Fåfängligheter

 Jag blir lite smått tokig på mitt hår, vet inte vad jag ska göra med det.. 

Nu när jag har småbarn längtar jag så otroligt mycket tillbaka till mina korta frisyrer. De var så lätt att få till en snygg frisyr på kort tid och dessutom svårare för barn att få tag och slita i. Meen då är ju nackdelen att man måste gå till frisören mycket oftare och det är ju inte direkt gratis.

Ville under mitt liv någon gång få prova att ha långt hår. Bestämde mig för några år sedan att spara ut och nu har jag, inte jätte långt, men ändå ganska långt hår. Fick på något spännande sätt för mig att jag kunde ha samma fina hår som Cate Blanchett. Att om jag bara lät det växa ut då skulle det se ut så...

...meeen nej det har jag inte. Det är tunt och alldeles för lent och glatt för att kunde göra så mycket av. Är dessutom så dålig på att göra frisyrer av långt hår och försöker jag, glider allt bara ur frisyren efter en kvart.

Nu slutar det ofta med att jag har håret i en tofs. 

Är lite kluven, men jag tycker ibland att mitt hår är rätt så fint, men att det är lite för mycket jobb med det för att det ska kunna visa sitt fulla potential.

What to do? Jag jag bara strunta i att jag nu träget har sparat ut håret och helt enkelt bara klippa av det? Eller är det bara så att man hela tiden längtar efter det man inte har just nu? Aahgft! Helfjolligt, jag vet, men ibland har man rätt att få vara lite fåfäng.

Bokläsning

Biblioteket måste ju vara en av de bästa idéer som människan kommit på.

Jag och barnen var och lånade en hel hög med böcker i går. Blir så less på de böcker man har hemma, det känns kul med lite andra sagor emellanåt.

Äta bör man..

Ja vad gör man...

Alla tips och råd för att få lillgumman att börja äta måsta ju testas. Hon började ju faktiskt för typ tre veckor sedan att själv stoppa saker i munnen (nej det är sant, hon har faktiskt inte gjort det förut, hon har bara suttit och pillat på saker) vilket gör det hela liiite lättare. Nu kan hon ju faktiskt självmant smaka på maten och man slipper att försöka tvinga henne till att gapa.

Fick tipset att ge henne en egen skål och sked och låta henne få kladda bäst hon ville. Hejba vilket kladd, men ja faktiskt fick hon in, i alla fall lite, i munnen som hon inte genast fräste ut igen.

Elias fick då om inte annat en god skrattstund.

Kvällsdoppa

Robin är i Ö-vik några dagar i veckan så nu blir det för oss tre att knata på här hemma. En sak som jag och Elias tycker mycket om att göra tillsammans är att baka. Idag skulle vi ha bönegrupp hemma hos oss, vilket det skulle passa oerhört bra med lite nybakat till. Dock blev den inställd, så vi bjöd in mormor och morfar på lite kvällsdoppa istället.



Banankaka med choklad

 

Fillimpa

 
Mormor och morfar hade med sig en mycket fin gåva som de plockat på vägen hit. (Fotot ser lite läskigt ut, blixten på kameran är inte alltid till sin fördel.)
Har nu fått lära mig hur man förväller kantareller, inte alls en dum lärdom.

Är själv så dålig på att plocka svamp. För det första så tycker inte Robin om svamp så det blir inte särskilt ofta jag tillagar något med svamp och för det andra så har jag inga "svampögon". Kan knata över en hel skog av svamp utan att ens se dem. Det är tur att det finns andra som har bättre syn än jag :D

Dåtidens Qwinna

Vad gör man som mamma när man ibland känner att man inte håller i hop och räcker till? Alla måsten försvinner ju inte lixom bara för att man känner att man inte orkar med. Är den sanna verkligheten så att det bara är att bita ihop och envist försöka jobba sig framåt?


Min lilla gumma är finast i världen, men hon har ett litet problem vilket är att hon matvägrar helt och hållet. Allt annat som inte kommer direkt från bröstet spottar hon ut eller vägrar helt att gapa för. Jag har tyckt att det varit jobbigt, men det har ändå gått bra hit tills för hon har ju kunnat amma. Där har hon fått i sig all den näring hon behöver och så har hon under ett flertal tillfällen under dygnet fått smaka på både ett och annat som funnits att erbjuda.

Nu är det bara så att mitt ena bröst inte riktigt vill hänga med som det ska utan gör väldigt ont. Lillan har fyra små fina vassa tänder som hon gärna vässar mot mig som gjort att jag har flera små sår på detta känsliga matpaket. AJ! Jag har inte mjölkstockning eller svamp. Det gör jätte ont i såren och varje mjölkledning krampar då hon suger för att jag spänner mig så mycket. Försöker slappna av så gott jag kan, då går det lite bättre, men det är väldigt svårt. Vill inte amma längre, men jag har lixom inget val än att fortsätta.

När det stökar ihop sig lite för mycket här hemma och man känner att man helst av allt skulle vilja försvinna från jordens yta ett par minuter brukar jag tänka på förr i tidens bondmora.
Hur i hela fridens dagar klarade dessa kvinnor av allt som de skulle göra? Djuren i ladugården som skulle skötas, tvätten och disken som för hand skulle tvättas och diskas, maten som inte kom från någon "Linas matkasse" utan som de själva från grunden skulle tillaga, barnen som skulle födas och skötas, städning och allt det där andra som skulle hinnas med. Många hade dessutom en gammal svärfar som skulle tas hand om. Deras män jobbade ofta hela dagarna så där fanns det nog inte så mycket till hjälp att hämta.
De måste ju också ha haft barn med kolik, mjölkstockning och andra bröstsmärtor av olika slag. Hur fixade de i hop dagen? Är vi idag mycket svagare och känsligare och dåtidens kvinnor mycket hårdare och starkare? Eller är det så att man förr helt enkelt fick lära sig att det var bara att bita ihop...

7 år

Har idag varit gift i 7 år med min underbara man.

Att köpa eller inte köpa, det är frågan.

 Vi har riktigt fina och mysiga sensommar dagar (jag vet, vill egentligen inte använda det ordet riktigt ännu, men det går inte längre att blunda för sanningen, sensommarens tider har nu infunnit sig). Robin har dragit iväg på det första av de två lägren och jag och barnen hittar på lite ett och annat här hemma, eller drar iväg på någon liten utflykt.
Igår hade vi en riktigt mysig dag med grannarnas i deras sommarstuga vid havet. Vi försöker helt enkelt dra ur det bästa ur de soliga dagar som finns.

Det är en sak som börjar gnaga och oroa mig en aning. Jag vet jag har snuddat vid ämnet förut, men det tåls att ta upp igen.

Barnleksaker.

Fick total ångest här om dagen då jag skulle köpa en "välkommen till världen" present till några av mina kompisar som just fött en bedårande son till denna värld. Jag visst inte vad jag skulle köpa. De har ju redan allting, eller i alla fall det mesta vad barnet och föräldrarna själva egentligen kan behöva.

Vill bara förtydliga att jag inte riktar detta inlägg specifikt till just detta specifika föräldrapar om nu kunnat lista ut vem de är, utan till alla i Sverige idag och speciellt till mig själv.

Om du tänker tillbaka på dina föräldrar och sedan deras föräldrar. Hur mycket leksaker hade dina far och mor föräldrar som sedan dina föräldrar kunde ärva och hur mycket har du kunna ärva från dina föräldrar? Och till sist hur mycket leksaker har du kvar från det att du var liten som nu dina egna barn kan leka med?
Det har eskalerat rätt så mycket, visst? Hur mycket saker kommer då våra barns barn att ha redan innan de givit dig sitt första leende?

Elias och Emylinda skulle klara sig fenomenalt bra på att bara få de saker som jag och Robin har kvar från vår barndom. Men jag kan avslöja för dig att de redan översållats med nya leksaker...

Hur kommer våra barn bli som vuxna när de nu som barn har allt ett barn kan drömma om? De behöver inte använda sin fantasi och lotsas att de klipper gräs med en gammal vagn, för de har redan en liten gräsklippare som ser exakt ut som pappas stora och som till och med ser ut som att den klipper gräs.
De behöver inte vänta på sin tur vid byns gemensamma studsmatta, för varje gård har ändå sin egen som man kan hoppa så mycket man vill på....osv.

Elias var så otroligt duktig hos farbror doktorn här om dagen. Jag hade lovat honom att om han var riktigt duktig så skulle han få köpa en sak på ica på vägen hem. Han kunde bara inte bestämma sig för en av de tre sakerna han ville ha, så det hela slutade med att han fick alla tre.
Vill bara visa på att jag själv inte är något bättre på detta köpande. Våra barn får absolut inte allt de pekar på, nej inte på långa vägar och det anklagar jag inte heller någon för att göra.

Idag behöver det inte kosta skjortan för den som vill köpa låt oss säga till exempel en trehjuling. Det finns dyra att köpa, men det går också lätt att hitta en för knappt en hundralapp på blocket. Det finns ju ett helt annat utbud idag än för bara 30 år sedan. Så man kan köpa rätt så många leksaker till sina barn utan att bli ruinerad. Vilket är ju bra, men måste man köpa allt bara för att man kan?

Måste våra barn ha allt?

Det gula guldets..

...paradis har jag besökt i veckan.

Jag har alltid en förmåga att glömma bort att det är dax att plocka hjortron förrän hjortron säsongen nästan är över. Tack och lov är allt lite försenat i år så jag var faktiskt ute riktigt god i tid.
Gisses vad det finns bär i år. Man vet nästan inte vilket håll man ska gå, vilket är ett mycket angenämt problem..

Känner mig så rik när frysen är full med bär. Idag var vi ute och plockade blåbär och igår var vi med hela familjen Elvin/Lindberg och plockade jordgubbar i Skråmträsk.