Vi har haft den oerhört sköna förmånen att få åka på en utlands semester i en vecka till Turkiet medan Elias varit hos sin farmor och farfar. Emylinda är ju lite mer svår att lämna, jag kan ju inte kapa av mig brösten, så hon fick följa med.
Det låter kanske lite egoistiskt att bara lämna bort sitt barn så där och själv dra i väg på semester. Men jag känner att Elias är lite för liten för att uppskatta en utlandsresa ännu och har nog om inte annat det ännu bättre hos farfars. Dessutom skulle hans jämnåriga fina kusin också vara där för hennes föräldrar skulle på samma resa som oss.
Kusinerna har haft det mer än toppen. Det var så mysigt att få ett mail av svärmor där hon berättade om hur barnen låg och fnittrade och pratade med varandra på kvällarna innan de skulle sova.
Jag tror också att mina svärföräldrar uppskattar att få rå om sina barnbarn alldeles själv ett tag.
Turklands resan
Ja detta var alltså min och Robins alldeles första sol och bad utomlands resa tillsammans. Jag vet inte varför det aldrig blivit av förut, vi har väl inte riktigt haft den riktiga längtan efter den, annars kan man ju tycka att vi borde ha åkt tidigare.
Veckan vi skulle åka började med att Emylinda fick feber och hennes förkylning bara blev värre och värre. Nej då, det var inte alls ångest framkallande.. Började läsa massvis på olika internet sidor om att flyga med förkylt barn, vilket inte gjorde mitt sinne något lättare. Egentligen stod det mest att det inte var någon fara, men nej inte lyssnar man på det. Finns det en liten tillstymmelse av oro i texten hakar man fast på den och förstorar upp den massvis.
Det var med en viss inre panik jag klev på planet och det bar iväg. Paniken var helt i onödan. Det kunde inte ha gått bättre än hur det gick. Hon fick några näsdroppar före uppstigning och landning och ammande även vid båda tillfällena och hon visade ingen tendens till att ha det minsta ont i öronen.
Första dagen på veckan började med mulet och regnigt väder. Jag, Helena och Emylinda åkte på en marknad medan våra män började med att gå på hamam (turkiskt bad) med en timmas massage som avslutning. När de var klara var de vår tur. Och gisses vad skönt! Om det fanns sådant här hemma i Sverige till det priset skulle man gå en gång i veckan.
Sedan fortsatte veckan med sol och bad vid poolen vid hotellet och i havet, enormt goda mat upplevelser (kommer till detta senare), mycket skratt, härlig gemenskap och nya upplevelser.
 |
| Mys och sol på den gigantiska stranden |
 |
| Tre avsvimmade sälar vid poolen |
 |
| Utsikten från ev av balkongerna på hotellet |
 |
| En riktigt lux lunch |
 |
| Emylinda glad och nöjd, vilket hon också var nästan hela veckan |
Jag kan väl säga att jag inte riktigt känner mig riktigt bekväm med alla inkastare och försäljare. Från början stannade man och pratade med nästan varenda en som ropade efter en (min käre make var särskilt duktig på detta till mitt förtret), där i mitten på veckan kunde man med ett glatt leende bara säga "no tank you" och vandra vidare, mot slutet av veckan var man mest bara less på dem. Turkförsäljarna verkade vara rätt så vana med avvisade svenskar. När de frågade en "Hello, were are you from?" och man svarade "from Sweden" svarade de ofta glatt "Oooh from Sweden, inte köpa bara titta.."
Det här med
prutning är väl inte heller något jag känner mig riktigt tillfreds med. Men det är väl något man säkert skulle bli bättre på bara man skulle öva lite mer. Jag är i alla fall väldigt glad över mina fejk turk produkter jag lyckades pruta till mig till ett någorlunda billigt pris.
 |
| Jag och Robin i våra nyinköpta solglasögon. Äkta turkisk versage ;P |
Jag sa till Helena och Tommy att jag förstår varför de så många gånger åker till detta land, för de lagar så grymt god
mat här. Vet faktiskt inte riktigt om jag kan göra en ranking på vilken middag som var bäst. Lamm och kyckling grytan var rent himmelsk. Den grillade fisken jag åt en dag (kommer inte i håg vilken sorts fick det var) var enormt god, men också en spännande upplevelse.
Jag fick nämligen in en stor bricka med olika sorters fiskar på. De pekade och berättade om varje fisk, tillslut valde jag den fisk de rekommenderade. När maten var klar kom de in med en tallrik med en hel grillad fisk på. Han hinna tänka, "men nej, varför valde jag fisk!? Kommer aldrig kunna bena ur den fisken". Det såg dessutom rätt så äckligt ut jag har lite småfobi mot levande och döda fiskar, men det visade sig att de först bara ville visa hur den såg ut, för på en mycket kort stund kom det en kille och fileade och benade ur den. Det var riktigt häftigt att se för han var väldigt duktig på det.
Alla middagar var i alla fall en väldig smakupplevelse och jag kan nog inte säga vilken som var bäst. Tre av middagarna åt vi dessutom vid havet och kunde skåda solnedgången medan vi åt och det var minsann inte ett minus :D.
 |
| Helena hugger in |
 |
| Gryterna var helt fantastiskt goda |
Sista dagen spenderade jag och Helena hos
frisören. Tack och lov var det lite mulet den dagen så vi behövde inte gråta över att det tog sådan lång tid. Vår frisör försvann nämligen från oss lite då och då, så vi fick bara sitta och vänta vissa stunder. Jag är dock enormt nöjd! Fick färga och slinga håret för det härliga priset på 320 kronor. Mycket tack vara min kära svägerska duktiga prutning.
De flesta turkar är väldigt
barnkära och särskilt turkiska män. Emylinda fick väldigt fort många friare som ville klämma och gulla med henne. Det kändes lite småkonstigt när vissa kom fram till oss och tog upp henne och tog kort på sig själv med henne. Det måste ju vara så att de tycker att vita barn är otroligt söta på samma sätt som vi tycker att mörkhyade barn är.
Sista kvällen återvände vi tillbaka till den restaurang vi tyckte var bäst. Det är häftigt vilken service de har på restaurangerna. För det första har de "pick up service" (att de kommer och hämtar en på hotellet och skjutsar en ända fram till restaurangen), de är väldigt trevliga och sedan ordnar de med det mesta man ber dem om.
Jag skulle fylla år om ett par dagar så Robin frågade, i smyg, om de kunde ordna något och nej det skulle inte vara några problem. Och vad de hade ordnat. De släckte ner hela restaurangen, hela personalstyrkan kom ut och de och trubaduren sjöng och hurrade för mig och tände små raketer och tomtebloss. De hade dessutom sprungit i väg och inhandlat en tårta som var nog näst intill den godaste tårtan jag ätit. Hahaa vilken fröjd, det var både den roligaste och pinsammaste upplevelse jag upplevt på länge.
Att få resa med
Tommy och Helena var en riktig förmån. Det gjorde det hela mycket roligare. Det är inte alls dumt att få lära känna sin svåger och svägerska lite mer och jag och Robin känner då att vi kommit dem mycket närmare efter dessa dagar. Deras resvana, lunch matlagnings kunskaper, Tommys magiska händer (haha) och deras skratt har verkligen förgyllt vår resa.
Om jag ska lägga till något minus med resan så var det den galna tuppen och hans hysteriska vän kalkonen som ryade hela natten. Var väldigt nära på att gå ut och vrida deras nackar ett och ett halvt varv rund sig själva. Till er djurvänliga läsare kan jag tillägga att detta endast stannade vid en inre önskan och inte blev någon verklighet.
Det finns SÅ mycket jag skulle kunna berätta, men jag tror jag stannar här så det inte alldeles jäser i hjärnan på dig alldeles förskräckligt.
Måste bara få sluta med att säga. Kommer vi att göra om det? Bra fråga. Som det känns nu är vi rätt så nöjda att få komma hem till vårt kära skogshägna, vi är nog väldigt hemma kära. Rent spontant känner jag att vi gärna gör om det när barnen blivit lite större så att de lättare kan följa med, eller ja den som lever får se...
OBS Det är Helena som stått för det mesta av fotandet :D
