Slut på kapitlet Flarken..

..jahapp nu var det ett tag sedan man hade någon tid över att sätta sig vid denna dumburk. He ger som nalta fullt upp nu för tiin kan man säga..

Var ska jag börja...Jo jag måste börja med att erkänna något fruktansvärt..jag har fuskat! Jag vet det låter ju helt osannolikt, men det orden du läser är faktiskt helt och fullt sanningsenliga. Jag skäms!

Det är nämligen så att jag, som jag skrivit om förut, putsar och målar vår köksinredning och nu har jag kommit till vitrinskåpet. De som ägt köksinredningen före oss har visst haft en innerlig längtan efter att få göra så många hål som möjligt i det skåpet som de bara kunnat så det var en del att spackla före det gick att målas. Så jag spacklade som bara den, lät det sedan att torka och började att slipa.

Det var då det hände. Jag blev alldeles föör lat och kände att nej inte behöver jag väl vara så noga med slipningen, färgen täcker nog det mesta.. Men OJ så galet fel jag hade. Det blev ju bara hur fult som helst och varje liten fläck av spackel skrek; HÄR ÄR JAG!! Ojoj, jag fick helt enkelt ta och slipa om allt i hop och det blev galet mycket mer jobb än om jag varit noga från början.
Så ja nu var det överstökat, känns skönt att få lätta sitt hjärta..

Har haft svärmora här halva föregående veckan som städhjälp. Nu är det ju så att min svärmor läser denna blogg så jag får allt vakta min tunga...eller nej så kan man väl inte skriva, det är ju inte tungan jag använder för att skriva...äsch ni fattar vad jag försöker få fram :P

Innan vi klev in i huset bad jag kära svärmora att ta tre djupa andetag. Det är nämligen så att vår städförmåga har total raserats sedan vi bestämt oss för att anlita en städfirma för att städa ur huset. Vilket lett till att det helt enkelt är äckligt stökigt överallt. Har ingen större längtan efter att ta död på min svärmor eller att åsamka henne större psykiska men, vilket annars lätt kan hända om man inte förbereds på denna syn som dessutom hennes första barnbarn tvingas leva och bo i.

Efter att ha skådat eländet och "hotat" med att vi båda borde få oss var sitt kok stryk (..vilket jag är beredd att hålla med om..) började vi genast fejja och städa. Jag måste verkligen erkänna att utan dig svärmor hade vi inte klarat att stöka i hop huset så bra som det blev..TACK!

Jag och Robin har för förta gången sedan Elias kommit in i våra liv varit iväg på en tripp bara vi två. Elias fick stanna hemma med sin farfar och farmor. Trippen begav sig till ikea i Sundsvall. Det var skönt att få bara rå om varandra, men vi saknade Elias hela tiden och kom på oss flera gånger med att sitta och le och prata om Elias.

Vi åkte dit med buss och hem igen men svåger Peter som skulle köra en tom "typ" lastbil upp till Umé för att hämta det sista till deras nya pläjs i Gävle. Var trevligt att få rå om Peter lite, det blir som så sällan nu för tiden när han bor så vansinnigt långt borta.

Vi kom hem sent på natten. Nästa morgon vaknade jag av Elias mysiga stämma. Gick ned för trappen och hittade honom skrattandes i knät på Peter. Han såg så go och mysig ut min son och var så glad mot alla. När jag tillslut fick honom i min famn blev han genast gnällig och började kasta sig mot min hals och mina armar och försökte vilt käka upp mig.... Gaaah! Är det bara det jag betyder för min son....MAT!?!?

Nu har vi sovit våran sista natt i huset i Flarken. Det känns helt knas. Vi fick hjälp av några goda vänner och släktingar att flytta ut alla grejer från Flarken huset och in i Skogshägna huset. Tusen tusen TACK till alla er!!

Var i F huset för att plocka ihop lite av det sista småtjafset. Gick runt i de tomma ekande rummen och det kändes riktigt vemodigt. Vi har ändå hunnit bo där i nästan tre år och på den tiden hinner man fästa sig vid ett pläjs. Men det är bara att lämnde "det bakomflutna framför sig" och gå vidare..