Höstligt och äppligt

Mulna kalla mornar. Ruggiga säger många, men jag tycker de är vackra. Tycker det blir så vackert när dimman suddar ut övergångarna. Å jag tycker att det är så vackert.

Här har vi haft några fostnätter och gräset är alldeles vitt när morgonen anländer. Skrev ju här om sistens att jag och minstlillan gjorde äppelmos och här är några bilder från det.

Mums så god äppelmarmeladen blev!

Nu har vi en korg med vinteräpplen att ta itu med, men tack och lov håller de länge än sommaräpplena.

Sista dagen i september är det idag. Viiiilken vacker månad detta är alltså! Hoppas mycket på oktober nu. Hösten är knepig, vacker och vemodig på samma gång.

Tacksam över livet

Jag och minstlillan har stått hela förmiddagen i köket och skalat, hackat, kärnat ur, kokat och vaggat äpplen. Eller det var väl jag som gjorde det den största delen av tiden, Minstlillan plockade fram och dukade upp till picknick för henne och dockan Nanny mitt på köksgolvet och hjälpte mig stundtals lite nu och då. Men jag måste säga att hon var riktigt vass på att mosa äpplen i vaggan. Hej vad det gick undan. Själv fick jag skära och koka äppelbitarna mjuka i vatten, medan hon stod för "vaggandet".

 Vilken tid det tar att sylta och safta. Trivsamt på sitt sätt, men vi kände båda två för att göra något annat under eftermiddagen än att vara hemma. Efter att vi skjutsat storasyskonen till Miniorerna tog vi en liten tripp till sjön där vi i somras åt vår pannkakalunch. Vägen dit är bland det vackraste vägar man kan gå. Nu på hösten var den extra fin med sprakande bladverk hängandes över vägen och sjön till höger om en.

Vi sparkade på och plockade vackra blad.

 Så vackert alltså.

Några av de fina bladen la raddade vi upp efter varandra. 

Kollade på allt som finns där nere på marken. Fina löv, fula svampar och dessa två vackra giftiga röda.

Tittade upp och kände oss små.

För att ta sig till den allmänna badplatsen så får man köra över en gård. En jättefin men nedgången gård. Det ser inte ut som att någon bor där, inte nu i alla fall. Jag tycker att huset är så vackert och kolla in vilket läge den står på. Tänk att få bo såhär!

Funderade mycket kring vad detta kan vara för något? Du kanske vet?

Sånt här vackert som får hela mig att rysa.

En vacker fjäril satt alldeles stilla på en plats i det torra gräset. 

Minstlillan ville att vi skulle vandra den fina vägen fram och det gjorde vi en liten stund.

Tills det var dax att köra hem för att hämta upp storbarnen. Vi hoppade in i bilen och körde i väg. Såå galet mycket vackert det finns att se på vår landsbygd. Sprakande vackert. Mellan åkrarna i en skogsdunge hoppade plötsligt en stor älg fram på vägen och jag fick tvärnita.
Pulsen gick upp till max.
Om vi kommit en sekund tidigare hade vi kört rakt in i älgen.

Nu gick ju allt bra. Jag hann stanna. Älgen springa över vägen och in i skogen på andra sidan. Vi kunde köra vidare och hämta upp storbarnen. Men så vansinnigt fort allt kan gå. Från att i stillsamhet vandrat runt i den vackra hösten och plockat fina blad, till att kunna ha fått en älg rakt in igenom bilrutan.
När vi kommit hem gick barnen in och jag stod kvar ute en stund och plockade en liten blombukett av de blommor som finns kvar i mina blomlådor efter sommaren. Pillade på deras fina lena blad och kände mig plötsligt ännu mer tacksam över livet. 

Solen

Äntligen kom solen fram från sitt gömställe bland molnen. Jag längtade ut i den vackra dimman som solen så vackert sken sina morgonstrålar igenom. Efter att barnen fått i sig frukost, borstat tänder och fått på sig kläder och allt det där andra som måste göras om morgonen hade dimman nästan helt försvunnit. Men det var vackert ändå och solens varma strålar kändes sköna mot min kind. 

Denna dag är äldsta barnen hemma från skolan. Har har blivit så förkyld, så det kan ju vara bra med en hemmadag att vila upp sig på. Jag ska jobba kväll och vi får dela upp dagen med att ta hand om barnen jag och min man. 

Mitt lilla morgonrufs som sitter och äter sin morgongröt. Kaninerna får sitta på stolen intill och titta på.

Tänk vad lite sol kan göra med hemmet. Jo vars allt det där stökiga syns förvisso också mycket mer, men det blir ändå så mycket gladare och trevligare känsla. Önskar att jag själv kunde känna mig lite gladare och trevligare, istället känner jag mig så in i vassen trött och skulle vilja vara hemma alldeles själv en hel dag och få göra precis det jag själv vill utan att bli störd. 

Lönnrosor är något jag tycker om att göra. Tänker mig på att försöka göra en krans av lönnlöv i år att hänga på ytterdörren. De är ju så vackra dessa löv så här års så att man inte kan se sig mätt på dem.

Hoppas solen lyser även på dig där du är! Ska nu försöka ta mig ut lite mer och njuta även av dagsljuset. Kanske det gör att jag piggnar till en gnutta, annars får jag balja i mig ännu mer kaffe.

Promenad längst en tjärn

Det går inte att bli less på naturen som den är just nu. Jag hamnar nästan i diket med bilen lite nu och då för jag bara måste se på allt det vackra kring om. Det är inget jag vågar säga till min man, då skulle han nog inte låta mig köra bil på ett tag... Det problemet har jag förvisso vilken årstid det än är. Alltid finns det något vackert att lägga sin blick på. En anledning till att jag bor där jag bor, en plats som man kan följa årets alla skiften i dess årstider. Vinter, vårvinter, vår, försommar, högsommar, sensommar, höst, vinter om och om igen.

På min friskvårdstimma tog jag mig idag ut till denna plats. Parkerade bilen och gick en promenad, för att ibland stanna upp och njuta lite av denna vackra lilla tjärn. Frisk luft, dagsljus, ensamhet och tystnad. Så ljuvligt. Det är vad jag kallar friskvård.