Idag gjorde jag något som jag länge längtat efter. Tog mig en lång promenad i skogen ovanför mina föräldrars hus till ett vackert ställe vid en liten tjärn. Myren som ligger intill tjärnen är så fin. Hade gärna vandrat ut redan tidigt om morgonen och möta solen och se dimman dansa likt älvor över vattnet, men det fick duga bra också med förmiddagsljus.
Frosten hade börjat att smälta och glittrade likt silver över hela myren. Myren var till stor del frusen så det gick att ta sig fram på många ställen som annars är omöjliga att gå på. Det är en häftig känsla att gå på en frusen myr. Kan inte riktigt beskriva det med ord, måste upplevas.
Älskar färgerna på myren nu på hösten.
Hittade tranbär överallt på myren. De ligger likt röda pärlor här och där och är bara att plocka. Hade inget att plocka dem i så vanten fick rycka in som behållare.
Jag får känslan varje gång jag är hit att tjärnen blir mindre och mindre för varje gång jag är hit. Men den är vacker ändå.
Jag satte mig på en bergskulle intill tjärnen och åt lite fika jag hade med mig, drack kaffe och stickade på min islandströja. Det var en härlig stund. Ensamhet då den är som bäst.
Det är många minnen man stickar in i en tröja. Denna stund känns fin att ha stickat in i denna. Tänker komma tillbaka till denna plats när den är klar, men den gång ha den på mig.
Hallå där nere.
Den vita mossan ser nästan ut som snö. Den gröna färgen på den andra mossan är mig så kär. Efter att jag befunnit mig på denna plats en stund packar jag ihop mitt och vandrar stigen hem igen.
Denna cykel står på en plats intill stigen. Den har länge legat slängd i skogen, men nu är det någon som ställt upp den. Tycker att den är en rätt läcker detalj.
Stigen är så vacker.
Måste alltid knäppa en bild på denna vackra dörr som jag måste gå förbi för att ta mig till stigen. Vilka detaljer den har. Skulle gärna plocka med mig den hem.
