gnäll gnäll gnäll

Jag skäms inte för att säga det, jag är mannen i det här äktenskapet.

Ni har väl alla sett den där reklamen för ett antal år sedan med en förkyld man som säger "ni kvinnor snackar om att föda barn..." osv. Man brukar ju säga att när en man blir förkyld blir det så väldigt synd om honom, mer än vad det egentligen är. I vårt äktenskap stämmer det inte riktigt. På Robin märker man inte alls särskilt tydligt om han är sjuk. Han klagar lite och säger sedan inte så mycket mer om det. På mig märks det mycket mer tydligt, jag blir helt sjuuukt gnällig när jag blir sjuk. Det kan låta som att det är mest synd om mig i heeela världen, vilket jag även tycker att det nästan är..

Nu har i och för sig jag haft feber i över en vecka så nu har jag väl rätt att tycka liiiite synd om mig själv..

Dessutom har jag väldigt lätt för att bli sjuk. Brukar lyckas dra på mig det mesta. Jag är rätt så vek helt enkelt. Tänk bara, under den här tiden jag och Robin har varit i lag har jag legat inne på sjukhus fyra gånger av olika anledningar. En av gångerna låg jag inne på strokeavdelningen, hur många i min ålder har lyckats med något sådant?
Det förstås alla ska ju vara bra på något, min lott är väl helt enkelt att vara bra på att vara riktigt sjuk. Eller att i alla fall låta som att jag är riktigt sjuk.

Nej nu ska jag ta och bli frisk från denna eländiga flunsa, så att nästa sjukdom ska få chans att gripa tag om mig....eh, nej men så jag kan få komma ut och träffa lite folk igen. Håller på att längta ihjäl mig efter mina underbara vänner! Och att få kunna bjuda hem våra vänner till vårt, numera, nästan klara vardagsrum...

Huvaligen!

Nu börjar det finnas hopp i den Marksénska familjen i Skogshägna.. Elias har varit jätte sjuk, har haft hög feber, en riktigt grym magsjuka och inte gått att få i någonting att äta eller dricka. Det känns som vi provade allt. Nyposoppa, kräm, hälsofil, vaniljglass, saft, frukpuré, piggelin, mosad jordgubbe med socker, you name it. Han ville inte ha någonting. När han även slutade att kissa blev hans föräldrar väldigt oroliga och åkte raskt till doktorn. Tant doktorn undersökte vår fina lille gosse, men tyckte inte han behövde få dropp. Utan det vara bara att åka hem igen och försöka tvinga i honom några teskedar dryck i kvarten.
Sedan åkte moderskapet på feber, illamående och magont så vi var riktigt ynkliga hela helgen. Modern och sonen låg mest i sängen och kippade efter luft hela dagarna. Att se sin son så här sjuk var bland det värsta vi varit med om. När han sedan på söndagkvällen självmant tog sig ett mariekex, blev vi så lyckliga!

Familje nytt!

...lite "senaste nytt" om alla i vår lilla familj;

Robin nytt:

* Robin har fortsatt sin stora tv karriär. Vill ni se honom, eller många andra kändisar från vår församling, är det bara att slå på tv;n på kanal 2 klockan 10.00 på söndag och två söndagar efter det.
Se det gärna, han var hur snygg som helst! (...fast det kanske inte är därför du borde se programet..)

* Robin blir fortfarande kallad för mamma av sin son. Vi har försökt lära honom att han heter pappa, men det går icket. Han bara tittar oförstående på oss och pekar på Robin och säger mamma med bestämd ton.

* Nu har Robin lämnat föräldraledigheten bakom sig för att ta nya tag med sitt jobb som ungdomspastor. Vi hoppas att han hittar nya krafter till detta.

Elias nytt:

* Elände, elände! Elias har drabbats av ännu en magsjuka.. Modern trodde först att den lilla sonen kräktes på grund av äcklande över den pajalagröt hon hade lagat till åt honom. Men hon fick tillslut överge den tanken för detta visade sig inte vara något annat än magsjuka. Och den grövsta sort till och med :(

* Elias pratar för fullt. Det svåra är bara att förstå det han säger. Han kan säga ord som mamma, hej, hejdå och sko och det är ju inte vidare svårt att förstå, men resten av meningarna brukar vara aningens mer svårförstådda. Han använder också ett och samma ord för flera olika saker, men med lite olika böjningar. Goda = groda, doda = bil (även alla andra fordon så som lastbil och traktor) dodaaaa = bollibompa. Så, som ni kanske förstår, gäller det att man hänger med i svängarna..

* Rutiner har blivit ett måste för vår fina Elias. Och det särdeles om kvällarna. Gör vi fel eller på ett annat sätt än vad vi brukar leder det ofta till skrik och panik. Vilket leder till att det inte går att få honom att somna förän vid elva på kvällen.
Han har även fått för sig att vakna om nätterna och vilja komma över till oss. Vilket han oftast brukar få, vi orkar nämligen inte ta den striden om nätterna. Nu tycker förvisso moder att det är väldigt mysigt att ha honom hos sig i sängen, om det inte var för att han är en som liten bökande mullvad. Rätt som det är kan man vakna av att få en liten fot i käften, vilket inte alls är särdeles mysigt...

Petra nytt;

* Petra har fått knepa och lukta på bäbis! Lille Arvid, som annars går under namnet Argvid om kvällar och nätter, är en mycket söt och välskapt liten gosse. Om ni undrar vems hans stolta föräldrar är så kan jag det avslöja att det är Karin och L-G. De båda verkar helt skapta för det här med föräldraskap.

* Det hände något alldeles förfärligt härom måndagen. Petra skulle måla fondväggen i vardagsrummet. Hon ordna allt som skulle ordnas inför målningen och öppnade sedan färg burken. HUGA vilken ful färg som visade sitt fula nylle i den runda burken. Det här var ju inte alls den färg hon mindes att de bestämt sig för. Vilket elände. Ja hon började måla i alla fall. Men usch så hemskt, färgen liknade något av en gröngul diaré. För att inte göra maken allt för ledsen bet hon ihop och fortsatte att måla. Till hennes stora lycka upptäkte hon efter ett tag att när färgen torkade såg den inte alls lika hemsk ut, utan rätt så fin.. PUH!

* Väldigt ofta när det ska skrivas på papper eller kommer post står Robins namn först. Därför bestämde sig Petra för att när det kommer till barnen då skall hon minsann få vara först. Hon skrev glad i hågen dit sitt namn på vårdnadshavare 1 och sin makes namn på vårdnadshavare 2 på dagisansökan. Sagt och gjort, hon postade brevet och gick hem utan att tänka något mer på detta.
Efter några veckor fick hon tillbaka ett intyg på att Elias fått en dagisplats. Vet ni vad, överst på bladet står; vårdnadshavare Robin Marksén. Moderns namn går inte ens att finna någonstans på bladet. Nej jag tror jag tar och bryter samman.


Ja det var det från oss. Hoppas vi ses snart! Adjö!

Nu ni!

Här händer det saker. Efter mången ångest och förtret ser det faktiskt ut som att vårt vardagsrum kan bli klart. Det är inte riktigt klart än, men snudd på..

Bildbevis;

Här rivs det tapeter av bara den:

..och så var det att ta bort all gammal spackel och spackla om alla skarvar (usch det var nog det jobbigaste av alltihop)..

..och slipning av varje skarv..

...tapetsering med cover up i hela rummet och tillslut äntligen målning :D

Färgen har inte riktigt torkat, därför ser det lite flammigt ut..

...vi har ett varv till att måla, sedan är det dax för fondväggen. Vilken färg den blir avslöjas vid sedare tillfälle..

Tänk, tänk....snart kan vi börja möblera och använda vårt vardagsrum! Jiiihooo!