Vinterljus och tapetletande

Solen lyser in i hemmet korta stunder med sin vinterskarpa syn på tillvaron. Det känns mer än skönt att veta att för varje dag som går blir det ljusare och ljusare. 

I vardagsrummet håller jag på med att försöka skapa en tavelvägg. Vilket inte är så lätt som man kanske kan tro. Olika ramar, storlekar, former och motiv vill jag försöka sätta samman till enskilda blickfång och samtidigt till en helhet.    

När alla fulfina tomtar är borta kommer istället andra fulfineter fram och tar deras plats. 

I köket har jag tillslut lyckats att få ner julgardinerna och istället fått upp dessa tjusiga med röda blommor och orangea tulpaner. Väldigt svårt att fota dock i det skarpa utomhusljuset och dova inneljuset.

Jag går mycket i tapettankar just nu. Tapeter till farstun eller "lillhallen" som vi kallar den i vårt hus, är redan beställda och jag väntar ivrigt på att de ska komma. Nöten att knäcka då det kommer till tapetval i den större hallen är dock mycket svårare. Jag vill ha en ljus tapet i glada färger, gärna gul eller orange, men också att den ska vara i stil från 30-40-talet. Vilket inte är så lätt att hitta om man inte har en mega tjock plånbok. Men det jag har lärt mig om mig själv och tapetval är det mycket bättre att ta lång tid på mig, leta och fundera länge för att inte ångra mig och känna att jag gjort fel val. 

Tapeten på bilderna här sitter i det absolut stökigaste och minst klara rummet i vårt hus (förutom den oinredda kallvindan). Jag är så kär i denna tapet. Tycker om färgerna på blommorna, enkelheten och det murriga. 

Eller denna som kom fram bakom listerna kring dörrkarmen i samma rum. Så otroligt fin! Hoppas på att hitta något liknande till hallen. Ja det här med tapeter alltså, det  kan göra en både så otroligt lycklig och helt och hållet galen. 

Vinterprydnad

 Tjo hej vilket vitt och vackert himmelrike vi har hamnat i. Tack och lov har det idag inte snöat någonting, en dag att pusta ut i snöskottarligan. 

Jag kände suget efter att få fota lite vit natur. För att göra det behövde jag komma åt snöskorna som vi innan stormen skulle anlända stoppat in i ett av våra förråd. Sicken pärs det var att ta sig till detta förråd. Gången vi gång på gång grävt fram hade på nytt drevat igen och jag hade snö upp till midjan. Men det gick tillslut och ut "på tur" kom jag. Dock blev det pulsande även med snöskorna, bara en decimeter, men det räckte för att det skulle bli riktigt svettigt och jag orkade mig inte alls så långt som jag hade tänkt.   

Det blev en rätt så kul kontrast med det gula i alla det vita. 

Det är så vackert då vart ett av träden är iklädd i detta vita. 

Där mellan snöiga granar tittar vårt röda hus fram.

Åker och skog i spegling i det vackra gamla fönstret på ladugården.

Det är allt något speciellt med röda hus i vit natur.

Svårt att fota så att det riktigt går att se skillnaden i pulsandet med snöskor och utan. 

Inne är nu julen helt väck. Det tog sin lilla tid, men nu är det gjort. Lådorna står på kallvindan och väntar troget på att få bäras fram igen nästa jul. Nu får jag äntligen tid att "vinterpynta". Saknaden efter gardiner blir nu ännu mer påtaglig. Det blir lite för kalt och naket utan. Får försöka att väga upp med fårskinn och filtar. 

Där kom den, årets första tulpanbukett. Äntligen lite "knirp" i tillvaron. 

Har letat och letat efter en ampel till vardagsrummet. Ja, tillslut blev denna lilla bruna min för en tjuga. Kanske inte världsvacker, men ändå fin på något vis. 

Mer färgklickar finns det i vitrinskåpet. Å jag är helt galen i fint porslin. 

Mitt i januari

 Inomhusdagar är det som känns mest lockande i dessa dagar. Ute VRÄKER formligen snön ner. Vi har skottat snö långt in på kvällarna och tidigt om morgnarna. Det jobbiga har varit att det blåser så mycket. Blåsten tar med sig snön som skapar stora drivor över vägarna. Men man får mycket träning för hela kroppen. Inte att förakta. Att styra snö är helt och hållet gratis träning. Inga dyra träningslokaler och träningsredskap behövs då man har en hel gård att skotta.

Dagen mellan dessa "snövräkar dagar" tog jag mig och min yngsta in till stan för ett besök hos min frisör. Jag har inte varit till henne på över ett års tid då pandemin inte gjort det möjligt. Eller omöjligt har det ju inte varit, men håret känns inte som någon stor prioritet i risken att råka bli utsatt för corona. 

Nu tog jag ändå risken, både jag och minstlillan var väldigt noga med att tvätta och sprita händerna och hålla avstånd till allt och alla. Det var också inget stor mängd av människor ute på stan, vilket gjorde det betydligt lättare.  

Jag har alltid och kommer alltid att förbli väldigt frisyrfixerad. Fastnar dessutom alltid för lite udda frisyrer vilket min frisör tycker är riktigt kul. Hon är också riktigt duktig på att ta mina förslag och göra om dem lite så att det passar på mig. 

Något som lyser igenom på dessa bilder, även om jag försökte dölja det, är min väldiga trötthet. Jag har ett mående som är till 98 % av energi nästan varje morgon, men som på bara några få timmar rasar ner till 5 %. Det är frustrerande och tärande. Jag vill bara få "fly" bort från allt. Krav, även det allra minsta, gör att jag helt slår bakut, pulsen ökar, andningen höjs, ångesten kryper kring i kroppen och det äter på orken. Jag har heller inte förmågan av att bara ta lite av energin då den är som störst. Mår jag bra så ger jag allt. 

Nu har jag börjat på en väg mot att få hjälp att få må bra. Vägen hit har varit så lång och vägen framför är säkert också väldigt lång. Men nu har jag i alla fall börjat ta några små kliv och det känns så bra att äntligen få hjälp. 

Inne står granen fortfarande kvar. Den har börjat att få små nya granskott. Haha. Så tokigt. Jag har haft väldigt svårt att släppa taget om alla finsaker som vi äger att pynta huset med kring jul. 

Julkulor är så magiskt fina. Inget jag egentligen vill packa ner. 

Nu ligger de i alla fall i sina kartonger och nerstoppade i den stora fina flätade korgen där jag förvarar allt granpynt. 

Alla bedårande vackra pumlor eller som dessa som jag inte riktigt vet om de är fina eller oerhört fula..

Tycker också mycket om alla vackra förpackningar. Alla gamla, fina, tejpade. Särskilt de bruna med "knagglig" handskriven text på. 

Vissa är SÅ tjusiga så att de helt enkelt inte går att packa undan.. 

Har i min orkeslöshet verkligen försökt göra det lätt för mig till nästa år genom att packa ner allt i fem olika kartonger. Första till fjärde advent har varsin låda och den femte lådan där allt granpynt finns. Riktigt klart är det dock inte. Det är i alla fall nära.

Drömmarna om det som komma skall har börjat att krypa in i mina tankar. Första beställningen på sommarfrön har gjorts, vilket endast består av luktärtfrön. Men nej jag får inte släppa in dessa tankar riktigt än, först städa bort det gamla före jag släpper på det nya.

Vintertid

Knut är här och julen "ska" kastas ut. Har inte alls känt något sug efter att plocka och packa i hop julen, är faktiskt inte less på något enda av mina julsaker. Efter att ändå ha börjat lite smått så känns det rätt så bra. Julfint får bli utbytt mot vinterfint. 

De sista vackra lite halvvisna bladen från mina två julstjärnor fick skapa detta vackra. Det var länge sedan jag skapade lite "kaffekonst", det får det bli ändring på för hur konstigt det än låter så älskar jag det.

Äter ett granatäpple som blivit kvarglömt sedan jul. Den hade inte blivit dålig på något sätt faktiskt. Rätt coolt. Så otroligt god frukt att äta, fruktansvärt hemsk att skala dock. Står vid fönstret ätandes på de goda små granatäppelkulorna och ser ut på allt det vita som stormat ner från skyn. Sicka galna mängder snö det kan komma egentligen. Jag och Robin har varit ute och skottat i sinne, ändå är gårdsplanen helt igensnöad med stora drivor. 

Lekstugan är helt insnöad. Snö är väldigt vackert, särskilt då den liksom "bäddat in" olika ting. 

Sicka små söta fåglar som besöker vårt fågelbord. Gången som vi skottat dit har helt snöat igen. Får ta tag i saken och skotta fram den igen då stormen lagt sig och vi fått det ordentligt skottat kring bron. Tänk ändå att jag skulle börja tycka att det är så roligt och givande att skotta snö. Ja, jag tycket faktiskt det. Kanske inget jag står för senare närmare våren.... Men just nu känns det så. 

På tal om vår. I denna lilla kvist ligger det lagrat en hel den vår. Så fascinerade och magiskt. Tänk, i denna kala, skrala, nakna yta lagras liv som i vår kommer att spricka fram och bjuda på sprakande blomster, grönt klorofyll och i sommar kommer det att gå att plocka mörkröda saftiga körsbär just från denna. Häftigt.