En 2:årings djupa tankar

Tänk så mycket tankar och funderingar det finns i en tvååring. Jag känner mig ibland helt förbluffad över att de har sådana känslor och faktiskt tar åt sig så mycket.

Min lilla 2åring funderar just nu mycket ikring det här med kompisar. Ofta när hon kommer hem från förskolan numera säger hon; "Mamma jag har ingen kompis, ingen vill vara med mig. Jag har bara Elias."
En kväll när Robin skulle lägga henne för kvällen var hon helt otröstlig efter att hon berättat för honom att; "Pappa jag har ingen killkompis, alla killar bara säger prutt till mig. Jag har bara min storebror. Jag vill ha en annan kille som kompis än Elias."

Jag blev helt paff, att min lilla 2åring kan vara så medveten. Helt galet. "Alla killar bara säger prutt till mig", låter ju inte så orimligt att det faktiskt är något som har hänt henne. Men att hon skulle reflektera så mycket kring det och tolka in och känna att det skulle betyda att de inte vill vara hennes kompis. Det gör mig lite fundersam. Visste inte att en 2åring hade sådana djupa tankar. Hur kommer hon då att bli som tonåring?

Hur ska man ställa sig till sådana tankar och funderingar? Det är ju djupa och äkta känslor och jag vill absolut inte såra henne genom att fnissa bort dem. Jag tror visst att hon har andra barn, både killar och tjejer, att leka med på förskolan. Jag har ju själv sett henne med några olika. Men hon hävdar själv bestämt att hon inte har det. Hon känner sig så utanför och ser att storebror har en sådan bra bästa vän på förskolan vilket gör att hon också vill ha det.
Vad skulle du göra? Ta det på allvar eller bara låta saken bero..?

Dagens dykning i garderoben

Hej, hej! Här är jag idag. Dök längst in i min garderob och hittade de här byxorna och denna härliga huvtröja. Tröjan är från Monki och byxorna från Carlings. Ja jag vet, det är en massa fjortisvarning på dessa bilder, min man lär nog fnissa en hel del när han ser dem. Men låt gå för det.

Här hemma jobbar tvättmaskinen för fullt medan resten av familjen har en ledig förmiddag. Hoppas ni får en bra dag!

Passar på att visa min fina groda :-D

Omplantering

Koftan är en riktig favorit. Den är precis som alla kläder man äger borde vara, både underbart skön och fin.
Tycker om färglada ben. Dessa tajts är dessutom "fodrade" så de går att ha ute trots att det är lite kyligt. (Haha, fodrade är kanske inte riktigt rätt ord, men jag hittade inget annat ord. De är i alla fall varmare än vanliga tajts.)

Nu börjar det vara dax för att planera om sina inomhusväxter. Blommorna inne känner också av att det blir ljusare ute och de börjar att växa och frodas. De behöver då ny jord, då de sugit ut all näring ur den gamla.
Jag började så smått idag. Eller rättare sagt, jag tänkte att jag skulle börja så smått och fortsätta med det jag inte hade lust till en annan dag. Rätt som det var hade jag gjort klart allt så när på fyra blommor. Det brukar alltid kännas kul från början, men jag brukar snabbt ledsna. Idag var det kul hela vägen och jag slutade på grund av att jorden tog slut, inte av att det blev tråkigt. Så tokigt.

Pelargonerna har fått komma fram från sin kalla vrå. Hade totalt glömt bort dem detta år, så jag vet inte hur många av dem som lyckas överleva.
Det är så roligt att se när dessa små blad börjar växa fram. Åh nu börjar det gå mot vår.

Rosa blomster drömmar

..Oj jag tror jag är påväg att tippa med kameran, aningens snett ;P

 Hejsan! Idag kan man känna att vårvintern är här, aningens tidig, men det är jag inte ett dugg ledsen över. Vårvintern är en härlig tid, den där häftiga känslan av att man kan sitta i t-skirt och sola medan det fortfarande är snö över allt. Åka skoter, pimpla, laga mat på öppen eld..
Jag vet dock inte hur det blir med vårvintern detta år, för just nu känns det faktiskt mer som början till vår. Slask och drippen dropp. Aja, jag klagar inte. Bara att få lämna detta kalla mörker bakom mig känns så underbart. Jag och barnen var ute idag i solen och jag kände mig så lycklig av att höra småfåglarnas kvitter.

Idag gör jag lite reklam för vår fina blomsterbutik här i samhället. Jag hade nämligen bestämt mig för att besöka den efter att jag arbetat mig igenom helgen och köpa lite blommor, rosa blommor. Det blev engelska pelargoner, en sådan vacker blomma! Den gör hela vardagsrummet till en vårigare plats.

Den lilla ugglan har jag fått i en julklappstävling, men jag vet att det är inköpt i just denna affär. Så söt.

Jag har även inhandlat en tidning som inte bara är en tidning utan även innehåller en frökatalog. Det är så roligt att drömma och längta efter att få odla och plantera. Har bestämt mig för att så lite eget, började i fjol med att så tomater och krasse, men tänker i år våga mig på att utöka med lite andra fina blommor. Ska bli kul att sätta mig i soffan, blada runt i tidningen och släppa tankarna och drömmarna fria.

Snorhelg

Denna helg blev verkligen inte som jag hade tänkt. Den är förvisso ännu inte slut, men om jag säger så här då istället, denna första del av denna helg blev verkligen inte som jag hade tänkt mig. Barnen har varit väldigt förkylda hela veckan och på fredag eftermiddag då jag skulle bege mig till jobbet tittade lillan på mig med matta glansiga ögon och då jag kramade henne kändes hennes huvud så varmt så varmt.

Jag och min man lyckas nästan alltid numera att jobba samma helger, vilket leder till ett fixande och trixande av barnvakter. Denna helg hade min älskade vän Elina, eller tantElina som barnen kallar henne lovat att barnvakta. Kände inte för att låta Elina helt själv ta hand om ett febrigt oerhört känsligt barn och ett annat snorigt, hostigt och som tycker att det är lite extra kul att retas när han märker att lillasyster är så där extra känslig, en hel dag sådär. Så det blev att vabba.

Fina Elina har läst sjuttioarton böcker, storebror har åkt runt med Hans i traktorn och skottat snö, vi har bakat muffins, tittat på OS och däremellan har det gnällts av bara den. Vet inte om det beror på att jag är så enormt trött som gör att de känns mycket mer gnälliga än vad de egentligen är. För trots att det egentligen varit en rätt så mysig dag så känns det som en befrielse att få lämna detta hem i morgon för att åka till jobbet.

Lite sol

 Vid det här laget är du väl less på mina bilder på tulpaner, men det lär säkert komma många fler var så säker *haha*. I dessa dimmiga dagar är det nästan så att det sprätter i hjärtat på en då solen äntligen visar sig. Idag lyste den upp mitt hem i vad ska jag tro var en kvart, sedan tog molnen åter igen över och det började snöa.
Men oh vad underbar denna lilla kvart var! Jag är SÅ trött SÅ trött dessa dagar. det bara måste bero på att all solenergi tagit slut på lagret i kroppen och är i starkt behov av påfyllning. Nu är det bara att härda ut tills vårvinterns varma sol kommer åter. Längtar efter att få dricka varm choklad sittandes på ett renskinn i en soffa gjord av snö!!

Saknad

Saknad

Det finns en saknad, 

som alltid stannar.

Det finns en saknad,

som aldrig ger sig av.

Det finns en saknad,

som alltid blommar.

En sådan saknad lämnade du efter dig.

I morgon har det gått 10 år sedan. Jag kan inte fatta att det gått så många år. Att denna planet fortsatt sin stilla gång utan dig. Jag vill minnas dig med glädje, men ännu gör det för ont. Hur gör man för att ta bort det där som gör ont?
Jag tänker på alla du dina närmaste som lever kvar utan dig. Det är svårt att fatta att livet är så skört. Att vi lever här och nu, att livet är en gåva som snabbt kan tas i från oss. Det är lätt att man tar livet för givet, man bara lever på utan att ens vara tacksam över det vi får. Du fick 22 år i detta liv. Många år kortare än för många andra. Jag vet att du har det bra hemma hos Gud, vår pappa honom du älskade och levde för. Det är en skön visshet, en visshet som ger mig frid.

Tankar mitt i renoveringsdammet

Svärmor kom med vackra tulpaner som jag inte kunde låta bli att fota.

 Här hemma försöker vi renovera bäst vi kan på den tid som blir över. Det är storebror som ska få sig ett eget rum. Nu har äntligen gipsskivorna kommit upp och det börjar faktiskt lika ett beboeligt rum. Så kul!

Det där med att renovera med små barn springandes runt fötterna på en är inte alltid så särskilt lätt. Man blir ständigt avbruten, man måste hela tiden tänka sig för var man ställer sina grejer så att barnen inte får tag i något de kan göra sig illa på. Eller att kanske inte ställa en stor gipsskiva i dörröppningen som större delen av hamnar mitt i rummet och som en storebror får för sig att klämma sig in bakom. Vilket leder till att den tippar, puttar ikull den stora ställningen med arbetsbelysningen, vilket i sin tur susar förbi lillans huvud med några centimeters marginal och landar i ett brak i golvet... Oj vad jag skrek, en himla tur att inte lampan eller ännu värre lillans huvud gick i krasch..
En annan sak som kan ställa till stora problem är att man kan bli så inne i det man gör att man glömmer att tiden går. Eller man vill ju så gärna få renovera så mycket man kan när man äntligen har tid, att man då ska klämma in tid att laga mat blir lixom jätte jobbigt. Hade det varit bara jag och maken hade man kunnat slänga i sig en gröt, fil eller någon bit kall korv på en kvart/halvtimma. Men barnen behöver ju en riktig måltid, vilket kräver mer tid och energi.

Denna helg har mina fina svärföräldrar varit här och stått för markservicen, vilket har vart helt underbart! Tänk om man kunde ha det så låt oss säga en dag i veckan, det skulle sitta fint.

En annan sak som kan göra en lite gråhårig på tal om renovering är att renovera gamla hus. Jag älskar dessa konstiga vinklar och vrår som ofta finns i gamla hus, men de är inte alls särskilt kul att renovera. Det är snétak en bit av väggen där och ett konstigt hörn här, många gånger finns det inte riktigt någon logik i planlösningen. Vi funderade i banorna att riva ner någon vägg eller så, men kom tillslut fram till att inte göra det. Jag vill ha huset som det är.
Dessutom skulle detta rivande av väggar även skapa mer jobb som att lägga nya golv och tak, vilket vi inte känner att vi har lust till. Vi kommer istället att måla om de tak som finns och slipa upp de underbara trägolv som finns någon stans där under plastmattor och heltäckningsmattor. (Jag har inte kunnat se hela golven, men jag hoppas, hoppas (!) på att de är hela.)

Jag längtar så tills vi är klara med storebrors rum och allrummet mellan trappen och våra sovrum. Men jag känner på mig att det kommer att ta tid...

Hjärta!

Glad alla hjärtans dag på er allihopen! Jag och storebror har bakat för att överraska pappan med lite paj. Det är så mysigt att få umgås själv med bara ett av barnen. Pappan, hans bror Simon och lillan var ute och gjorde lite ärenden.

Min Robin är lite konstig, han tycker nämligen inte om choklad. Jag är tvärt om helt galen i choklad. Så det blev en liten hjärtehallonpaj till Robin och ett kladdkakehjärta till mig. De andra får äta paj och muffins.
MUMS!

Plötsligt händer det!

Jag kan härmed låta meddela att jag sytt fast mina livs första dragkedjor. Kan förvisso ha sytt någon då jag gick i på högstadiet på syslöjden, men jag minns inte säkert.

Blev de snyggt sydda? Nej! Varenda sykunnig vän som vistas i mitt hem får inte sitta i dess närhet.
Blev jag ändock nöjd med dem? Njao, ja för att vara mina första så kan jag väl säga att de faktiskt blev ok. Jag är ingen som egentligen tycker om att sy. Jo förvisso en och annan raksöm på någon gardin eller så, men inget annat. Jag tycker nämligen att det är så otroligt jobbigt att sprätta. Usch jag blir svettig och ångest laddad bara av att tänka på det. Att sitta, slita och sy för att sedan upptäcka att man gjort fel (som ofta händer då man syr) är så otroligt jobbigt så jag har helt enkelt valt att inte bemöda mig det.

Fick tipset av min sykunniga kusin Camilla att tejpa fast dragkedjan istället för att nåla fast den. Vilken fröjd och salighet, SÅ mycket lättare det blev. Tejpa, sy och dra sedan bort tejpen och klart!

Antingen har jag lyckats slarva bort den, vilket inte är helt otroligt, eller så följde det helt enkelt inte med någon dragskedjspressarfot till min symaskin. Men det gick faktiskt ändock. Kom kanske inte tillräckligt nära enligt alla konstens regler, men tillräckligt för att duga för mig. 

Ja så blev de. Har fortfarande en kvar att sy. Har mätt och klippt ut alla delar som behövs, men känner jag mig själv rätt så kommer de ligga osydda ett bra tag till framöver. Har nämligen väldigt svårt att avsluta saker jag påbörjat, men det är en helt annan historia...

Smarriga chokladhjärtan

Denna mulna dag hade jag och barnen bestämt oss för att baka lite god kaka för att ge till skruttiga morfar. Vilket vi också gjorde.
Det är så roligt att följa andra bloggar, man får så många tips på vad man kan göra. En av mina favorit bloggar hade gjort chokladhjärtan och nu när det snart är alla hjärtans dag passade det ju så bra att göra det.
Vi gjorde ett recept på brownies ur den fantastiska boken Fler kladdkakor av Mia Öhrn och stansade sedan ut hjärtan med vanliga pepparkaksformar. Supersmarriga!


Förklädena har barnen fått i julklapp av sin mormor och morfar, vilka mormor har sytt.

Lite hemma hos oss

Vårt köksbord, tänk om det ändå kunde se lite städat ut. Den enda gången om dygnet det faktiskt syns att det är ett bord under allt bråte är om natten. Annars är det ständigt fullt med grejer på.

Lillan och storebror har för första gången i sitt liv fått måla sina naglar. Lillan lika blå som hennes fina ögon och storebror gråsvart, svart är nämligen en av hans favoritfärger. 

Åh om denna kofta ändå hade varit i storlek 38! Jag hade då gärna burit den. Men nej det är en kofta som får ligga och vänta ett tag i garderoben tills lillan vuxit sig lite större. Om inte min varmblodiga son tvärt skulle bli lite frussen av sig förstås för honom passar den perfekt. 

Här är istället en kofta som passar mig perfekt. Underbart fin och skön!

Storebror fick höra att det var alla hjärtans dag i veckan, så han började genast öva på att måla lite hjärtan. Här är en med lång svans :D

Mitt livs kall

Då jag var 15 år och funderade på vad jag ville arbeta med då jag skulle bli stor kunde jag inte riktigt komma fram till vad jag ville. En sak var då säker, sist på listan var absolut att jobba inom äldreomsorgen. Det var säkert ett trevligt jobb, men det var inget för mig.
I gymnasiet kändes det viktigt att hitta mig ett sommarjobb för att tjäna i hop sig lite egna pengar och i tvåan provade jag på att jobba på ett demensboende. Oj vad jag tyckte att det var roligt, tungt ja, men de gamla tanterna och farbröderna jag fick jobba för gav mig så mycket att allt det tunga var helt klart värt.

Efter gymnasiet visste jag inte riktigt vad jag skulle göra så jag provade på att arbeta som kamratstödjare (typ) på en högstadieskola i ett år. Efter det började jag jobba inom hemtjänsten, i brist på annat lixom. Personligen mådde jag inte helt underbart under den tiden, men jobbet trivdes jag väldigt bra med och fick min första helårsvikariat.
Älskade att få umgås med dessa äldre människor. Tänk så många livsöden det finns i gamla människor. De har så mycket att berätta. Det är lätt att man bara ser en gammal mans eller kvinnas ansikte, men bakom detta gamla ansikte finns en 10 åring, en 25 åring, 45 åring... En människa som en gång satt sina små nakna barnfötter mot grönt gräs, en människa som varit nykär, sviken, sårad, älskad, mött motgång och medgång.

Det låter kanske lite tokigt, men jag som 20 åring fick många nya nära vänner som var allt i från 60 till 80 år äldre än mig under det året i hemtjänsten. Många jag aldrig kommer att glömma. En farbror som bodde ute vid havet blev jag alltid så glad över att få åka till. Han hade bara en titt jag tror att det var en eller två gånger i veckan och det han var den sista på man hade på sitt arbetspass. Jag satt ofta kvar hos honom tills att min arbetstid tagit slut och gick och tog mig ett dopp i havet för att sedan få gå tillbaka till hans sommarstuga där han bjöd på nykokt kaffe.
Under det året fick jag för första gången i mitt liv se döden. Jag satt hos den döende lilla tanten med de två allra tunnaste flätor, höll hennes hand då hon tog sitt sista andetag. Ena sekunden levde hon och nästa var hon död.

Jag fick vara ett ljus för dessa människor och de fick vara ljus för mig.

Av personliga skäl slutade jag i hemtjänsten och flyttade till ett annat ställe, började plugga till undersköterska och fortsatte sedan att jobba inom detta yrke. Trivdes fortfarande så bra med att jobba inom hemtjänsten. MEN då ansvarsområdet bara ökade och ökade, man han aldrig lära känna de äldre utan det kändes mer som att jag bara stressade runt mellan olika lägenhets och husdörrar kändes det inte roligt längre. När "de som bestämmer" bestämde att man inte fick fika längre hos de äldre slutade jag. Inte för att fikat var det viktiga, utan för själv grejen med fikandet. Många äldre levde för den stunden de fick sitta och fika med hemtjänstpersonalen.

Jag tycker att det är så tråkigt att allt jag tyckte så mycket om med att jobba med äldre att allt det börjar man ta bort. Allt ska effektiviseras och det handlar bara om vård, vård och vård på så effektiv tid som möjligt och man glömmer att se människan. Man glömmer att se både människan som ger och den som tar emot hjälp....


Obs. Bilden ovan har jag inte tagit själv.

Skrubbat kök

Många, främst jag, skulle ha svårt att tro att jag faktiskt en dag skulle tycka om att städa. Det låter konstigt, men jag tycker faktiskt att det är rätt så trivsamt. 

Kan bli galet less på den ständiga städningen som uppkommer på grund av att man har dessa små i huset.
Det känns som att man bara går runt runt och städar och städar, men det ser lixom ändock aldrig städat ut.
Men om jag riktigt känner efter så ja, att få städa sitt eget hem är faktiskt rätt roligt. 

Särskilt de gånger "iiilet" hugger i en.

Det gjorde det idag. 

Usch och fy vad det kan vara snuskigt och smutsigt i ett kök. Köket städas minns en gång om dagen, ändå kan det bli så äckligt. Kylen städade jag för någon dag sedan, den vill jag inte ens tala om.. Idag skrubbades hyllor, skåpluckor, bänkar och golv.

Så många underbara burkar det finns. Detta är en av mina favoriter, den lilla porslinsknoppen är helt makalös fin.

Denna gamla kaffekanna hade min farmor som blomvattenkanna. Det får den fortsätta att vara även i mitt hem, tycker att den är så vacker.

Fick ett tips av en vän för ett bra tag sedan att lägga plastfolie ovanpå överskåpen. Det tipset har jag helt glömt bort, men idag kom det tillbaka till mig. 

Det blir ju ett så äckligt flottdamm i ett kök, särskilt på ytor man lätt glömmer bort att torka. Den är också väldigt svår att torka bort. Man får stå och gno och gno. Nu lägger sig förhoppningsvis dammet och flottet på plasten istället, vilket är lätt att ta bort, slänga och byta ut mot en ny.

 Blommor och frukt sätter lite guldkant på köket. Frukt är både vackert att se på och gott att äta. Åh dessa tulpaner! De ger en sådan vår känsla så man blir alldeles lycklig. Ställer dem svalt varje natt för att försöka öka deras livslängd.