En fin dag

Vaknar upp känner mig så trött. Tänk ändå om man ändå kunde vara morgonmänniska, morgonen är ju en underbar tid egentligen. Men jag, min man och våra barn är inga morgonmänniskor det bara är så. Vi vill sova, egentligen, men nu är det ändå dax att kliva upp, storebror ska i väg till skolan.

Natten har varit kall och morgonljuset letar sig fram genom dimman över åkern.

Allt är vackert blött.

Till och med spindelnäten. Riktiga små konstverk.

Blev rädd att det skulle ha varit frost, men alla mina blommor och odlingar ser ut att ha klarat sig fint.

Snabbt går det och det blir dag. 

Minstlillan älskar att vandra runt på gården och dona. Man kan undra vad hon tänker på? Eller om hon tänker? Jag hänger tvätt och donar på med mitt.

Kom på att det finns ett par små foppisar från storasyrran i skoförrådet som borde passa minstlillan. Oj vilken glad tjej. Stolt tog hon på sig tofflorna helt själv och klev iväg. 

Hemstickat fint. Sånt älskar jag. Detta har min moster Mimmi stickat till mig. En sak kan man vara säker på med stickade plagg från henne, de killas inte och sticks.

Storasyser, som direkt hon inte har något att göra tycker att allt är såå tråkigt, roar ändå sig själv så gott hon kan då storebror är på skolan.

 Mat tycker jag inte om att laga, men äta måste man så det blev lagat ändå. Ungskorv och hemmagjort potatismos.

Maken är hemma med barnen och jag tar min faster med mig ut i den fantastiska blåbärsskogen. Jag säger bara ÅH vilken lycka! Den bästa platsen.

Bladen på blåbärsriset börjar skifta i vackert röda nyanser. Blåbären är stora och fina.

Vi har med oss fika. Varm choklad, kaffe och goda ost och skinkmackor. Bättre kan det bara inte bli. Slänger upp kameran och tar en bild, stoppar sedan tillbaka den i sin väska och njuter istället av stunden. Skogen när den är som bäst, varm, sval klar luft och med en svag vind. Vi sitter och småpratar och livet känns så härligt.

Familjen kallar och jag packar ner den vackra stunden i skogen i minnet. Tänk vilken skatt.

Det är kväll. Nu ligger lugnet över hemmet. Nu finns tid att bara vara vi två, Robin och jag. Tid att bara sitta i stilla i soffan, dricka gott te, äta mackor och bara vara vi.
God natt!

Lite nytt och "nygammalt"

Vi åkte till min mamma på våffellunch idag, jag och barnen. Min man var på brandövning och min pappa jobbade extra då de skulle ha öppet hus på jobbet. Mamma letade fram denna urtjusiga jacka som min mormor har sytt till mamma. Min minsta tjej och min mamma har nästan samma födelsedag, så det känns extra kul att hon får ha hennes kläder. Hon är såå fin min lillgumma.

I fredags var jag och Emylinda till stan tillsammans. Jag tyckte att det var helmysigt, särskilt bussresan dit. Emylinda är den enda av mina barn som tyckt om att gå med mig på stan. När hon var mindre älskade hon att sitta i sin rosa vagn och köras runt bland hyllor och varor.
Jag älskar att köpa kläder. Efter att jag för, jag minns inte för hur många år sedan var men det håller på att bli rätt så många år, valde att sluta att köpa nya kläder till mig själv utan endast second hand eller ekologiskt, går jag väldigt sällan i klädbutiker numer. Jag känner mig faktiskt rätt äcklad av huuur vansinnigt mycket kläder det finns. Kläder som handlas, används ett kort tag och som man sedan inte vill ha kvar. Vem är det som gjort kläderna? Färgat tygerna? Vem har odlat bomullen? 

Klänningen köpte jag på Röda korset för en tia. Jätteskön och fin tycker jag. Kofta köpte jag faktiskt ny. Den första på väldigt länge. Har lyckat slarva bort min enda svarta sköna kofta och jag har saknat den så mycket. Har så väldigt svårt för att köpa svart, vill mycket hellre ha fääärg, men det är ju så praktiskt med svart, passar till det mesta.
Jag blev så nervös när jag skulle leta efter koftan. Vill ju köpa en som jag vill kunna använda ofta och som ska hålla och inte tappa formen efter några få veckor. Tillslut, då lillgumman var så eländigt leds på alla klädbutiker, valde jag denna fina, supersköna, dock rätt dyra kofta från MQ. 80 % bomull och 20 % ull. Jag hoppas verkligen att den är av bra kvalitet, blir i efter hand som så osäker. 

Och jag har nu ÄNTLIGEN fått klippa mig. Har verkligen sett för täskig ut de senaste veckorna i håret, nu känner jag mig grymt snygg.

Har klippt mig hos samma frisör i typ tio års tid, Maritha i Skellefteå. Tycker om att gå till samma person som "känner" mitt hår och vet vad jag trivs med. Dessutom är hon grymt duktig!

Han inte säga hejdå

Vad det är vackert just nu! När jag stod ute idag och hängde tvätt, regnar det inte torkar det faktiskt riktigt bra fortfarande så jag fortsätter så läänge det bara går, så kom en sorg över mig. Hade varit tungsint hela dagen, vilket senare visade sig vara på grund av den vanliga åkomman som dyker upp med jämna mellanrum en gång i månaden, men nu kom en våg av ledsamhet över mig. Sommaren slutade så tvärt att jag inte han säga hejdå...

Nu ska jag berätta något fånigt och kanske rätt barnsligt. Det händer ibland att Robin åker bort till exempelvis jobbet och jag inte riktigt hunnit säga hejdå ordentligt. Kan vara så att han tänker att han är snäll och låter mig få sova och inte väcker mig för att säga hejdå. Det funkar inte för mig. Jag måste få säga hejdå till Robin, annars fattas han mig hela dagen. Någon gång har det hänt att han fått vända och köra eller cykla hem igen för att säga hejdå. 

Ja, jag vet det är jättefånigt, men jag funkar så. Nu blev det som samma sak, fast denna gång med sommaren. Jag har ännu inte hunnit säga hejdå ordentligt. Jag vet att många tycker att det fortfarande är sommar, men för mig har det blivit höst. Och jag älskar hösten, men sommaren är för kort och denna gång blev det så tokigt att den försvann helt tvärt, från en dag till en annan. Jag han inte med.

Jag har inte hunnit med allt det jag hade tänkt denna sommar, nästan inte ens en fjärdedel. Men det värsta är inte allt det jag inte hunnit göra, utan att jag inte fått ta ett ordentligt farväl. Så att jag kan få gråta en skvätt och sedan släppa taget och njuta av det fina som finns framför.

Jag hoppas den vänder om. Kommer tillbaka så jag får krama om sommaren, säga hejdå, vinka och sakta se den försvinna bort för att sedan komma tillbaka nästa år igen.

Jag är så lyckligt lottad som får leva i den del av världen som har fyra årstider. Fyra fantastiska årstider som alla har så fantastiskt mycket att ge på så olika sätt. Vissa uppskattar jag mer och andra lite mindre, men alla får ju fler år som går mer och mer lika värde för mig.

Känner mig fortfarande ledsen över att sommaren är slut, men jag har ett hopp om att den kommer igen!

Fjärilar och blomster

Jag känner mig så peppad på hösten som ligger framför. Jag ska få vara hemma med denna lilla tös och det känns så kul. Robin ska jobba dagtid under ett års tid, storebror har gjort sina två första dagar på skolan och han ser faktiskt ut att tycka att det kommer att bli rätt kul att gå i skolan och storasyster kommer att vara sina 15 timmar i veckan på förskolan.
Minstlillan är så härlig att få vara med, så nöjd och glad. Jo visst hon har verkligen sina stunder av gråt och skrik, det vore ju väldigt konstigt annars.

Tänk att vatten är så spännande och kul att leka med.

Gården kryllar av fjärilar just nu. Så otroligt vackra! Kröp omkring i gräset och fotade några av dem idag. Fjärilar vars fläckar ser ut som ögon. Denna med stora ovala, klara blå.

Lite småbleka vita fina.

Gula.

 Ledsna sorgsna ögon.

Prickiga och fläckiga.

Gula blommor verkar vara dessa fjärilars absoluta favoritblommor.

Det blommar så fint i mina planteringar just nu.

Köpte lite höstblommor som förhoppningsvis blommar långt in i hösten.

Liten kom hem från skolan med tre små blåklockor han plockat till mig på vägen hem från skolan. Så fina, trots att de skrumpnat lite.

Hos oss

Ta en plastpåse och knöka den full med hur mycket eller litet tyger du vill och betala 40 kronor. Snacka om lycka! Hoppas nu att "syandan" faller över mig så att jag kan förmå mig att sy nya överdrag till min trearmade golvlampa. Funderar på det där gröna tyget (gardinen) längst åt höger.

Jag har just nu svårt att se det vackra i vårt hem just för tillfället. Jag och maken har lite smått börjat att ta itu med förråden, eller i alla fall försöka omorganisera och tänka om. Och hur blir det när man flyttar runt och försöker städa? Jo det blir apstökigt överallt. Våra förråd, eller utrymmen som just nu fått den titeln är helt enkelt så pinsamt hemska. Det beror ju i och för sig på att de inte riktigt var tänkta att vara förråd utan det bara ställdes dit saker eftersom och tillslut bara blev ett förråd. Dessutom är både jag och min man ena riktiga slarver. Försöker båda två att inte vara det, meeen det är ett beteende som sitter hårt fast.
Ja i alla fall, det är stökigt, men jag hoppas på att det kommer att bli mycket bättre än vad det var innan.

I städandet hittades storebrors dinosaurier. Minstlillan blev genast förtjust i dem och lekte ett bra tag med att göra olika slags morrande ljud och låta dinosaurierna hoppa lite fram och tillbaka.  

Härligt nerhasande stil. Hon har det efter mor sin.

Ute har det regnat och varit mulet. Imorgon ser det ut att bli soligare, hoppas på det. Men vädret är som det är, dumt att ödsla så mycket tid på att grubbla och gnata på det. Man får det man får helt enkelt.

Storebror hade sin första dag på skolan i 1:a klass idag. Stort! Stort för honom och stort för mig och Robin. Nu har vi en skolpojke helt galet. I morgon börjar storasyster 15 timmar på förskolan, sooom hon har längtat. Det blir jag och minstlillan som får sköta oss själv här hemma, kommer att kännas rätt underligt, men samtidigt skönt.
Ha en skön natt och bra tisdag!