Sådant jag älskar

Vårblommor, älskade, älskade vårblommor.  

Nästan lika mycket som jag älskar blomster älskar jag porslin. Satt idag och drack te ur denna fina tekopp medan jag drömde, planerade och längtade efter att fortsätta mitt skapande av vår egen trädgård. Rum bland grönt, blomster och platser att sitta med en vacker kopp i handen och njuta av gott kaffe och en bra bok. 

Något jag också älskar är nötta, gamla använda ting OCH grodor. Alla dessa ingredienser hoppas jag också att få fylla vår trädgård med.  

Ibland blir det fel.

Om det inte var för att alla växer behöver ljus så skulle jag idag dra ner alla persienner för att dölja det ohyggliga snöovädret som härjar utomhus. Fick igår decemberkänsla då jag pulsade fram i två decimeter snö. Trivsamt i december ja, men i slutet på april NEJ. 

Blundar för det och dyker istället ner i kaffekoppen en sådan här lördagsförmiddag och drömmer mig bort i denna våriga Bullebybok. 

Samtidigt stickar jag på min tröja "Vardag" och mina gulliga små stickmarkörer klirrar så gulligt. Hade stickat klart hela "kroppen", men efter att ha provat den bestämde jag mig för att riva upp hela skiten. Känns väldigt snopet, men klart värt det. Kommer ju inte att vilja använda ett stickat plagg som jag själv gjort och inte ett dugg känner mig nöjd med. 

Inne håller mina dahliaknölar på att växa upp med sina underbara gröna kvistar. Sådan lycka att få se att jag lyckats med att övervintra dem. 

Men ok, vi kikar ut på bron en kort liten sväng..

Nej HUGA! Vi går in igen. 

Nu ska jag berätta om en företeelse som av någon anledning ofta händer mig. När jag är på mataffären händer det ofta att jag står med till exempel rökt skinka i ena handen och kokt i den andra, lägger tillbaka den rökta för det är ju KOKT skinka det stod på handlarlistan. När jag sedan hemma packar upp ur mina kassar ligger där istället en RÖKT skinka. Fattar ingenting. Det händer mig jämt och ständigt. 

En annan liknande företeelse är att jag beställer en grej, det som sedan kommer hem i brevlådan inte riktigt är det jag har tänkt mig. Varje gång på grund av att jag inte riktigt har läst hela informationen om prylen.  

Titta denna fina, fina klocka jag ropade in alldeles nyligen på tradera. Skriker det inte "Petra" om den så säg? Jag har haft ögonen öppna efter en klocka att hänga i vardagsrummet. Många klockor finns det, men det är svårt att hitta en som är klockren för just vårt hem. Så när jag fann denna blev jag väldigt glad. 

Nu kommer vi dock till detta MEN. När jag och minstlillan öppnade paketet som innehöll klockan drabbades vi av världens skrattanfall. Klockan var och är ytte, pytte liten. 

Titta! Om du nu lyckas finna den där i mitten av bilden. Liten är den, MEN inte går den trots sin litenhet att ignorera eller missa ty den tickar väldigt högt och frenetiskt. Inte slutar det där inte. Om man lyckas att befinna dig i detta rum utan att lägga märke till detta klockverk, var inte orolig, varje kvart plingar det till i den lilla klockan där uppe på klockan. Jo du läste rätt, varje kvart. 

Tavlan på mig vid sjön har nu fått en ram och en plats på tavelväggen. Ibland blir också mina köp faktiskt helt rätt.

Med jordiga fingrar

 

Ja detta är i det läge man numera ofta finner fru Marksén i Skogshägna. Med jordiga händer, plantor i händerna och glömmer lätt både tid och rum i sitt plantfix. 

Titta så vackra blad på denna tulpan som håller på att kika upp ur jorden. Spännande att se hur själva blomman kommer att se ut. 

Lite knövliga krokusar från en femårings hand. Sicken lycka.

Till sist lite bilder från en utflykt till Bjuröklubb. Sicken skön dag i solen. På vägen hem från havet träffade jag på svansjön. Eller "svanpöl" kanske är en rättare beskrivning, ty den var inte stor, men många svanar fanns där i. 

I detta nu

 

I väntan på ram står den här nu, denna vackra tavla. Fick en förfrågan för länge sedan från en kvinna som brukar kika in på min blogg om hon fick använda en bild jag tagit att måls av. Det hade jag inget alls emot och nu står den här hemma hos mig som det vackraste av smycke. 

Jag minns fortfarande denna stund vid sjön väldigt tydligt. Det var min första ensamma tillfälle efter att mer eller mindre levt i symbios med bebis. Hela mitt inre skrek efter ensamhet, att för en stund inte leva för någon annan än mig själv. Äntligen fick jag det här vid detta vackra vatten. Satt i timmar intill sjökanten och fick då natten närmade sig uppleva en helt magisk vacker solnedgång. 

Här och nu blommar mina fina äppelkvistar jag har i en vas. När det känns som en mer eller mindre evighet till tiden är inne för äppelblom ute får man helt enkelt tjuvstarta inne. 

Ute ser trädgården mer eller mindre bedrövlig ut. Men det finns lite vackert här och där. 

Kolla världens grej, årets första mask.

Luktärtorna han tyvärr växa sig lite för långa och gängliga inne. Jag kände inte riktigt för att ställa ut dem då de skulle vankas decimeter av blötsnö. Nu står de i alla fall på plats utomhus och kommer nog att få toppas lite om ett tag. 

Så liten så liten. Spännande att få se hur stor den kommer att bli.