Det är så gudomligt vackert ute, men kallt. Det är väl i och för sig kylan som gör naturen så här vackert sprakande och gnistrande. Skulle gärna ha gått ut en stund i dag, men håller mig inne för att lindra förkylningen.
Ibland är det skönt att vara ensam, ibland vill man vara så många på samma plats som det bara går, ibland bara den egna lilla familjen, ibland ensam med sin man eller nära vän. Idag fick jag ensamtid med min son.
Det var så skönt att få ha huset för oss själva för några timmar. Pappan och lillasyster åkte på Gudstjänst (lillan är så enormt pappig och var så glad över att få ha honom för sig själv för en stund) och jag och storebror stannade kvar hemma. Till en början var han inte ett dugg nöjd med det, han tyckte att han istället skulle få följa med pappa, men efter ett tag vände det.
När man har flera barn är det svårt att rikta all sin uppmärksamhet till varje barn, man har ju dessutom sin mans och sina egna behov att uppmärksamma. Vi har bara två barn, kan bara tänka mig hur svårt det måste vara om man har någon till, eller ännu fler.
Att vid något tillfälle dela upp barnen mellan varandra tycker jag skapar en god förutsättning till att rikta hela sitt jag till bara ett utan barnen.
Vi började med att spela spel tillsammans, sedan åt vi hans favorit lunch bara jag och han. Elias tycker mycket om att pyssla, men jag har sällan ork eller lust nu mera att pyssla med honom. Idag kom pysselenergin tillbaka, för en stund i alla fall och vi gjorde lite sockermålning tillsammans. Det är lite kladdigt, men man kan göra riktigt fina mönster och täckningar. Framför allt så tyckte storebror att det var väldigt kul och det är ju det som räknas.
Vi pysslade tills storebror kände sig klar och nöjd. Efter det städade jag undan och stökade lite i köket, medan han lekte i lekrummet i fred, utan att någon lillasyster störde honom på något vis.
Så mysigt!
