tisdag 29 december 2015

Julens göromål


På julafton lämnade vi ett isigt och regnigt Skogshägna och åkte några mil norrut till Robins bröder där det i alla fall fanns lite vit snö över landskapet. På väg från kyrkan stannade jag till och tog några snabba bilder för det var så otroligt vackert ute.


Det blev en riktigt skönt jul, ovanlig och lite annorlunda än vad jag är van vid, men inte alls dålig på något vis. Barnen lekte utan att bråka något nämnvärt, julklappshögen var lagom stor, vi skippade det sedvanliga julbordet och gjorde istället så att varje familj fick stå för en lunch eller middag.  


På juldagen tog barnens farmor och farfar "storbarnen" på bio och vi stannade hemma med tre småttingar. Kändes väldigt konstigt att "bara" ha en unge var att ha hand om, men också underbart skönt. Ännu konstigare skulle det bli då vi på annandagen fick åka utan alla ungarna (som fick leka på Leos en hel dag) för att få vår julklapp, vilket var att spela curling. Så kul! Jag liknade mest Bambi på hal is, men hade ändå ruggit kul. (Fick dock enorm träningsvärk efteråt och har med nöd och näppe tagit mig upp och ner för trappen).

Hoppas ni har haft en härlig jul allihopa! Fick träffa många av er som läser in blogg på annandagens em och kväll. Vilket var så kul!
I min tonårstid sjöng jag med i en ungdomskör som hette Kefas. Numera är de som var med i den kören utspridda över svearikes avlånga land och en och annan är också utflyttad till utlandet. Många återvänder till dessa hemtrakter nu kring jul och några snillerika personer som ingick i denna fantastiska kör fick för sig att dra ihop alla som kunde för att öva och umgås en hel eftermiddag och att sedan sjunga på kvällsmötet.
Jag kan inte förklara hur fantastiskt roligt det var! Kommer att leva på detta väldigt länge. Kefas var för mig ett ljus i en annars mörk tonårstid. Jag trivdes aldrig i skolans värld, men i kyrkan där kunde jag vara mig själv och kände mig älskad för den jag var. Jag vet inte vad jag skulle ha varit nu om jag inte hade haft Sofia, Elina, Lorenz, Patrik, Hanna, Mona, Catrin, Johan, Jakob, Daniel och alla andra. Jag vet knappt om ni kan förstå hur mycket ni betydde/betyder för mig.

Vilken jul! Mycket att smälta och känner mig väldigt trött och mör. En förkylning ligger också och gnager i hälarna. Här hemma kommer julen att vara kvar länge till och jag hoppas på lugna dagar utan allt för mycket gnäll och gråt.

onsdag 23 december 2015

Jul i vårt hus




I morgon är det julafton. Storebror har kommit ner för trappen femtiarton gånger, kan inte sova det är ju så spännande imorgon är ju Dagen. För mig känns det just nu så skönt. Det som jag hunnit göra, har jag gjort, det som inte hunnits med går inte att göra så mycket åt utan får vänta till en annan jul eller bara falla i glömska.

Sitter och tänker på förra årets jul. Det var en av mina bästa jular. Vi var här hemma hos oss och jag hade förberett och tänkt i flera månader i för väg. Vi som skulle ha ett litet julbord, men som slutade i en hel mängd av olika juliga rätter. Med många kockar så gick det ju hur bra som helst. Mina föräldrar, Robins föräldrar, mina syskon och Robins lillebror var här och en kompis till min syster. Så kul.
Sent på julnatten tog vi småttingarna och for ut på en sparktur ut i den stjärnfyllda natten. Underbart. För mig är jul att mest hänga och äta en massa gott och det var precis det vi gjorde.

I år firar vi med Robins stora härliga familj. Nio vuxna och sju barn. Barnen är mellan 0-6 år så det kommer säkerligen att bli lite röjigt. Min man har idag stått och bakat tre supersmarriga pajer som vi kommer att bjuda på. Jag känner mig väldigt förväntansfull och peppad. Nu jul, kom med allt du har att bjuda på!

GOD JUL till er!!!


tisdag 22 december 2015

Julstress..


 Lite julgodis har jag faktiskt hunnit med att koka under dagarna. Blev riktigt nöjd med knäcken och dessa polkabräck, mmmmm så goda! Gjorde bara en halv sats knäck, vilket var helt lagom. Min kusin hade gjort knäck med krossade polkastössel i, vilket blev så goda. Försökte mig på det själv, men blev avbruten just då jag skulle strössla över det krossade polkagodisarna så knäcken han stelna för mycket så det kunde inte riktigt fastna. Meen det blev gott ändå.


Dock måste jag erkänna att jag har faktiskt grinat idag. Det är såå mycket jag vill hinna göra nu innan julafton. Jag vill ha det städat i varje vrå. Det behöver inte vara perfekt välstädat, men i alla fall städat. MEN jag blir avbruten hela tiden och det dyker ständigt upp saker som stjäl av min tid till det jag egentligen vill göra. Det låter så bra att man ska ska släppa pressen på sig själv och inte stressa, det som hinns, hinns helt enkelt. Lätt att säga, svårt att leva upp till.
Hur går det för dig i julstressen/julfriden? 


 Ja, efter idag finns det i alla fall något litet hörn som är fint. Är så lycklig över denna lilla "fultomte" som är från Robins farmor. Blir sådär fånigt lycklig av den.

måndag 21 december 2015

Julgran och sparktur


Efter att själv ha huggit och släpat hem årets gran fick jag hjälp att ta in och pynta den. (Granen har jag fått ta från vår snälla grannes mark.) La fram alla kulor på bordet och sedan började jag och barnen att hänga.


 Det blev minsann en rätt knubbig gran i år. Lite sned och krokig i stammen, men väldigt tät och luktar magiskt gott. Storebror hade rätt, det blir ingen jul utan gran..

 
 I dag fick minstlillan åka sin livs första sparktur. Det blev en rätt kort runda bara runt här i Skogshägna, men ändå. Hon riktigt tjöt av lycka. Storasyster stod på medarna på min och storebror sparkade sin egna spark i en väldig fart. Det var ett perfekt sparkföre.


Vi dolade på lite ute. Vi har inte så mycket snö, men det är ändå lite vitt här och var, vilket gör mycket för julkänslan.


Var i veckan till frissan och blev galet nöjd med resultatet. Nu har jag ju mössa på bilden så den går ju inte att se så bra, men luggen sticker i alla fall ut.  


Det kändes väldigt härligt ute och ute på åkern låg en vacker dimma som skapade en magisk känsla. Barnen åkte pulka på isbacken ner mot åkern tills storebror började gråta över något som gick fel, så vi gick in.

Just nu längtar jag så det värker i kroppen efter julmys. Ett sådant julmys utan gnäll. Att få sitta i soffan inlindad i en filt, med en bok i knät, en tekopp på bordet bredvid, tända ljus och att bara få sitta där och försvinna in i bokens värld. Komma tillbaka ibland till verkligheten, lukta och titta på den underbara granen, ta en knäck och sedan försvinna in i boken igen..
Jag älskar mina barn, men just nu är jag så leds på detta eviga bråk och eviga gnäll. Just nu kan de inte leka i fem minuter utan att någon börjar att gråta.
Åh vad jag vill vara i fred! Fånigt och löjligt tänkt kanske, men det är så det känns just nu.


onsdag 16 december 2015

Luciaflickor och pepparkaksbak



 Drämmer till med ett till inlägg då tiden och möjligheten ges. Det känns som att tid som finns att ge till bloggandet numer är rätt så begränsad, men det är nog så det får vara nu ett tag.

Fotade mina två små lucior idag. De är så olika mina två flickor. Ska bli spännande att se hur minstlillan kommer att vara som fyraåring. Lika envis och tjurig som storasyster eller på något helt annat vis. Det får tiden utvisa.

Lussade gjorde vi hos mormor, att luciadagen redan varit spelar ju ingen stor roll.
Det har blivit en tradition att baka pepparkakor hos mormor. En rolig tradition tycker vi allihopen. Idag var dagen detta år. Den lilla lucian förvandlades till en liten pepparkaksgumma och började att dega.


Sedan kom storebror från skolan och började han med. Plåt efter plåt fylldes av fin, fina pepparkakor. Riktigt goda blev de dessutom. Sitter i skrivande stund och knaprar på ett pepparkakshjärta och en kamel och truckpepparkaka ligger här bredvid och väntar på att bli uppätna.


Juldofter



Här vandrar jag runt, runt, runt, runt. Plockar och städar. Drar fram, plockar och städar. Rätt komiskt faktiskt, att klampa runt, runt i samma spår timma efter timma. Jag har alltid älskat att vara hemma och gör det fortfarande, men känslan att aldrig komma någon vart i det man gör känns lite frustrerande.

I söndags åkte jag iväg med min far för att lyssna på en julkonsert i Robertsfors kyrka. Att få sitta där i en hel timma, utan att behöva bry mig om ett enda litet av mina barn var som balsam för själen. Fick börja med att släppa ner axlarna och ta några djupa andetag.. Efter att ha upprepat denna procedur ett par gånger så kunde jag slappna av och njuta av sångerna och nuet.

Tack för all respons efter mitt förra inlägg! Denna blogg har öppnat så många spännande relationer med människor jag aldrig trodde skulle ens ha en relation med. Känner mig tacksam.


Inne blev det en juldoftsexplosion här om dagen då jag och barnen degade ihop en pepparkaksdeg. Två av kryddorna hade vi inte i "mald version" i vårt hem så vi fick mortla dem själva. Vilka dofter det skapar. Oj så gott. Degen fick, efter att den blivit färdig blandat, hoppa in i kylen för att där vänta ett par dag tills det var dax att baka pepparkakor. Hur det gick kommer i ett annat inlägg.


Ute är världen täckt av fantastiskt vacker frost och solen har visat sig nästan varje dag. Jag njuter av bara den.


Vi plockade in en liten gran och oj vad den doftar ljuvligt! Till helgen blir det att ta in och klä den stora granen. Vi hade ju bestämt oss för att inte ha en gran i år. Men storebror blev så väldigt besviken. "Det blir faktiskt ingen jul utan gran", tyckte han. Så jag var inte seg på att ändra mig. En julgran ska det bli.

fredag 11 december 2015

Utbränd av att "bara gå hemma"?




Det ojämna vädret verkar hålla i sig, men jag är i alla fall glad över att det är lite vitt här och där. Det ljusar upp.

Jag vet inte hur detta hände sig. Jag går ju för allt i världen lixom "bara omkring här hemma" och donar. Av någon outgrundad anledning så har jag börjat lida av stress. Har en klump i magen och går ständigt runt och oroar mig för saker. Får konstiga svimmattacker och känner overklighetskänslor (att man går omkring lite utanför sig själv, typ).
Minstlillan har fått för sig att vara vaken några av nattens timmar. Antingen skriker hon eller så ligger hon och "daddar, mammar" påtok för högt för att man ska kunna ligga bredvid henne och sova. Men min älskling till man tar varje morgon hand om storbarnen och låter mig sova ut, så jag ser inte nattens vakna timmar egentligen som någon bidragande effekt till stress.

Bloggen, instagram och andra sociala medier kan ju också skapa en viss stress. Men jag vet inte. Det är en hobby som jag tycker är så rolig och skulle vilja satsa mer tid på. Instagram tycker jag är så otroligt roligt att ligga och kolla på alla fina bilder människor jag följer tar och skulle själv gärna lägga ut en bild i timman. Men istället oroar jag mig för att de som följer mig tycker att jag är påtok för "instagramkåt" och lägger ut för mycket bilder.
Känner ibland att jag kanske skulle dra ner på allt vad internet heter, för det kanske skapar en inre stress som jag inte riktigt förstår.

En bebis kan ju suga rätt så mycket energi ur en, även om det också är väldigt duktiga på att ge mycket tillbaka. Men jag har ju låtit höra att "små barn, små problem och stora barn, stora problem". Vilket jag till viss del kan förstå. Mitt äldsta barn går ju ännu bara i förskoleklass, men jag har ändå mer att oroa min för med honom nu än bara förra året. Hur ska de gå för honom i skolvärlden? Med kompisar? Och hur ska jag som mamma klara av det som det innebär av en förälder då man har ett barn i skolan?

Har du som läser detta någon erfarenhet av att bli utbränd (nu har det ju absolut inte gått så långt för mig) av att "bara gå hemma"? Vad tror du att det berodde på? Ställer man kanske för höga krav på sig att då man ändå är hemma och tänker att visst har man väl ändå tid till att ha det välstädat, tvätten fint vikt, laga god och nyttig mat, umgås och pyssla med sina barn minst varje dag... Eller tar man sig ut för sällan och får för lite av solens D-vitaminer? För lite motion kanske?

Jag förstår det bara inte helt enkelt. Jag älskar ju att vara hemmamamma och vill inte tillbaka till jobbet (inte nu i alla fall).



onsdag 9 december 2015

Lite rött i varje vrå


Blev så glad här om dagen då jag hittade ett fint band med röda små harar på i en fint syskrin som är från Robins farmor. Ett skåp får som ett helt nytt liv då det sitter band på hyllkanterna. Vackert, tycker jag i alla fall. Nu ser det väl lite tokigt ut med olika bredd på banden i samma skåp, men hemma hos mig spelar det inte så stor roll. Jag har bara så enormt jobbigt med att klippa i sådana fina gamla band och oturligt nog så var bandet lite för långt (i och för sig bättre det än att det varit för litet). I stället för att klippa sönder det ligger det nu en liten hög i ena ändan av hyllan, inte så snyggt kanske.



Tiden före barnen kunde jag ofta äta dåliga innehållsfattiga luncher. Det där med mat har lixom aldrig varit min grej och mest bara ett nödvändigt ont. Något som jag tvingats att omvärdera nu då jag har barn. Kan ibland sakna dessa luncher då jag bara värmt en "varma koppen", gjort en smörgås och ätit en frukt till det. Att slippa att tänka på alla måsten kring maten. I veckan tog jag mig en sådan lunch, så skönt.


En liten jultrio har fått komma upp ur jullådan och sjunger för glatta livet vid den lilla speldosekyrkan i vardagsrummet. 



Gordon har jag fått göra en liten plats för i varje fönster. Dock har denna fina röda bolljusstake hamnat i golvet två gånger. TACK OCH LOV så har den inte gått sönder. Nu har den fått en ny plats. Gordon känns mer och mer som en del av vår familj och som nu känns nästan som att han alltid har funnits med oss.



En liten tomte med tandvärk är min årets tomte. Jag är lite smågalen i fulfina tomtar och "får" köpa/skaffa en tomte per år. Denna lilla tomte var dömd till soptippen, men tack vare några av mina kusiner får den nu leva vidare hemma hos mig.


Avslutar detta blogginlägg med ett litet ljus. Man kan inte njuta sig less på brinnande juleljus.


måndag 7 december 2015

Lillan har tråkigt


Då storebror är på skolan tycker lillan att det är så tråkigt hemma. Extra tråkigt är det då pappan har jobbat hela helgen och är trött som stryk och mamman, som ammat sjuttioartion gånger under natten råkat somna med både katt och bebis i ett av hörnen i soffan. Då kan man ju förstå att det blir lite tråkigt för den lilla fyraåringen som vill hitta på något.
Till slut fick hon i alla fall upp mamman ur soffan och vi gav oss ut en stund en stund.


Efter att ha plockat lite lingonris i skogen vandrade vi ut en sväng till solen på åkern. Jag fick lite vårkänlor i kroppen då solen strålar nådde mitt ansikte. Det var någon plusgrad ute, så de kändes nästan som en vårdag.






Efter att vi lekt "följa John" en stund gick vi tillbaka till gården, spikade upp en spik på lekstugedörren så att den lilla kransen gick att hänga upp på den. Lillan bjöd på en smakrik lunch med tomtegröt till efterrätt i lekstugan. Sedan kom storebror hem och vi gick in igen.
Efter cirka fem minuter var de i gång igen lillan och storebror med det vanliga. Att leka bra i fem minuter, gråta och bråka i någon minut, leka bra, bråka och gråta osv..



Försökte mig på att göra två lingonkransar till vitrinskåpet. De blev lite olika tjocka, men äsch det gör inte så mycket tycker jag. Pyssel från naturen är bland det bästa tycker jag.