Ett nytt år med, som alla andra nya år ger, plats och möjlighet för nya mål och löften. Jag köpte mig ett nytt läppstift och tänker med det införa mer färg i tillvaron. Inte bara på mina läppar, utan mer som en symbol för mig att se på när jag behöver påminna mig om att inte tappa hoppet om mig själv. Jag tror att vi alla skulle behöva hitta hopp och tro på oss själva. Inte så att alla och en var tror sig själva vara oövervinnerliga och utan behov av luta sig mot andra runt omkring. Nej men att tro på att man klarar av att hitta lösningar och möjligheter till att vara en hel människa.
Jag har varit så otroligt rädd för att ta itu med mina problem. Har velat blunda för dem, men också innesluta mig i dem. När jag tillslut, med enorm hjälp av min man började söka hjälp har det gått år av möten, väntan (resurserna inom psykiatrin borde vara mer betalda, de är så duktiga men så begränsade och allt tar sådan lång tid) och tvivel. Jag har slutat att tro på att jag skulle kunna klara av att hitta lösningar på dem. Men nu har mitt hopp tänds igen. Hoppet måste få finnas där. Så att man kan klamra sig upp igen, igen och igen.
För tänk om jag kanske lyckas den här gången. Tänk om du kanske lyckas den här gången med det du försöker med! Så mycket värt allt det som krävdes av en att lyckas ta sig upp igen det faktiskt är.
När jag ser tillbaka på året som varit kan jag inte se att jag har uträttat så många stordåd. Men jag känner mig inte så ledsen över det. Läka ihop, det är vad jag har försökt med. Har väl inte lyckats helt och kommer väl aldrig kunna bli det heller, men jag har kommit en god väg. Många stunder har jag letat mig bort från människor och bara varit själv. Jag har till och med behövt vila från min egen familj. Jag har stora behov av ensamtid, men det är inte så lätt att finna i ett familjeliv. Vilket är ju så det ska vara, en familj ska ju umgås med varandra. Tack vare min man, min mor och far har jag fått många sådana tillfällen under året. Känner mig så tacksam till Gud för allt han givit mig.
Jag har gjort några löften till mig själv inför detta år. Hoppas på att kunna hålla dem.
-Ge min man tid till att göra det han själv vill.
-Se mina barn. Kanske också hitta en helg åt dem var att göra något de själv vill utan syskon tillsammans med båda eller en av sina föräldrar.
-Dra åt snaran till loppisköpen. Jag älskar att gå på loppisar och ääälskar att köpa fina saker. Men i år måste jag stanna upp och glädjas åt det jag faktiskt redan äger. (Oboy, det är det absolut svåraste av mina nyårslöften.)
-Sticka klart min egen islandströja och en var till två av mina svägerskor.
Att se, värdesätta och glädjas åt det jag har får bli nyckelorden för detta år som ligger framför. Det innefattar inte bara prylar, utan vänner, familj, boende, jobb och den kropp jag fått.
Kommer väl knappast lyckas fullt och helt, men då kommer det ju alltid nya år med nya möjligheter. En kan ju bara göra så gott en kan. Misslyckas det gör vi ju alla hela tiden. Det viktigaste är ju mer vad vi gör av våra misslyckanden.
Nu hoppar jag till något annat, eller ja det har ju också med nyår att göra, nämligen vårt nyårsfirande.
I år hade vi inte gjort några som helst på nyårsfirandet. Det enda vi visste var att jag skulle jobba sju till sexton och Robin skulle ha brandjour.
Det blev ändå ett riktigt mysigt firande i all stillhet hemma i vårt hus. Jag bjöd in min stora lillebror och sedan var vi bara vår lilla familj och han hela nyårshelgen.
Barnen fick en fin förrätt gjort på frukt och bär omvandlat till olika djur.
De de vuxna hade Robin tillagat en magiskt god förrätt gjord på räkor, frukter, avokado, het chilipepparsås picklad lök.
Till efterrätt fixade min bror och barnen till en jättegod fruktsallad med glass och kola och chokladsås.
Vi spelade lite spel. såg på film och strax innan tolvslaget gick vi ut för att tända tomtebloss.
Vi kunde inte har fått ett bättre avslut på året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar