Barn och skärmtid

Mobiler, datorer, tv,apparater, plattor osv. Jag har så svårt att veta hur jag ska bemöta dessa saker då det handlar om barns användande av dem.. Jag har försökt hålla mina barn ifrån allt som har med det att göra så länge det bara gått. För jag vet vilken inverkan t ex mobilen har haft på mig, det har växt fast ett sådant enormt beroende som jag inte bemästra och det vill jag inte föra över på mina barn.

En annan sak som jag inte tycker om med dessa skärmar är det stillasittande tillstånd som det medför. Barn behöver röra på sig, aktivera hela kroppen och leka. Det tycker jag i alla fall. Nu är ju alla barn väldigt olika. Mitt äldsta barn har alltid haft ett stort behov av att arbeta med hela kroppen. Även om han själv kanske inte varit medveten om det så har jag och min man märkt det. Han blir så "krypig" i kroppen och mår inte bra om han suttit stilla för mycket.
Att se på en skärm är inte heller en bra vila, hjärnan får inte vila utan arbetar väldigt mycket av alla intryck som visas på skärmen.
Jag läste dessutom att det blåa skärmljus som alla skärmar ger kan skapa sömnsvårigheter. Och det är ju inget man vill ge sina barn.

Nu är ju inte dessa skärmar endast till ondo. Tvärt om, de har mycket positivt att föra fram. Det finns mycket som barnen kan lära sig i och med att de får använda dem. Dessa är ett bra hjälpmedel för mångt och mycket. Många spel är riktigt bra och barnen kan lära sig allt möjligt av dem.
Internet är en helt stor värld och det finns huur mycket som helst där att utforska.
Det finns också tillfällen då man verkligen inte vill att barnen ska störa, utan hålla sig tysta och lugna. Vilket också går att hitta många andra vägar till att lösa, men ibland är det så skönt att bara sticka plattan i näven på dem och så sitter de där så lugnt och snällt. 

Jag är rädd för att detta beroende som jag ser i vuxna människor över allt ska sätta sig hos mina barn. Att det ska vara det enda de ha lust att göra och längta efter.
NEEEEEEEJ!! Skriker det inom mig.
Samtidigt vill jag inte helt ta bort användandet av skärmar för barnen.

Fick för några veckor sedan höra av en mormor hur hennes dotter och dotterns man hade ordnat det för sina barn. De hade vissa tillfällen och dagar då barnen faktiskt fick spela eller se film. Vilken bra idé. Tidsbegränsande tillfällen som de vet att de faktiskt får spela. Då slipper man också som vuxen detta eviga tjat om "näääär får jag spela???"

Jag har nu infört två tillfällen i då de får spela något spel på datorn eller spela en stund på min mobil. Tisdagar och torsdagar efter att vi ätit mellanmål. Storebror cirka 40 minuter och storalillasyster 20 minuter. Film ser vi redan alltid på fredagar och varje kväll (förutom fredagar) kl 18 får de se på Bollibompa.
Vi har provat det nu i några veckor och det har faktiskt funkat rätt så bra. Då barnen frågat efter det så har vi bara svarat "Ja, du vet ju att på tisdagar och på torsdagar innan middagen då får du" och ja hör och häpna, de har då inte börjat att tjata.

Nu ska jag inte ropa hej redan, men det känns roligt att hitta något som funkar just nu. Hur gör du med dina barn? Har du kanske några bra tips och knep?

Lite ändrade planer

Blåbären ser rätt så skrumpna och ledsna ut på blåbärsriset. Själv känner jag mig rätt så lik ett skrumpet blåbär. Absolut inte ledsen, mer trött. Jag och min man är förkylda nu för andra gången på kort tid. Det positiva är att barnen faktiskt klarat sig undan båda gångerna (peppar, peppar). Har varit särskilt rädd att minstlillan ska få samma slemmiga hosta som maken. En bebis med slemmiga andningsvägar är inte något fröjdefullt.

Just nu ser vår familjesituation också rätt annorlunda ut än vad jag är van vid. Vilket kan bidra till tröttheten. Planen var att min man skulle arbeta halvtid och vara pappaledig på halvtid fram till årsskiftet. Nu blev det inte alls så. En chans till ett jobb som passar min man som handen i handsken dök upp och tänka sig han fick jobbet också. Det känns riktigt kul. Men just nu känns det som att det kör ihop sig en aning då han nu har tre jobb som ska försöka pusslas samman och inte krocka. Halvtid som pastor, deltidsbrandmannaskapet och halvtid på det nya jobbet (som blir heltid efter nyår då han slutar sitt jobb i Pingstkyrkan).
Jag hade sådana planer på äntligen få tid och ork till att renovera. Men dessa planer får packas ner i sin låda igen och gömmas bort en tid till. Kanske, kanske att det finns mer tid sedan. Hoppas på det i alla fall.

Tankestök

Nej vet ni vad! Jag är just nå så less på mig själv och detta eviga bloggältande. (Och jag förstår att ni säkert också är det..) Jag ser på mina favoritbloggare och deras så fina bloggar och önskar hela tiden att jag själv kunde få ha en blogg som just de. Att min lilla blogg skulle tilltala flera tusen människor och att det till exempel skulle vara något som jag skulle kunna ha som en liten inkomst.
Men jag kan inte vara som de. Jag kan bara vara mig själv. Jag jan inte ha ett hem som andras, jag kan bara ha mitt eget. Ett älskat hem, men som ständigt är fullt av stök i nästan varje vrå.

På riktigt för första gången har jag tänk på allvar att jag faktiskt ska sluta att blogga. Glädjen jag känt i att få blogga har som sugits bort och ersatts av en stress. Men nej, jag vill inte sluta. För egentligen tycker jag ju att det är så kul. Känner att jag tappat fokus. Ser på andras bloggar, andras magiska foton, fina texter och ljuvligt vackra hem med fina tapeter och vackra möbler. Känner att det är något jag aldrig kan uppnå. Varför jag nu jag ens skulle behöva det?


Att blogga är lite som att hela tiden skriva ett brev till någon och aldrig få ett svar. Att aldrig få veta vem som tar del av brevet. Att inte få ta del av den personens tankar som speglas av mina tankar och bilder. Det är en del av detta som jag måste försöka lära mig att acceptera. Jag hoppas att jag kommet att göra det. För det är ju en del av det jag tycker är så fantastiskt med bloggen. Här behöver jag faktiskt inte träffa människor ansikte mot ansikte utan dela med mig av mig själv och min värld helt utan att just då behöva arbeta med mitt inre att anstränga mig med att läsa av den andra människan jag möter. Jag har SÅ mycket lättare att förmedla saker med text än med ord från min mun.

Om det finns någon därute som läser detta inlägg och har några tips och råd kring det här med att jobba med sin blogg, skulle jag bli så oerhört tacksam om du hade lust att mejla mig några tankar.

Nu till något som gjorde mig så glad. Titta vad jag fått i min ägo;

Vilket hantverk. Jag hoppas att minstlillan kommer att vara just i den storleken då årstiden för just det plagget kräver. Men annars så kommer den i alla fall få hänga framme som något vackert att titta på. Ett kulturarv och hantverksfröjd.

Tack än en gång för att ni stannar kvar här i mitt bloggande. Jag kommer säkerligen vara ständigt velande, men jag hoppas att det snarare ska vara något som stärker än sänker bloggandet.

Förmiddag med mig

Här står jag och vet ni vad, blogglängtan har åter infunnit sig. Den kom i morse och jag hoppas att den kommer att stanna kvar. Det har känns så ledsamt att inte haft någon lust till bloggandet, jag har ju hållit på med det ett rätt bra tag nu.

Det är häftigt att få vara med i hur en människa växer fram. Som denna lilla tös till exempel som mer och mer får en egen personlighet, blir en helt egen person inte bara den "lilla bebisen".
Det är mysigt att tre mornar i veckan få rå om henne alldeles själv. Är själv rätt förkyld, eller mest hes egentligen så jag kände inte för att göra något alls idag. Så vi gosade ner oss i soffan och satt där tills det var dax för storebror att komma hemma med taxin.

Gjorde ordning lillan för att sova ute i vagnen och traskade i väg för att möta storebror. Denna lilla skylt på dörren möter en nu mera varje gång man ska gå ut. Vi råkade en morgon att glömma att skicka med storebror frukt, vilket elände. Nu hoppas vi att vi aldrig ska glömma.

Det ser så gruvligt mysigt ut att få ligga nerstoppad i en varm overall, på ett mysigt fårskinn i en vagn. Tänk om man ändå kunde få göra det själv. Ligga där och gosa, det enda som sticker upp i den kyliga luften är den lilla näsan och luften man andas ut blir till ånga. Minstlillan sover så bra utomhus, att jag nästan varje gång hon gör det, får väcka henne efter fyra (!) timmar.

Längst den lilla grusvägen är det inte svårt att hitta fina fotobjekt. Allt är bara så vackert. Frost, smält frost och allt där emellan.

Sedan vandrar vi hem igen med denna lille galning. Vi äter lunch tillsammans, bara han och jag och sedan får jag för mig att jag vill städa min garderob, vilket jag får mycket bra hjälp med.

Det var i alla fall roligt att få riva ut allt och hoppa och simma runt bland alla koftor och tröjor.

Jo, jag vet, jag har helt galet många tröjor. MEN konstigt nog har jag ändå alltid svårt att hitta något som passar ihop med den övriga klädseln..

Hoppas vi ses snart igen!

Lingon och äppelfröjd

Bär och frukt är så vackra, ja nästan alla i alla fall. Tänk ifall man kunde ha dem som utsmyckning i hemmet överallt. Till viss del tycker jag absolut att man kan ha det. Tyvärr håller inte färska bär och frukter inte så väldigt länge och det känns lite som slöseri att bara låta de stå och ruttna bort. Men man kan ju alltid ställe upp dem som fotoobjekt.   

Kokade idag för första gången lingondricka. Den blev faktiskt riktigt god och föll riktigt i smaken hos mina barn. Jag har som sagt aldrig gjort lingondricka förut och var lite rädd för att den skulle skapa en känsla i munnen som gör att tungan drar i hop sig i ett enda surt skrump. Men tack och lov så hände inte det. I flaskan på bilden är det en helt annan dryck som också är väldigt god, aroniabärssaft som min svåger har kokat.

Fick äpplen av en vän. Har själv inget eget äppelträd så en sådan gåva kan man ju inte bli annat än glad åt. Några ligger som pynt. Andra ska det bakas eller göras chips av.

Ännu ligger de flesta kvar på ett fat i köket. Inte för att de egentligen är så vackra, men de doftar så underbart ljuvligt gott.

Bakade en äppelpaj av några av dem idag. Dock blev den bränd och kanske inte så supergod. Inte äcklig precis, men inte så som jag hade tänkt mig att den skulle bli.

Vet inte riktigt varför, men jag har stressat runt här hemma hela dagen. Vid middagstid slog det mig att jag inte för en gång hade stannat upp och tittat upp på berget. Önskar att jag hade en osynlig bro dit upp och på bara några steg så kunde jag ta mig dit och bara ta det lugnt en stund. Men det är vackert också att få stå här i mitt kök och titta upp.

Helgens bravader

Hembakat surdegsbröd, det är lyx det. Detta bröd fick jag av min svåger, det jag skrev om i förra inlägget. Fick också ett råd som va hur toppen som helst. Det var att skära upp brödet i skivor och sedan stoppa in det i frysen. En anledning till att jag inte bakar bröd själv är att det är så mycket möda för något som förvisso är hur smaskigt som helst då det är nybakat, men blir nästan genast torrt, tråkigt och trist. Genom att man fryser in det i skivor kan man ju bara ta fram den mängd man tror sig ska äta upp, värma i mikron och vips känns det nästan som nybakat igen.

Då det kommer till slisk, då bakar jag gärna. Denna kladdkaka med kolakräm blev helt galet god. Hallonen jag dekorerade kakan med hade till nästa dag nästan helt sjunkit ned i krämen, så jag fick ställa dit några fler.

I dag fyller min bror år och igår min far. Ett egenritat grattiskort är alltid uppskattat. 

Vår mellantjej fyller snart fyra år och i helgen pysslande jag och den snart fyraåriga tjejen inbjudningskorten till hennes kalas. Behövs egentligen inte så mycket mer än några stämplar och lite klistermärken så blev lillan nöjd.

Mysiga minstlillan.

Är helt galet förtjust i barnnackar. Om det nu inte var så att denna lilla grabb nu gått och blivit allergiskt mot mammapussar hade jag pussats av bara den.

Melliset tog vi utomhus. Vädret har varit riktigt härligt hela helgen.
Det är så mycket man måste hinna denna årstid. Allt som man släpat fram under våren och sommaren ska nu tillbaka in i sina förråd. Så träligt, det är ju såå mycket roligare att ta fram än att städa bort.
Nu sitter i alla fall vinterdäcken på bilen, studsmattan har plockats ner och nästan alla blomkrukor och utemöbler har burits bort. Men fortfarande finns det jobb kvar.

Då jag satte grankvistar i blomlådorna på huset, ville lillan ha det på lekstugan också förstås. Tänk att något så enkelt kan bli så fint. 

Jag och min make har båda den egenskapen att vi bara droppar saker vi för stunden inte längre behöver, stänger dörren och glömmer eländet. Det är, som du kanske förstår, inte någon bra egenskap och skapar bara elände och förtret. Det har knappt inte gått att ta sig in i vårt förråd och det är med livet som insats om man ska försöka ta sig längst in.
Släpade igår ut ALLT ur förrådet. Maken hjälpte mig med att sätta upp några fler hyllor och skulle sedan försöka ställa tillbaka allt igen, denna gång i en bättre ordning... Hälften står nu fortfarande kvar ute på gården. Får ta en nytt ryck i eftermiddag och försöka få in allt igen.

Ja det var det mesta som hänt hos hos under helgen som var. Nu kommer en ny vecka med nya möjligheter till lycka och kanske även något förtret.

Första frosten

Frost, det är något magiskt över frost. Så fascinerande vackert. Vi har haft några riktigt kalla mornar här i Skogshägna. Utomhus är hela världen alldeles gnistrande vit. Får bita mig i läppen och riktigt spjärna emot för att inte bara strunta i allt där hemma och grabba tag i kameran och bege mig ut och hänge mig helt åt allt det vackra.

Hade tänkt skriva ett längre inlägg, men nu känns huvudet helt tomt så jag får återkomma en annan dag. Ska nu istället göra mig lite fika och sätta mig i soffan och njuta av lugnet och se på Skavlan. Ikväll är jag så bortskämd och ska mumsa av min svågers egenbakade bröd och egenkokta saft. Då jag själv är så dålig på att baka bröd är det en riktigt lycka att andra är det och som sedan bjur till mig.