Vårt kök som mer och mer börjar inta orangea toner, tycker mycket om orange, särskilt rödorange. Är väl inte egentligen så väldigt förtjust i furu som vårt köksbord stoltserar med. Men det är ett väldigt praktiskt bord, rymmer många, rundade kanter utan hörn att stöta in i, hållbart och lätt att förstora. Den enda nackdel bordet har är dess osnygghet. Resten av familjen i detta Skogshägnahem är av den åsikten att mamman i huset hela tiden byter ut redan befintliga bra möbler mot nötta, gamla och opraktiska. Förstår inte var de fått den tanken från..? Bordet får leva kvar i vårt lilla hem till den dag då barnen flyttat hem i från. Då kanske jag byter ut det mot ett gammalt tungt åbäke likt ett från mina drömmars drömmar.
Rosenbuketten på bordet inhandlades för att fira mitt och Robins nittonåriga liv tillsammans. Galet va!? Nitton år vi två, att det redan gått så många år. Han är mig fortfarande, om inte mer, lika kär.
Det finns så många otroligt vackra karotter. Jag brukar använda porslin som fått några nagg och/eller krackelering i lacken och inte längre duger till servering eller matlagning till ljusstakar, förvaring eller som i det här fallet, blomfat.
Har länge velat ha sådana fina virkade runda "plattor" att trä på våra korkunderlägg. Då jag själv inte kan virka blev jag jätteglad då jag fann dessa två på en loppis för femton kronor styck.
Under veckan ska jag plocka bort och göra plats för advent. Har konstigt nog inte varit så jättetaggad på julens pyntande i år. Men jag vet att det kommer, det gör det alltid tillslut mer eller mindre.
Älskar dessa gamla mönster och tyger.
Helgen är snart slut och inte har det uträttats så många stordåd inte. Själv vill jag ha det just så, lugnt utan storartade planer. Dock leder det lätt till att barnen följer mig likt en svans utan egen förmåga att hitta på något att göra som inte innefattar någon slags skärm. Kan bli helt galen på sådant, särskilt nu då jag inte orkar eller har någon lust till att hitta på och utföra aktiviteter som barnen kan vara med på.
Jag tycker att det är oerhört nyttigt med riktiga tråkiga dagar. När barnen kommer och muttrar "Jag har såå tråkigt mamma!", brukar jag le stort och säga "Men så bra!". Elakt kanske, men det är bra att ha tråkigt lite nu och då. MEN då tråkigheten endast leder till passivitet, det är inte bra. Barns kroppar (och vuxna också för den delen) behöver rörelse för att må bra. Barnkroppar utan rörelse blir ännu mer slöa, tappar lust och energi , får svårt med nattsömnen och det blir lätt en ond spiral.
Våra barn, särskilt den äldsta, hamnar där lite då och då. Där kan jag tycka att det är så svårt att kunna motivera till rörelse då jag inte riktigt har den orken över. Förut kunde jag dra med mig hela högen på olika göromål. Fick ofta jobba hårt, peppa och kämpa för att få med mig alla, men jag klarade det tack vare att jag visste att de skulle må bra av det i slutändan. Nu klarar jag inte av att styra upp det tyvärr.
Robin har hemtenta hela helgen och syns knappt till. Min lillebror tittade förbi på lördagen och jag friserade både honom och resten av familjen. Känns så skönt att få göra det någorlunda samtidigt. Min mage krampar till och från, men med lite vila mellan huvudena så gick det rätt bra. Lillebror diskade och städade undan i köket som tack för klippningen. Han har hjälp mig SÅ mycket med just sådana sysslor under året. Sicken bror jag har alltså.
Nu ny vecka, sista i november för denna gång. Här pratas det om snö, hoppas faktiskt lite på det. Hur som helst, hoppas veckan blir fin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar