Vintertiden.

Jihoo! Nu lämnar vi snart februari bakom oss. Var just ute för att hämta posten och fick känna solens härliga varma strålar mot ansiktet. Längtar tills dess man kan gräva sig en snösoffa och sitta på ett fårskinn i solen och läsa en god bok i flera timmar. Vet i och för sig inte hur långa stunder det blir att sitta nu när jag har två fina ungar som tar uppmärksamheten, men man kan ju alltid drömma och önska.

Om vintern vore si så där två månader kortare skulle jag ääälska den. Snön skulle få komma till första advent. Januari skulle få vara kall och bländande vacker, februari lite mildare, men fortfarande riktigt vintrig med mycket snö. Sedan i mars skulle vårvintern anlända. Då man kan sitta ute på sjön och pimpla i solen, eller åka slalom hela dagarna. I april skulle det säga pang och snön skulle smälta bort och alla små vårblommor skulle få börja blomma. Maj skulle vara varm och härligt vårig och sommaren skulle sedan vakna vid liv på riktigt i juni.

Så skulle det vara! Nu är det istället vinter, vinter, vinter, vinter och åter igen vinter. Den ser ju aldrig ut att ta slut. Det här är faktiskt den enda tiden på året då jag faktiskt önskade att jag bodde i södra Sverige, annars trivs jag så bra här i norr.

Men man kan ju inte få allt här i världen. Är nu glad över att jag blivit frisk igen (väntar bara på att lillan ska bli av med sin jobbiga hosta), solen skiner och livslusten återkommer, jag, stora och lilla E drar till Kriberg under sportlovet och att vi sedan får åka ner till Gävle för att hälsa på Robins lillebror och hans familj. Mycket att se fram emot.

....till alla tjyvar som läser detta inlägg. Gör er inga bekymmer att tjyva er in i vårt hus. Först och främst har vi inga värdesaker att ta och för det andra kommer huset att ständigt att övervakas. Så det så!

2 kanske?

Idag är jag och lillgumman hemma och skruttar. Jag har blivit förkyld...igen (jag vet, jag är den svaga länken i denna familj). Så är det i alla fall, inget mer att göra åt saken än att försöka stanna hemma och ta det lugnt. Lillgumman fick sina 1:a vaccinations sprutor i går. Var beredd på gråt och skrik hela em/kvällen/natten som det blev med storebror, men hon reagerade helt annorlunda. Inte till det positiva. Hon har haft väldigt ont i benen, men också kaskad kräkts och är så slö och sover hela tiden. Har pratat med bvc, så nu är det bara att avvakta och se. Det är nog inget allvarligt, men man blir bara så orolig i moders hjärtat.

Jag vet inte hur jag ska tackla detta senarium jag nu kommer att ta upp. Det är nämligen så att min käre fina man har börjat med ett beteende som inte ser ut att gå att bryta.

Han köper 2 av allt.

Kom just nu i denna stund inte på så många exempel. Förutom när han fick uppdraget för någon vecka sedan att köpa en lekhjälm till Elias att ha på dagis och kom då hem med två stycken. "De var mycket billigare på biltema, så jag köpte två till samma pris som en", sa han stolt. Då kan man ju fråga sig vad det ger, nu har han ju ändå lagt ut lika mycket pengar som han skulle ha gjort på en och har nu istället en till hjälm liggandes till ingen större nytta i förrådet.. Eller som i går på affären då jag bad honom att hämta florsocker och han kom med 2 förpackningar. Men hallå!! Det tar ju en evighet att använda upp ett paket, varför ska jag då ha två i skafferiet? Denna gång fick han faktiskt ta och ställa tillbaka en av dem.

Det finns ett flertal sådana exempel, men kommer just nu som sagt inte på några fler.

Hur ska jag nu göra för att tackla detta? Är det någon konstig form av en 30 års kris, något som kommer att gå över, eller är det ett bestående men?

Nej nu måste jag ta och gå och koka mig lite varm svartvinbärssaft och titta till lillan.

2 stora händelser

Vi har haft en riktigt mysig helg med massor av film. Elias har nämligen legat i 40 graders feber och inte orkat så mycket. Det har varit riktigt mysigt faktiskt. Han sitter vanligtvis inte så mycket still, men nu har han kunnat sitta stilla bredvid eller i ens knä en hel film och det har varit så mysigt.

Det har dock kommit surt efter, nu när febern har släppt, men orken har inte riktigt kommit åter kommer istället gnället som ett brev på posten. Nu gäller det att stå på sig att han inte får ha nappen hela tiden (vilket han har fått ha väldigt mycket under febertiden) och inte se på film och dricka saft stup i ett. Jag vet det låter oansvarigt att ge sin 2 åring saft, men är killen sjuk och det är det enda i dryckesform man får i honom så struntar jag i om det är dåligt för tänderna.

"Jag ska bli skidskytt!", sa Elias här om dagen. Han springer ofta omkring här hemma och låtsas att han åker skidor, slänger sig ned på golvet, drar geväret från ryggen och låtsas skjuta, reser sig och åker iväg igen.

Han äger ett par skidor, som min bror Andreas fick en gång när han var liten. Tänkte att det skulle vara kul att få prova dem på honom. Han tyckte det var jätte roligt. Det blev dock inte som han hade tänkt. När jag satt fast skorna på skidorna ställde han sig och började vifta med armarna och stavarna, som han sett de på tv göra. Men han tog sig lixom ingenstans. Vilken besvikelse. Han jobbade tappert och tog sig säkert fram en meter, men sedan blev han less.

Det har hänt två stora händelser i vår lilla familj. Lilla E har börjat att sitta med oss i sin barnstol och stora E har ritat sin första huvudfoting.

Här sitter Emylinda och pratar och skrattar med sin fina storebror. Det är så härligt att få se samspelet mellan dem. Lilla E ser så mycket upp till storebror.

Elias finmotorik är inte den bästa, han vill som sagt mestadels springa omkring och busa. Han kan ibland någon minut sitta ner en stund och rita. I helgen hände något stort, han ritade sina 1.a huvudfotingar! Det kanske är svårt för ett ovant öga att se vart alla fyra huvudfotingar är, men de är där, Elias, Pappa, Emylinda och Mamma på rad :D

Jag tycker att det är så häftigt att barn uppfattar att hela sin kropp utgår från huvudet.

Dax för en sen lunch. Hade!

Fest

I söndags hade vi barnvälsignelse för vår fina Emylinda. Vi passade även på att fira Robins 30 års dag samma dag (han var borta och jobbade hela nyårshelgen, då hans riktiga födelsedag ägde rum).

Det var en sådan härlig dag. Svärmor hade gjort världens smaskigaste smörgåstårta, min fina faster sjöng "ett mästerverk" med sin vackra altröst, Robin sjöng "det har landat en ängel", Lotta Grenehed predikade så otroligt bra och det bästa av allt, många av våra vänner som kunde komma och dela eftermiddagen med oss.

Det var många som inte kunde komma pga sjukdom, avstånd och jobb, men de som kom gjorde mig så glad. :-)

Hade ingen som kunde fota under barnvälsignelsen, så jag tvär slängde kameran till Jonny just innan det skulle börja. Det är jag väldigt glad över att jag gjorde. Annars skulle jag inte ha detta fina kort på mig och min dotter;

Magnolia

Här händer det lite ditt och datt i renoveringsandan i detta hem. Inte några till synes stora överväldigande projekt, men dock så glädjande för mig. Det är inte tokigt att ha svärföräldrarna på besök, för då händer det grejer. Vi har, hör och häpna fått upp listerna i köket, wiii! Inte golvlisterna, för de är inte målade och slipade ännu, men taklisterna. Något så vansinnigt vad mycket snyggare det blir med lister. Det ger ett mycket finare helhetsintryck.

Jag har börjat med ett av mina målarprojekt. En väggmålning. Lite läskigt, men ack så roligt. Det ska se ut som en magnolia gren. Jag vet, magnolia blomman är ju egentligen rosa (eller möjligen vit?), men det finns ju ingen lag som säger att man inte får ändra lite.

Det är någon gren som saknas, sedan ska allt fyllas i en gång till, men grunden är i alla fall klar.

Måste tillägga att detta inlägg tog mig en evighet att skriva för min käre make (som är hemma och är sjuk (vilket hör till ovanligheterna,OJ en parentes i parentesen, nu ligger jag i högvarv)) och hela tiden stör mig (jag som vanligtvis brukar vara ensam hemma med Emylinda denna tid och inte är så van vid störande inslag) med dåliga Chuck Norris skämt. Måste nästan ta till ett exempel så ni förstår dess uselhet. "När Chuck Norris speglar sig så spricker glaset. För inte ens Chuck Norris spelgel bild är så dum att han ställer sig mellan honom och Chuck Norris." Eller "When Chuck Norris does puch-ups he dosen´t push himself up. He push down the world. Eller "Chuck Norris dosen´t get wet! The water gets Chuck Norris" Osv. Inte direkt min humor, men Robin skrattade i alla fall mycket och hjärtligt...

Simeon

Det är med en viss tveksamhet som jag går in i denna månad februari. Förvisso är den fylld med många soliga vackra vinterdagar och man känner att varje dag som går blir ljusare och ljusare. Men det är ju oftast så förjordat kallt och träligt i februari. Tack och lov så är det ju den kortaste månaden vi har under året, ibland känns det dock som att man lika gärna kunde hoppa över den.

Hittade en dagbok uppe på vindan när jag och Robin gick igenom lite gamla lådor. Det var den sista dagbok jag skrivit i. Den skrevs under mitt och Robins första år tillsammans så den var lite för "ny" för att jag skulle känna mig helt bekväm med att läsa den. De pinsamheter man skrivit för länge, länge sedan kan man ju känna en viss distans till så att man då istället kan skratta åt sina egna tankar och funderingar man skrev om då.

Så var det som sagt inte med denna bok, nej usch. Jag bläddrade snabbt igenom den till sista sidan.

Det sista jag hade skrivit om i dagboken handlade om en av mina fantastiska vänner, Simeon Öberg. Det gör fortfarande ont att nämna hans namn. Simeon fanns för mig under mina jobbiga stunder i gymnasiet och han var dessutom min största hemliga kärlek. (Det är inget jag all skäms för, så ja jag vågar berätta det även här på nätet..) Den blev i och för sig inte så hemlig, några av mina närmaste vänner berättade jag det för och tillslut även honom själv.

I februari för 8 år sedan dog Simeon, bara 22 år gammal.

Efter att ha suttit och stirrat på den sista raden nu i flera flera minuter måste jag ta och försöka skriva något som avslut på detta blogginlägg, men det finns inget jag kan skriva.....