En pysslig typ

Jag har en faster.
Eller jag har egentligen flera, 2 "riktiga" och 4 ingifta. Denna blogg kommer att handla om en av de ingifta. Det är en kvinna som är så där riktigt superpysslig. Hon kan baka, sticka, virka, gjuta, fläta, färga, brodera, dekorera... Ja det går inte att finna någon ände på det hela. Hon har dessutom gröna fingrar och har en underbar trädgård. Vet inte om hon själv tycker att hon är särskilt superpysslig, men jo det är hon.

Stod ute i regn och blåst och fotade, där av detta mycket sneda och konstigt vinklande kort. Visst ser det i alla fall mysigt ut där inne.

Sådan mor sådan dotter. Dessa har hennes dotter tovat, helt fantastiskt fina.

Det var små glimtar ur hennes hem. De har ett mycket trivsamt hem där man lätt kan känna sig hemma. Min faster har också en förmåga att se människor och få en att känna sig speciell.

Jag tycker att det är så fantastiskt med människor som är så pyssliga och som är så duktiga på det de gör. Jag har jätte svårt att själv hitta på saker att pyssla, är mer en "kopierare". Det vill säga en som ser fina saker som andra gjort och försöker göra det samma. Kan inte rita upp i huvudet det jag skulle vilja göra utan måste se resultatet framför mig och sedan kopiera. Vilket jag i och för sig är rätt så duktig på.
Min faster är väldigt duktig på att själv komma på och sedan slutföra. Har inget kort på hennes handarbeten, men de är många och fantastiskt fina.

Avslutar med ett kort på min fina dotter som sitter i min fasters kök.

Växlande väder

Idag har vi varit hos min mormor en sväng. Lämnade av sonen och gjorde några ärenden före jag själv anlände hos henne. På den halv timman jag var borta hade Elias redan beordrat fika och undrade vad han skulle få för lunch. Inte för att det finns så stor risk att gå svältfödd hos min mormor, men man kan ju inte vara riktigt säker...

Det är verkligen växlande väder dessa dagar. I går gick vi omkring i minusgrader i vacker gnistrande natur, idag är det blött, blött, blött. Elias var i går klädd i overall, vinterskor och vintervantar. Idag var det regnställ, gummistövlar och fodrade galonvantar som gällde.

Igår;

Idag;

Osv

Främmen

I dag fick vi finfrämmen. Det är så härligt att se när två barn trivs så bra tillsammans. Elias och hans kusin har nästan vuxit upp med varandra och känner varann. Jo visst bråkar de så det står härliga till ibland, men det hör ju lixom till.

De var nästan omöjligt att fota dem, men jag passade på när den ena hade ramlat och den andra skulle hjälpa henne upp.

Detta eländiga "vantpåsättandet". Vi skrattade och tänkte på hur jobbigt det måste vara att vara förskolefröken denna årstid. De måste ju ständigt sätta tillbaka vantarna på små kalla fingrar, vantar som säkert slits av igen efter ett par minuter.

En mycket trevlig dag har vi haft idag. :D En bra start på denna höstlovs vecka.

Din nåd

Din nåd är dyrbar o Gud.

Din nåd.

Din nåd är dyrbar o Gud.

Din nåd.

Du är livets källa.

I ditt ljus ser vi ljus.

Du är livet källa.

I ditt ljus ser vi,

ser vi ljus.

/Bengt Johansson

Spontanbjuda

Nu kan man pusta ut och sluta jaga... Vintertiden (den rätta tiden enligt mig) är äntligen här. Kan vi inte bara sluta upp med detta och bestämma oss för att ha "vintertid" året runt! Jag tycker då att det är helt meningslöst att dra klockan fram och bak två gånger om året. Ska nog ta och skriva ett brev till regeringen och be dem sluta upp med eländet. Hur gör man det egentligen? Skriver man bara regeringen på kuvertet och lägger det på brevlådan?

I går träffades vi och två andra familjer och åt middag tillsammans. Det var väldigt mysigt. Ok lite småbråk barnen emellan, men det får man ta. Varför gör man inte sådant oftare? När vi var små åkte vi ofta runt bland mamma och pappas kompisar och åt middag eller kvällsfika. Spontaniteten har lixom försvunnit bland småbarnsföräldrar idag. Eller är det bara hos oss?
Tyvärr bor vi en bit i från alla våra närmaste vänner. Vi känner inte så många barnfamiljer här i Ånäset. Inte i alla fall på det sättet att man bara kan dyka in hos dem en kväll. Det är trist.

Mokasiner

Nu har handfnasighetstiden åter igen infunnit sig. Skulle kunna bo inuti en handkräm så här års. Skulle i och för sig inte bli en sådan angenäm tillvaro..

Vi har det väldigt golvkallt i detta hus. Ett par tjocksockar kan då göra livet mycket mer trivsamt. Dock kan tjocksockar för ett barn vara rena livsfaran. Inte kanske instoppade i ett par stövlar, men i en direktkontakt med golvet. Det blir halksockar i dess rätta bemärkelse.
Förra vintern hittade åkte jag till Lycksele marknad. Där fanns det ett stånd (ja alltså det fanns inte bara ett stånd där på hela marknaden, äsch du förstår vad jag menar) med massvis med otroligt fina tofflor till barn i olika slag. Både varma ull tofflor men också flera olika superfina mokasiner. Stod minst en kvart och bara tittade och knepade på dessa fina fotprydnader. Tillslut bestämde jag mig för dessa;

De passar perfekt för att slippa få kalla fötter och gör dessutom så att man får mycket bättre grepp om golvet.
Elias har ett par med grävmaskiner på som han har fått av sin farmor och farfar. De brukar jag ofta sätta på honom när vi är på möte om söndagarna. Där är man inomhus så det blir för varmt med vinterskorna, men det finns risk att det kan vara kallt och blött på golvet så att man inte endast vill ha på sig sockar.

Nostaligi

Har suttit och kollat på massa gamla kort. Gisses vilken nostalgi..

Ett är då säkert, jag har aldrig haft någon vidare snygg klädstil.

Kusin vitamin

Idag har jag och lillgumman varit och hälsat på denna fina galning;

De är inte så lika, men ack så söta!

Dagen har bestått av mycket prat, glaskross, härlig vagn promenad, lite gråt där emellan och skratt. Första mötet idag började med lite ögonpetning (inte alls illa menat, ögonen såg ju bara så intressanta ut), så Emylinda var fortsättningsvis mycket skeptisk till sin kusin. Han behövde inte komma särdeles nära för att hon skulle börja skruva på sig och den lilla underläppen började att darra. Fick de "umgås" på avstånd gick det hela mycket bättre.
Mödrarna trivdes istället väldigt bra tillsammans, i och för sig försökte ingen av oss att peta den andra i ögat, vilket kan ha bidragit till detta.

Hemma hos mor och far

Knäppte lite kort när jag var hos mina föräldrar, detta är ett litet smakprov;

Min mammas årstidsbänk.

Brunnen.

På baksidan, det röda huset man ser en liten snudd av är deras.

"Skogsmullepappas" ved.

Pappas skrivbord med den otroligt fina lampan och pennburken där botten hela tiden går sönder om man försöker lyfta på den.

Det nyrenoverade vardagsrummet.

Katten som alltid sitter i fönstret och kikar ut.

Ja detta var några små glimtar av deras hem.

Astrids sagor

Alltså Astrid Lindgren, det finns ingen bättre. Jag och Elias var på biblioteket och jag ställde mig för att kolla vilka ljudböcker det fanns att låna. Mina ögon föll på Madicken. Jag har lyssnat på Astrid när hon berättar sina sagor många gånger, men jag kan lixom aldrig bli less. Det samma med hennes filmer, jag kan se dem huuur många gånger som helst.

Jag och Elias hade en riktig sådan där slö dag då regnet öste ner och vi inte kände för någonting. Då satte vi oss under filtar i soffan startade dvd;n och såg på Barnen i Bullerbyn i timmar medan Emylinda sov. Elias var helt tagen av filmen. Jag har länge varit så fascinerad av att den är så vackert filmad. Det är inte alltid själva storyn som är det som bästa utan dessa klipp på barnen då de leker, badar eller på bara all vacker natur.

Nästan alla har ju sina egna favoriter bland hennes böcker och filmer. Min är Bullerbyn (de som spelades in på 80-talet inte 60-talet). Det går nästan inte att bestämma sig för i vilken ordning de som kommer på tur hamnar, men andra favoriter är Emil i Lönneberga, Saltkråkan, Ronja Rövardotter och Pippa Långstrump.

Det är skönt att ibland få slippa verkligheten och istället krypa in i filmens värld och bara finnas där ett tag. Nu om kvällarna är det Astrids röst som hörs i vårt kök och hon berättar om alla påhitt Madicken får för sig. Det gör kvälls stöket och disken så mycket trevligare. Jag kan, om jag blundar, nästan känna mig som att jag åter igen var Petra 10 år som ligger om kvällarna och lyssnade på band i min säng där Astrid berättade någon av sina sagor.

Jullängtan..

Nu är 1:a steget mot jul taget.

Amaryllis löken är planterad. Brukar i November börja att längta som en gnu efter att få börja julpynta. Det är nu endast oktober och jag börjar redan längta. Det kändes lite extra i morse då den första snön föll. Hur ska detta gå?

Varmt om fötterna?

Usch vad man hela tiden jämför sig med andra föräldrar.
Det är nu för tredje gången som Elias behöver ett par nya fodrade stövlar. Kände inte för att just nu lägga ut de pengarna på något han bara behöver i några veckors tid. Så jag införskaffade mig ett par tjocksockar i stället som passade perfekt i hans vanliga gummistövlar. Blir han kall om fötterna? Svar nej. Men så bra tänkte jag, då duger ju det finemang.
När jag skulle lämna honom på dagis i veckan höll en av fröknarna just på att ställa i ordning för att barnen skulle gå ut. Vid nästan varje jacka stod ett par fodrade gummistövlar fint uppställda. Oj vad jag kände mig som en dålig mamma som ställde dit Elias vanliga stövlar och la hans tjocksockar ovanpå. Jag missunnar min son, tänkte jag, bara för att jag inte kände för att lägga ut de där hundralapparna...

Nej, som jag skrev förut så blir han inte kall om fötterna med tjocksockarna på och det är väl det som räknas. Jag kan inte bara hjälpa att dessa tankar kommer. Man jämför sig hela tiden med andra föräldrar. Ser vad de gör som man själv tycker är dåligt och det de lyckas mycket bättre med en jag själv. Tänk om man ändå bara kunde ta och sluta upp med det. Lägga energin på något annat än att oroa sig för vad andra tycker och tänker!

På tal om dojor. Hittade dessa otroligt fina skor till Elias på vår församlings second hand butik Fyndet i lördags för en tjuga;

Och lite mer frostfotning;

Magiskt

Idag var det fortfarande minusgrader och sol ute när vi äntligen lyckades kliva upp ur våra sängar. Vilken vacker värld vi vaknade upp till. Gjorde snabbt frukost till barnen och sprang sedan ut för att knepa lite kort på den magiska glittrande frosten.

Välkommen vackra lördag! Får se vad vi hittar på idag.

Scrapbooking

Nu har jag äntligen framkallat kort på Emylinda. Att älska att fota har verkligen ett straff med sig. Det blir ju så hiskeligt svårt att rensa bland dem. "Men oh här gör hon ju en sådan söt min så den måste jag framkalla." Att den sedan är nästan identisk med 14 andra kort är inget jag tänker på just då.

Jag har vissa saker jag tycker mycket om att göra. Som att blogga till exempel en annan sak är att hålla på med är scrapbooking. Eller snarare "sckrapbooking light". Dock kan jag fastan i det och kan glömma bort både tid och rum när jag sitter vid pysselbordet. Det är inge vidare bra när man har barn. Själv kan man ju klar av att vara utan mat i ett par timmar, men kanske inte barnen..

Har ingen riktigt bra pysselhörna i huset ännu, så det får bli vardagsrumsbordet;

Det finns så otroligt mycket att köpa till scrapbooking. Men inte är det särskilt billigt. Går man in i en panduro butik, plockar åt sig några stämplar och några papper är man lätt 500 kronor back när man kommer ut ur butiken.
Jag har några tips för att det inte ska behöva kosta skjortan att hålla på med scrapbooking;

• Kolla igenom dina tidningar som du har liggandes hemma. I t ex många inredningstidningar finns det många sidor med vackra tapeter eller blommor. Riv ut sidorna och använd dem. 
• Det finns ohyggligt många fina presentpapper. Det är (oftast) mycket billigare att köpa en rulle presentpapper än att köpa färdiga scrapbookingpapper. Jag brukar dessutom alltid spara fina papper (och snören) som jag eller någon annan i familjen fått på sitt paket.
• Nästan alltid sitter det små band i alla tröjor man köper. De finns för att man lättare ska kunna hänga upp dem på galgar. Jag brukar oftast tycka att de kliar och då klippa bort dem och istället för att slänga dem använda dem till pyssel.
• Spara lite av tapetbitarna du skär bort när du tapetserar. Tapeter är väldigt bra att använda till mycket inom pyssel. Ibland kan man också ha turen att man kan få gamla tapetböcker som färghandeln annars tänk slänga bort.

Ja det var det jag kom på just nu. Det finns säkert många fler tips för att det inte ska behöva bli så dyrt vilket dessutom också gör att det blir lite mer personligt.