så att han gjorde det hela tiden. Detta uttryck är ändå något han kommer att få höra lång tid framöver.
Visst är det så? Har man en gång fuskat i ett spel går man sedan ständigt under namnet "fuskaren" bland dem som var med då man fuskade. Det kan sedan nästan vara helt omöjligt att komma i från sig den stämpeln.
Det behövs inte att en person gör något många gånger för att han/hon sedan ska leva med att förknippas med detta den har gjort resten av livet. Nu fattar nästan ingen vad jag menar, men jag ska försöka förklara.
Jag börjar med en mer välkänd historia.
I bibeln finns det en person som heter Thomas tvivlaren. Eller nej han heter egentligen bara Thomas, men kallas för Thomas tvivlaren. Han tvivlade inte på allt, men han tvivlade vid ett tillfälle. I och för sig vid ett väldigt speciellt tillfälle. Han godtog inte som alla andra Jesu närmaste vänner att det var Jesus som stod där uppstånden framför honom utan han ville ha konkreta bevis. Att få känna med sin egen hand i hålen i Jesu händer och känna i såren i sidan på Jesu kropp. Vilket han också fick göra. Först då kunde han tro på att det var Jesus och att det inte var någon annan tjomme som stod där och utgav sig själv för att vara Jesus.
Thomas tvivlade väldigt tydligt vid ett tillfälle och har sedan fått följas med att till och med få heta Thomas tvivlaren.
Sedan till en mer intern historia.
Hemma hos hos använd det vid några tillfällen ett utryck; "Äsch jag tror jag tar och gör en Ruben". Ruben, som är egentligen heter något annat skulle en dag hjälpa sin dotter att sätta sig på pottan. När hon sedan uträttat sina behov tittade han i den gamla blöja hon haft på sig och sa; "Äsch du får använda denna en stund till" och satte sedan helt sonika på henne den igen.
Satt själv och bara gapade över händelsen. Jo visst finns det fina blöjor som det knappt märks att det har kissats lite i, men det kände ändå så fel att inte byta till en ren.
Nu kan det ibland hända att jag också gör precis lika som Ruben gjorde och då utbrister "äsch, jag tar och gör en Ruben".
Nu tror jag förvisso att Ruben gjort detta vid fler än ett tillfälle, men det var ju inte så att han gjorde det hela tiden. Detta uttryck är ändå något han kommer att få höra lång tid framöver.
Visst är det så? Har man en gång fuskat i ett spel går man sedan ständigt under namnet "fuskaren" bland dem som var med då man fuskade. Det kan sedan nästan vara helt omöjligt att komma i från sig den stämpeln.
söndag 11 november 2012
Paket
Idag är det farsdag och maken har fått sovmorgon, frukost på säng och paket.
..men inte dessa två. Nu bär det i väg till barnens kusin som i veckan fyllt 3 år. Lite väl fint inslagna paket för att vara till en 3 åring, men jag tycker att det är så galet kul att slå in paket så det gick inte att låta bli.
..men inte dessa två. Nu bär det i väg till barnens kusin som i veckan fyllt 3 år. Lite väl fint inslagna paket för att vara till en 3 åring, men jag tycker att det är så galet kul att slå in paket så det gick inte att låta bli.
lördag 10 november 2012
1 åring!
Oj vad tiden springer fort fort sin väg. Skulle vilja bromsa lite så att jag hinner med. I går fyllde min lilla tjej 1 år.
Kommer med fler kort vid något senare tillfälle :D
Kommer med fler kort vid något senare tillfälle :D
torsdag 8 november 2012
Utefix
Då har jag för andra eller tredje gången i höst stökat undan alla Elias sommarleksaker. På något mysko sätt kommer de gång på gång fram igen. Nu hoppas jag på att de får stanna i förrådet där de hör hemma under vinter halvåret.
Förvisso tycker jag att gamla döda blommor är så fina, men nu fick de ge vika för vinterpysslet. Har sågat ner två små granar från vår skog och satt de där blommorna förut satt.
Nej det är inte jul än, men en liten hustomte måste man ju få ha.
Jag har helt och fullt glömt bort att ta bort prinsgrodan som sitter framför det lilla huset. Nu har han helt frusit fast så han får sitta kvar på sin plats till våren. Hoppas att han inte går sönder..
Gran kvistar framför huset tycker jag är så mysigt. De är perfekta till att skrapa av sig snön från skorna på.
Denna otroligt vackra krans fick jag i fjol av Åsa, en före detta arbetskamrat. Ville nästan inte ta ner den när vintern började lida mot sitt slut, men tillslut började den barra så in i vassen så jag blev tvungen. Hoppas på att i år kunna köpa ny en av henne.
Förvisso tycker jag att gamla döda blommor är så fina, men nu fick de ge vika för vinterpysslet. Har sågat ner två små granar från vår skog och satt de där blommorna förut satt.
Nej det är inte jul än, men en liten hustomte måste man ju få ha.
Den lilla domherren har jag en gång gjort. Skulle göra fler om jag bara kan minnas hur det var man gjorde. Det jag kan leta tillbaka i minnet är att det inte var särskilt svårt. Det enda material man behöver är svart, rött och grått garn och fågelfrön.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)