onsdag 8 december 2010

trött trött trött

Jag fattar inte hur alla mammor och pappor i världhistorien klarat av att först arbeta hela dagen, sedan komma hem, laga mat, lugna alla gnälliga ungar, servera maten, diska och plocka undan, lägga alla små, städa hemmet för att sedan tillslut få en liten stund av lugn och ro innan det är dax att lägga sig själv. Sedan fortsätter det dag efter dag, samma sak hela tiden. Hjälp! Jag får inte panik, det är bara som det låter..
Missförstå mig inte, jag älskar livet som mamma, men den där tiden när jag kommit hem från jobbet är jag helt sjukt trött och orkar absolut inte med någon matlagning. Måste ligga och vila en halv timma minst för att sedan orka med hela kvällen. Nu när Robin är hemma går det ju bra, men sen kommer det ju inte att finnas någon tid för det. Hur ska det gå? Får hoppas på att det kommer någon stor kraft från ovan eller något dylikt.

Robin hörde något på radio som fick mig att tänka, ja men det stämmer ju faktiskt, i viss mån i alla fall. Små barn älskar techno. Så skippa "imse vimse" och "blinka lilla" och släng på lite dunka dunka istället. Vi lyssnar ofta på p3 hela dagar i detta hem och när det kommer en låt med riktigt dunk börjar Elias nästan jämt digga och dansa. Så det låter ju inte helt orimligt att det skulle stämma. Nej han älskar "imse vimse" och "klappa lilla magen" också, jag tror nog att barn älskar musik helt enkelt...

Nu är (nästan) alla mina julkort klara :)

Blev mer eller mindre nöjd med dem, men nu är de gjorda i alla fall.

Vi börjar bli oroliga för att Elias får en hemsk uppväxt... Jag hoppas inte ni skickar socialen på oss, men morgonens "digga runt på köksgolvet låtar" var "f*** you" med Cee Lo Green och "baksmälla" med Petter och September. Pinsamt, men låtarna var bara så härliga att dansa till.

...Ajaj..kanske avslöjar allt för mycket om vårt liv på denna blogg, det är bara att blunda om ni börjar tycka att det börjar kännas lite för obekvämt...

PÖSS

1 kommentar:

  1. Jag sitter och knåpar på en ansökan till ett projekt, och ja, det är ungefär så kul som det låter. Inför näst näst näst sista genomläsningen kände jag att min hjärna behövde få lite annan input och därför uppsökte jag din blogg. Mycket riktigt, som vanligt låg jag snart dubbelvikt och kippade efter andan under ett särskilt allvarligt skrattanfall, den här gången när jag läste om discolåtarna i det Marksénska köket! Helt underbart! Sluta inte avslöja sånt här på bloggen, det förbättrar livet för dina läsare avsevärt!

    Så, nu känner jag mig redo för en näst näst näst sista dust med de här forskningsanslagen...

    SvaraRadera