Adventsfint

Nu har det börjats att pyntas inför advent. Tar lite här och där nu och då. Det får ta den tid det tar. I fjol mådde jag så dåligt över alla julförberedelser, vill inte att det ska hända igen. Direkt den känslan kommer tillbaka, då slutar jag och fortsätter någon annan gång. 

Jag vill gärna få ta fram lite i taget. Börja med någon liten ljusstake här och stjärna där. Tomtarna kommer fram eventuellt kring andra advent eller så. Man får ju absolut göra precis som man vill, men jag tycker som om det här i att ta det lite pö om pö, inte fläska fram med allt med en gång.

Jag är så glad i mina vita lakansgardiner. Får se om jag eventuellt låter dem stanna framme över jul. får se hur jag gör med det. Mina röda får i alla fall vänta ett tag till på att få komma fram i dagsljus.

Jag hoppas att lusten till julstöket får finnas kvar. Hur är det hos dig? Kommer allt upp med det samma eller tar du lite på om på?

Prylkärlek

Jag fick en sådan förunderligt fin gåva. En hoper handgjorda spetsar från 40 -talet. Många är sådana som man ska sy fast på sina lakan. Kan du fatta så fin gåva. Vet inte riktigt hur jag ska tacka på bästa sätt till något sådant. Jag hoppas att jag hittar något vackert att använda dem till. Just nu ligger de bara i en plåtask och jag brukar öppna den lite nu och då för att bara titta och stryka dem mellan mina fingrar. Sådant hantverk fascinerar mig och berör mig. Saker som är gjorda av en människas hand och tid.

 Köpte mig en sån fin knoppbräda på en lokal loppis. Också ett sådant där vackert hantverk som jag ömmar för. Den hängde vi upp bredvid min säng. Jag har en förmåga att byta kläder väldigt ofta. Klär på mig efter humör och vad jag känner för. Sedan hamnar de, inte smutsiga men använda, på golvet bredvid sängen. Kanske använder jag dem nästa dag, eller så blir det något annat. Ett beteende som jag försökt göra mig av med, men det är bara en del av hur och vem jag är. Det leder i alla fall till att det fort blir väldigt stökigt i rummet.

Nu tycker jag att det blev såå mycket bättre och snyggare fram för allt. Jag får ju också en störra överblick på vilka kläder jag har.

Hittade på samma loppis detta urfina bruna krus. Just nu får det stå som hållare för diverse köksredskap. Prylar alltså, det kan inte hjälpas, jag är galen i dem.

Får då och då små presenter, gåvor helt utan orsak, förutom av just kärlek. Det vackraste av alla gåvor tycker jag. Det kan vara saker som ett paket med hemvärpta ägg eller som det där fina faten ovan som jag fick av min svägerska. Så fint!

Stiligt värre

Jaha hej, hej! Här står jag i all min prakt och oskärpa. I min fina mössa/hatt jag köpte, tack vare min svärmor på en sån där mysig marknad. Glasögonen har jag köpt nea byn, den urfina sjalen har min vän Ulrike gjort till mig, koftan fick jag i urminnes tider av min mamma. Vantarna köpta på en annan marknad och den fina klänningen (som egentligen är ett förkläde) har jag fått av min svägerska Frida.
Jag har alltid haft svårt att veta vad som är min stil, har blandat allt tokigt och grant i en salig röra. Men nu känner jag att jag faktiskt har hittat hem till min egen stil.
Sen den dagen jag bestämde mig för att endast köpa kläder till mig second hand eller ekologiskt har lixom en helt ny värld öppnat sig för mig. Allt det där originella som jag förut försökt vaska fram på de "vanliga" butikerna hittar jag nu väldigt ofta på secondhand butiker, dessutom till ett mycket bättre pris för min kassa.
Det jag dock MÅSTE bli mycket bättre på är att lappa och laga de kläder jag faktiskt redan har, tänk vad mycket pengar man sparar på det.

Jag tycker så mycket om mina skor. Har absolut ingen aning om var de kommer i från. Det skulle var väldigt roligt att veta. Skulle också vara bra att veta om man kan behandla dem på något vis. De håller nämligen väldigt bra för snö, men direkt det blir någon plusgrad och blött så håller de inte tätt.

Såå mycket vackrare allt blir med lite fluffig snö på. Just idag har det dock regnat för fullt, men här om dagen såg det så här vackert ut här i Skogshägna;

Ljuvligt fint!

Tänk vad skulle jag vara utan min man? Honom älskar jag såå högt! Just nu får han ta väldigt mycket av allt som måste göras här hemma med barnen och allt det där andra. Jag hoppas att jag får återgå till mig själv igen, eller rättare sagt till ett ännu bättre jag så jag kan få ge tillbaka lite av allt han ger till mig. Men det är väl så här det är i livet, man får bära varandra olika tider och lite nu och då få stå på samma plan hand i hand och njuta av allt det goda livet har att ge.

Adventigt

Oj vad det plötsligt ser väldigt adventigt ut i köket. Vårt kök är redan fullt av röda detaljer, som finns där året om, så det behövs inte så mycket extra för att det genast ska se adventigt ut. För att jag ska kunna göra allt med lust (alltså det där med julstök och adventsstök) började jag i helgen med att stryka och hänga upp julgardinerna till köket. Nästa helg tänkte jag ta fram adventsljusstakarna, men de får som vanligt bara stå där på sina platser mörka i fönsterna och vänta tills första advent med att få lysa. För mig är sådana små detaljer väldigt viktiga. Man måste få vänta och längta efter vissa saker, annars försvinner magin.

Vår mellanflicka har länge tjatat om hemmagjord tomtegröt och i helgen gjorde jag den första laddningen. Sååå galet mycket godare det är med hemmagjord än köpes.

Till dagens frunch blev det tomtegröt, smörgåsar och kalla köttbullar. Köttbullarna hade farmor och tjejerna rullat och lagat till i fredags.

"Frunch" är bland det bästa jag vet.

Den lilla vinterbonaden som jag fått av en vän, passar sig väldigt bra detta november. Utomhus vräker snön ner och jag och barnen har varit ute och gjort gångar i snön och tagit fram sparkarna. 

I vardagsrummet ser det fortfarande sig likt ut, men det doftar väldigt mycket advent.

Den doften står denna söta lilla hyacint för. När julen är här tycker jag att hela huset formligen ska osa av hyacintdoft. Än så länge gör det sig riktigt bra med bara en.

Stickning, frost och räv

Efter att jag skjutsat minstlillan till förskolan var jag bara tvungen att stanna bilen, kliva ut och se ut över denna vackra vy. Vitt, vitt, vitt i lite rosaaktiga och blå toner. Såå fantastiskt vackert. Årets november är nog det vackraste på länge.

Satte mig i bilen igen och på den numera vita grusvägen hem möttes jag av denna syn;

Räven som knyckt hönor från grannarna. Räven som vår katt har slagits med för att beskydda hönorna.
Räven stod alldeles stilla och stirrade ner i dikesgrenen och brydde sig inte ett dyft om mig och bilen jag satt i. 

Tills den lixom hoppade upp i en båge och ner i diket för att fånga vad det nu var han skulle fånga.

Måste ändå säga att den är riktigt vacker.

Så gick den förbi mig och bilen och i väg på annat äventyr. Jag, jag for hem till mitt. In i värmen. Kröp ihop hos min sovande man (han har börjat att jobba natt) sov en bra stund och startade om dagen först klockan tolv med en stor filtallrik och den goda äppelpajen minstlillan och Robin bakade igår.

Mitt huvud är så slut. Jag glömmer saker hela tiden och har svårt att hålla ihop mina tankar. Jag gömmer mig från människor och träffar i princip bara min familj och min närmsta granne. Det är så det är just nu, måste få vila mitt huvud.

Har startat upp ett litet projekt/terapi för mig själv och det är att sticka mig ett par julstrumpor. Stickning är bra då kroppen är stressad och inte kan slappna av, men ändå inte orkar något. Att bara sitta utan att göra någon nytta är rätt tärande och man känner sig lätt värdelös, men med en stickning i knät känns det bättre. Jag har köpt mönstret på dessa strumpor på ravelry.com och det är Pia Kammebord som designat och gjort mönstret.

Dock känns min hjärna alldeles för stressad för mönsterstickning och jag fick göra om flera gånger. Sitter också hela tiden och irriterar mig på hur ojämn stickningen blir. Men jag tror de blir jättefina tillslut ändå och det är ju ändå bara jag som ska ha dem.

Hihi, jaa jag vet, jag har tjuvstartat lite med advent, men bara liiite. Kunde inte motstå dessa fina hyacinter. 

Gick ut en liten sväng för att slänga sopor och hämta posten. Såå galet mycket fint det finns ute alltså! Frosten lixom förgyller allt i sin väg.