Vykortsvackert

 

Idag ser världen kring Skogshägna precis ut som i ett vackert vintervykort. Gnistrande snö och mjukt solsken. 

Till och med trädgårdens odlingsplats, som annars brukar se bedrövlig ut i november, ser riktigt fin ut. Vackra detaljer från frökapslar och järndetaljer poppar fram i det vita. 

Jag har smort in mina näbbstövlar och de blev helt fantastiskt vackra. Som nya.

Inomhus blir mycket också mycket finare i solljuset. 

Vill SÅ så gärna finna ett (gärna tre) till av denna gardin, som egentligen är en duk. Jag har fått tips om att det går att köpa nyproducerat, men alla ställen jag hittat detta bolster är mönstret fel storlek. Den jag har har cirka sju centimeter höga stjärnor och de jag funnit är kring fyra..

Novemberfärg

 Vårt kök som mer och mer börjar inta orangea toner, tycker mycket om orange, särskilt rödorange. Är väl inte egentligen så väldigt förtjust i furu som vårt köksbord stoltserar med. Men det är ett väldigt praktiskt bord, rymmer många, rundade kanter utan hörn att stöta in i, hållbart och lätt att förstora. Den enda nackdel bordet har är dess osnygghet. Resten av familjen i detta Skogshägnahem är av den åsikten att mamman i huset hela tiden byter ut redan befintliga bra möbler mot nötta, gamla och opraktiska. Förstår inte var de fått den tanken från..? Bordet får leva kvar i vårt lilla hem till den dag då barnen flyttat hem i från. Då kanske jag byter ut det mot ett gammalt tungt åbäke likt ett från mina drömmars drömmar. 

Rosenbuketten på bordet inhandlades för att fira mitt och Robins nittonåriga liv tillsammans. Galet va!? Nitton år vi två, att det redan gått så många år. Han är mig fortfarande, om inte mer, lika kär. 

Det finns så många otroligt vackra karotter. Jag brukar använda porslin som fått några nagg och/eller krackelering i lacken och inte längre duger till servering eller matlagning till ljusstakar, förvaring eller som i det här fallet, blomfat. 

Har länge velat ha sådana fina virkade runda "plattor" att trä på våra korkunderlägg. Då jag själv inte kan virka blev jag jätteglad då jag fann dessa två på en loppis för femton kronor styck. 

Under veckan ska jag plocka bort och göra plats för advent. Har konstigt nog inte varit så jättetaggad på julens pyntande i år. Men jag vet att det kommer, det gör det alltid tillslut mer eller mindre. 

Älskar dessa gamla mönster och tyger. 

Helgen är snart slut och inte har det uträttats så många stordåd inte. Själv vill jag ha det just så, lugnt utan storartade planer. Dock leder det lätt till att barnen följer mig likt en svans utan egen förmåga att hitta på något att göra som inte innefattar någon slags skärm. Kan bli helt galen på sådant, särskilt nu då jag inte orkar eller har någon lust till att hitta på och utföra aktiviteter som barnen kan vara med på. 

Jag tycker att det är oerhört nyttigt med riktiga tråkiga dagar. När barnen kommer och muttrar "Jag har såå tråkigt mamma!", brukar jag le stort och säga "Men så bra!". Elakt kanske, men det är bra att ha tråkigt lite nu och då. MEN då tråkigheten endast leder till passivitet, det är inte bra. Barns kroppar (och vuxna också för den delen) behöver rörelse för att må bra. Barnkroppar utan rörelse blir ännu mer slöa, tappar lust och energi , får svårt med nattsömnen och det blir lätt en ond spiral. 

Våra barn, särskilt den äldsta, hamnar där lite då och då. Där kan jag tycka att det är så svårt att kunna motivera till rörelse då jag inte riktigt har den orken över. Förut kunde jag dra med mig hela högen på olika göromål. Fick ofta jobba hårt, peppa och kämpa för att få med mig alla, men jag klarade det tack vare att jag visste att de skulle må bra av det i slutändan. Nu klarar jag inte av att styra upp det tyvärr. 

Robin har hemtenta hela helgen och syns knappt till. Min lillebror tittade förbi på lördagen och jag friserade både honom och resten av familjen. Känns så skönt att få göra det någorlunda samtidigt. Min mage krampar till och från, men med lite vila mellan huvudena så gick det rätt bra. Lillebror diskade och städade undan i köket som tack för klippningen. Han har hjälp mig SÅ mycket med just sådana sysslor under året. Sicken bror jag har alltså.  

Nu ny vecka, sista i november för denna gång. Här pratas det om snö, hoppas faktiskt lite på det. Hur som helst, hoppas veckan blir fin!

Novemberväder och utförsäkrad

 

Sicka vackra djur de är rådjuren. Så nära de kommer så här vintertid. Kom på denna mor med unge stå och glupa i sig mina broccoliplantor. Det är just typiskt mig. Att jobba så många timmar och månader med mina egenodlade grödor till att helt tappa förmågan att ta hand om det färdiga resultatet. Men det känns bra att de fick komma till någon slags nytta i alla fall som krubb för denna rådjursfamilj. 

Det är väl egentligen inget önskvärt att få rådjur eller andra grönsaksälskade djur i sin köksträdgård. Kommer att bygga något staket kringom alltihop. Googlade "mata rådjur vintertid" och hittade andra tips på hur man kan utfodra dessa då de kan ha väldigt svårt att hitta föda om vintern. 

Novembervädret är som sig bör även detta år. Växlande mellan snö, blöta, dimma och frost. Alla vackra, om än lite dystra, på olika vis. 

Så har dessutom Allhelgona passerat. Kan inte direkt påstå att jag är så väldigt förtjust i den där andra amerikansinspirerade högtiden som infaller i samma tid. En sak som jag dock är väldigt fascinerad av och som också är en stor del av den traditionen, är pumpor. Dess läckra färger och former. Elias, som odlat några pumpor, ville gärna få testa att baka en pumpapaj. Dock blev inte hans pumpor så väldigt stora, så vi fick köpa till en så att det skulle bli någon paj att tala om. 

Bilden ovan visar på Elias hand med hans egenodlade lilla pumpa. Nedan kommer den köpa, då omvandlad till en mer "Skogshägnavänlig" pumpagubbe. Det är min man som skapat honom. 

Sent på kvällen tog vi en sväng ner till kyrkogården. Det är här så vackert om Allhelgonakvällen. Sorgligt och fyllt av ett allvar, men också ljust och vackert. 

Ute på vår bro blommar den vackra julrosen och inne i vårt hus finns en vacker bukett i vardagsrummet. Blommor betyder så mycket för mig. 

Mitt mående blir bättre och bättre. Jag har tillsammans med min kurator tagit beslutet att ta tid helt utan arbete för att kunna få möjlighet att bli frisk från min utmattning. Just nu är jag i det läget att jag vill och orkar arbeta för det och har redan kommit på god väg. Varken läkare eller vissa andra instanser har stöttat mig i detta beslut, vilket fick mig att nästan ramla tillbaka ner i det mörka hålet. Det gjorde jag inte, vilket visar på att det för mig, jag säger inte att det är det för andra, var rätt beslut.

Är utförsäkrad från försäkringskassan sedan juni och mitt senaste samtal med en egentligen väldigt snäll kvinna där i från ledde till att jag helt bröt samman. Jag och Robin klarar oss skapligt med en lön och pengar är egentligen inget som är viktigt för mig, men detta system som försäkringskassan har går inte för mig att förstå. Läkare måste sitta i timmar för att hitta rätt formuleringar och välja och trycka på rätt symtom för att deras patienter ska få godkännande av försäkringskassan. Att när man är som sjukast och svagast då ska hävda upp sin rätt, argumentera och bevisa sin oförmåga. Det går inte ihop. Ja jag förstår att man inte kan ha ett system där alla kan få ut pengar lite hur som helst. Att till exempel en som jobbat som snickare och skadat sin arm, men förövrigt är frisk, inte ska behöva arbeta något mer resten av sitt liv utan istället leta efter ett arbete som hen kan ha trots sin armskada. Det kan jag förstå, men att det i ett sådant fall ska erbjudas hjälp och kunnighet för att personen i fråga ska lyckas med detta. 

Så mycket som är så skevt. 

Jag är utmattad och orkar inte längre kämpa för att hålla kvar huvudet över vattenytan. På grund av mina diagnoser autism och add och mina problem som uppkommer på grund av dem kan jag inte få någon ersättning då försäkringskassan anser att jag kan arbeta heltid inom ett annat yrke som inte är lika psykiskt påfrestande. Det tog för mig flera månader att inse att jag faktiskt kommer att behöva söka mig ett annat arbete, vilket jag nu också har gjort. MEN gör detta mig frisk från min utmattning? Något som lagts på mig under flera års tid, ska jag bli frisk från det på en vecka bara av att byta arbete?