fredag 29 april 2016

Picknick


Dagen började med regn, men ju mer timmarna gick ju mer sprack molnen upp och Skogshägna fylldes av värme. Jag fick (till och med) ut min förkylde make och vi spenderade hela eftermiddagen utomhus. 


Minstlillan har mest spenderat sin utomhustid i vagn, men idag fick hon krypa runt bäst hon ville. Det var så mysigt att sitta och se på henne hur hon kröp runt och undersökte varje grässtrå. Det märks att vi inte har haft någon ettåring i vår familj denna tid på året. Storasyskonen, som båda är födda på hösten, var minst ett och ett halvt och kunde ta sig fram på ett helt annat sätt. Storasyster har dessutom aldrig undersökt saker med munnen (vilket många knappt tror är sant, men jo det är så) så henne var det inga som helst problem att ha lekandes med småsten eller liknande.


Hittade storebror första stövlar, men de var lite för stora och halkade rätt snabbt av hennes små fötter när hon försökte krypa iväg. Det blev påsar med gummisnoddar istället. Funkade mycket, mycket bättre. Men lite tokigt ser det ut *hihi*.


Nu ÄNTLIGEN är tiden inne då man nästan inte vill gå in, utan stanna ute hela dagen och långt in på kvällen. Mellis ute är ett ständigt fenomen hemma hos oss. Oftast blir det en picknick i all sin enkelhet bara ute på vår gård, men snart ska vi nog dra till med en på någon annan plats.


Tycker så mycket om min mans händer. Dessa har aldrig gjort någon annan människa illa. De är starka och fyllda med kärlek till andra människor. Lessnar aldrig på att hålla hans hand i min.

På tal om picknick förresten. Jag är lite smygkär i två personer som jag aldrig träffat. Hoppas på att jag skulle faktiskt skulle träffa dem kan jag ju alltid göra, men det tvivlar jag starkt på. Dessa två heter Pia och Dennis och har en jättefin blogg som heter Kammerbornia. Följer också de tu på instagram (det coola är att de båda följer mig, vilket jag knappt ens kan förstå, förlåt det var bara en liten parentes).
Pia skriver och fotar så magiskt bra och nu har de båda gjort en bok tillsammans som heter "Picknick: Utflykter och inflykter". Jag har förhandsbeställt den som en present till mig själv och längtar nu tills den dimper ner i vår brevlåda. Länkar här till bloggen om du själv vill in och läsa om boken; www.kammebornia.se 


Gordon hittade en skön plats i solen i min planteringsbänk. Han är så svart så han syns nästan inte på bilden. Så vacker han är våran katt och så lycklig över att äntligen få spendera stora delar av dygnet utomhus.

Efter att jag tagit ner den soltorkade tvätten i tvättkorgen stod jag länge och kramade en av tallarna som står just här bredvid denna bänk. Klockan var halv sju och solen värmde skönt. Tittade ut över åkrarna och betraktade ett rådjur som betade. Häftigt vad de kan smälta in i åkerns färger. De är så vackra djur, inte lika majestätiska som hjortar, men nära på.

Vardagen


 Vardagen i det Marksénska hemmet i Skogshägna rullar på. Klockan ringer varje vardagsmorgon kl 06.30 och det är dax att hiva sig upp ur sängen och göra i ordning storebror för skolan. Ingen i detta hem än någon vidare morgonmänniska, så det är en evig plåga det där med att he sig upp från den varma skööna sängen. Sedan rullar morgonen på. Vips är klockan halv tolv och storebror kommer hem från skolan.
De dagar bara han och jag är hemma är så trivsamma. Vi äter rester till lunch och småpratar lite eller lyssnar på en ljudbok.


  En dag satt vi både djupt försjunka i varsin målarbok medans en av Harry Potter böckerna ljöd ut ur högtalarna i köket. Plötsligt blev klockan halv två och syrran skulle hämtas från förskolan.


En dag sken solen som en kort litet inslag inklämt mellan många regniga. Jag passade på att ta en promenad i den härliga naturen. Nu är jag allt bra lycklig. Om du tittar riiiiktigt noga där på bilden ovan så kan du se anledningen. Storspoven. Jag är helt och hållet kär i denna fågel. Jättefin och han en sådant fantastiskt drillande. När det allra första drillandet om våren når mina öron är det som att ett glädjerus rinner över mig. Jag blir så saligt lycklig. 


Träffade också, för mig, vårens första fjäril. På skolgården sågs barnen springa runt utan mössor och nästan inte en långärmad tröja gick att se. Överallt finns det fåglar. Fåglar som kvittar i träden, som skuttar runt på marken och som vandrar runt på åkrarna. Alla lika vackra, fast på många olika vis.


Ån har åter igen svämmat över och det är nästan svårt att se vart björkarna övergår till en spegelbild i vattnet. Vackert tycker jag.


Vägen ner ner till oss. Jag älskar grusvägar, men den här årstiden är det väl inte så väldigt underbart, då mycket av vägen förvandlas till lera. Meen till stor glädje för barnen.


Då jag kom hem från promenaden började det blåsa något så in i vassen. Tvätten höll nästan på att blåsa sin kos. I och för sig torkade den väldigt snabbt.


Älskade penséer. Dessa små är så tåliga och är en stor lycka för oss här i norr som också längtar efter att få börja plantera och påta i jorden. Jag är kanske lite sjåpig, men vet jag att det ska bli minusgrader ute om natten så får de stå inne i vår trånga hall.


Inne bakas det en eftermiddag chokladbollar. Typ det godaste som finns, tycker jag i alla fall.



Sedan glupade vi i oss nästan alla till mellis. Till och med minstlillan fick en liiiten, liten en som hon med lycka satt och knaprade på. Att hon får ha en egen skål/tallrik och sked till är väldigt viktigt för henne och hon ser så väldigt nöjd ut då hon får sitta och äta ur den.


Lite snopet är det att nu då min älskling äntligen är ledig så går han och blir redigt förkyld. Försöker ge honom så mycket tid som möjligt till vila, men det är så svårt när man längtar så efter de dagar så han är hemma och delar vardagen med mig. Jag är i alla fall så lycklig över att då honom till min, han är ett riktigt kap.

måndag 25 april 2016

Aprilväder



 En innehållsrik helg, i alla fall om man betänker väderleken. Ett riktigt aprilväderhelg med hagel, regn, solsken, blåst och snö. Vi har varit hemma hela familjen och bara haft några småplaner. Under lördagen delade vi upp oss och Robin och storebror åkte till en diskgolfbana och jag och småtjejerna gick på en promenad i solen och besökte second hand butiken Fyndet. (Ja jag gjorde en hel del fynd, bland annat den röra klänningen jag har på nästa bild.)


 Annars har vi dolat på här hemma. Om du råkat vandra förbi här i Skogshägna och hört några morrande ljud (och kanske till och med några fula ord) så var det bara från mig. Har nämligen börjat att ta mig ann att torka våra fönster. Jag har bestämt mig för att i år ta ett fönster i taget, för jag blir på så dåligt humör för det är ju så in i vassen tråkigt. Men det vet ni som följt min lilla blogg ju redan att jag tycker. Känns som ett återkommande gnäll just här..


Idag vräker snön ner, vilket är ju väldigt lämpligt då maken under söndagen passade på att byta till sommardäck i gassande solsken... Hm, aja, snön lär väl smälta bort rätt fort anar jag. Vet inte om det klassas för barnarbete, men båda storbarnen var väldigt ivriga på att få hjälpa till att tvätta däcken. Ja, tills de helt plötsligt bara stod två ensamma hinkar och två slängda borstar kvar. Arbetarna hade begett sig ut på andra mer spännande äventyr i lerpölar och skogsmarker.


I mina föräldrars rabatter har det så smått börjat att blomma små söta vårblommor. I Sverige är den blommande tiden allt för kort, så det gäller att njuta av bara den av tiden som ges.


fredag 22 april 2016

Nytt plagg och sovrum


Så här nöjd och belåten kan bara en vara som hittat en Gudrun Sjödén tröja för endast förti pix på Röda korset. Jepp, så är det. Känner mig rysligt belåten.



Brukar sitta och titta i GudrunSjöden katalogen som dimper ner i min brevlåda och blir så sugen på att köpa både det ena och det andra, men det är ju som aningens för dyrt för min plånbok. Men titta och drömma kan ju ingen stoppa en i från.

Nu till något helt annat, lite bilder från mitt, Robins och småtjejernas sovrum;


Storasysters hörna. Den där virkade orangea filten hittade jag också på Röda korset för tretti kronor. Jag älskar virkat, dock har jag aldrig riktigt lärt mig hur man gör, så jag får njuta av andras verk.










Den här tjejen är en riktigt Frost galning (som jag gissar att hon inte är ensam om). Bredvid sängen ligger en jättefin trasmatta. Jag tror att jag blir bara mer och mer galen i trasmattor. De finns ju så många underbart fina och vilka konstverk sen.




Jag tycker mycket om vårt sovrum. Inte för att det är perfekt stylat eller så, mest bara för att jag tycker att det är så trivsamt här inne. Tapeten sitter kvar sedan gammalt och jag kommer ha väldigt svårt att tapetsera över den. Om det någonsin kommer att hända.




Blomman dr westerlund har börjat att blomma. Den har så söta små lila blommor. Jag tycker blomman doftar gott, men resten av familjen håller inte riktigt med om det.


Minstlillan har sin säng just bredvid min. Det känns så skönt att hon äntligen trivs att sova i den, även om hon förstås kommer över till min rätt så många gånger under natten.


Tavlorna och bonaden som förut hängde över hennes säng har fått flytta till ett annat ställa då hon hela tiden plockade ner dem från väggen.

Ja det var det. Hoppas helgen blir bra för er alla! Här hemma har vi blivit friska hela högen. Det var bara, tack och lov, lillan som fick den onämnbara sjukan. Dock åkte storebror på feber med en förkylning och minstlillan har haft tredagars feber. I och för sig varade den höga febern i fyra dagar och först på den femte kom "prickigkorv" stadiet. Aja, så kan det ju också gå. Nu är hon i alla fall frisk, men helt sjuukt galet gnällig och klängig.
Just för stunden sitter hon i alla fall huur nöjd som helst på golvet bredvid soffan (där i storbarnen sitter som förhäxade i fredagsfilmen med sitt fredagsmys i varsin skål i knät) med en helt egen liten skål som innehåller hela tre skivade vindruvor, snacka om att man kan bli otroligt stolt över en sådan liten skatt.


måndag 18 april 2016

En liten promenad med lillan


Jiipiii, årets första blomsterbukett!
Som från ingenstans kom en längtan efter att gå ut på promenader över mig. Det finns nästan inte ett uns kvar av kondition kvar i min kropp, så det är väl på tiden.
Idag fick lillan följa med. Hon är tack och lov frisk från magsj***n, men är nu istället förkyld så jag bylsade på henne en hel del kläder och så begav vi oss ut.







Vi gick till denna bro, stannade en stund för att kolla på det strömmande vattnet. Lite läskigt att gå fram till kanten och titta ner. Vattnet far fram i en väldig fart.
Sedan satte jag gumman åter till sin plats i vagnen (detta är en tjej som alltid älskat att åka vagn och bli aldrig less trots att hon egentligen är väl kanske lite för stor) och promenerade hem igen.


Trots påbylsningen var lillan ändå väldigt kall då vi kommit in genom dörren till hemmet. Lite varm svartvinbärssaft gjorde susen.

söndag 17 april 2016

Tacksamhet?


Helgen har varit gråmulen och regnig. Vi har spenderat de flesta timmarna inomhus och mest tittat ut genom fönstret för att se statusen utomhus. 




Är så förtjust i mina "nya" gardiner till grengardinstången i vardagsrummet. Köpte dem i en secondhandbutik i höstas och jag har längtat efter att få sätta upp dem.


Här är främsta orsaken till att vi vistas inomhus. Lillan fick sjukan vi inte nämner vid namn på fredag em/kväll, storebror feber under lördagen och natten till idag fick minstlillan hög feber. Jag tar mycket hellre feber än den där andra sjukan, men vi vet ju ännu inte om resten av familjen kommer att klara sig i från den. Eller om det ens var det hon hade. Ja vi lär ju märka.


Minstlillan sover helt fantastiskt bra utomhus i sin vagn, det är förresten alla mina barn gjort. Men nu då febern hägrar får mamma och pappas säng duga. Hon försvann nästan helt bland alla kuddar och täcken.


För att rensa tankarna har jag tagit mig små promenader. Det finns så mycket i mitt huvud, saker som känns otroligt röriga. Så mycket jag borde vara tacksam över. Jag har pengar så jag klarar mig och behöver inte sitta och tigga för att få ihop till att kunna sätta mat på bordet till min familj. Mina föräldrar kämpar inte mot någon elak cancer. Jag har ingen man som systematiskt trycker ner och misshandlar mig både psykiskt och fysiskt. Jag har fått en av de männen som är kärleksfulla och omtänksamma. Inget av mina barn lider av någon allvarlig ätstörning. Jag behöver inte bo året runt i en kall husvagn, vi har ett stort hus med stora ytor att springa runt på.
Som sagt jag borde vara tacksam.

Nu känner jag mig inte ett dugg tacksam, bara arg och ledsen. Vår värld är så vacker och skön på många sätt, men har en otroligt hemsk och ful baksida. Varför ska det finnas så många människor som har det så dåligt? Varför kan inte alla få njuta av allt det vackra som finns? Nej livet kan inte vara tipptopp jämt, det kommer alltid att finnas bakslag och hinder, så är det ju för alla, men det behöver ju inte vara totalt skit som det är för endel.

Just nu känns mina axlar så tunga. Tyngda av tankar av hopplöshet. Jag är så glad över min lyckliga lilla plätt här i världen, Skogshägna. Samtidigt som jag ibland översköljs av dåligt samvete över att vi får ha det så bra och att det är så många som inte har det. Det hjälper ju ingen att jag nästan drunknar i mig själv av dessa tankar. Men vad ska man göra?