föräldraliv

Nu är snart tvättstugan klar! Jihoo! Min morfar kommer snart och drar lite el, Robin ska sätta upp någon till hylla och dörr och fönsterfoder, men sedan är den bara att använda. Ska visa lite bilder senare.

Måste bara få skryta lite över min fina kille. Elias har sedan en vecka tillbaka haft det väldigt svårt att kunna somna på kvällarna. Skyller allt på den här sista förkylningen som fortfarande har sitt grepp om hans fina näsa och hals. Det kan ta allt från en halv timma upp till 3 timmar att lägga honom. Vilket har tärt rätt så mycket på hans kära föräldrar.
Ikväll började allt så bra. Fick, efter lite bråk, borsta alla hans tänder sedan läste vi två böcker, bytte till pyjamas, ny blöja och låg sedan och myste och pratade en stund i min säng tills det var dax för honom att krypa ner i sin säng. Lite motsträvig var han allt, men gick ändå med på att lägga sig. Vi bad Gud som haver barnen kär och sa go´natt. Jag la mig i vår säng och han låg alldeles stilla i sin säng.
Efter 20 minuter sträckte jag på mig i sängen och råkade sparka till några leksaker som låg i sägen som skramlade så där riktigt härligt. Nooooo! Låg alldeles stilla och höll andan. Skulle han reagera på ljudet? Jojjemensan, han satte sig klarvaken upp i sängen och frågade; "vad lät mamma?" Sedan var det att börja om från början.
Han bara grät mer och mer vad än jag sa och blev bara mer arg. "Ilias kan inte sova!" skrek han om och om igen. Han fick komma till mig och så läste vi två böcker till. Det gick inte på något annat sätt att få honom lugn igen.
Efter två böcker och en om läsning av den första boken sa jag "nu Elias är det dax att sova". Lite motsträvig var han allt, jag sa "du kan väl prova i alla fall?" Han la sig på kudden och sa tyst för sig själv när jag gått några steg i från sängen "Ilias kan, Ilias kan..." Sedan somnade han efter att ha legat alldeles stilla ungefär en kvart.
Så underbart söt! Det darrade till i det ömma modershjärtat när jag hörde honom försöka peppa sig själv.

Många gånger frågar man sig själv vad man egentligen har gett sig in på. Det här med föräldraskap är verkligen ingen lätt match. Vilket jag i och för sig aldrig har påstått. Man vill helt enkelt bara bryta ihop och lämna jordens yta vid vissa tillfällen. Men så händer sådana till synes små händelser, men som gör att det åter igen känns som att livet som förälder är det bästa som någonsin har hänt en.