Havet i blå och rosa mjuka nyanser

Tog mig en sväng ut till havet en dag. Möttes av en vacker värld målad i blå och rosa nyanser. Något jag tycker mycket om är att bege mig ut och i väg på små bilturer i ensamhet. Vandra runt i vackra miljöer och bara göra det jag själv vill. Om våren, sommaren och hösten är det mycket lättare att finna sådana tillfällen då ljuset finns att tillgå stora delar av dygnet. Vintern är det mest bara mörkt, så jag blev så glad när jag nu en gång kunde komma i väg under de få ljusa timmarna.

Isen närmast stranden såg nästan ut att ha fryst till i farten. 

Så, såå vackert.

Havet alltså! Magi.

I morgon börjar februari. Jag undrar hur månaden kommer att te sig? Andra halvan av januari har ju bjudit på mer vårvinterkänslor än vinterkänslor. Man kan ju undra om februari blir en riktig vintermånad eller inte.

Jag är av den sorten som önskar ha den faktiska årstid som årstiden normalt ska te sig. Men jag vet inte riktigt var detta ska barka i väg.
Sommaren tog slut på en dag mitt i augusti och det blev helt tvärt höst (i alla fall här i norr, hörde att sommaren faktiskt kom tillbaka på en liten återvisit där i september i södra delarna av Sverige). Hösten var klart och färgsprakande som sig bör, men den gråa, brunskaliga, kala delen av hösten nej den övergick redan i november till att bli total helvinter med en halvmeter snö som helt plötsligt damp ner. Sedan fanns snön kvar en tid, men smälte lägligt bort till advent då vi faktiskt vill ha snö. Det höll nästan på att bli till ett skräckscenarie med en snöfri jul.
Januari började kall och karg, vilket man kan förvänta sig, men vände tvärt om till att bli regnig och isig. Fåglarna kvittrade utomhus och snödropp gick att höra vid husknutarna.

Helt galet, så får det väl inte riktigt gå till!
Nu är det bara vänta och se om det fixar till si. Eller kommer kanske våren redan nu i februari och sommaren i april för att sedan gå över till höst lägligt till semestertiden....? Ja det får tiden låta utvisa.

Funderar

Hej detta är då jag, Petra. Jag känner mig just för tillfället rätt less på min blogg. Jag tycker att den har stått och trampat på samma fläck i flera år nu. Skulle vilja att den tog några steg framåt, men jag finner ingen tid och ork till att jobba med det. Just nu känns det som att jag bara slänger in någon bild då och då och pratar (skriver) ut i tomma luften.
Men jag vill fortfarande inte riktigt sluta med den, för det känns som att jag fortfarande har något att ge i denna cybervärld. Men vem är jag som tänker att jag skulle kunna ge något via en blogg till någon annan? Brottas så mycket med sådana tankar just nu.

Jag ser att läsarantalet har sjunkit under den sista tiden, så intresset för denna blogg måste ju ha minskat. Ska jag då bita fast mig vid den?

Ja, det kluras mycket i min lilla hjärna nu för tiden. Konstigt kanske att bry sig så mycket om en liten, liten blogg, men det har ju varit ett av mina största intressen det senaste året.
Funderar vidare, men nu får du istället se lite vardagsbilder från mig;

Minstlillan i full färd med att hitta något att kladda med.

Barnböcker är bland det roligaste som finns att fynda på loppisar. Det finns så många fina och bra. Böcker jag letar med ljus och lyckta efter är gamla Jane Austen böcker, men har ännu inte funnit någon. Men det är alltid roligt att ha något att få snoka runt efter. 

 

En grön fin duk som min svägerska Frida hittade till mig.

Ute är det grått och dimmigt. Känns inte riktigt som en dag i januari, mer som en dag i mars.

Maken är ute lite då och då och kastar sina små frisbes.

Hoppas du får en bra vecka!

Lyckopiller att ta till

Januari och februari måste ju vara det mest tröttaste månaderna på heela året. Alla är ju så trötta. Jag är också så vansinnigt trött. Människan kan ju inte vara skapt för att leva i ett sådant mörker som vi har det denna tid om året. Vi borde endast vara aktiva där mellan nio till femton varje dygn och helt enkelt sova mer eller mindre all övrig tid.

Men nu har jag skrivit nog om trötthet för detta inlägg. Tänkte att jag istället skulle pigga upp tillvaron istället med lite som jag tycker mycket om. Det kanske smittar av sig lite på dig tänkte jag istället för allt gnäll om vädret och längtan efter våren och sånt, bjuder istället på finheter som finns här och nu.

Blommor det unnar jag mig i överflöd i dessa tider. De sätter sån vacker färg på tillvaron och istället för att titta på allt stök runtomkring kan man fokusera blicken på dem istället.

Jag är väldigt sugen på att köpa några ranunklar, men jag blev lite snål och köpte några "gårdagens tulpaner" istället. 

Nej, nej!! Titta inte på stöket där i bakgrunden, njut av blommorna istället. Tycker du att det blir för dyrt att köpa snittblommor stup i ett, köp en krukväxt, det står ju sig vanligen längre. (Tulpaner kan förvisso stå sig rätt länge de med om man kommer i håg att snitta om dem och byta vatten. En annan mycket bra sak är att ställa de svalt över natten, då håller de mycket längre.)
Primula tycker jag mycket om, de finns ju i många fina skira färger. Pärlhyacinter längtar jag så vansinnigt mycket efter, men det är väl lite tidigt för dem ännu. 
Jag brukar också gå ut och ta av det som finns ute på gården, till exempel blåbärsris, en gren från vinbärsbusken eller en björkkvist och ta in och sätta i vas. Fint blir det och kostar inte ett smack.

Solen alltså, OJ vad dess stålar kan göra en lycklig. Tänk nu börjar de äntligen leta sig in i hemmet. Ännu bara korta stunder, men det är i alla fall något. Att det också gör att man ser hur skitiga fönsterna blivit behöver man ju inte lägga så stor vikt vid.

Då jag var sjuk förra veckan kom min käre man hem med semlor till mig. Det är ju något som piggar upp så här års, semlor och annat mums man kan unna sig. Jag har länge varit väldigt viktig på att inte äta någon semla före fettisdagen, men då han kom hem med en så rart då kan jag ju inte säga nej, det vore ju rent taskigt.

Jag kan låta glädja dig, om du råkar vara lagd åt det "glädjasåtattandrahardetstökigt" hållet, att vi har det så stökigt i var och varannan vrå. Även om det inte riktigt syns på mina "vanliga" bilder.

Har du sett så ljuvligt!?! Jag fick denna U N D E R B A R A gardin av min svägerska och jag blir helt matt, SÅ fin. Tänk bara om man ändå hade en klänning i detta tyg. Och de små vita bollarna sen, så söta! Färglagda gardiner, det piggar upp minsann. 

På tal om klänningar. Jag är dålig på att använda mina färgglada klänningar under vintern, de hänger mest och ser vackra ut på sin klädställning. På min vita garderob brukar jag låta en klänning hänga på garderobsdörren så den syns lite extra och sedan byta ut efter humör.

 Måste nog ta och börja använda dem mer nu även på vintern. Färgglatt funkar ju året runt.

Lite systerkärlek gör en lite gladare. Månen och hjärtat har jag fått av min syster och grodan av min brors fästmö.

Just idag låg det faktiskt lite vårvinter i luften. Jag vet inte hur du funkar, men jag kan bara inte låta mig börja längta efter vår ännu, då blir februari känslomässigt alldeles för tung månad att bestiga. För här i norra Sverige är det ännu vinter. Bättre att längta efter vintriga göromål. Skidor, sparkturer, skridskor, vandra på skare, åka skoter och annat sånt.

Jag och barnen gjorde smoothie idag till mellis, en riktig vitaminkick. Vitaminer behövs verkligen för att skapa pigghet i kroppen, men förutom det, det är ju ruggigt gott.

Avlutar detta inlägg med en bild på minstlillan då hon idag hjälpte mig att vispa pannkakssmeten.  

Om det är en hjälpt eller stjälp att ha med sig sina barn i köket när det vankas mat är ju frågan, men jag tror att det betyder mycket för barnen att få vara med.

Hoppas jag fått ge dig några små lyckopiller att ta till nu i denna mörka tid. Man behöver ju inte gå runt och vara lycklig jämt och ständigt, det kan jag ju inte påstå att jag är, även om det så kan se så ut. Men för mig hjälper det faktiskt med bara väldigt små, små detaljer för att jag ska hitta tillbaka till glädjen igen, hoppas att du kan hitta dina!

Nystart

Snopet var ordet för min arbetsstart, blev nämligen förkyld och febrig. Låg nerbäddad i vår säng och sov nästan två dygn i streck. Kikade lite i taket, funderade kring livet, sov en stund, svettades, frös, sov en stund till, läste lite bok, kikade på någon blogg, sov lite, klurade på livet ännu mer, snurrade runt på instagram och sov igen. Det var inte så tokigt att få vara ensam i hemmet för en stund, men det var ju tråkigt att behöva vara sjuk.

Idag var jag hemma med tjejerna hela dagen. Klev upp och hjälpte storebror till skolan, men la mig sedan igen och myste lite med minstlillan. Sedan hade vi faktiskt en rätt trivsam förmiddag. Satt och ritade och lyssnade på ljudbok bland annat.

Sedan kom storebror hem från skolan. Det hugger alltid i hjärtat på mig när jag ser honom vandra i väg genom skogen mot taxin på morgonen, men vilken glädje det är att se honom då han kommer hem igen.
Eftermiddagen blev mer bråkig, som det lätt blir då tre barn ska försöka samsas och mammans tålamod kanske inte riktigt är lika stort som på förmiddagen.

Det känns att kroppen inte riktigt är så frisk ännu, men jag ska ändå jobba i morgon. Det har känts lite motigt, men nu när det väl är dags vill jag ju få komma i gång någon gång och inte bara ha det framför mig.

Min käre make vann en dag här under julen en slow cooker. Kände mig rätt tveksam till den vid första ögonkastet. Visst den är säkert bra, men hur ofta kommer man att använda den? Kommer den mest att stå och ta plats i något skåp. Hejba så jag fick nit på mina negativa tankar.
Maken har nu lagat supergod mat i den flera gånger. Han gör i ordning på kvällen, stoppar i allt som behövs i slow cookern på morgonen, startar den och till middagen är maten klar och jag behöver inte göra ett dugg. Vilken grej! Dessutom står den hela dagen och sprider ut god, god matdoft.

Nu gör jag ett nytt försök till att starta i gång att jobba. Önska mig lycka till! (Jag har ju varit mammaledig nu i två års tid, vet ju knappt ens hur man gör då man umgås i vuxet sällskap.. )

Det knyter sig i magen

Lördagar, jag älskar lördagar. Får nästan lite ont i magen då jag tänker på lördagar för de är ju så få och så snabbt är de förbi. Nu kommer jag dessutom att arbeta var tredje lördag, så då försvinner ju en hel drös. Vi är en riktigt morgontrött familj och kan ligga länge och slöa i våra sängar. När vi till slut tar oss upp får barnen sätta sig och se på barnprogram på tv med den frukost de vill ha och jag och Robin och minstlillan sitter i köket och löser melodikrysset bäst vi kan. Jag fullkomligt älskar dagar då jag får vara med mannen jag älskar över allt, jag vill ha fler dagar med honom.

Vi är ingen perfekt familj, men vi är en familj som gör så gott vi kan. En familj som älskar varandra och vill varandra väl, även om det i bland kan bli fel. Jag får ont i magen då jag tänker på hur många familjer som inte har en trygg bas att vila på. Hem där det finns våld, övergrepp och eller psykisk misshandel. Familjer som lever i krig och eller fattigdom.

Jag blev så fånigt glad över mina halvapriset blommor. Men det är väl egentligen inte fånigt att bli glad över att få ha ett hem att kunna dekorera.

Vilken vacker vinterdag som dagen bjöd på. Solen sken och snön gnistrade vit. Fick bråka en massa får att få barnen att ta på sig kläderna och komma ut, men sekunden de klev ut genom dörren försvann allt gnäll och de började leka. Jag kan bli så less på dessa tre ibland, så less så less. Önskar mig tid till att bara få vara jag, ensam. Men aj vad det knyter sig i magen då jag tänker på vad jag skulle vara utan dem. De är den vackraste gåvan jag någonsin fått.

Min mamma har stickat en fin mössa och krage till Emylinda. Ni som har sett adventskalendern känner säkerligen igen den. Varm, fin och skön tycker jag att den är. Dock säger gumman att den sticks, hon är så känslig mot sådant som sticks. Hon kommer absolut att ha den ändå och vi får hoppas att hennes lillasyster inte är lika känslig mot sådant som sticks. 

Det är en välsignelse att kunna hålla sig varm. Att dessutom hålla sig varm med något som en person som älskar en har stuckit till en, det är en riktig förmån. Att bära något som någon med sina händer har arbetat fram och stickat in varma tankar i.

Känner en sorg långt ner i magen för dem som inte kan hålla sig varm. Den som måste frysa, inte har ett varmt hem att gå in i eller inte har någon som älskar en så att man kan få känna sig varm inombords.

Vinterfint

Veckan går mot helg. Jag har dessa vardagar varit med minstlillan på förskolan på inskolning. Det har gått jätte bra, mest har det väl varit jobbigt för mamman. Det känts som ett sådant stort kliv för mig att lämna bort mina småttingar, det lixom sliter i den själsliga navelsträngen. Idag fick jag vara med bara en kort liten stund, sedan fick jag åka hem och spenderade min dag hemmavid ensam för första gången på väldigt länge. Måste erkänna att jag njöt.

Passade på att stryka och sätta upp gardiner i vardagsrummet och städa. Jag tycker att de gröna gardinerna i detta fönster är helt underbara! Min svägerska hade dessa hemma, men inget fönster att sätta dem i så jag fick låna dem.

Mina fina amaryllisar fick klippas av och istället hamna i vas. En vacker röd klick i allt det gröna. 

En lite närmare titt på de fina gardinerna.

Tulpanmissbruk, ja jag kan inte annat än erkänna. Denna tid om året går det inte annat än att varje vecka inhandla sig en ny liten tulpanbukett.

Nyårs/Robinfyller35års buketten vi fick av grannarna har jag inte kunnat slänga än. Tulpaner är ju fantastiska på det sättet att de fortfarande är vackra även då de är döende.

Rosa blommor är jag hemskt svag för. Det är så fint att få in lite färgklickar här och var.

Fick så fina råd på instagram om färgval nu i dessa tider (tack även till dig Ewa som alltid skriver så fina kommentarer här på bloggen). Jag satsar nu på bruna, beigea toner och rosa och lila färgklickar. Det där att bli spyless på rött, höll inte i sig länge alls, tycker för mycket om rött för att inte vilja ha lite rött här och där.

Vet inte vad jag ska hänga där den där röda bonaden nu hänger. Det är en adventsbonad och jag tycker att den passar så oerhört bra just där. Låter den hänga tills jag hittar något att byta ut den med.

Ute är det så vackert. Det är häftigt vad tankens kraft kan göra med en. Jag har väl aldrig riktigt varit en fulländad vinterhatare, men jag har alltid tyckt att vintern varit för lång och opraktisk. Det är först om våren jag varit riktigt lycklig och känt den där sprudlande glädjen i kroppen. Men jag har bestämt mig för att börja älska vintern och vårvintern. För varje år som går kommer jag på mig själv med att faktiskt njuta mer och mer av vintern.

Så i går då jag var ute för fjärde gången och skottade snö och blåsten ven och snön lixom snurrade runt mig i en virvel kände jag en riktigt lyckorus. Så härligt det är med vinter.

Hoppas att dessa lyckokänslor finns kvar vintern ut. Ljuset längtar jag dock väldigt mycket efter, det är ljust så korta stunder om dagen. Men det har ju vänt nu och det blir bara ljusare och ljusare för var dag som går.