Påskning

 Igår var vi och påskade på mitt och Robin jobb. Mina två påskgummor och min lilla påskhare. Robin fortsätter hela helgen med att jobba medan vi övriga dolar på här hemma.
Idag fick vi finfrämmen från Norge och vi målade påskägg för fulla slanten.

Det blev en hel skål med äggsmet och lillan bakade hela tre sockerkakor efter att vi målat klart. Det finns inte så många bakverk som hon faktiskt gillar, inte heller glass eller godis, men sockerkaka är hon helt galen i. Tror minsann hon han äta tre stora sockerkaksbitar till fredagsmyset innan jag han stoppa henne.

Inte en enda våffla har vi ätit på denna våffeldag, men i morgon vankas det våffelfest hos min pappa. Min mamma jobbar tyvärr hon också hela helgen. Det känns för övrigt lite konstigt att ha våffeldagen på långfredagen. Vet inte riktigt varför, det bara känns så.

GLAD PÅSK till er alla där ni är! Jag tror på Jesus och för mig är påsken en glädjens högtid, han dog men uppstod igen. Men det är också en helg som skapar många tankar och reflektioner hos mig. Både glada, men också jobbiga. Jag tror att det är lite meningen med påsken. Tid till eftertanke och tid till att fira.

Påskpynt

Tänkte kika in med lite påskbilder från hemmet. Att påsk/vår pynta är för mig nästan lika kul som att advents och julpynta.

Har sparat en hel drös med äggskal från grannens ägg. Det går ju inte att slänga sådana fina ägg. Några har jag planterat krasse i och några andra får stå som små vaser. Tycker att de är så vackra. Några är prickiga, några bruna, några gröna och andra beige.

Fick (för mig) världens finaste påskteckning av min son. Det är en påskhare som målar ett påskägg som dessvärre försöker springa där i från. Älskar hur det sprätter färg om penseln.

Imorgon hoppas jag på att fota små påskfina barn. Vi får se kanske dyker det upp lite bilder här från det :-D Ha en härlig dag!

Sorg

 Vissa dagar är verkligen bättre än andra. Denna dag har varit så skön och lugn. Vi har alla dolat på här hemma hela lilla familjen hela långa dagen utan några större missöden. Det är så skönt att ha en dag då inget är inplanerat. Storebror har bakat syltgrottor. Har inte smakat på dem ännu, men det doftar så gott i hela huset av dem.

Allt kändes så bra, tills det att jag öppnade upp min facebookapp på mobilen och såg en bild från en väns begravning. Neej det var ju idag. Så hemskt, jag har glömt min väns begravning...

Egentligen så har jag inte ens förstått att Sara inte lever längre.

Sara var en glad kvinna som jag brukar stöta på några gånger i månaden på olika platser, oftast i kyrkan. Jag minns första gången jag träffade henne och hennes man. Det var för cirka sex år sedan och vi hade bara lille Elias. Jag blev först lite ställd hur jag skulle ta hennes lite framfusiga sätt. Men ju fler gånger jag träffade henne, desto mer tog hon plats i mitt hjärta.

En dag bara vaknade inte Sara. Ingen chans att säga adjö. En dag fanns hon, nästa inte. Det kommer att dröja lång tid innan jag kommer att förstå att hon inte är här med oss, sina vänner, sin man och sina två flickor.

Sara. Jag hoppas att du kan se att jag vinkar till dig där du finns uppe hos Gud. Elias och bengubben vinkar nu också. Jag blev alltid så glad av att träffa dig, jag hoppas att du visste det.

Ljusa mars

Äntligen har Gordon fått komma ut. Vi har varit så rädda att han inte riktigt skulle förstå att det är hos oss han bor och skulle springa bort i fall han fick komma ut, så vi har haft honom inomhus tills nu. Dessutom har det ju varit vinter och kall och jag vet inte hur det funkar om en katt får vinterpäls om de aldrig är ute? Nu är i alla fall dagarna varmare och han har börjat att undersöka gården här i Skogshägna. (Han har dessutom fångat sin första riktiga mus som han dessvärre även tog in. Huu SÅ äckligt!) 

Ute smälter snön, man kan till och med höra hur det nästan sprakar. Det är inte så där jättevackert ute just nu med kala träd och smutsig hård snö.

Vägarna är dammiga och det luktar lera. Men det är ändå härligt ute och så otroligt mycket ljusare. Tänk, nu har vi hela våren framför våra fötter. Jag får nästan nypa mig själv i armen för att förstå att det är sant. För varje dag som går ökar ljustimmarna. Jag hoppas nu på att det ska frysa till ute på åkern så att det blir skare.

Minstlillan har en hel värld att upptäcka. Hon är så smidig i kroppen och tar sig lätt fram. Den stora nackdelen är att hon, som hos alla andra småttingar, inte har någon insikt om att man faktiskt kan ramla och göra illa sig och det har blivit några smällar. Tack och lov har hon inte försökt sig på att klättra..

Vilken lycka att få utforska fritt i ett sådant rum fullt av saker som storasyskonen stökat ner. Nu då hon lärt sig att gå längst möbler finns det ingen hejd på vad man kan få tag i. Vilket leder till ett förtret för storsyskonen som numera inte får ha sina saker i fred.

På lediga lördagsmornar tillåter jag och min man oss att vara lite "dåliga föräldrar" och sätter på tv,n i vardagsrummet till småen för att själva inta köksbordet med smörgåsar, en stor kanna kaffe och höra på  melodikrysset på radion. 

Inne har jag börjat att pynta till vår och påsk. Gul, orange, ljusgrön, turkos, färger som ljusar upp och gör tillvaron glad. Lillan kom i veckan hem med en gul papperstulpan till mig som hon gjort på förskolan. Ställde den i en liten kruka fylld med kottar och nu står den i köket och lyser så fint. De små plastäggen i olika färger kommer från Robins farmor. Tycker att de är så gulliga och man behöver inte vara rädd för att de ska gå sönder om man råkar tappa ner dem i golvet.

Sportlov

Då min man jobbade som pastor innebar alltid sportlov, påsklov (och andra lov) läger för hans del. Jag och barnen har istället alltid åkt till mina svärföräldrar i Kristineberg. I år kunde Robin också följa med.
Hos mina svärföräldrar har jag lärt mig att älska vårvintern. Det har alltid varit en fantastisk tid, jag har bara aldrig riktigt förstått det. Att göra upp en eld och steka palt på muurikkan och sedan sitta där runt elden och äta. Uppstektpalten är ju bland det godaste som finns, extra gott då man äter den ute. Eller kaffet! Även på den tiden jag inte drack kaffe så kunde jag inte motstå att ta mig en kopp då den var kokad utomhus på elden.

Att gräva sig en grop, eller soffa i snön, lägga dit ett renskinn och sedan krypa ihop å det med ansiktet upp mot solen. Det går nästan inte att beskriva hur fantastiskt härligt det är. Jag älskar att ligga och dra med fingrarna i renskinnet och försöka att glömma allt annat än att bara njuta.

I Kristineberg finns det snö. Denna "lilla" snöhög fick inte plats på en bild utan fortsätter åt båda hållen. Barnen for som vanvettingar hit och dit i den.

Minstlillan sov mest ute i sin vagn de tider vi var ute, men hon han sitta en liten stund i solen på ett renskinn innan solen försvann ner bakom träden och vi började packa ihop för att gå in.

Vet inte om jag riktigt lyckades att fånga det på bild, men skogen formligen glittrade i skogen av all snö som smällt till vattendroppar av solen.

Under lördagen drog vi till Malå för att åka slalom. I Malå finns en jättefin skidanläggning som heter Tjamstabacken. För barnfamiljer tycker jag att den är helt perfekt. Jag är inte alls särskilt duktig på att åka slalom, men jag ääslskar det. Det är en sådan frihetskänsla i att fara fram på ett par slalomskidor. Jag förstår att det finns många som helt går upp i eufori för det.

Från första stund jag klev in i den Marksénska familjen har jag trivts här. Efter att vi fick barn har jag åkt hit osaliga gånger. Jag har väldigt lätt att bli nervös och orolig då jag kommer med mina barn till olika platser. Är rädd för att de ska förstöra saker, att de ska vara för jobbiga och att de jag är hos ska bli irriterade på dem. Här känner jag inte så. Jo ibland kanske, men mest blir jag nästan för avslappnad och får efteråt dåligt samvete för att mina svärföräldrar fått göra för mycket.

Lovvecka

 Ibland är det riktigt skönt att få åka hem till någon som inte har småbarn. Att få vistas i ett städat hem för en stund. Visst, det kan vara stökigt i ett hem där det inte bor några barn också, men det är som på ett annat sätt. Medan storebror fick åka till sin bästa kompis åkte jag och tjejerna till mormor. Det var skönt.

 Det är fascinerande vad barn kan egentligen. Morgontimmarna hade gått lite för fort och plötsligt var det dax att laga lunch. Minstlillan var trött och hungrig och jag behövde göra flera saker samtidigt, vilket till och med för en mamma är rätt så svårt. Så innan jag satt mig för att amma minstlillan slängde jag fram ingredienserna till en pannkakssmet, skrev ner på ett papper hur mycket av allt som skulle blandas i hop och sedan fick Elias själv göra den. Jag satt självklart kvar i köket och kunde hålla han lite under uppsikt, men han skötte sig hur bra som helst och smeten blev helt utan äggskal och klumpar. 

Bananskivor och hallon (och lite socker) är min favoritfyllning i en pannkaksrulle. Mums!

Det blev mer bak under dagen, då denna sockerkaka. Nybakad sockerkaka är helt underskattat, det är ju så gott och något man alltid borde ha hemma. Extra speciell känns den också om man kan använda sig av ägg från sina egna höns. Tyvärr har vi inga, men grannen har och de värper så många så det räcker även till oss. 

Ute är det idag helgrått. Kanske inte det perfekta sportlovsvädret precis. Snön är blöt och utan galonisar blir barnen blöta ända in på baken. Men jag tycker ändå om sådana här grå dagar. Jag har en förmåga att blir rätt så grå inombords ibland och då kan det vara skönt att omgivningen kan spegla insidan.

Jag älskar barnens tekningar och har väldigt svårt att slänga såna fina konstverk. Min son är helt fantastisk på att rita detaljrika teckningar och det fascinerar mig att han har så mycket fantasi i sina teckningar. Visst är teckningen med en påskhare som målar ett ägg underbar? I går hade barnen två kompisar här på besök. En av tjejerna målade en förunderligt söt rosa räv som jag blev helt kär i.