Helgen sprang förbi likt alla andra helger före den. Nu är det måndag och barnen är trötta, föräldrarna med. En vecka kvar och sedan är det höstlov, sedan säger det bara swisch och så är det jul. Ja typ så i alla fall.
Jag har under dessa två veckor som gått haft längtan efter att göra precis ingenting. En lyx som inte är givit till så många och jag skäms nästan över att erkänna att jag längtar efter det. Alla vill väl få vara lediga och få göra det de själva vill. Men livet funkar inte så för de flesta. Man måste jobba för att komma framåt. Göra saker som kanske inte är det man absolut egentligen vill, men måste eller borde. Tänker på dåtidens hemmafruar som varje dag fick jobba hårt med att ta hand om hemmet. Laga mat, tvätta, ta hand om barn, ge och ge av sig själv, släpa slita och gud vet vad. Många arbetade hårt hela livet, vila får man väl göra när man blir gammal. När de sedan blev gamla var de så vana att arbeta så att det inte gick att sluta trots att kroppen var sliten. Inte var det väl frågan om "men vad känner du för att göra?". Hallå!? Det fanns väl inte ens som ett val.
I fjol denna tid hade jag inget val, min kropp var som förlamad, eller sinnet förlamande kroppen och allt jag kunde göra var att sitta still och känna hur stressen sprang igenom kroppen. Många gånger upptäckte jag hur mina ben skakade för att på något sett få ur stressen ur kroppen, men det skapade snarare motsatt effekt.
Sedan började jag med några kliv ta mig tillbaka till vardagen med jobb och familjelivet. Många var glada och jag ville så gärna få vara fri från stressen och ångesten för att kunna ge bra bidrag av mig själv till de som finns i min omgivning. Men det går inte. Måste försöka lära mig att hitta redskap att leva med den, utan att det ska ta kol på mig. Hur man nu gör det?
Just nu har jag tagit två månaders föräldraledigt, men det kan man ju inte göra varje år.
Nu har jag känslan av att vilja och kunna göra saker. Känner glädje för var dag som kommer. Den glädjen fanns inte i fjol. Men nu väljer jag istället för att vara lat. Göra typ ingenting förutom att se på olika serier på tv, sticka, läsa en bra bok (som den magiskt bra boken av Stina Wollter du kan se på bilden ovan) eller vandra ute i naturen. Jag har haft en sådan innerligt stark längtan efter det och nu äntligen kan jag ge utlopp för den. Nej inte helt och fullt, det skulle nog inte vara riktigt nyttigt och jag skulle nog växa fast i soffan. Det viktigaste är ändå barnen och att få hemmet att gå runt.
Jag skäms över att göra ingenting.
Oj vad det kändes skönt att skriva. Det blev lixom mer som att det är något jag måste få göra. Skämmas över det, men ändå tillåtas göra det.
Storebror hittade denna blomma växandes i gruset. Han blev rädd att den skulle dö, så han drog upp den och satte den i ett glas vatten inne. Tycker att det blev så fint. Denna lilla gest av omtanke till blomman skapade en sådan lycka hos mig.
Nu har jag latat mig i två veckor. Nja inte bara latat mig, men du förstår kanske vad jag menar. Luststyrd människa som jag är, känner jag nu lust till att göra saker igen. Får se hur länge det håller i sig. Har gjort en liten lista på saker som jag vill ha gjort och har prickat av några. Dessutom har jag hälsat på min frisör som skapat denna underbart vackra kopparfärg i mitt hår. Känner mig ett med hösten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar