Här i mitt hem

Helgen har verkligen bjudit oss på vackert väder. Vi hade under lördagen finbesök av min bästa vän Elina och familjen egna Ebba. Det har varit väldigt trevligt att ha dem båda här hos oss.

Elina kom med, förutom sitt egna förnämliga sällskap också med denna handgjorda svenska choklad med lakrits. Mmmmmmm! Jag dör så god är den.

Jag har i tanken ett lååångt inlägg som jag nu hade tänkt plita ner. MEN nej, får ta med det till en annan dag. Känner nu mest bara för att krypa ner i soffan med min man och mysa. (Hur mycket tid det nu blir tillfälle till mys då minstlillan masar runt på golvet i en väldig fart likt en larv..)

Tar en liten bildbombning istället med lite gott och blandat i från vårt hem;

Gnistrande

Tog med småtjejerna på en liten spraktur över till grannars. Minstlillan hoppade och tjöt av lycka i sparklådan. (Just på bilden ser hon dock rätt så trumpen ut..)

Då maken kom hem och minstlillan somnat tog jag mig själv en liten promenad ut i solen. Alltså, så mycket vackert det är ute idag. Lagom kallt och gnistrande landskap. Det var som att vandra runt i barnfilmen Frost.

Passade på att fylla på förrådet av solenergi. Undrar vad jag skulle ta mig till om jag inte hade denna plats på jorden. Där nere på åkern har jag vandrat, jag vet inte huur många gånger. Till och med att bara få stanna upp i köket och kika ut genom fönstret ner på åkern ger mig energi.

Ett nytt rum

 Nu börjar vi saaakta sparka igång oss för att ta itu med ett rum på ovanvåningen som ska bli ett slags allrum. Ett rum med en stor arbetsbänk där man kan pyssla, sy, skriva, titta på sin dator eller meka med något. En bänk som man inte heller behöver städa direkt, utan kan lämna sina alster ett bra tag för att sedan återuppta dem när man får lust senare.
Här inne ska också finnas plats för mys. I muren har vi tänkt installera en kamin. Jag önskar mest av allt att vi skulle kunna sätta in en gammal vedspis, för det är precis det som suttit där förut. Jag längtar så efter att kunna sitta där, med stickningen eller en bok i knät, framför en brinnande eld och njuta och bara vara nära då mina barn försöker sova i rummen innanför.

En sak som jag har så svårt att förstå. Titta på dörren där. Hur kan man dra loss listerna och bygga för sådana UNDERBART vackra dörrar?!?!? Jag, som har jättesvårt att ens måla om en möbel, för tänk vilket jobb det skulle vara om jag önskar tillbaka det trärena(!), kan inte på något sätt förstå huur man kunde förstöra dessa dörrar. Hur omodernt det än må vara med spegeldörrar. Näe, fy!

Varken jag eller min man vet så mycket om hur man restaurerar sådana dörrar. Men vi tänker i alla fall göra vårt bästa. Jag skulle så hemskt gärna vilja ha kvar färgen i speglarna. Det var svårt att fota och fånga dess egentliga färg, men det är i alla fall nästan så här de ser ut.
Någon som har några bra tips?

Nu är det bara att lyckas hitta dessa minuter som blir över till att sätta dem till att få renovera. Vardagen rullar ju på med en sådan väldig fart. Vips har det gått flera veckor och man har inte ens börjat.

Gruvar mig en hel del på att snart startar min absolut värsta månad på hela året. Jag älskar alla årets månader och allt de har att ge. Givetvis har alla månader flera baksidor också, men de positiva överväger. MEN februari suger! Jag förknippar bara februari med tråkigheter som "sjukan vi inte nämner vid namn", annan sjukdom, mörker, tid som står stilla, en vän som dog...
Tänker i alla fall peppa upp mig denna månad med att köpa in så mycket blomster som börsen tillåter. Fylla alla små hörn med rosa, gula, lila, vita, orangea, blåa blommor.
Börjar med dessa rosa "gårdagens tulpaner" som jag köpte på vår fina blomsterbutik på byn. Fina som sammet.


(Förlåt Helena att jag råkar ogilla "din" månad så mycket. Det har då ABSOLUT inte något med dig att göra. Du är en solstråle som lyser upp mitt i mörka februari :-) )

Vardagslyx

Tycker mycket om att fota i fiskperspektiv. Ingen aning om man kan kalla det så, men jag gör det i alla fall. Fågel, fisk eller mittemellan ja du vet.. Man får som ett helt nytt perspektiv på tillvaron i från den vinkeln. Lite extra intressant är det just nu då jag har en bebis som hasar och kravlar runt på golvet, att få se världen från hennes vinkel. Nu har det förresten skett, hon har börjat att masa. Nu måste vi hitta någon annan plats för katten Gordons matskålar.

Att se solens stålar mot väggen är en sådan lycka. För varje vecka som går kommer solen högre och högre på himlen. Kanske inte är något som man märker ännu, men det är faktiskt så. Vad många soldagar januari har bjudit oss på i år och vilken vacker värld snön har skapat. Vackert som det är i Narniafilmerna.

Vilken lyx att få knalla över till grannen och köpa ägg. Detta mina läsare är nämligen Skogshägnaägg. Underbart vackra. Tänk vilken lycka om detta var det man möttes av då man öppnade sitt butiksköpa äggpaket. Alla olika stora och i olika vackra färger. Tråkigt nog är det inte så.

Gumman och jag tog och bakade en sockerkaka av några av äggen.

Den blev väldigt god och riktigt fin.

 Till sist. Blev helt salig då jag hittade dessa fina gamla "skridskor" på Fyndet. Så vackra och kommer att hänga som prydnader på väggen hemma hos mig. Tänk vad svårt det måste ha varit att faktiskt åka skridskor med dem. Måste ha gått tungt.
Jag är också löjligt förtjust i att få något som jag handlat inlindat i papper. Jag kan inte riktigt beskriva varför. Men det känns som så mysigt på något vis att få rulla ut sin skatt ur ett prasslande papper.

En dag med mig

 Lite bilder från igår och idag. Det är helt magiskt vackert ute dessa dagar. Lite för kallt för min smak, men sagolikt. Jag har mest hållit mig inomhus, men kikat ut då och då genom fönsterna för att se allt det vackra. Himlen var blå, solen sken in genom fönstret och snön gnistrade.

Inne finns det inte många spår kvar från julen. Förutom två avklippta amaryllisar, en liten gran som jag tog in i mitten av december som börjat att ge små granskott så den har jag inte hjärta att slänga ut i kylan och någon liten tomte som för övrig brukar få stå framme året runt då jag är allt för kär i dem för att de bara ska få komma fram en månad om året. 

Jag trivs bra att vara hemma. Det slog mig och min man för ett tag sedan att vi nästan inte umgåtts med någon på två år tillbaka. Det beror på många saker förstås, har ju till exempel varit gravid och osällskapssugen först nästan ett års tid, sedan fött bebis och totalt krupit in i bebisbubblan och inte velat komma ut därifrån. Sen är det ju så att då hemmet är fullt av sådana där små, tenderar tiden till att springa fram. Man hinner lixom inte med.

En vanlig vardag för mig ser ut lite så här;
Tidigt om morgonen vaknar minstlillan, får lite bröstmjölk och somnar ibland om och bestämmer sig ibland för att det nu är morgon och vill inte alls somna.
Strax innan sju ringer makens väckarklocka och han tar upp storebror och hjälper honom att hinna med taxin. Jag får ligga kvar en stund till. (Om han inte jobbar natt förstås, då får jag att he mig upp.) Sedan sticker maken (oftast) till jobbet. Jag kliver upp, stoppar i mellangumman frukost, klär på och skjutsar henne till förskolan.
Kommer hem, dricker några muggar kaffe med smörgås till i tv;soffan, minstlillan mjölk från bröst, framför nyhetsmorgon på tv 4.
"Hänger" med Sigrid tills storebror kommer hem från skolan kring elva/halv tolv. Ammar minstlillan och stoppar henne i vagnen så att hon (förhoppningsvis) kan sova några timmar. Jag och Elias äter lunch tillsammans. Vips så är det dax att hämta Emylinda från förskolan.
Mellis en liten stund efter att Emylinda kommit hem. Lite lek, bråk eller pyssel tills klockan är 15.30 och jag måste börja med middag.
Vi äter alla middag, minstlillan sin smakportion.
Mellan allt det där så försöker jag hinna med att städa, diska, tvätta, hänga och vika tvätt.

En del av dagarna blir det bad för storbarnen efter middagen och klockan 18 Bolibompa. Sedan kvällsfika, borsta tänderna, kvällskissa, på med pyjamasar, kvällssaga och hopp i säng. Förhoppningsvis somnar de snällt i sina sängar då de lyssnar på någon CD-saga. För mig gäller det att underhålla Sigrid någon timma tills det är dax för henne att sova. Sedan kommer en härlig ensamstund för mig eller tillsammans med min man. Sedan kryper vi i säng och jag somnar i mannens armar. Tills minstlillan vaknar där kring ett och samma procedur startar om..

Svisch så har en dag gått och en ny börjar och återkommer med ungefär samma stil. Helt ofattbart vad dagarna går fort av att bara göra samma sak åter och åter igen.
Vissa dagar vill jag bara kräkas åt eländet, men oftast trivs jag som fisken i vatten.

Fint klädd

Då temperaturen ute hade letat sig ner till 31 minusgrader, blev det även lite småkyligt inne. Inte så konstigt kanske då vi bor i ett rätt så gammalt hus. Minstlillan fick prova denna ursnygga dress för första gången. Lite stor kanske, men jag tycker att den är så fin och gjorde henne perfekt varm. Funderar kring vem den är stickad till, hur många små kroppar som haft den? Det är inget som jag någonsin kommer att få veta, men fundera kan man ju alltid.

Det känns lite kalt överallt då julen är bortstädad. Men ljust och fint. Jag har en förmåga att ha det lite väl plottrigt överallt, så det är bara att passa på att njuta medan det är som det är. 

En svaghet hos mig är klänningar. Hittade denna på second hand butiken Fyndet och jag kunde bara inte låta bli att köpa den. Tyvärr är den för liten för mellantjejen, men minstlillan kommer ju att kunna ha den. Tillsvidare får den hänga som prydnad bredvid en röd gammal klänning som är gjord för någon med knappt någon midja över huvud taget, på mig passar den då absolut inte, men den hänger fint som prydnad.

Känner liiite att denna blogg är lite smått döende. Får som ingen tid över till att sitta och redigera bilder och framförallt att skriva. Älskar att skriva, men det tar mycket tid att formulera och skriva ner sina tankar. Då jag ständigt blir avbruten de få stunder jag kan sätta mig så blir det inte så mycket jag kan plita ner. Får dessutom dåligt samvete direkt jag sätter mig vid datorn, som att jag inte riktigt tar hand om mina barn ordentligt.. Men jag är ju inte direkt någon som har tusentals av läsare så det är ju inte hela världen om den sakta med säkert dör ut. Sakta så att det nästan inte märks.. Men det skulle kännas mycket sorgligt för mig. Nej jag vill fortsätta blogga, men jag vet bara inte riktigt på vilket sätt.

Vinterpynt

Här blev det inte någon jul som sakta smög ut. När jag väl började så rök hela balunsen i väldig fart. I och för sig har jag inte packat ner julen i lådan ännu, allt står istället i en enda härlighet på matbordet i vardagsrummet. Hur mycket jag än tittar och städar, brukar det alltid dyka upp någon liten julsak här och var. Så istället brukar allt få stå framme tills ett par dagar då jag med säkerhet (?) kan packa ner allt samtidigt.
Nu har vinterpyntet fått ta över julens plats.

Nya tulpaner skulle jag vilja ha varje vecka så här års. Varje vecka från och med nu och fram till maj. Har ingen favoritfärg utan vill ha dem alla.

Den stackars älgen ser lite frusen ut där han sitter halvt översnöad. Borstade bort lite snö från ögonen på honom i alla fall. Före jul gjorde jag och barnen en julklapp till småfåglarna, egengjord fågelmat i fina gamla kaffekoppar. Dock blev de aldrig upphängda, förrän nu. Hoppas inte att de blev sura på mig för att de föll i glömska.

Jag är SÅ vansinnigt less på tapeten i hallen. Det är så mörkt och FULT där inne. Det första man möter i vårt hus är ju denna hall och den ger ett sådant tråkigt intryck. Den är dessutom liten och konstig och jag blir gaaalen då den är allt för opraktisk.
Men nu är det så att vi önskar att göra en stor renovering av hallen då en liten toalett som finns där ska bort, väggar rivas och golvvärme läggas in. Hejbara, ja ni hör ju, det är ju inget man gör bara på en vecka precis. På grund av den omfattande renoveringen som vi (önskar) göra, blir det att man drar på det hela. Det känns lixom som ett alltför stort berg att bestiga så då blir det inget av det alls. Lite meningslöst känns det ju att tapetsera om nu för att sedan riva ner alltiop då den stora renoveringen blir av. Det är nu man skulle hitta en liten miljon som är över så att man kan leja ett gäng snickare, en rörmokare och någon elektriker som kunde göra allt åt en. Tapetsera, det kan jag göra själv efteråt.
För att pigga upp lite i hallen har jag satt upp dessa fina hjärtan jag fick av min vän Mona i julklapp.

Nu gråter minstlillan så det är bäst all kliva iväg från denna plats och börja kvällsproceduren med att få storbarnen i säng. Ha en fortsatt bra kväll!