Om mornarna fullständigt glittrar hela omgivningen utomhus. Frost är bara så extremt vackert. Jag längtar efter att få klä mig varmt en tidig och kliva ut genom dörren och bara vandra runt i allt vackert. Om det blir bra väder till helgen kanske jag tar mig tid till det. Åka till en vacker plats och få möta dagen.
Hur vacker än världen är, finns det hela tiden en grå skugga kring allt. Ett vemod, en ledsamhet, smärta och tomhet. Min pappas storasysters, min fasters, stora livs kärlek har dött. Alldeles påtok för tidigt, 69 år gammal i den förbannade sjukdomen cancer. Jag har inte kunnat ta in det, jag vägrar helt att göra det. Krister har för mig alltid funnit och kan bara inte inte finnas. Han skulle ju bli frisk, alla framsteg som gjordes under sommaren. Nej, jag säger bara NEJ så här får det inte gå till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar