tisdag 4 maj 2010

Norge

I torsdag gav sig jag och Elias iväg på en lång färd med Elina och Ulrik i Ulriks bil till Narvik i Norge. Elias var riktigt tapper och klarade resan med bravur. Han blev dock inte så särdeles nöjd när han, efter att vi tagit oss någon rast, såg bilbarnstolen och upptäckte att han åter igen måste sättas i den. Annars gick det bra.

Det var riktigt trevligt att få besöka Hanna, Per och lille Joel. Joel är en väldigt mysig liten (liten om man jämför med vår klump Elias) fin fin bäbis :) Tog chansen att gosa och lukta på honom. Han var en mycket pratsugen liten herre den tiden på dagen han inte sov. Så vi hade någon lång innehållsrik utläggning om lite ett och annat. Han berättade bland annat att det visade sig att hans föräldrar inte var så tokiga som han först trodde..

Har haft mången trevlighet för mig i Narvik och gjort många upptäckter och premiärer.

Har bland annat ätit val för första gången i mitt liv. Nej jag har inte gnagt i mig en hel val, utan bara en mycket liten del av den. Det visade sig vara mycket smaskigt.

Har åkt i en sån där korg man åker upp med i slalom backen (..vad dom nu heter..) för första gången. Dessutom medhavandes ett stycke vagn med en Elias inuti. Jag med min lilla höjdskräck tyckte att det nästan var lite väl läskigt, men det gick faktiskt an.

Gjorde en mycket märklig upptäckt. Både på resan dit och hem hände det något mycket märkligt med får chaufför Ulrik. Varje gång det uppenbarade sig en sådan där "plåtpåle" vid sidan av vägen drabbades han genast av solsting och någon form av hoppskabb. Solskyddet åkte genast ner och han började ivrigt klia sig i skägget. Mycket mycket besynnerligt..

Var med i mången trevligt diskussion. Bland annat huruvida näsan fått sig en mycket dålig placering i ansiktet när man ska försöka sig på att pussa någon annan homo sapiens. Hanna la fram det mycket kloka förslaget att den istället borde ha suttit på sidan av ansiktet. Vilket skulle göra det hela mycket enklare. Sen kom vi på att man inte alls kunde se på näsan vem som är homosexuell.... ;)

Gjorde även en och annan upptäckt på min son Elias. Under resan har han börjat dregla som ett jehu. Helt galet mycket. Det visade sig att han börjat få tre..eller är det kanske fyra?? Nya tänder. Vampyrtänderna har börjat sticka fram rätt så mycket, medan de i mitten börjar så smått gnaga sig fram genom tandköttet.

Det kan vara lite jobbigt att åka på sådana äventyr utan sin andra hälft. Både på grund av all avsaknad av hans underbara närhet och mysiga kramar, men också för att man själv får hela ansvaret för sonen. Elias hittade dock snabbt en stand in far, Ulrik. Ulrik gick gärna omkring med Elias mycket och länge så den ömma modern fick vila lite mellan åt. Det syntes att han tagit hand om många barn förut.
När vi äntligen efter den långa bilfärden åter igen kom hem till Ånäset visade det sig att Elias ändå hade saknat sin far. När han såg honom började han sprattla, skrika och skratta som bara den och ville genast hoppa till sin fars famn :D

Vi hade det otroligt trevligt i Narvik måste jag säga. Synd att det är såå vansinnigt långt bort, annars skulle vi åka dit snart igen. Tack Hanna och Per för den stora gästfriheten!!

...Vill ni se bilder från resan, titta då in på Hannas blogg; http://zambiahanna.blogspot.com/

6 kommentarer:

  1. Hej och tack för en trevlig helg! Ni har en underbar liten grabb, honom hoppas jag att jag får låna igen nångång =)

    SvaraRadera
  2. Det lät som en toppen helg! ;) Vad härligt att Elias klarade av den långa resan. Vi ska ju snart ner till Göteborg och jag hoppas att Lowa sköter sig lika bra!

    Kramar

    SvaraRadera
  3. Så härligt. Har sett lite bilder på Hannas blogg. Ni har en fin kille!

    Min make verkar lida av samma besynnerliga sjukdom som Ulrik... konstigt!

    SvaraRadera
  4. Ulrik - Tack själv :D Du får väl komma nån gång åh häls på oss när vi är lite mer klara med huset. Annars kanske vi ses i Umé nån gång..

    Merlinda - ja det gick mycket bättre än vad jag hade förväntat mig. Det kändes lite galet att åka i väg på ett sådant långt äventyr med en sådan liten kille. Hoppas att det går bra för er med. Stressa inte ner utan ta lite pauasr nu åh då..

    SvaraRadera
  5. Mona - Tack..ja det är konstigt att han kunde bli så söt ;P

    Ja visst är det märkligt.. Elinas far lider visst oxå av sjukdomen..de kanske är någon form av epedemi??

    SvaraRadera
  6. Åh Petra! Vad jag kände igen mig i din Narvik-berättelse om gondolen som transporterade folk upp på berget... Ibland blev det lite väl spännande för min del, men samtidigt hade det blivit lite väl sent på aftonen för oss om vi knatat upp så det hade sina fördelar. Ni verkar för övrigt också haft en väldigt trevlig vistelse i grannlandet! Stor kram på dig, raring!!/Karin

    SvaraRadera