Bland paj, sol och bebiskläder

Numera känna varje dag ensam hemma med barnen som lite av en utmaning. Dagen får bli som den blir helt enkelt. Kroppen känns tung och det gör ont lite här och där. Jag är så välsignad med två snälla barn som efter att vi varit ute och sedan ätit mellis lät mig få sova en halvtimma på soffan i vardagsrummet helt utan att bli störd. Man får verkligen vara tacksam över sådana små stunder.

Det har varit allt för lite paj i våra liv. Då pappan skulle ha med sig fika till sitt jobb anmälde jag och barnen oss frivilliga att baka lite paj. En stor till jobbet och tre små till oss. Lite extra stolt är man över pajerna då de är gjorda av storebrors egenplockade hallon.

Vi bor i lite av vad man kan säga en grop och solen har inte så lätt att fånga in lilla Skogshägna med sina strålar. Några klarade tack och lov av att hitta sig hit och jag lyckades till och med fånga några i mitt ansikte. Det är så ljuvligt och man känner hur svältfödd man är av den underbara solen.

Tänk att det faktiskt finns en liten skrutt inne i magen min. Jag har lite smått börjat att knepa på de små små bebiskläder som finns nedstoppade i en låda. Snart (ja tiden går ju nästan allt för snabbt så 3 månader är faktiskt rätt så snart) kommer det att finnas en liten bebiskropp i dessa små kläder. Ja längtar, samtidigt som det är rätt så skönt att den fortfarande finns tyst och snäll kvar inne i min mage..

Solig dag

Vilket fantastiskt väder söndagen bjöd på. Kring 8 minusgrader och strålande sol. Då pappan och storebror drog iväg på 6-års kalas begav sig jag och lillan ut på en liten sparktur. Så underbart. Vad solen betyder så extra mycket nu mitt i mörka vintern. Förra årets soltimmar under vintern var så extremt få och jag hoppas att det inte blir detsamma detta år. Vi behöver soliga dagar.

Guldkanter i tillvaron

Just nu känner jag att bloggandet får ta ett väldigt stort kliv tillbaka. Har inte riktigt orken och måste få ge den ork som finns till mitt jobb, till hushåll, man och barn. 
Den där "mitt emellan perioden" i min graviditet kan jag nu mera se efter i backspegeln. Nu mera känns kroppen tung och osammanhängande, det känns inte riktigt som att höfterna och den övriga kroppen sitter ihop. Har troligtvis bara lite drygt en månad kvar på jobbet, vilket känns så skönt. Kommer självklart att sakna mina arbetskollegor, men de går alltid att hälsa på.

Nu till några favoritstunder av just denna dag;

Badade barnfötter, det är ju så mysiga. En fot på en vuxen är på inget sätt lika vacker som ett barns.
Jag älskar de stunder då ett av barnen sitter i badet och den andra får leka ifred för en stund. Då är de (oftast) så förnöjsamma och jag kan dola på med tvätten i tvättstugan i rummet bredvid badrummet utan att ständigt bli avbruten.

 Att fota blommor är något av det roligaste jag vet. Ja det låter ju kanske lite som ett konstigt intresse, men det bara är så. De har otroligt vackra färger, går att fota från massor av olika vinklar, man kan komma så otroligt nära eller hålla sig på avstånd. Jag blir lixom aldrig less på det. Det vore roligt om man med kameran kunde krypa lika nära, vända, vrida, fota en människa på samma sätt utan att det skulle kännas närgånget.

Man behöver väl inte vänta tills det blir mörkt för att få tända lite ljus? Satt några minuter idag och bara tittade på detta fina rosa ljus.

Min dotter är helt galen i att klippa papper och sonen älskar att sitta och skriva och rita. Det var en fröjd att idag få sitta och titta på då de helhjärtat satt och arbetade med sina alster.

Det var några små favorit stunder av min dag. Hoppas du också hittar dig några guldkanter i tillvaron.

Farfar

 Sex veckor efter att min älskade Farmor dog, somnade min älskade Farfar in. Idag fick vi ta ett sista farväl till denna fantastiska man.

Jag har haft en riktigt förmån att få ha dessa två fina människor till Farmor och Farfar. Två människor som älskade Gud, varandra, hela sin stora familj och Guds församling av hela sina hjärtan. Om det nu inte var så att deras två hjärtan hade bundits ihop till ett enda stort.

Min farfar var rätt så kort och man fick böja sig ner då man skulle ta emot hans varma, hårda kramar, men han hade på inget sätt en liten personlighet. Han hade en stark röst, hans sång ljöd starkt och den var svårt för någon att överrösta, hade starka åsikter och brinnande glöd i allt han tog sig för. Jag tror inte att det finns någon som inte berörts av mötet med denna Gustav Ekman.

Vi är många barnbarn och man kan lätt tro att vi skulle bli en enda stor klump av små barn för Farmor och Farfar, men så var det inte. De såg oss var och en som egna individer. Jag hade några år där i min tonårstid då jag nästan inte åkte hem till min familj och släkt. När jag och Robin flyttade hem till dessa trakter började jag åter igen besöka mina farföräldrar. "Tänk att Petra äntligen har hittat hit hem till oss igen!" sa Farfar med ett leende då jag en gång kom hem till dem. Då kände jag långt in i hjärtat hur mycket just jag betydde för dem.

Vi fick ha dessa två älskade människor så länge hos oss. Att de nu inte längre finns på denna jord känns så konstigt och tomt. Det går nästan inte att förstå att de inte längre lever.  Även om jag kommer att fälla många tårar i saknad efter dem så känner jag mig ändå så lycklig av tron att de nu är tillsammans igen hos Gud.

Tulpanstart och kulslut

Min man och jag tänkte "Petra blir nog lite friskare om hon får sig en bukett tulpaner." Nja inte friskare kanske, men mycket gladare. Är helt och fullt förälskad i tulpaner och som varje annat år här på min blogg kommer ni att drunkna i tulpanbilder. Särskilt förtjust är jag i rosa tulpaner, ja rosa blommor över huvud taget.

Nu är det så sorgligt att idag åkte vår vackra, vackra gran ut. Så vemodigt. Alla fina kulor är åter lagda i sina lådor. Så tomt och kalt det blev utan den ståtliga granen.
Nästa jul är det inte säkert att vi ids ta in en gran då vi inte kommer att vara hemma så mycket kring jul vilket gör att det känns extra tråkigt. Får hitta på något annat att göra med alla mina typ tusen kulor för det vore ju för tråkigt om de inte fick komma fram igen förns om två år..

Vintervitt och himmelsblått

  Vintern visar verkligen sina vackra sidor denna dag. Önskar att jag kan klättra upp på taket och sätta mig där och njuta av den lågt gående solen. Verkligheten är dock att jag på bara helt tvärt, utan förvarning, gått och blivit förkyld och får gott ta och stanna inne idag. Hade tänkt bita ihop och jobba, men näe vem tackar mig för att jag dyker upp där på jobbet och snorar på mina gamlingar?
Nej jag stannar istället hemma och kryper ihop i vår soffa i min förkylda ynklighet, med det dunkande huvudet och kliande strupe. Just nu lyser solen så vackert på den vita snön. Vit snö mot den ljust ljusa blå himmel, det är så magiskt vackert.
"Jag önskar att himlen var min far!", utbrast vår treåriga lilla poet i morse, "den är ju så vacker!", fortsatte hon. Ja visst har hon rätt i det. Dess ljusbåa färg himlen får om vintrarna går nästan inte att beskriva med ord.

Att få fota är lite som en drog. Trots att jag egentligen bara ville få ligga i min soffa kunde jag bara inte motstå att vandra ut i snöriket och fota lite. (Klädde på min massa kläder först förstås..) Detta är några bilder från idag då solen ännu inte riktigt tagit sig upp över trädtopparna;

Vårt hus i snöig skrud.

Det är så vackert då snön har klistrat sig fast emot träden.

Min man har brandjour och måste kunde ta sig iväg med bilen alla dygnets timmar. Fullt av istappar hängde ner längst bilen efter att motorvärmaren arbetat hela natten lång medan flera centimeters mängd snö dalat ner och lagt sig på bilen.

Vita orörda snövyer, oj så vackert det är. Man vill nästan inte ta ett kliv ut i det och förstöra dess fina släthet.

Här är bilden jag skrev om igår. Visst är den vacker?

Tack för mig för idag, nu till att åter intaga soffläge.

Ut med julen...nästan.

Ja det där är jag nu mera, ständigt klädd i myskläder och tjocksockar. Kanske eventuellt att jag klär upp mig lite om vi ska åka bort, meen inte så gärna. Har dessutom gått och blivit förkyld, vilket gör att man ännu mer bara vill krypa in i sina slaffskläder. Denna orangea tröja är av märket Gudrun Sjöden, vilket jag köpt second hand och är huuur skön som helst. Hoppas jag inte töjer ut den allt för mycket med tjockmagen så jag kan njuta av den måånga år framöver. 

Har förresten gått över halva tiden av graviditeten nu, är i vecka 25. Det bökas och sprattlar på av bara den i magen och jag börjar mer och mer längta efter att lära känna denna lilla krabat som finns där inne. Tiden går ju så ruggigt fort, hinner inte med att tänka lika mycket på bebisen som jag gjorde då jag var gravid första gången.

 Inne är det sig likt igen. Det är roligt att "upptäcka" sina saker igen nu då de har fått komma fram igen efter att ha stått undangömda för att lämna plats åt julsakerna.
I köket sitter en gammal affisch kvar på en tomte i vacker grön kappa i ett helt magiskt vinterlandskap. (Tog ett kort på den, men det blev så suddigt så jag får göra ett nytt försöka med stativet en annan dag.)
20 dag Knut har alltså inte fått kasta ut riktigt allt juligt och kuligt.
Två andra tomtar finns också kvar, även denna underbara ängel, de är allt för fina för att bara få stå framme i en månads tid.

Lite fjolårsklappar

Julen är nerpackad, så när på några julgardiner och någon enstaka stake. Och nej inte julgranen förstås. Granen jag högg i år är så otroligt fin så vi kan bara inte slänga ut den. Tillslut måste vi förstås, men inte riktigt ännu.

Ute faller snön av bara den. Det blir ett evigt snöskottande.

Barnen fick så fina julklappar detta år, eller ja förra året menar jag förstås.. Storebror fick bland annat en hel del smålego. Stora delar av julhelgen bestod av att han tillsammans med sin farbror eller någon av sina morbröder satt och byggde. Vet inte riktigt vem som var mer lyrisk, den yngre eller någon av de äldre. Trevligt hade de i alla fall.

På väggen i lekrummet sitter nu två magnetremsor som barnen fick i julklapp att hänga upp sina teckningar på. Den som fick, enligt mig förstås, de finaste julklapparna denna gång var lillasyster. Titta bara på denna underbart fina lilla dockbarnstol.

Den hade barnens farmor då hon var liten. Så roligt att den finns kvar och är i så bra skick.

 Lillans favorit lek just nu är att leka doktor, så av oss fick hon detta fina doktorkitt i trä

Av sin mormor och morfar fick hon bland annat detta fina Findusmemory i trä. Älskar många av de fina bilderna, särskilt kon längst ner till höger.

Jag känner mer och mer för var år som går hur lite jag behöver få julklappar. Jo en vill jag nog ha, men sedan är jag rätt så nöjd. Fick i år två ljuslyktor som barnen gjort själva och "En julsaga" av Charles Dickens av min store lillebror Andreas, ännu en ful trätomte (en sådan där ful en som är så ful att den blir förunderligt fin) av min faster plus några fler små saker.

Det roligaste var att få se på när barnen öppnade sina paket. Lillan, som är 3 år stod för julens bästa kommentar då hon öppnade ett av sina första paket; "Hurra, jag fick en låda!!", utbrast hon då kinderägg kartongen visade sig under julpappret. Storebror blev absolut mest glad över en liten skeletthand som lyser i mörker som han fick av sin lillasyster.

En januarilördag

Hittade denna oerhört söta lilla bebisklänning i Myrornas reahörna. Nu har jag dock absolut ingen aning om bebisen i magen är en flicka eller en pojke, men vad spelar det för roll? (Ja jag vet, jag har "bara" en liten fin galge att visa upp barnkläder på, så den hamnar rätt så ofta med på bild..)

Nu till lite bilder från denna lördag;

Här inviger storebror och draködlan Elis den nya bilmattan. Älskade storebror som nästan inte har ett enda byxpar utan hål på knäna. De första typ åtta paren som det gick hål på lagade jag. Men när det, efter bara någon vecka, även gick hål på lagningslapparna så gav jag fort upp.

Lillasyster fick låna ett litet silverhalsband av mig idag. Så stolt liten brud.

Äntligen, ÄNTLIGEN är den älskade maken hemma hos oss i Skogshägna. Han har flängt runt både i norr och i söder, men nu hoppas jag att vi får rå om honom lite själva ett tag. Bland legorobotar, leksaker och annat tjafs som fanns på köksbordet tryckte han ner sin lilla tidning, kaffekopp och sig själv på en stol därvid i den "tidiga" morgontimman. Så skönt att ha honom hemma!

Ute fanns det mycket att göra. Tack och lov har vi snälla grannar med traktor, men det blir ändå en plätt att skotta själv. 

Äntligen några snöhögar på gården, en fröjd för små barn :-D.

Dessa vantar är så underbara. De fanns i en "allt möjligt låda" som jag ropade in på en aktion för säkert tio år sedan. Man behöver aldrig frysa om händerna i dem. Dessutom är de så stora så de lätt ryms ett par finger vantar inuti. Behöver du till exempel hjälpa ett barn med sina vantar eller dylikt tar du bara vips av dig pälsvantarna, fram med händer och fingrar som inte är nakna, hjälper ungen och så in i vantarna igen. Perfekt.

Det ÄR minsann oerhört vacker ute. Har dessutom en så vacker son som jag bara inte kan låta bli att fota.