söndag 28 oktober 2018

Snöig värld


Oktober är ännu inte slut och välden kring vårt hus ser ut som den brukar göra i december. Allt är otroligt vackert vitt. Men det kom så tvärt så det går nästan inte att fatta. När det snöade som värst gick det knappt att se någonting ute. Vinter redan känns ju lite si så där.



Älskar snöklädda träd.



Barnen blev såklart väldigt glada över all snö och har lekt, lekt och lekt i snön. Sicken tur att storebrors nya overall hade hunnit komma så han hade något att klä sig i. Tjejernas har tyvärr inte hunnit komma än så de fick nöja klara sig med gamla och utslitna. Den lila är både tejpad och lagad efter storebrors alla äventyr.
Det här med ytterkläder till barnen är en ständig jakt. Mycket har jag kunnat köpa begagnat eller fått låna av äldre kusiner, men tillslut går inte det. Har i år kollat runt å olika forum här på internet för att undersöka vad andra föräldrar tyckt om de overaller de köpt till sina barn, vilket märke som de tyckt varit bäst. Blundade för priset och köpte den overall som flest pratade gott om. Jag hoppas på att kunna spara på det i längden och att den ska hålla bättre så syrrorna även kan använd den. Men, det går ju inte att veta. Vill ju att mina barn ska hålla sig varma och kunna röra sig lätt och smidigt så att det ska vara roligt att vara ute och leka.


Inomhus har tändaljustiden börjat. Det är så mysigt att tända ljus och jag gör det så ofta jag kan.


Fina kaffefat som inte har någon tillhörande kopp passar bra som ljusfat.


Att allt är så vitt och vackert ute är så svårt att fatta. Men jag anar att det snart kommer att regna bort alltihopa. Det är ju som sagt oerhört vackert med vinter, men särskilt praktiskt kan jag väl inte riktigt tycka att det är. Det måste skottas, värmen på elementen måste höjas, en hel massa kläder måste påklädas vid varje litet besök ut, bilen måste värmas och sopas och... Ja det blir en hel del massa jobb med all denna snö. En hel massa jobb, men en hel massa roligt kan man ha med den också förstås. Snöbollskrig, bygga snögubbar, åka skidor, glida fram i väldig fart på sparken, åka pulka osv.


Ja tänka sig. Älskar att bo i denna del av världen som har alla dessa årstider.



Om vintern skulle det i och för sig vara väldigt skönt att få vara katt. Att mest bara ligga inne på en fäll, slicka sin päls, bli kliad bakom örat, men mest bara sova.


Pausade en stund i mitt stickande på islandströjan och stickade ett par halvvantar istället. Men nu har jag tagit upp projektet igen. Ser verkligen fram emot att få klä mig i denna röda skönhet. 


Den skulle passa rysligt bra till jul. Hoppas att vi får en jul med en hel massa snö.

onsdag 24 oktober 2018

En kort sväng till havet


För ovanlighetens skull har jag bilen hemma och får äntligen ut och köra. Har längtat efter att kunna åka ut till havet och nu blev det så.
Detta är en favorit vy. Om man står på denna plats har man flera små stugor bakom ryggen, stugor som jag spenderat så många sommardagar i med mina två bästa kompisar i hela världen, Elina och Lorenz.



Satte mig i bilen och körde en liten bit till, till en plats som heter sandraset. Möttes av detta, så galet vackert. Allt är stilla. Nästan inte ett krus på vattnet. Solen värmer skönt och nästan all frost har tinat.







Vissa stenar var så galet halkiga och helt plötsligt stod jag med foten nere i vattnet och kängan blev totalt genomvåt. Så kan det gå. Kände mig förunderligt nog inte kall, bara blöt och det slaskade vid varje steg jag tog.




Havet alltså.

Med blöta fötter och solens värme på min kind lämnar jag platsen för denna gång.



På vägen hem kör jag förbi magiskt vackra platser där frosten ännu ligger kvar gnistrande vacker.



Känner mig glad över att ha fått denna möjlighet att ta mig ut till havet innan snö och is tar över alltihop. Det är vackert då också, men betydligt svårare att komma åt.

tisdag 23 oktober 2018

Frostigt vackert


Jag vet faktiskt inte hur många miljoner bilder jag har på frost i sol. Det är bara så gudomligt vackert och jag vill lixom försöka samla allt det vackert gnistrande i mitt minne i bilderna. Tyvärr känner jag aldrig att jag lyckas fullt ut. Mina fotoskills är inte riktigt så pass bra så att det går. Men det är vackert ändå och jag njuter.







Lillkisse skuttar med i mina fotspår, han går knappt att få med på något foto då han aldrig står stilla.


Blad är bland det jag förundras över mest i naturen. Från att de är så små, så små ljusgröna miniblad, går över till mörkgröna till de mest färgsprakande praktfulla och sedan kläs in i vackert gnistrande frost.




Nej det går inte att se sig mätt på.


Jag plockar in en bukett av blommor som fortfarande står sig trots frostnätter och några vackert utblommade.


Vandrar in, sätter buketten i en gammal tekanna, kryper ihop i soffan under en ullfilt och nu efter en liten tid vid denna databurk tänker jag drunkna ner i en bok.

söndag 21 oktober 2018

Lathet


Helgen sprang förbi likt alla andra helger före den. Nu är det måndag och barnen är trötta, föräldrarna med. En vecka kvar och sedan är det höstlov, sedan säger det bara swisch och så är det jul. Ja typ så i alla fall.


Jag har under dessa två veckor som gått haft längtan efter att göra precis ingenting. En lyx som inte är givit till så många och jag skäms nästan över att erkänna att jag längtar efter det. Alla vill väl få vara lediga och få göra det de själva vill. Men livet funkar inte så för de flesta. Man måste jobba för att komma framåt. Göra saker som kanske inte är det man absolut egentligen vill, men måste eller borde. Tänker på dåtidens hemmafruar som varje dag fick jobba hårt med att ta hand om hemmet. Laga mat, tvätta, ta hand om barn, ge och ge av sig själv, släpa slita och gud vet vad. Många arbetade hårt hela livet, vila får man väl göra när man blir gammal. När de sedan blev gamla var de så vana att arbeta så att det inte gick att sluta trots att kroppen var sliten. Inte var det väl frågan om "men vad känner du för att göra?". Hallå!? Det fanns väl inte ens som ett val.

I fjol denna tid hade jag inget val, min kropp var som förlamad, eller sinnet förlamande kroppen och allt jag kunde göra var att sitta still och känna hur stressen sprang igenom kroppen. Många gånger upptäckte jag hur mina ben skakade för att på något sett få ur stressen ur kroppen, men det skapade snarare motsatt effekt.
Sedan började jag med några kliv ta mig tillbaka till vardagen med jobb och familjelivet. Många var glada och jag ville så gärna få vara fri från stressen och ångesten för att kunna ge bra bidrag av mig själv till de som finns i min omgivning. Men det går inte. Måste försöka lära mig att hitta redskap att leva med den, utan att det ska ta kol på mig. Hur man nu gör det?
Just nu har jag tagit två månaders föräldraledigt, men det kan man ju inte göra varje år. 

Nu har jag känslan av att vilja och kunna göra saker. Känner glädje för var dag som kommer. Den glädjen fanns inte i fjol. Men nu väljer jag istället för att vara lat. Göra typ ingenting förutom att se på olika serier på tv, sticka, läsa en bra bok (som den magiskt bra boken av Stina Wollter du kan se på bilden ovan) eller vandra ute i naturen. Jag har haft en sådan innerligt stark längtan efter det och nu äntligen kan jag ge utlopp för den. Nej inte helt och fullt, det skulle nog inte vara riktigt nyttigt och jag skulle nog växa fast i soffan. Det viktigaste är ändå barnen och att få hemmet att gå runt.


Jag skäms över att göra ingenting.

Oj vad det kändes skönt att skriva. Det blev lixom mer som att det är något jag måste få göra. Skämmas över det, men ändå tillåtas göra det. 


Storebror hittade denna blomma växandes i gruset. Han blev rädd att den skulle dö, så han drog upp den och satte den i ett glas vatten inne. Tycker att det blev så fint. Denna lilla gest av omtanke till blomman skapade en sådan lycka hos mig.


Nu har jag latat  mig i två veckor. Nja inte bara latat mig, men du förstår kanske vad jag menar. Luststyrd människa som jag är, känner jag nu lust till att göra saker igen. Får se hur länge det håller i sig. Har gjort en liten lista på saker som jag vill ha gjort och har prickat av några. Dessutom har jag hälsat på min frisör som skapat denna underbart vackra kopparfärg i mitt hår. Känner mig ett med hösten.