För ovanlighetens skull har jag bilen hemma och får äntligen ut och köra. Har längtat efter att kunna åka ut till havet och nu blev det så.
Detta är en favorit vy. Om man står på denna plats har man flera små stugor bakom ryggen, stugor som jag spenderat så många sommardagar i med mina två bästa kompisar i hela världen, Elina och Lorenz.
Satte mig i bilen och körde en liten bit till, till en plats som heter sandraset. Möttes av detta, så galet vackert. Allt är stilla. Nästan inte ett krus på vattnet. Solen värmer skönt och nästan all frost har tinat.
Vissa stenar var så galet halkiga och helt plötsligt stod jag med foten nere i vattnet och kängan blev totalt genomvåt. Så kan det gå. Kände mig förunderligt nog inte kall, bara blöt och det slaskade vid varje steg jag tog.
Havet alltså.
Med blöta fötter och solens värme på min kind lämnar jag platsen för denna gång.
På vägen hem kör jag förbi magiskt vackra platser där frosten ännu ligger kvar gnistrande vacker.
Känner mig glad över att ha fått denna möjlighet att ta mig ut till havet innan snö och is tar över alltihop. Det är vackert då också, men betydligt svårare att komma åt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar