torsdag 31 augusti 2017

Värdet

En sak som länge legat och klurat på i min hjärna är sakers, alltså ting eller ett föremåls, värde. Vad har saker för värde och vem är det som bestämmer dess värde? Materialet, tillverkaren eller köparen. Vad är det som gör att en sak är jättesuperdyrt och en sak inte? Sitter du skönare i en dyr fåtölj eller kanske lika bra i en billig? Vad är dyrt och vad är billigt? Är något populärt så stiger prylen i värde och sjunker om saken inte alls har många beundrare. Och poppisprylens värde beror oftast inte heller på att det är extra dyrt material i den utan mer på dess speciella märke.


En klocka till exempel. En klocka finns ju till för att du ska kunna titta på den och då få reda på vilken tid det är just nu. Det är ju det som är dess syfte. Men en klocka är inte bara det. Den är också ett smycke och en statussymbol. Den visar på om du är rik eller fattig. Rätt märkligt egentligen, för det egentliga syftet, alltså tidangivningen, visas ju lika bra med den dyra som med den billiga.


Samma med kaffekoppar. Syftet med koppen är att du ska kunna hälla ditt kaffe (eller annan dryck) i den och sedan kunna på ett någorlunda behagligt sätt dricka ur den. Men vad är det som gör att man vill lägga massa pengar på att köpa dyrt porslin. Samma smak på kaffet, men olika utseende på det som omger den. Att dricka kaffet snyggt, gör det hela upplevelsen bättre? Hur gör en dyr grönaanna mugg kaffet bättre än en grodmugg som en vän i kärlek målat till mig? För mig är värdet på dessa två muggar lika hög, men för någon annan säkerligen helt annars.


En gammal flaska då, vad är värdet på den? Skräp för någon, men en skatt för någon annan. Men vad är den värd i pengar? Vad kan någon tänkas betala för den? Jag kan låta förtälja att jag betalade 40 pix för denna blå skönhet och jag har tänk ge den i gåva till en person som jag tror kommer att uppskatta den. Jag känner mig rätt nöjd över mitt köp, men jag gissar att andra kanske tycker att det är ett hutlöst pris för detta skräp. Eller kanske tvärt om, skulle tänkas betala mycket mer för den. Numer på loppisar finns "skräp" till försäljning för dyra pengar, vilket är för mig både under förundran och förfasas.


Jag köpte denna ljuvliga börs/väska för med frakt och allt strax under 400 kronor. Jag blev så blixtförälskad i den så jag kunde inte låta bli. Oj vad jag har velat i detta köp, för egentligen tycker jag att det är påtok för dyrt. Men då jag tänker efter så är det ju inte för dyrt. Den är tillverkad på ett litet företag som återbrukar gamla tyger och/eller mönster från gamla tyger bland annat. Handgjorda och så vackra. ONNI design heter företaget om du blir nyfiken på att kolla in det. Jobb och kärlek har lagts ner på denna produkt, vilket jag sätter högt värde på. Väskor, börsar eller dylikt kan ju förresten människor lägga rent ut av hutlösa högar med pengar på. Då är det heller inte längre "bara" något att ha för att lätt kunna bära med sig saker i den, utan något mer.



För mig ökar mer och mer värdet på en pryl beroende på materialet om den som tillverkat den. (På bilderna ovan är det mössan och lappen som hör i hop) Eller om saken lixom ägdes av någon annan som vårdat och älskat den.


 En handgjord ekologisk tvål som tillverkats här i närheten. Sådant ligger mig också nära, det som tillverkats i närområdet och inte färdats många mil för att tillslut hamna i min hand. Det som inte massproducerats i en väldig fart där materialets och hållbarhetens betydelse är minimal, det värdet krymper för mig mer och mer.

Men vad är jag beredd att betala för saker? Vad är det som gör att man ser på värdet på saker på så olika sätt? Varför har saker som kvinnor tillverkat under många decennier inte setts på med samma värderingar som det som män tillverkat? Är det konstnären, ramen, priset, motivet eller kanske hur motivet är utfört som avgör värdet på en tavla?
Vad tycker du?


tisdag 29 augusti 2017

Små rikedommar


Sensommaren, en tid av rikedom. Man kan inte känna sig annat än rik då man sitter med sin plåtburk med nyplockade vildhallon att stoppa på sin gröt.


Eller i filet.


Eller sin egenodlade sallad eller sina få, men ack så goda färska morötter att knapra på.


Att jag lyckades hitta dessa fina gula är jag så stolt över. Äger ingen sådan där speciell pensel som finns speciellt gjorda för att putsa bort smutsen från sina svampar. Men min mjuka diskborste dög fint.

Blåbär vill jag så gärna ha i min frys, men än har jag inte plockat mer än att det räckte till en paj. Förra veckan hade Robin brandjour och denna vecka har jag blivit förkyld. Grrr. Så där eländigt förkyld med nästäppa OCH rinnsnuva. Hosta och huvudvärk. Ja ni hör ju, det är bara så synd om mig. Får se om jag lyckas bita ihop och ta mig ut ändå.


En annan rikedom tycker jag är blommor. Känner redan nu hur mycket jag kommer att sakna det där med att bara kunna gå ut och plocka sig en liten bukett. Det gäller att passa på nu.






 Just ja! Ni vet jag har ju berättat att vi köpt en ny soffa till vardagsrummet. Barnen tycker inte om den ya fina röda. De tycker att den är ful ock sticks. Men till barnens lycka står den gamla till förfogande i lekrummet.



Perfekt. Alla nöjda. De har dock lämnat in klagomål på den lilla tv;n som finns i lekrummet. De tycker att de borde få en mycket större. Ja, vi får väl se hur det blir med det.


söndag 27 augusti 2017

Ett till rum


 Tänk så mycket en liten kan växa av att få ett eget litet hörn. Minstlillan är så glad över sin vrå och vi med. Hon som förut tagit uppåt två timmar att lägga, somnar nu på tio minuter. Det kan ju lätt ändras, men just nu är vi så glada.


Det känns fortfarande ovant att inte ha henne sovandes alldeles bredvid mig, men vi är ju fortfarande inte så långt i från varandra.



Men nu till ett annan liten del av vårt hus. I rummet intill har just vår mellanflicka flyttat in till sitt första egna rum. Det är alltså rummet där bakom det brun/gula draperiet. 


Vi tar och kliver in.


Ett litet, lila, fint rum som vår lilla tjej är störtförtjust i. Det är lite småfix kvar, men det mesta är klart.


Denna fina lilla hylla satt i hallen här på ovanvåningen i vårt hus. Länge har den legat och väntat på bättre tider, som nu äntligen har kommit. Nu sitter den uppe i Emylindas rum där hon kan hänga upp alla miljoner väskor hon äger bland annat.


Ovanför sängen hänger en lampskärmsljusslinga som ger en riktigt mysig nattbelysning. Vi har letat ett tag på loppisar efter udda lampskärmar och har hittat några eftersom. Betalat har vi allt från 1 krona till 20 kronor styck.


Sängen, som egentligen är vår gamla kökssoffa, har vi egentligen tänkt måla delvis lila, men det har vi inte riktigt hunnit med. Änglatavlan som hänger över hennes säng, hängde även över min då jag var liten. Den har bara fått en "ny" ram då den gamla gick sönder.


Tycker så mycket om det lilla skrivbordet. Perfekt storlek. Köpte det på en "köp och sälj" sida här i vår kommun och betalade kring femti kronor för det.


Lampan, gardinerna, guldasken och den blå asken, den lilla spegeln är också loppisköp. Om jag inte minns fel så tror jag stolen är från Robins farmor.


Valde ut fyra tapeter jag tyckte om och lät sedan tjejen få välja mellan dem och det blev denna lilablommiga. Det blev så fint. Perfekt sätt att välja tapet på, nu tycker vi ju båda att vi har fått välja tapet. Äntligen har vi nu också en bra plats för alla hennes utklädningskläder.


Utsikten från vårt sovrum blir jag aldrig less på. Ska nu ta och krypa i säng för imorgon börjar en ny arbets och skolvecka. Hoppas din blir fin!

fredag 25 augusti 2017

Skogens skafferi



Det är fredag och man får släpa sin trötta kropp upp ur den sköna varma sängen om morgonen. Ungarna följer motsträvigt med. Extra svårt är det första veckan efter ett långt ledigt sommarlov, att ställa om kroppen att somna tidigare på kvällen och stiga upp tidigare om morgonen. För oss är det förresten inte många dagar det är lätt, då hela familjen är väldigt  morgontrötta.
På vägen hem efter jobbet stannar jag på byns blomsteraffär och köper lite fina höstblommor. Älskar att få köpa blommor. Det gör mig glad.

Nu är det den tid om året då det gäller att he sig ut i naturen och hamstra av allt som den ger. Jag kan få lätt panik över att allt är ju nu nästan på samma gång. Det är nu eller aldrig. Om någon vecka kan allt vara för sent. Försöker istället tänka att jag ska vara glad över det jag faktiskt får tid och ork till att göra. Se det som något roligt, inte som något stressigt.




Hallonen är stora och fina. Hallon och blåbär bara måste jag få plocka, det är sådant vi äter väldigt mycket av i vår familj. En annan sak som vi inte äter så mycket av, då det endast är jag som tycker om det, är svamp. Det är så tråkigt att det bara är jag som gillar det i min familj. Men det är roligt att plocka svamp och kul att få ge bort i present till någon som uppskattar det. En sak som är fel på mig ät att jag inte besitter några "svampögon". Jag ser helt enkelt inte svampen. Den kan vara bara några centimeter från min fot och jag går bara förbi en, trots att jag stirrar allt vad jag kan ner i backen.
Min mamma har visat ett ställe med lite kantareller här hos oss i Skogshägna. Jättenära faktiskt, men jag har ändå så svårt att hitta det. På denna lilla plätt som jag vet att de växer, fick jag vandra runt en god stund innan jag fann dem. 




Så vackra de är! Det var inte så många, men jag blev ändå så glad över dem. Plockade ner dem i min lilla korg, som ändå var påtok för stor för den lilla mängden svamp. Sedan började regnet vräka ner och jag fick springa hem.




torsdag 24 augusti 2017

Minstlillans hörn


Jag älskar ljuset och utsikten från vårt sovrumsfönster. Sovrummet har dock inte varit någon angenäm plats att befinna sig på under den senaste tiden. Det har nämligen varit hejdundrande stökigt, dammigt och full av grejer.
En av orsakerna har varit att det faktiskt varit sommar och det har funnits en hel del annat att göra än att just städa, men också på grund av att rummet intill har varit i ett långt pågående renoveringsprojekt. Nämligen lillans första helt egna rum. Nu när det är klart har jag tagit itu med rummet som nu är mitt, Robin och Minstlillans sovrum och städat har jag i TVÅ hela dagar. Lillans hörna har nu blivit minstlillans hörna och där i från tänkte jag nu visa lite bilder.
Jag kan låta förtälja att minstlillan är helt sjukt stolt över sin lilla vrå.



Växasäng med sänghimlen. Sänghimlen är gjord av en konsol som sitter fastskruvad på väggen och en fin gammal gardin. En gardin som var en av det första gardiner som min mamma och pappa köpte till sitt gemensamma hem och som jag har haft i min ägo en längre tid men tråkigt nog inte haft något fönster att ha den i, men nu så.


På väggen ovanför huvudändan hänger denna lilla, fina ängeltavla.


Och på golvet nedanför står hennes egna jättefina pall. Bra att ha för att ta sig lätt upp och ur sängen.


Dessa fyra små träklockor köpte jag till minstlillan då hon fortfarande låg i min mage. Hyllan med småkrafset fick hon överta från storasyster.



Lyckan då man hittar gamla sängkläder med rätt initialer.


Blommorna på tråd har minstlillan köpt själv på en loppis och var väldigt stolt över dem när de fick komma upp på väggen.



En gammal skolbänk som jag hade i mitt rum som liten passade perfekt i hennes lilla hörn. Vi blev båda så nöjda med vår prestation vid inredandet. Så fint det blev alltså!

Och tänka sig nu får jag ha mitt egna sängbord vid min plats vid sängen OCH kan dessutom kliva i och ur sängen från min sida. Behöver inte längre krypa över min man och en hög av ungar som kommit dithasande någon gång under natten. Sicken fröjd.

 



 Fick en sådan fin bukett med luktärter av min faster som nu pryder mitt lilla hörn.




Medans jag städade lekte dessa två galningar och stökade fram och jag stökade bort. Precis som det ska vara...

Nu kanske du tänker, men så fint städat det är där i Skogshägna hos familjen Marksén. Det kan jag förtälja att det är det ICKET! Eller jo, det finns faktiskt tre rum som är städade, men de andra är det rent förfärligt stökigt. Jag har valt att fokusera och ta ett rum i taget och helt sonika strunta blankt i de andra.

Så här är det. För att först över huvud taget du ska ta sig in i huset får du skutta över alla grejer som står på bron, simma igenom ett hav av skor och jackor som ligger huller om buller på golvet i hallen. Sedan möts du av ett kök utan golv. Eller jo visst finns det ett golv där någonstans under alla prylar, men det är faktiskt svårt att tro och du får nästan slå dig fördärvad när du ska försöka vandra fram.
Tvättstugan är full av smutsig och ren tvätt i en salig röra.
Trappen upp är full i grejer, mellanrummet som har använts som rum för tapetserarbordet, är fullt av verktyg och saker som tagits ut ur lillans rum och andra saker som lixom bara hamnat där i väntan på att de ska komma till rätt ställe. I storebrors rum har alla saker på något mystiskt sätt hamnat på golvet istället för i sina lådor eller på sina hyllor..
Hu! Jag vantrivs med stök. Men när man bor i ett hus med fem stökisar och bara en som städar, ja då blir det så här.

Är det kul att fota stök? Nej. Så det ni får se här är den städade verkligheten, inte det som finns bakom ryggen. Och här är en liten hint från lillans rum;


Men mer om det en annan gång :-).