Här var det skördat

Nu har jag plockat in alla mina tomater och tomatplantorna ligger i komposten att sakta förmurkla och bli ny jord. Att odla tomater var riktigt kul tycker jag och ett måste för kommande somrar. Särskilt dessa cocktailtomater, söta och vansinnigt goda. 

Blev ett rätt gulligt kort på mina sockor också då jag skulle fota tomaterna. Lätt hänt då jag ofta fotar med att hålla kameran ovanför huvudet utan att se var kameran själv väljer var fokuset ska vara.

Mycket bilder på tomater nu, men de är ju så grymt snygga. 

Det ligger nu tomater överallt på nedervåningen. I köket på alla möjliga platser, men också i vardagsrummet. 

Gröna tomater som vi gjorde egen tacosås av. Blev jättegod och barnen älskade den, trots att den fick en väldigt mysko färg. Dock glömde vi bort att förpacka den i olika små byttor att lägga i frysen och den hann mögla redan innan nästa fredag då vi skulle äta tacos. Nästa gång får vi bli bättre på det. 

Så många fina färger från röda, orangea och gula färgpaletter. 

En annan lärdom till nästa år är att låta chiliplantorna få utöka till en ännu större kruka med mer jord. Hihi rätt stor skillnad på de som växt på en planta med mindre kruka och de som växt på en som haft större tillgång till plats och jord. 

Så otroligt läcker grönfärg de har just nu. Inte så starka som de är just nu, hoppas på att få mer hetta i de som sittare kvar på plantorna som sedan en tid tillbaka fått bosätta sig i vardagsrummets söderfönster. 

Jag är riktigt usel på att använda färska kryddor, vilket inte är så konstigt då jag inte alls tycker om att laga mat. Ändå envisas jag varje år med att odla kryddor till min kryddträdgård. Bara för att det är så idylliskt att ha till gång till en egen. Hur tokigt det än låter. 

Lök är dock något som används flitigt i detta hem. Tyvärr blev det inte sådana mängder att skörda som jag hade planerat. En riktig besvikelse faktiskt. Mina lökar odlade från frö hade jag satt påtok för sent så de han inte med att växa till sig och börjar nu istället att mögla bort.. Aja, ännu en sak att komma håg till nästa säsong. 

Förutom denna kålpaj som jag tillagat några gånger i sommar och som pålägg till våran hemmagjorda pizza (sjukt gott btw att ha kål på pizza!!) så har jag inte gjort så mycket av all min odlade kål. Den klarar tack och lov dessa höstliga tider och till och med minusgrader så den får stå kvar ute i trädgården ett tag till. Några kommer jag att gräva upp och sätta med höstblommorna. 

Stekta tomater, MUMS! Kan nog inte äta mig less på det. Tur är väl det, det finns rätt mycket kvar av den varan. Egenodlad broccoli känns som ren ock skär lyx. Åter igen, MUMS! 

Gemensamt

Något som kan ta lite ont i mig i bland är att jag och min man inte riktigt har några gemensamma intressen. Eller nej det var inte sant, vi har många saker som vi tycker om att göra båda två. Inget dock av våra absoluta favoritsysslor. 

Jag älskar att vara ute och vandra i naturen, plocka bär och annat ätligt, älskar trädgård att pyssla med odlingar och att bygga upp en blommande, grönskande gård, älskar att sticka, läsa böcker, fota. Robin brinner så otroligt mycket för discgolf, att spela, lyssna på discgolfpoddar, att bygga upp banor, inspirera andra till att börja med sporten, stå vid en korg och putta huur länge som helst, han har en köp och sälj sida där man kan byta och sälja discar (vilket är en oerhört populär sida med många medlemmar och många frågor att besvara). Så vi har en hel del stora intressen, men inget av detta delar vi. Jo vi berättar om och pratar om våra intressen med varandra, men delar inte den stora glädjen i utförandet. Det blir mer att Robin "hjälper" mig med att gräva till en ny rabatt och jag står ute och puttar mot discgolfkorgen för att få vara tillsammans med Robin, inte för själva puttandet. 

En sak vi älskar oerhört mycket är att få vara med varandra. Det är väl för visso det viktigaste. Jag blev helt sprattlig av lycka då Robin ville följa med mig på en liten tripp ut i naturen. Skyndade mig att snabbt packa en liten matsäck innan han skulle hinna ändra sig. Jag tog med honom till en av mina favoritplatser vid en sjö och där satt vi tillsammans och åt mina medtagna mackor och drack av det kokta kaffet. SÅÅ fantastisk stund. 

Då vi tittade ut över sjön såg vi något konstigt komma flytande över vattnet. Det var stort och liksom stack upp åt olika håll och rörde sig lite hit och dit. Det var en älg som tog sig en simtur över sjön. Vilken fantastisk syn att få skåda. Bara vi två, tätt intill, vacker natur och en simmande älg. 

 Jag hade gärna stannat där minst en timme till. Jag älskar att få vara tillsammans med min man! Då finns det liksom inget annat som jag saknar.

Inne

 

Somliga dagar är regniga dar, andra på något helt annat vis. Visst är det så det ska vara. Höst, älskade höst! Jag kan inte få nog av dig. Hög på färgsprakande natur, iklädd vandrarkängor och omvirad i ull, så trivs jag till fullo.

Inomhus i vårt numera liite mer städade hus trivs jag också mycket bättre än sommartid då jag bara vill vara ute, ute och ute. Nu vill jag vara ute och inne ungefär lika mycket.

 

Alla mina pelargoner har fått flytta in, många av dem blommar fint fortfarande så de får stå i lite olika fönster till att det är dags för dem att få sin vintervila i källaren. Tycker att denna blekröda färg som pelargonen på bilden ovan är så fin. Hoppas att den överlever till nästa år. 

Inredde ena delen av köket lite i att likna en gårdsbutik. Är så väldigt glad i gamla förpackningar av olika slag. Nu börjar jag ha lite planer på att flytta om lite. Tänker börja använda de gamla små kryddburkarna till det de en gång skulle användas till. Många av de stora plåtburkarna står, pinsamt nog, helt tomma i stringhyllan där i bakgrunden. Ja, jag erkänner, det är så det är. Men här ska det bli andra bullar så att säga. 

Jag älskar att inreda huset efter årstid. Dock har det senaste året inte blivit mycket av att byta gardiner, bonader och andra dekorationer som jag egentligen älskar att göra. Den mesta av min lediga tid har istället gått till att vila, läsa böcker, pyssla med odlingar, sticka och försvinna långt inne i mina egna tankar. Men inne har i alla fall sommarbonaden bytts ut mot den höstliga. 

Och buketter, små som maffiga plockar jag in så ofta jag kommer på. 

Några små sticklingar från olika palettblad har äntligen fått komma ner i jord. 

Så vackert det smyckar vårt vardagsrum detta sommar loppade skåp. Det är tjusningen OCH det jobbiga med att inreda med andrahands köpta ting, att man liksom inte vet i förväg när, var och hur man kommer över möblerna som man på riktigt VILL ha. SÅ frustrerande att leta, leta och leta, men sicken lycka då DET plötsligt står där framför mig.  

Den passar så fint till min fåtölj som jag ett annat år fick hos en av mina favortitloppisbodar.  

Ovanför skåpet hänger en gammal tallrikshylla som jag egentligen hade planerat att ha i köket, men då den passade färgmässigt mer här i vardagsrummet fick den sitta här istället.  

Fann, tidigt i sommar, denna mässingljusstake för en mindre slant. Sicken lycka. Dock finns det inte ett ljus som passar i den. Helt galet. Vad var det man hade för slags ljus i den egentligen som är denna bredd? Själv har jag flera olika storlekar på ljus hemma i min ljuslåda, men de är antingen för smala, eller för tjocka. 

På andra sidan vardagsrummet har det börjat att likna en djungel då flera av odlingarna inte hunnit växa och mogna klar. Chiliplantor och gurkrankor har små smått börjat att ta över vår tillvaro. 

Har plockat in lite vackra höstlöv och satt i en gammal kaffekanna. Jag och minstlillan går dagligen och plockar buntvis av vackra höstlöv som kommer vid vår väg. Det går liksom inte att låta bli. Kanske de ruttnar ihop och smular mer en hel massa, men tills dess får de står kvar och lysa upp med alla sina vackra färger. 

Helgtripp till Norrlands vackra inland

 En liten fortsättning på mitt förra inlägg. 

Efter att vi varit på gården utanför Norsjö och hämtat ett skåp (och lite annat smått och gott som vi köpte på plats) åkte vi vidare till mina svärföräldrars paradis i Västerbottens inland. Har förut visat många bilder från denna plats och här kommer en hel drös av bilder från vår sensommarhelg här.

Här finns inget rinnande vatten, men sjön ligger ju alldeles intill knuten med sitt glasklara vatten och bara några meter från stugan finns en kran med rinnande vatten från en kallkälla. Finns inget godare vatten är det.  

Lite smått och gott från vår trädgård som vi tog med till svärfars.

Svärmors fina blombänk med en kärlekspelargon i majestätlig prakt. Det är i krukor man får sätta sina blommor på denna plats. Från rabatter suger marken omkring upp all näring och perenner har svårt att kunna överleva. Titta så läckra dessa stormhattar blivit;  

Anar att de blivit så här på grund av den näringsfattiga jorden, men riktigt snygga tycker jag att de är. 

Denna lilla hund heter Tyrion, men kallas för Tyrri. Jag tycker han ser ut som en liten farbror. Honom brukar jag få ta upp i min famn och ha som en liten värmekudde i mitt knä. 

Minstlillan har hämtat vatten från kallkällan. Perfekt att kunna använda en gammal barnvagn till att lasta vattenkannan på och styra hem.

Storebror fick ta på sig sin fars gamla kläder och blev om möjligt ännu mer lik sin pappa. Farmor och farfar behövde hjälp med veden och storebror fick ett ypperligt tillfälle att tjäna lite pengar på. 

Själv tog jag på mig vandrarskorna och begav mig ut i ensamheten. Älskar att få vandra iväg i skog och natur. Tanken var att jag skulle plocka blåbär, det fanns helt sagoligt massa stora vackra blåa bär, men också så galet mycket knott och sviare. Fy bubblan. Gav rätt fort upp och vandrade istället iväg till den vackra tjärnen som man kommer till om man följer denna stig upp för berget och igenom skogen. 

Mötte vackra fåglar längst stigen och några renar som direkt de fick syn på mig hastigt vandrade i väg i motsatt riktning. Älskar sensommaren och höstens alla vackra färger och den höga klara luften.

Hjortronbladen har nu intagit en färgprakt av dess nåd. Så vackra! 

Vid denna tjärn levde för länge sedan skogssamer. Det är en häftig känsla att vandra på en plats där man känner hur marken är full av historia av människoliv. 

Naturens små mästerverk.

Längst promenaden hem från tjärnen gjorde jag ett nytt försök att plocka blåbär. Fy vale! Det gick helt enkelt inte. Blev bara väldigt svettig, arg och galen på dessa envisa flygfän. In i ögonen, i näsan, i öronen och i munnen skulle de. När jag kom till stugan tog jag av mig alla kläder och slängde mig i den sexton grader kalla sjön. Vilken underbar befriande känsla att få kasta sig i och känna det kalla vattnet slå emot kroppen, adrenalinet som rusar fram av chocken. Jag fullkomligt älskar den känslan som sedan infinner sig i kroppen när jag kliver upp ur vattnet. Passade på att tvätta av kropp och knopp när jag lika var blöt. 

Till middag serverade min svärmor helt makalös god mat. Det går inte att beskriva alla goda smaker som fyller munnen, du får istället se bilderna och ana dig till hur vansinnigt gott det var. 

I sensommarkvällen satt vi ute vid elden och mös. 

Tog mig nästa dag en liten tripp ut till udden där P-H alltid har något nytt bygga på G. 

Efter en stund fick jag sällskap av min familj som kom sjövägen.

Där hemma i stugan höll svärfars på att förbereda lunchen. Parisare stekta på muurikka skulle det bli. 

Eldhunden ser mer och mer tärd ut för varje gång vi är här. 

Kokkaffe ute på eld är bland det godaste som finns. 

Felix tyckte att han också skulle få smaka på den goda parisarkorven. 

Minstlillan har i flera år fiskat med kastspö, vilket hon är en riktig hejare på. I år fick hon för första gången fiska med krok. 

Jag och min svärfar tog oss en sväng ut i lingonriset. 

Sedan var helgen slut och dags att bege sig hemåt vägen. Denna rosa vackra himmel vinkade adjö. Hoppas på att snart på återvända.