Starksvag

"Du måste tänka på att ta hand om dig själv" sa en person till mig igår. Jag känner mig så less på alla som hela tiden säger att man ska tänka på sig själv. Man ska ha rätt till egentid och måna om sitt egna mående och sätta sig själv före andra. Bla, bla, bla.
När jag började motargumentera förklarade han vad han menade med det han sa. Han menade på att om du mår dåligt och hela tiden måste ägna åttio procent av dina tankar till att få i hop tillvaron i ditt eget huvud då har du ju bara tjugo procent kvar av dig själv att ge till andra. Och de där tjugo procenten tar dessutom fort slut. För att du ska kunna ge till andra måste du själv må bra för att ha något att ge.
De orden väckte något inom mig.

 Jag börjar känna mig redo för att ta och göra något åt mig själv. Ta mig själv på allvar. Göra något åt problemen som jag har eller lära känna dem och sluta skämmas. Hur ofta har jag inte sagt högt att jag har ADD och drag av Aspergers syndrom, men ändå inte låtit det få ta den plats det tar. Att låta mina problem få komma fram i ljuset och inte bara göra allt i min makt för att människor runt omkring mig inte ska se mina brister.
Jag har nu under lång tid försökt förklara och intala mig själv att den diagnos jag fått är fel. Att jag inte har de problem som de personerna som gjorde den utredningen sa att jag hade. För det är såå många som sagt till mig att DU kan verkligen inte ha Aspergers.

Nej men det kanske inte syns! Kvinnor som har Aspergers har oftast mycket av det emotionella, vilket många män med samma diagnos inte har. En man med aspergers syns det mer på utsidan och på en kvinna på insidan. Jag är väldigt skicklig på att (till viss del) kamouflera mina svårigheter, det är nog en av mina starkaste sidor. 

Jag känner mig starkare nu bara av att ha börjat ta några steg fram. Säkert blir det många steg även bakåt. Det gjorde så mycket att träffa en person som lyssnade på mig, förstod mig och framför allt tog mina problem på allvar. Lät mig förstå att mina problem finns. Att jag inte är något misslyckande och är en bra, starkt person trots mina bister. Det var nog första gången som någon sa till mig att jag var en stark människa. Alltså för första gången någon sagt det till mig och som jag kunde ta åt mig av det och faktiskt tro på det han sa.