Jag fattar inte att jag ska vara så lättpåverkad. I går kväll kollade jag igenom lite bilder på instagram. Så många som redan kastat ut julen och julen är ju inte ens över. Vilken besvikelse. Stängde genast ner mobilen och strosade istället runt i vårt egna hem där julen står och myser i varje vrå. Jo nog finns det stök här och var, ja lite överallt om sanningen ska fram, men julen finns också pyntat överallt.
Sansade mitt grämande över människors stress att först plocka fram allt juligt redan i oktober för att sedan slänga ut allt på juldagen. Att folk inte kan få längta och vänta och sedan njuta och vila. Nej folk får väl göra som folk vill. Jag måste ändå kunna göra som jag vill utan att påverkas av hur andra gör.
Jag vill ha jul många dagar efter själva julafton. Det är ju nu man på riktigt kan njuta av allt de juliga i huset utan att känna någon stress över allt det där som man vill hinna göra. Nej här slängs ingen julpryl ut, här kryper vi in i julbubblan och vägrar att spränga den.
Jag har vilat från bloggen några dagar. Så här kommer en liten sammanfattning från vår julledighet.
Långa sköna sovmornar ska det vara. Sedan äter vi frunch och slöar på tills dagen nästan blivit mörk igen. Fjärde advents helgen var både jag och Robin sjuka och orkade inte ställa till med några stordåd.
Storebror landade redan från dag ett in i julledighets känslan och vandrade runt naken inlindad ett tjocktäcke långt in på dagen.
Ute ligger snön vit och vacker och närpå bländar en när man kikar ut genom fönstret.
I vardagsrummet tog vi bort julduken från det stora matsalsbordet och hade där paketverkstad. Det lackades och fejades och allt eftersom paketen blev klara lades de under granen.
Den vackra bonaden jag fått av min svägerska en jul hängde så fint i köket.
På hyllkanterna satte jag upp några gamla vackra hyllkantsremsor i papp som jag fått för något år sedan.
Huset var som en doftexplosion av den stora gröna granen, kryddnejlikor och av alla blommande hyacinter. O vad det luktar gott.
Fick en väldigt fin ljuslykta. Islyktor är något jag tänker göra varje år, men aldrig kommer i håg.
Den fjärde advent fick barnen öppna julklappsluckan i sina adventskallendrar trots att det var en dag i förväg. På eftermiddagen skulle vi packa in oss i bilen och köra hem till Robins föräldrar och det kändes väldigt onödigt att ta med sig två stora papperskartonger som bara har en liten ynka grej kvar i sig. Nu blev det jul även i legovärlden.
Sedan bar det av mot den vackra vintervärlden i inlandet. Där bjöds vi på underbart god dopp i gryta till middag. Mums så gott.
Så kom julaftonsmorgon. Något jag älskar, det är att vakna upp hos dem man ska fira jul med så att man får umgås med dem från början till slut. Det ligger något visst i luften på julaftonsmorgon och alla är liksom fyllda av spänning och förväntan.
Efter en mysig morgon med god låång frunch med pyjamas och myskläder på tog jag och Robin oss en promenad ut i den snöiga, soliga världen.
Den lilla pricken där nere är Elias som följde med oss på promenaden en bit, men vände sedan och gick hem.
Sedan vi kom in bytte vi om till finkläder. Åt julfika och drack glögg. Lekte en frågelek som storebror ordnat. Såg på Kalle och åt länge av den jättegoda julmaten.
Minstlillan hade fått måla sina naglar juligt röda som hon var så stolt över.
Så galet mycket god mat. Önskar att jag hade en extra mage till att rymma allt jag ville äta. Min jultallrik blir för varje år som går mer och mer fyllt av fisk. Mest utav allt sill. Jag älskar sill. Förutom sillen blev min absoluta favorit på hela julbordet en jättegod laxpaj som min svärmor hade lagat. Hon hade för övrigt lagat all den goda maten.
Efter maten, som barnen tyckte att de vuxna satt och åt på i evigheternas evighet, diskades disken bort och äntligen var det dags för julklappsutdelningen.
När alla paket var uppackade och innehållet fått möta sina nya ägare, städades allt papper och kartong bort. Barnen var nöjda och lekte med sina nya leksaker, de vuxna lika glada och nöjda. Men mest för över att se hur glada barnen blivit tror jag. Jag älskar att få julklappar, men det är inte lika viktigt för mig längre som det var förut. Nu är det mest roligt att se vad de andra ska säga när de öppnar sina. Jag var väldigt spänd på vad min svärmor skulle tycka om vantarna jag stickat och om de skulle passa och om svärfar skulle tycka om boken jag köpt till honom.
Emylinda hade för egna pengar köpt julklappar och även helt själv slagit in dem. Det var så roligt att se hur stolt hon var över att få ge dem.
Sedan såg vi Karl-Bertil Johssons jul, vilket är min absoluta favoritfilm på hela julen. Åt efterrätt som är svärmors uuunderbart goda risalamalta och bara njöt av dagen som var kvar.
