Bondgård

En liten tjurkalv endast ett dygn gammal.

 Vilken härlig utflykt jag och barnen fick göra idag. Jag fick höra talas om att en kompis var hemma på höstlov hos sin pappa som är bonde. Jag blev så sugen på att åka dit med barnen och hälsa på henne, hennes far, alla kor och kalvar. Tyvärr var hon fortfarande inte hemma, men hon frågade sin pappa i fall vi fick komma ändå och det fick vi.

Så roligt. Vi fick gå in till kalvarna, klappa den alldeles nyfödda kalven, se och klappa på lamm och barnen fick även åka traktor. Så mysigt. Barnen hade noll lust till att åka hem igen. Inte jag heller för den delen Jag hade kunnat stå inne hos korna och deras kalvar en hel evighet och muuua och klappa. Kor är ju så fina, liite väl stora kanske, men de har så fina stora ögon och alla är som så olika varandra i deras färger, fläckar och päls.

Då jag var liten hade min farmor och farfar en liten bondgård med bara några få kor. Jag älskade att vara hemma hos dem i ladugården. Det var lite läskigt med kornas stora huvuden som nyfiket kom mot en, men det var fantastiskt att som barn få vara så nära djuren. Önskar att jag kunde ge mina barn detsamma. I alla fall att vi skulle ha gångavstånd till nära vänner med bondgård.

Öppna dina ögon!

Vädret hänger som ett slags vemod över bygden. Ett vemod som omsluter hela mig. Jag är lite konstig men jag tilltalas och trivs så mycket i sådant väder. Att ensam få vandra runt i ett snålkallt, blåsigt och regnigt landskap befriar mig. Jag har en förmåga att ständigt vandra upp och ner i mitt själsliga mående. När allt detta eländiga väder (som många kan beskriva det) omsluter hela mig känns mitt innersta neutraliserat av omgivningen.

Att ständigt styras av känslor kan låsa in dig i dig själv. Jag kan vandra från salig eufori till mörkaste botten på bara några dagar. När man befinner sig på toppen känner man sig nästan oövervinnerlig, ett med naturen, ett med livet. På botten är det till och med svårt att finna lycka i ett barns vackra leende riktat mot dig. Att styras av sina känslor är inte alltid till det positiva.

Jag har noll anledningar till att må som jag gör ibland. Jag har det alldeles för bra.

Såg ikväll på Skavlan där han i slutet på programmet gästades av läkaren Denis Mukwege som driver Panzissjukhuset där de hjälper misshandlade och våldtagna kvinnor och flickor. Allt det han berättade grep tag i mig. Vilket våld det finns i världen och vad människor får lida.
Att män använder våldtäkter som vapen i krig om pengar gör att det vrider sig i hela magen. Vill bara kräkas åt allt det vidriga.
Vi är inte med och utför dessa våldtäkter. Vi skapar inte dessa onda planer hos dem som genomför dem. MEN vi är en del av det som låter det ske. Vi är en del av det som gör att girigheten växer. En girighet som förgiftar människors tankar och handlingar. Vårt begär efter att ständigt vilja köpa och äga nya mobiler, datorer, plattor osv leder till detta krig. Det som behövs för att kunna tillverka alla tekniska prylar. De naturtillgångarna finns i dessa länder och det finns många som skulle kunna göra mycket för att lägga vantarna på de områden där det går att utvinna.

Vi måste sluta blunda för vad vårt köpgalna beteende skapar. Inte bara tänka på ditt eget, att vilja ha det senaste. Tänk ett snäpp längre. Hur har dessa prylar tillverkats, vem är det som tjänar på att du köper dem? Är det för att du verkligen har behov av att köpa en ny mobil eller är det bara för att tillfredsställa ditt ego?

Ett tak, jihoo!

Det har byggts på en bro, entré (eller vad det nu heter) till vårt hus denna höst. Jag har längtat ända sedan den dag jag flyttade in i detta hus efter denna bro och nu står den här. Det som saknas nu är räcke på nedre plan, balkongdörr, snickarglädjedetaljer, innertak och färg. Dessa grejer tar vi till våren.
Så underbart skönt att numera få ha ett tak över ytterdörren. Jag har ju som sagt vilat från kameran stora delar av september så jag har inte tagit så många kort under uppbyggnationen. Men jag ska se med min man vad han har för kort så återkommer jag med bilder från den.

En sak som gör mig så lycklig med detta tak över ingången är att jag numera kan göra olika dekorationer som alltså inte kommer att snöa över!! Jag kommer tillexempel att kunna göra jul även utanför huset och inte bara inne. (Blir alltid lite extra galen på dekorationer kring jul, bara äääälskar julpynt.)

 Detta är ett litet höstpynt. Inte mycket för världen, men den gör mig ändå glad. Trälådan fick jag av vår granne, det är bara något alldeles för underbart med trälådor. Vet inte varför de tilltalar mig så mycket, men något är det.

Höstlöv

Två små barn som går hand i hand, det är ju för gulligt. Storebror tog oss på en guidad tur i skogen här om dagen. Det var riktigt trivsamt. Storebror har så länge han kunnat gå alltid älskat att få vandra runt med en ute i skogen. Lillasyster har lite svårare för den knöliga terrängen, men hon kämpar gått på ändå.

Höstlöv är inte bara vackra utan också otroligt roliga att kasta runt med. Vi krattade ihop en stor hög och lät dem sedan flyga runt i ett ända stort virrvarr.

 Lönnlöv är väl för underbara, stora och får alldeles underbara färger på hösten. Jag provade i år att göra något jag bara tänkt, men aldrig fått tummen ur att göra, lönnlövrosor. Görenkelt, roligt och blir huur fint som helst.

Denna rosenbukett (plus flera rosor till) gav jag till min käre far i födelsedags present i stället för "riktiga" rosor.

Hjärta hösten

Ja nu är jag tillbaka igen. Kommer troligtvis inte att "leverera" ett till två inlägg per dag, men något lite då och då.
Måste tillägga att det var inte för att jag kände att jag var tvungen som jag förut gjorde så många blogginlägg. (Jag vet också att det var några som tyckte att det kanske blev liite för mycket där ett tag och hade svårt att hänga med.) Mer för att jag tyckte att det var så otroligt roligt och inspirerande. Var jag än gick hittade jag olika motiv och nya tankar som jag ville plita ner här.
Helt plötsligt en dag så blev jag bara totalt spyless, kände mig mer stressat över att göra inlägg än vad jag tyckte att det var roligt. Dessutom tärde det lite för mycket på mig att inte riktigt veta om eller vem som läste min blogg. Vilket jag förstår är helt stört omöjligt att kunna veta.

Men som sagt nu är jag tillbaka efter en månads bloggavgiftning. Helt lagom tid enligt mig. Nu ska jag försöka ta bloggandet på en mer lagom nivå. Måste inse att det går inte att blogga flera gånger om dagen när man jobbar och har små barn. trots att det är fasligt roligt. Det gick då jag var mamma"ledig", men nu måste jag försöka hitta ett annat bloggtempo.

Roligt förresten att höra att det finns några som saknat mig ;-P

 Jag tycket att ibland bara få rå om en unge i taget är så fantastiskt mysigt. Här fick du se lite bilder från en skogspromenad bara jag och lillan tog tillsammans en vacker september dag.
September är en så otroligt vacker månad (lite dumt kanske att ja paus från kameran och bloggandet just då), kanske den vackraste månaden på året. Alla färger, den klara luften, jag kan bli helt lyrisk.
Det var en mysig promenad och vi han prata om både ett och annat :-D.

Snart tillbax :-D

Hej, hej!!

Tänkte bara låta meddela att på måndag tänkte jag återta titeln som amatörbloggare :-D Känner nu att inspirationen återfunnit sig. En månad känns om en rätt lagom paus.

Har jag några läsare med mig??