Fredag..

Ja happ då var det fredags kväll igen. Har nästan hunnit glömma bort de ensamma fredags kvällarna nu när det har varit sommar och Robin inte jobbat då. Men nu har höst terminen startat så nu är livet som vanligt igen. Det låter kanske som att jag är lite deppig, men så är inte fallet, känner mig ganska tillfreds med ensamheten :)

I morse, någon timma efter jag klivit upp, kände jag helt plötsligt en stark längtan efter mina vänner Sofia Nyman och Karin Larsson. Jag visste att Robin skulle jobba hela eftermiddagen och kvällen så jag fick för mig att jag tar och drar till Umét istället för att dra benen efter mig här hemma. Kom dock på tanken på tok för sent. Sådana där spontaniteter går som lixom inte lika lätt att förverkliga nu längre som "tiden innan Elias". Dessutom hotade de att stänga av E4:an några timmar på förmiddagen pga lastbils bärgning och Robin behövde bilen på em/kvällen, så Umé besöket fick tyvärr ställas in.

Det kan nog ha varit tur för oj så mycket jag hunnit göra här hemma. Har plockat hallon och vinbär, har tagit bort alla fula döda blommor från bron, städat i köket, målat delar av skafferiet och knäskurat köksgolvet (vad nu det gjorde för nytta, Elias passade på, efter jag skurat, att gnugga runt banan över halva golvet så nu är det lika skitit igen). Detta kanske inte låter så mycket för värden, men betänk att jag mellan allt detta även tog hand om min lille son. Det är inte allt för sällan det känns som ett underverk att hela dagen gått och man har lyckats hinna med att laga både lunch och middag till Elias och till sig själv.. Ofta hinns det inte så mycket mer än det.

Känner mig rätt så nöjd och belåten efter denna dag. Nu när lillen sover tror jag det är dax att måla ett varv till på skafferiet och sedan koka saft :D

Renoveringens tider har åter infunnit sig...

Elias har fått semester från sina föräldrar några timmar idag. Han är med sin mormor hos sin gammelmormor & gammelmorfar.
Jag och Robin tänker jobba med lite olika småsaker hemma. Som att sätta upp vitrinskåpet, mura lite på muren, måla skafferiets panel väggar och ja vi ser väl vad som hinns med.. Konstigt nog brukar det alltid ingå lite missflyt, så man hinner nästan aldrig det man tänkt hinna..

Igår åkte jag och Elias till Flarken för att hälsa på Lukas (som är cirka två månader äldre än Elias), Albin 2 år, mamma Petra (ja man ska väl aldrig förtälja en kvinnas ålder så jag håller tyst om den saken för sakens skull) och den lilla/e bäbisen i magen. Elias skrattade så att han tjöt när Albin busade med honom. Det syntes att han tyckte att det var så roligt att få busa med eller bara sitta och titta på när de andra killarna lekte. För mig var det väldigt skönt att få sitta och prata med en annan mamma, en annan vuxen människa om livets bekymmer, roligheter och annan ditt och datt.

.....Nej då är det väl bäst att jag inte sitter kvar vid denna burk utan ger mig ut på renoveringens äventyr....

sjukhus och hämskheter..

Detta dygn har nog varit ett av de värsta i mitt liv.. Ska inte gå in så mycket på detaljerna, känns inte så kul att utlämna sig helt och hållet på denna cyber värld...
Jag och Robin var gravida i vecka 13, men fick igår missfall... Jag har varit med om det förut, men det var ingenting (kanske inte själsmässigt men kroppsmässigt) med denna gång. Trodde nästan att jag skulle förblöda helt och hållet. Blev kräksjuk och svimfärdig på samma gång så det blev akuten. De fick knöla in båren ända in till toaletten för att mina ben bar mig inte över huvud taget. Mådde inte alltför underbart, men på sjukhuset fick jag och Robin den bästa hjälp vi kunnat få. Fick innan jag åkte hem några decci med järn inpumpat i mitt blod så nu mår jag mycket bättre, men denna upplevelse är inget jag skulle önska min värsta fiende....

Elias fick det bästa omhändertagandet av min kära mor. Vi är så välsignade av att ha släkt och vänner så nära :D


En annan mer trevlig händelse är att jag och Robin idag firar vår 5:e bröllopsdag. Att vistas på sjukhus är kanske inte är det bästa sättet att fira sin bröllopsdag på, men det gör inte att jag älskar min man mindre för det. Robin är det bästa som någonsin hänt mig. Han är ödmjuk, stark, omhändertagande och helt fantastisk. Han har burit och stöttat mig så mycket så jag vet inte hur jag någonsin ska kunna återgälda det. Jag är en lyckligt lottad kvinna som lyckats lägga beslag på en sådan man. Dessutom är han en helt underbar far till vår härliga son Elias.

Läger och Skäran :D

Nu har det visst åter igen blitt på samma visa som sist. Jag har börjat på en blogg och inte avslutat den. Att det hela tiden ska vara sådant fint väder att man måste befinna sig utomhus :P Aja du får ta det som det är;

Tisdag 10/8-10. Elias sover och jag sitter och äter min mycket exklusiva lunch, överkokade makaroner, bränd falukorv och ett stekt ägg, mums ;P

Känner att jag måste skriva lite om min och Elias läger vecka. Det har varit jätte roligt att få tillbringa dessa dagar på lägergården i Bygdsiljum. Jag måste säga att jag är grymt imponerad över dessa ungdomar som var på lägret. De tog hand om varandra, var med på de flesta lekar och tävlingar utan att klaga (måste tillägga att det ösregnade när vi skulle spela brännboll, men de var ändå med nästan hela bunten), de var duktiga på att lyssna och det kändes hela tiden som att det var en god stämning.Förra året stannade jag och Robin kvar på lägret som då var i Dalkarså i AP många timmar och fick städa, städa, städa, men i år var de MYCKET bättre på att ta ansvar och vi behövde inte alls städa något i efterhand. Ok att passa tider och att gå och lägga sig om kvällarna var ju inte direkt deras starkaste sida, men jag kunde inte riktigt vara grym över detta. Var inte direkt någon stjärna på detta när jag var i den hormonladdade tonårs åldern och var på läger.
Elias var hel nöjd. Blev mamman less på honom skuttade han gladeligen till något annat offer. Det fanns många händer att hålla i så att han fick öva på att gå. Han var nöjd och glad mesta dels av tiden. Tänk vad skönt om man hade fullt med sådana duktiga barnvakter i närheten hela tiden, det skulle inte kännas helt fel :)

Tisdag 17/8-10. Nu sitter jag här igen Elias sover och jag äter lunch. Denna gång potatis, lax och gröna ärtor.

Lägret slut och det blev helg, helgen sprang fort förbi och det blev måndag och Robin stack i väg till nästa läger. Denna gång för mellanstadie barnen.

(VARNING!! Denna text kan skapa förvirring i hjärnan;)

Jag och Elias åkte då istället till den underbara platsen Skäran. Där har jag spenderat nästan hela mina sommar med mina bästa vänner Elina Borgström och Lorenz Lindberg när jag gick i högstadiet. Vilken underbar tid. Elina och Lorenz är kusiner (för eder som inte vet det) och deras föräldrar (som då är syskon om det nu är någon som inte kunde räkna ut det själva) och deras syskon (nej alltså inte alla Elina och Lorenz föräldrars syskon, utan endast Elinas mors och Lorenz fars, som alltså är syskon med varandra och alla deras syskon.....ojoj detta blev krångligt..) har alla var sin sommar stuga bredvid varandra. Om man går några hundra meter kommer man till en fin fin badplats vid havet där vi många gånger har badat tills läpparna ändrat färg till lila och händer och fötter blivit gula.

Oh det var en underbar vecka. Inte för att Elias kommer att komma i håg så mycket av den, men det var härligt för mig att få dela den plats som betytt så mycket för mig med min son. Denna vecka hade vi så tur att flera av syskonen befann sig i sin stuga. Mona och Åke var där, Krister och hans dotter Sandra (vilket tom är min kusin, för Krister är gift med min faster Karin), Margoth och Ivan och sist men absolut inte minst trevliga Lorenz och Ida med tjock magen och hundvalpen Vilja :D Mot slutet av veckan kom även Leif och Lovisa (Elinas syster) med deras barn dit. Så vi hade det riktigt trevligt.

Elias och Vilja. Första mötet med hunden blev lite väl läskigt för min son. Den kan ju ses liten ut i våra ögon, men tänk själv att möta en hund som når dig ända upp till magen komma och slicka och nafsa dig i ansiktet och du inte kan göra något åt det. Är inte det läskigt så säg?

Elina och Elias.

Självklart skulle vi ut på havet. Här är Sandra och Elias instoppade i var sin flytväst. När vi skulle hem var vågorna härligt höga :)

Elias i himmelriket :) Det var en fröjd att se honom krypa runt i det varma havs vattnet. Det var endast en decimeter djupt några meter ut så han kunde krypa och leka hur mycket han ville. Måste berätta att även jag tog mig ett dopp i det blå.

Himmelrike nummer två. Att krypa i sand var en ren fröjd. Även att smaska i sig lite av den nu och då.

Vi överlevde :D