lördag 29 september 2018

Lördag


Jag funderar ofta hur pass utlämnade man ska vara på en blogg. Jag tänker att jag inte har så många läsare och att jag tror att ni där ute är snälla så jag brukar berätta rätt så fritt.

De senaste veckorna har inte varit så lätta. Den trötta, mörka delen av mig har tagit över lite mer och mer eftersom. Sedan tog min medicin slut och jag orkade inte fixa så att jag skulle få ny. Vilken pers det blev för kroppen. Yrsel, trötthet, illamående, svettningar och väldiga humörsvängningar. Stackars min kära familj som måste leva med mig dessa dagar.
Förstod först inte vad allt det där berodde på, men började efter några dagar ana att det hade något att göra med att jag slutat med medicinen. Fick snabbt hjälp med att få nytt recept så det löste sig rätt så bra. Nu måste jag dock klättra sakta upp till min vanliga dos med medicinen så det dröjer innan måendet blir bra.
Det är frustrerande att inte orka, vilja göra någonting.
Har mest suttit i soffan, tittat på serier på tv;n och stickat. Tur att det finns en stickning. Med den i mina händer känns inte allt lika frustrerande. Nu skapar jag något i alla fall.


Inne är det sig likt.


Ute börjar det bli kallare och frosten nyper i allt den kommer åt. Frost är bland det vackraste jag vet.




Skulle ha jobbat denna helg, men det blev inget av det. Medan frosten biter i allt där ute sitter vi inne i den sköna värmen och äter frukost. Lördagsmorgnar är bland det bästa jag vet. Det blir förvisso inte samma sak när man är hemma och sjuk och inte riktigt kan slappna av.


Men frukost är ändå alltid gott. Särskilt då man kan duka upp fint och lägga lokalproducerad god korv på sina mackor.



Fick två så fina blommor av en vän som fick stå mitt på köksbordet och lysa upp.



Lördagen förblev en lugn dag utan större vedermödor och göromål. Allt det där som väntar på att bli gjort, det får bli en annan dag tänker jag.



Tack för att du vill titta in hos mig. Hoppas du får en fin söndag.

onsdag 26 september 2018

Kvalité


Jag har börjat att älska att sticka. Har alltid gillat det, men nu älskar jag det. Känner mig modigare och vill börja lära mig mer. Har förut stickat det jag vet att jag kan, men nu vill jag utvecklas. En sak jag har börjat att tänka på mer kring mitt stickande är på garnet jag använder. Har aldrig varit riktigt medveten om garnets inverkan på stickprocessen. Jag har stickat av det som funnit tillgängligt och bara tittat efter vilken färg garnet har. Nu längtar jag efter mer kvalité. När man väl har smakat på det är det svårt att sluta. Önskar mig garn som jag vet mer om, vad som finns i och hur det tillverkats.
Beställde detta vackra röda garn hos Organic knitters.


Det ska bli en sjal till mig själv. Har aldrig förr stickat en sjal så jag känner mig rätt nervös för att börja ta i tu med projektet. Mönstret på sjalen heter Together och är skapat av Pia Kammeborn. Denna sjal vill jag sticka för att sedan använda den många, många år framför.


Jag tycker väldigt mycket om rejäla sockgarn. Garnet som jag stickat dessa sockar i heter "Sju bröder" och jag har blivit väldigt förtjust i det. Garnet finns dessutom i massa ljuvliga färger. Dessa två par ska få värma fötterna på min man och min svägerska Frida. Har kämpat nu ett bra tag med att sticka mönsterstickning. Jättejobbigt, men efter många upprepningar har jag nu fått dessa färdiga och känner mig faktiskt rätt nöjd med dem. Nu vill jag gärna sticka mer. Kanske inte just dessa mönster för tillfället, men känner mig inte lika rätt för att ta i tu med flera färger.
Detta garn är väldigt slittåligt. Jag har stickat ett par sockar till mig själv i detta garn. Är farlig på att nöta hål på sockar, men har nu efter att ha använt dem nästan dagligen i ett års tid ännu inte sett en tillstymmelse till hål.


Garn fascinerar mig, blommor likaså. Köpte dessa två blommor på Lövångers skördemarknad. Så vackra båda två. Jag hoppas att de ska trivas i min rabatt.





Livet just nu är inte på topp. Men jag gläds över alla människor som finns runt omkring mig.


Inte bara människor, utan också våra fina djur.


Lovade lite fler bilder från vår helg. Efter att vi varit på Gudstjänst på söndagen åkte vi till en liten sjö här i närheten och fiskade. Det blåste rätt mycket, men var trevligt ändå.


Naturen dessa dagar är helt oslagbar. Så vacker.


Minstlillan, som var klädd som en som en färgexplosion tog en paus i fiskandet. Hon är en riktigt hejare på att kasta kastspö. Trots sin gummiring istället för fiskkrok hoppades hon på att kunna få "stoooora pickar".


Vi gjorde upp en eld och grillade korv, marshmallows och kokade kaffe. Självklart tillkommer det alltid gnäll och bråk som är svårt att komma i från. Men i det stora hela hade vi en riktigt härlig eftermiddag tillsammans. Kvalitetstid. 


söndag 23 september 2018

Narrad


Det blir mycket vandrande i skogen dessa tider om året. Hösten är en underbar tid att strosa runt i skog och mark. Lille Severus tycker om att gå med mig på mina promenader och skuttar hit och dit i en faslig fart.



Skogen är fylld av så många vackra färger alla årstider, men jag tycker att det är extra fint om hösten. Blåbärsriset blir alldeles rött, det ligger gula björkblad här och där och mossan blir som extra vackert grön på något vis.


Röda giftiga svampar står här och där och lyser likt stoppskyltar. Flugsvamp är just den enda svamp jag helt säkert vet vilket den är. Skulle gärna lära mig mer om svamp. Kantareller trodde jag allt att jag hade rätt bra koll på. Hur den ser ut och är inte rädd för att ta den för något annat. Fram tills nyss. Jag är rätt usel på att hitta kantareller, trots att jag försökt leta rätt på dem ett flertal gånger.


Tills nyss då jag hittade så in i vassen mycket kantareller. Helt plötsligt såg jag dessa gula fina hattar på massa ställen mitt bland alla gula blad. Rätt häftig känsla. Det kändes för bra för att vara sant. Och det ska jag berätta för dig, det var för bra för att vara sant. Inte var det kantareller inte, utan narrkantareller. Fy så elaka svampar. Inte ett dugg giftiga förvisso, men smakar absolut ingenting till  motsats till den underbara smaken som kantareller ger.


Så kan det gå. Men det var i alla fall en riktigt lyckad promenad i skogen trots att vi blivit narrade av narrkantarellerna.


Mycket tjusigt finns det att stanna till och kika på i skogen.






Vi plockade mycket annat fint i skogen förutom narrkantareller. Vackra löv till årets fina färgkarta som blivit lixom en tradition för mig att knåpa i hop om hösten. Vi plockade också lite annat fint att göra höstfint på bron med.


Frökapslar plockade vi ihop hemma på gården att hoppas på att kunna plantera nästa år. Vallmokapslar är bland de vackraste frökapslar jag vet. Blir en fin bukett.


Natur är vackert tycker jag, bakverk likaså. Man kan lätt bli narrad av bakverk. De ser så mycket mer goda ut än vad de egentligen är. Eller tvärt om. Snacka om narrad alltså. Men detta bakverk narrade mig inte ett dugg. Philadelphiaglass, något av en favorit. Vacker och god. Påminner mig om så många roliga, trevliga stunder i mitt liv.
Rörde i blåbär i smeten före den stoppades in i frysen vilket gjorde den än vackrare och godare.





Narrkantarellerna narrade mig ordentligt i helgen, men tack och lov fanns det så mycket annat som vägde upp. En fantastisk helg. Kommer fler bilder från den en annan dag.

tisdag 18 september 2018

Köksfint


Det jag tycker mest om med vårt hem är att det sakta får växa fram. Vi hittar ting vi tycker om lite pö om pö och bygger upp vårt hem med det vi tycker om. Jag har haft ögonen öppna efter en "ny" lampa att hänga över köksbordet en tid. Nu har jag funnit den. En skomakarlampa med hiss. Den ser kanske lite liten ut att hänga över ett köksbord, men den ljusar upp rummet väldigt fint och ger ett varmt sken.



Det är roligt när man hittar en grej som när man ser den känner att ja det där är ju precis det jag letat efter. Vacker i sin enkelhet tycker jag att den är. Skulle gärna hitta sådana där "tantiga" virkade dukar att hänga på den och byta vid olika högtider och årstider. Däremellan får den hänga vit och naken, fin då också.


Hissanordningen i vitt porslin är så fin tycker jag.


Jag tror bestämt att jag ska önska mig en riktigt fin svampbok i julklapp. Jag kan ingenting om svamp. De enda svampar jag känner igen är flugsvamp och kantarell, annars är jag helt utan kunskap. Vore roligt att veta mer.


Har ingen aning vad detta är för svamp, men de såg så gulliga ut där de stod så jag var tvungen att plocka dem. Tvättade händerna noga efteråt ifall de skulle vara hemskt giftiga.


Tillbaka till köket. För en tid sedan plockade jag och barnen en hel hoper av äpplen hos en kompis. Vi har ätit några av dem som de är, gjort paj av några, kräm av andra och nu äppelmos. Jag brukar vagga mina äpplen vilket jag tycker är ett mycket bra sätt att göra äppelmos på. Först skär man bort eventuella skador på äpplena, delar i lagom stora bitar och kokar dem i lite vatten utan att ta bort vare sig skalet eller stjärnhuset. Efter att de kokat en liten stund i vattnet och blivit mjuka tar man upp äppelbitarna och lägger dessa i vaggan och börjar att mosa.
Jag hade stor hjälp av mina tjejer som turades om att vagga medan jag skar upp och kokade.


Det kan bli rätt sölligt, men inte så farligt ändå. Sedan plockar man ut skal och stjärnhus lite då och då från vaggan och fyller på med mjuka äppelbitar tills att alla äpplen är vaggade.


Äppelmos ser inte så väldigt inbjudande ut direkt på bild, men galet så gott det är. Efter att alla äpplen vaggats mäter man upp äppelmoset och kokar i en gryta på spisen med så mycket socker som behövs. Sedan häller man upp det varma moset i rena, varma burkar och sätter på locket och så är det klart.


Eller det finns ju en sak som återstår efter att moset hamnat i sina burkar. Att städa upp efter sig. En vagga inkletad i äppelklet och äppelskräp är inte roligt att finna i sitt kök dagen efter moset kokats kan jag lova. Medan jag diskade stod jag och slängde min blick lite nu och då ut mot åkern och på berget. Berget som såg ut att stå i brand i kvällssolens sken.