jag lever :D

Nej vad tror ni? Är det är kanske dax att återgå till bloggarlivet :D

Vilken sommar vi har haft...kan inte klaga på vädret ett endaste dyft.. Det har inte funnits någon tid för Internet nu i mitt liv. Vilket kanske inte är något stort problem, men det leder till att att det inte skapas några nya blogginlägg från min sida. Jag hoppas ni över lever utan dem *haha* vilket jag har svårt att tro att ni inte skulle göra.

Jag har haft fyra veckors semester, jobbat en och haft två veckors föräldra"ledigt". Känns inte ett dugg fel. Vill så gärna att min son ska få vara hemma hela somrarna som vi fick när vi var små. Nu har jag jobbat fyra veckor och ska nu vara ledig i över ett år. Helt galet..
Vi har hunnit med att vara hemma och slappa, badat i massor, njutit i Släppträsk (jag vet namnet på stället låter ju helt galet konstigt, men jag kan säga dig att det är mycket, MYCKET vackrare där än vad det låter som), varit på hela lappisveckan och har fått umgås med massa härliga vänner. Kan en sommar bli bättre?

Tänk just nu för två år sedan låg jag på en säng på sjukhuset i Skellefteå med så mycket värkar att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Sedan (efter vad som konstigt nog inte kändes som en evighet) hela tre minuter över midnatt behagade vår underbara fina kille komma ut till vår värld. Jag har nog aldrig varit så lycklig som jag var när jag låg där med den alldeles nykläckta Elias på magen. Att han imorgon fyller två år är ju helt crazy. Har fått höra av mina kära arbetskollegor att tiden visst bara går fortare och fortare ju äldre de blir.. Helt plötsligt står man där och bakar student tårtan och undrar vart tiden tog vägen.. GAAAH! Nej sådan information har jag inte tänkt ta till mig. Så de så!

Vi har firat honom hela helgen. Hade skickat ut 7 inbjudingskort till 7 härliga barn och deras familjer och helt galet så kunde faktiskt alla komma. Är helt fascinerad över att vi fick in 25 personer i vårt vardagsrum. Elias var jätte glad över att alla barnen ville komma hem till honom. Trodde egentligen att han skulle tycka att det var jobbigt att så många skulle komma och riva och leka med hans leksaker, men så blev det inte alls. Jag vet inte hur många gånger han med en lycklig min sa; "Barna hälsa på Elias". Det enda tråkiga med att det kom så många är bara att man inte han prata med alla och få dem att förstå hur glada vi blev över att de kom.

Nej nu slutar jag för denna gång. Återkommer nog snart igen.. hoppas jag ;)