Idag och igår

Fin bonad på en fin vägg. Tyvärr är varken bonaden eller tapeten min, blev som lite småkär i båda två. Tur att jag hade kameran med så fick jag i alla fall med mig en liten bild.

Det är inte någon vidare skillnad på väderleken dessa dagar. Bara lite skillnad i hur tät dimman är. Alla konturer mellan skog och himlen suddas ut.

Dagen har varit rätt dimmig och suddig i sinnet med.

I går tog jag cykeln för att hämta Emylinda från förskolan. Sigrid tycker väldigt mycket om att få åka i cykelvagnen. I alla fall på vägen dit, hemvägen är inte riktigt lika kul då det istället för nedförsbackar blir uppförsbackar.

Man kan se mycket fint längst vägen.

Över denna å finns en fin gångbro med en träbänk på. Där stannar vi alltid och vilar oss för att orka sista biten hem.

I morgon är det begravning för min farbror Krister. Känner på mig att det kommer att bli tungt. Jag kommer att gå själv utan barn, det känns i alla fall skönt.

Kärleksord

Vilket gråväder. Vackert gråväder.

Av någon outgrundlig anledning sätter sig vissa personer sig lite extra nära i ens hjärta. Personer man egentligen inte träffar så ofta, men som ändå dyker upp i tankarna lite nu och då.

En sådan person för mig är en av mina bästa kompisars lillebror. I helgen gifte han sig med sin stora kärlek i livet, Seth. Stora delar av denna helg har mitt hjärta befunnit sig på Island, det var nämligen där de gifte dig. Så magiskt det hade fått vara att få va med.
Anders och Seth jag önskar er det bästa!! Hoppas ni hade en UNDERBAR helg och får världens bästa liv tillsammans!

Jag har fått sådana vackra ord om min bloggen på senaste tiden. Tänker då och då att jag kanske egentligen inte borde hålla på med detta bloggande, man vill ju som att saker man gör och lägger mycket tid till ska ha en mening och inte bli meningslöst dravel.
Särskilt ett mail som jag fick för en tid sedan satte sig extra på mitt hjärta.

"Det finns tunga tider, då är dina bilder en lisa för själen." 

Vilka vackra ord, med ett sådant djup. Vilken förmån jag har i livet som får ge något så vackert till någon annan. Jag vill inte hänga ut personen som skrev detta fina mail, men jag vill säga tack till dig för orden du skrev! Dessa har ekat i mitt hjärta då livet för mig känns tungt.

Ett städat hörnskafferi

Tänk att man kan bli så glad och tillfreds av en sådan enkel sak som att ha ett städat skafferi. Det blir jag. På förmiddagen idag tömde jag och småtjejerna hela skafferiet. Det kan jag säga var riktigt kul för mina små. Minstlillan slutade inte ens då allt var utplockat utan ställde då tillbaka lite för att sedan bära ut det igen.

Jag är lixom fånigt förtjust att hälla mina varor ur dess fula förpackning och in i andra burkar av glas eller plåt. Trodde faktiskt att jag skulle ledsna och sluta upp med sådana fånigheter efter ett par år, men nej det håller i sig.

Hyllremsor eller kantband är bland det finaste jag vet.

Det är ett trivsamt skafferi som min man och bror har byggt. Jag tycker om det. Och tapeten som jag själv köpt och tapetserat, den blir jag aldrig less på.

Grått, men inte trist

Jag tycker om att bege mig ut i naturen under tider då de flesta andra kanske inte är ute. Här är säkert flera och vandrar omkring under sommartiderna, men en sådan här gråmulen höstdag var det inte så många, någon enstaka fiskare här och där.

Att ensam vandra ut, ut och hoppas på att möta något vackert, det tycker jag mer och mer om. Men jag tycker också om att dela sådana stunder med andra och denna gång ville min kusin Anita följa med mig.

Fick tips om att åka till Rikleå och vandra ut mot havet och ja här var det verkligen vackert. Många fina platser. Konstigt nog har jag aldrig varit här förut, i alla fall inte så att jag har några minnen här i från. Så mycket vackert det finns kring om en som man bara helt enkelt inte tagit sig tid att utforska.

Tycker så mycket om denna gula mossa/lav, dess färg bryter så vackert av mot allt det gråblå.

Här på en bänk satt vi länge och åt mackor, drack varmt kaffe och vände och vred på livet små och stora frågor. Det gör man allt för sällan. På tok för sällan. Jag tror man växer i sig själv och i relationer med andra om man bara vågar börja prata.

Många fina stigar ringlar runt i den täta skogen ut till det öppna havet.

Vi lämnar havet och vandrar i väg motströms efter ån. Vilken vacker å.

Så mycket fint och en så fin morgon. Tack för mig.

Mitt eget lilla vemod, med ett lyckligt omslagspapper

Med typ världens snyggaste frisyr (på många andra, inte på mig haha, men det är ju så skönt att dra ihop det långa stråna i en tofs) och i totalt ofokus vill jag säga hej hej! 

Kotten är i mycket mer fokus i alla fall. Veckorna de går och går. Jag vill både att de ska gå snabbare och stanna upp på samma gång. Mornarna är en kamp att först ta sig upp ur sängen, är och kommer alltid förbli en icke morgonmänniska, men också att se sin lilla kille vandra i väg själv mot taxin, mot skolan, mot sin egen framtid. Det tar så ont i mig, för jag kan inte kontrollera den omgivning han där befinner sig i.
Under dagen längtar jag mycket efter att få vara ensam, men mina småtjejer gör det omöjligt. Samtidigt är de så bra att de hela tiden "stör" och drar ut mig ur mina grubblerier, för de ger mig hela tiden så mycket glädje mina små. Små är de bara nu och jag vill njuta av allt de har att ge.

Mina små vackra.

Vadar mig ofta igenom stöket i köket och stannar upp vid lampan över köksbänken och tittar ut. Ut till åkern och ut till de vackra nyanserna i träden på berget. Här är underbart att bo. Alla mina fina prylar kan aldrig ersätta den skönhet som naturen ger.

Ja här har ni mig i mitt egna lilla vemod, men som ändå finns i ett lite lyckligt omslagspapper.