Min 1;a morsdag

Idag fick jag vara med om min allra första mors dag då även jag är mor. Fick ingen frukost på säng av min älskade Elias (Robin är borta i Ö-vik hela helgen), men han gav mig en sovmorgon ända till klockan nio. Det var ett bra tag sen man fick sova så länge. Vet inte hur länge Elias hade varit vaken, men när jag tillslut vaknade låg han i sin säng och lekte med sina fötter. Fick ett himmelskt stort leende av honom när han såg mig. Det var nog den bästa morsdags present en mor kunnat få.
...Fick ju dessutom vita fina utemöbler av min käre make i onsdags :)

Igår var vi till min mormor och grattade henne på morsdag i för skott. I eftermiddag ska jag och Elias till min farmor och gratta henne. Vi han gratta mamma/mormor i morse och ska väl ringa en signal till svärmor/farmor före vi går till farmor och farfar. Jag är SÅ lyckligt lottad som har så många mödrar runt omkring mig :D

Det står i bonde praktikan att som denna dag är, ska resten av sommarn vara. Dagen började med mulet, gick sedan över i regn och nu lyser solen för fullt. Ja det återstår att se vad denna sommar har att erbjuda vädermässigt..

Kakel!!

Nu är det kaklat!! Så underbart! Kan tyvärr inte visa resultatet, Robin verkar nämligen ha tjyvat kortläsaren. Det kan ju vara jag som slarvat bort den, men det känns mycket bättre att skylla det på honom. Han är dessutom i Ö-vik hela helgen så han är glatt omedveten om denna grymma anklagelse.
Ja var va jag. Jo! Det blev grymt snyggt i köket nu när kaklet är på sin rätta plats. Kaklet var lite mörkare än vad jag hade målat upp för bild på hur det skulle se i min lilla hjärna. Men nu ångrar jag inte att vi valde att ha kvar det.
Det blev nämligen en liten miss i kommunikationen mellan mig och min käre make. Jag hade för mig att jag hade beskrivit hur jag ville att kaklet skulle se ut. Att jag ville ha ljusgrått blankt kakel. Robin skulle till stan själv och det skulle ju passa ypperligt bra om han då kunde beställa kaklet. Han hade dock endast siktat in sig på grått och missat det lilla ordet ljus(grått).
När vi sedan fått hem kaklet hamnade jag i ett, vad man kan kalla, upprört tillstånd. Det var ju inte alls så här jag hade föreställt mig att det skulle se ut. Visserligen var kaklet blankt, men på tok för mörkt och såg mer ut att ha en nyans av beige än av grått. Vi skulle till stan dagen därpå och bestämde då att kolla tillsammans på ett nytt kakel. Jag gjorde, efter att ha åkt runt på lite olika "kakelbutiker", den stora upptäkten att det kakel som jag målat upp i mitt inre inte gick att finna i det verkliga livet. Om vi inte ville punga ut en hel förmögenhet förstås. Kände istället mer och mer att det kakel Robin köpt inte var så tokigt trots allt. Tack och lov för det :D

Fick besök av Mona och stor killen Emanuel idag (han fyller 2 i sommar). Vi skulle bo lite närmre varandra tycker jag bestämt. Det är allt för sällan vi får tiin till åh träffes. Aja, man kan ju inte tvinga folk till att flytta till Ånäset direkt.

Nepp borde krypa till kojs. Imorgon väntas ett visst upp packande av ett antal kökslådor.

det närmar sig..

Härligt! Det är så här sommarn ska vara. En lång tid med sol och värme och sedan någon enstaka dag med regn. Det skulle förvåna mig om sommarnen skulle fortsätta så här, men man kan ju alltid hoppas.

Nu börjar köket faktiskt se ut som ett kök. Bänkskivorna är på plats, sockeln (är inte med på denna bild) börjar nästan sitta där de ska och kyl och frys står där de ska stå :) Det som saknas nu är att sätta upp vitrinskåpet, kakla, skicka in skåpluckorna på omlackering, slipa och måla golvlisterna, bygga skafferi, dra el och sätta upp taklisterna. Det är ju endel som är kvar (det brukar dessutom alltid tillkomma en massa elände ;P) men det känns inte alls omöjligt. Kaklet ska Robin få hjälp av Anders Gustavsson att sätta på rätt plats på fredag. elen ska min ärade morfar komma och dra och vi har redan tagit kontakt med ett företag som lackerar om skåpluckor. Resten känns ju inte helt oöverkomligt..

Måste få skryta lite över min käre make. Det är kanske inte många (..Marksénare ;P) som tror det, men jag har skaffat mig en riktigt händig make. Han är väl lite smålat ibland (vilket, måste jag erkänna även jag är och det är väl ibland inte någon vidare bra kombination), men när det gäller kan han klara av det mesta inom renovering. Bara han får fiffla på och kan få fråga om råd av personer som har mer erfarenhet brukar det för det mesta bli ett bra resultat.

Elias har fått sig två huvudbonader. Det blev ju så tvär varmt ute så jag fick svårt att klä min lille son på sin brunblonda knopp. ...Morbror Joels keps (1;a bilden) var ja nästan i största laget... Han blev en riktig cooling;

en lien uppdatering..

Oj,oj så lite tid man har över för denna burk... Här kommer i alla fall en kort resumé över vårt liv den senaste tiden:

Befinner mig till största delen av dagen utomhus. Det är så härligt att sommaren kommit! Och det bästa är att jag kan vara ute och njuta av den så mycket jag vill. Behöver inte vara instängd på ett jobb och sitta och sukta och längta ut. Nej jag är fri och ledig och kan spendera hela dagarna med min härliga son ute, inne..var jag helst vill :D

Vi har har hör och häpna arbetat i huset. Det har faktiskt hänt en och annan sak där. Både bakslag och framsteg. Nu ska vi inte prata tråkiga nederlag här så vi tar endast de positiva. Köket börjar faktiskt mer och mer likna ett kök. Robin har jobbat rätt så mycket och har inte så mycket tid över, men han har ändå hunnit en bit.
Jag håller på att måla golvlisterna till sovrummet. När det är klart är faktiskt det rummet nästan helt färdigt att flytta in i, SCHIIIIHOOOO!!!

Så här blev Lars och Robins diskho resultat.

Har fixar lite inne på lilltoan. Det blir trångt, men he får duga :)

Elias gör små framsteg varje dag. Det är bara så svårt att komma i håg dem alla. Har har återgått från att sovit en gång till att sova två gånger på dagen. Det känns som ett nederlag. Han kunde sova ibland i fyra mitt på dagen. Vilket var perfekt för jag och Robin att kunna arbeta ostört i huset. Nu sover han nästan inte ens en timma i stöten. Aja, sånt är livet. Han är i alla fall underbar att få umgås med.
Elias stor trivs med sommaren. Han har fått ligga ute (i skuggan förstås) alldeles naken och det såg verkligen härligt ut.

Elias i sin nya sommar hatt som mormor har sytt.

Annars händer det inte så mycket faktiskt. Vi bor fortfarande hos mamma och pappa, men jag hoppas att det inte är allt för länge kvar tills vi får njuta av vårt egna hem..

En dag i stan.

Jag har vart på en tripp helt ensam för första gången sedan Elias föddes. Det må jag säga, det kändes väldigt ovant, men skönt.
Vaknade på morgen av att Elias låg och knorrade och snurrade runt i sin säng. Så jag steg upp, bytte blöja på min blide son och gav honom välling. Stoppade i mig själv lite frukost, hivade över sonen till sin morfar och bad Robin skjutsa mig till bussen. Sedan bar det av mot stan (alltså stan som i Umeå, inte schtäään som i Skellefteå..) Vilken fröjd att få strosa runt hit och dit, precis dit man själv ville.
Det är ju bara en sak med mig och stan som inte riktigt går i hop. Eller egentligen passar det alldeles förträffligt ihop, det är väl egentligen jag, stan och min plånbok som inte är någon vidare bra kombination.
Får ofta en mycket märklig uppenbarelse frambringat för min inre syn när jag går på stan. Att jag bara måste ha, ha och åter HA en massa grejer. Faller dessutom för alla försäljares knep.
Köpte bland annat ett par nya skor (vilket jag för övrigt faktiskt var i ett stort behov av, trot eller ej). När jag stod där i kassan frågade hon mig om jag ägde något att impregnera skorna med. Näe, svarade jag dumt, vilket ledde till att jag lämnade affärn inte endast med ett par skor utan även en alldeles för stor sprayflaska med universalimpregnering som även kostade lite för mycket.
Eller när jag var inne i en butik och provade schorts (som jag absolut inte var i behov av) fick jag så mycket bra hjälp av det snälla butiksbiträdet att jag kände mig bara helt tvungen att köpa dem. Annars skulle ju all den tid hon lagt ner på mig bara gå till spillo.
Det var 20 procent på allt i en butik. Ah! tänkte jag och glömde helt bort att titta på prislappen utan tänkte bara; rea rea rea! Kom ut från butiken med bland annat ett par byxor till Elias som trots rean kostade på tok för mycket. Som dessutom inte gick att lämna tillbaka eftersom att butiken skulle upphöra.
Vilket fasabrak! Att jag aldrig lär mig.

Det var trots allt en mycket härlig dag. Fick avsluta den med att hälsa på Tommy, Helena och söta Ester i deras fina nyinköpta hus :D Dit även Robin och Elias kom senare på eftermiddagen. Där blev vi bjudna på grillat och mycket trevligt sällskap. Vår bil fick sig även bekanta sig lite närmare med Tommys högtrycks tvätt och grovdammsugare. Vilket den var i stort behov av.
Elias fick känna på hur det var att ha en beundrarinna. Han satt där och gnagde på ett lock medans Ester med stor beundran i blicken satt och tittade på honom. Varje gång han tittade på henne log hon sitt alldra härligaste leende. Han verkade dessvärre inte så brydd utan ägnade mest sin uppmärksamhet till locket. Ja si karlar..

Galenskap..!

Så galet!!! ...hur i hela fridens dagar kunde jag gå med på detta???!!!??? Vadan detta upprörda tillstånd undrar du säkert nu..
Jo det var nämligen så att i ett svagt ögonblick lovade jag min käre make att vi tillsammans ska leva utan chips, ostkrokar, läsk och godis i en hel månad. Hade faktiskt själv lagt fram förslaget, men där ingick inte godis. Robin la till godis på listan, då han inte tyckte att det var rättvist att han skulle avstå från det han gillar mest, (läsk och chips), medan jag skulle få fortsätta glufsa i mig karameller. Jag tyckte att jag var väldigt smart i mitt förslag, eftersom jag lätt kan klara mig utan chips och dricka. Han såg som sagt dock lätt igenom min snillrikt vattentäta plan.

Nu har det gått EN dag och jag har redan börjat sukta efter lakrits. Nej då, jag är inte beroende. GRIIIIN!! Hur ska detta sluta? Verkar det som om jag försvunnit från världens yta ligger jag säkert i något mörkt hörn någon stans och trycker, svettig och febrig av abstinens besvär..

Idag har jag, Robin och Elias för första gången varit på ett besök på fagerliden. Måste säga att det inte är en av de fagraste platser jag satt min fot på. Det är nämligen en skrot, eller återvinningsstation som det så fint heter nu för tiden.
Att befinna sig på en sådan plats är nästan lite småläskigt. Man upptäcker så galet mycket grejer folk slänger. Vi lever ju i ett så kallat "slit och släng" samhälle. Eller förresten vi tar bort slit och lägger till köp och ledsna istället så det blir "köp, ledsna och släng" samhälle.
Jag och Robin har ju som sagt bott i ett hus i Flarken (om någon nu missat detta) i nästan tre år och har samlat på oss en stor hög med skrot. Dessutom var det en del grejer i skogshägna huset vi inte kände en allt för stor längtar efter att ha kvar i vår ägo. Bland annat en mint grön tvättmaskin som hade stått i köket. Så vi lastade en full släp och lastade sedan av den igen på lite olika platser där de hörde hemma i de olika containerna. Känns mycket skönt att vara lite skrot fattigare

Elias håller, som jag nämnde i den förra blogg texten, på att få fler tänder. Oj oj stackars..... hans ömma moder... Ja jag vet, det är kanske aningens själviskt att tycka synd om sig själv när sonen går igenom en sådan jobbig företeelse. jAG BLIR BARA SÅ...OJ NU BÖRJAR JAG VISST SKRIKA OCKSÅ..VÄNTA...ja nu så blir det rätt version av bokstäver. Vart var jag..jo jag blir bara så less på att han är så väldigt lätt stött och känslig. Nu i kväll grät han i minst en halv timma endast för att han blivit förutmjukad av sin moder som tyckte att han gott och väl kunde sitta i sängen tre sekunder medans hon bytte byxor, vilket han absolut inte hade tänkt sig. Aja, det är väl bara under en kort period av hans liv hoppas jag :/

Emellanåt är Elias väldens gulligaste och charmigaste. Åh vad man kan bli kär i en sådan underbar liten varelse :D

Börjar längta för varje dag som går efter att få flytta in i vårt hus. Inte för att det går dåligt att bo hos föräldrarna, tvärt om det går faktiskt riktigt bra. Men man känner att man är skapat till att bo i ett eget hem.

Lars och Robin har i veckan arbetat med diskbänken. Jag har fått för mig (ja du vet ju hur kwinn folke ger, de får för sig så mycket tokigt) att jag vill ha en diskbänk med hon infälld under i från så att det inte blir en upphöjd kant mellan hon och bänken. Har man den där upphöjda kanten måste man först torka av smulorna i handen och sedan ner i slasken. Har man inte en sådan kant kan man torka smulorna direkt dit dom ska. De skulle ta så oerhört mycket betalt på fabriken för att göra det så Lars tog frivilligt på sig (han har ju annars inga andra saker för sig...eller hur det nu var..) att försöka sig på att fixa det. Enligt en snickare han hade pratat med skulle det vara oerhört svårt att lyckas med detta, men som det ser ut nu tycker jag att de har lyckats oerhört bra. Åter kommer med kort på mäster verket.

När bänkskivan är klar fattas det inte så mycket innan vi till och med kan flytta in. JIIHOOOO!!!

Norge

I torsdag gav sig jag och Elias iväg på en lång färd med Elina och Ulrik i Ulriks bil till Narvik i Norge. Elias var riktigt tapper och klarade resan med bravur. Han blev dock inte så särdeles nöjd när han, efter att vi tagit oss någon rast, såg bilbarnstolen och upptäckte att han åter igen måste sättas i den. Annars gick det bra.

Det var riktigt trevligt att få besöka Hanna, Per och lille Joel. Joel är en väldigt mysig liten (liten om man jämför med vår klump Elias) fin fin bäbis :) Tog chansen att gosa och lukta på honom. Han var en mycket pratsugen liten herre den tiden på dagen han inte sov. Så vi hade någon lång innehållsrik utläggning om lite ett och annat. Han berättade bland annat att det visade sig att hans föräldrar inte var så tokiga som han först trodde..

Har haft mången trevlighet för mig i Narvik och gjort många upptäckter och premiärer.

Har bland annat ätit val för första gången i mitt liv. Nej jag har inte gnagt i mig en hel val, utan bara en mycket liten del av den. Det visade sig vara mycket smaskigt.

Har åkt i en sån där korg man åker upp med i slalom backen (..vad dom nu heter..) för första gången. Dessutom medhavandes ett stycke vagn med en Elias inuti. Jag med min lilla höjdskräck tyckte att det nästan var lite väl läskigt, men det gick faktiskt an.

Gjorde en mycket märklig upptäckt. Både på resan dit och hem hände det något mycket märkligt med får chaufför Ulrik. Varje gång det uppenbarade sig en sådan där "plåtpåle" vid sidan av vägen drabbades han genast av solsting och någon form av hoppskabb. Solskyddet åkte genast ner och han började ivrigt klia sig i skägget. Mycket mycket besynnerligt..

Var med i mången trevligt diskussion. Bland annat huruvida näsan fått sig en mycket dålig placering i ansiktet när man ska försöka sig på att pussa någon annan homo sapiens. Hanna la fram det mycket kloka förslaget att den istället borde ha suttit på sidan av ansiktet. Vilket skulle göra det hela mycket enklare. Sen kom vi på att man inte alls kunde se på näsan vem som är homosexuell.... ;)

Gjorde även en och annan upptäckt på min son Elias. Under resan har han börjat dregla som ett jehu. Helt galet mycket. Det visade sig att han börjat få tre..eller är det kanske fyra?? Nya tänder. Vampyrtänderna har börjat sticka fram rätt så mycket, medan de i mitten börjar så smått gnaga sig fram genom tandköttet.

Det kan vara lite jobbigt att åka på sådana äventyr utan sin andra hälft. Både på grund av all avsaknad av hans underbara närhet och mysiga kramar, men också för att man själv får hela ansvaret för sonen. Elias hittade dock snabbt en stand in far, Ulrik. Ulrik gick gärna omkring med Elias mycket och länge så den ömma modern fick vila lite mellan åt. Det syntes att han tagit hand om många barn förut.
När vi äntligen efter den långa bilfärden åter igen kom hem till Ånäset visade det sig att Elias ändå hade saknat sin far. När han såg honom började han sprattla, skrika och skratta som bara den och ville genast hoppa till sin fars famn :D

Vi hade det otroligt trevligt i Narvik måste jag säga. Synd att det är såå vansinnigt långt bort, annars skulle vi åka dit snart igen. Tack Hanna och Per för den stora gästfriheten!!

...Vill ni se bilder från resan, titta då in på Hannas blogg; http://zambiahanna.blogspot.com/