Väntans tider

Bebisen är beräknad nu i slutet på denna månad, så just nu lever vi i väntans tider. Jag, som inte ens kan läsa en bok utan att först läsa det sista kapitlet, tycker att det är så frustrerande att inte veta när den lilla skrutten tänkt komma ut. Det skulle kännas så mycket lättare om jag visste att till exempel på fredag då är det dax. Nu vet man ju ingenting och varje dag måste barnvakt för storsyskonen ordnas för ett eventuellt BB besök.
Meeen det är ju så det är, så det är bara att gilla läget. Det kan lätt kännas som att jag kommer nog att vara få vara gravid livet ut, trots att man vet att det egentligen inte är så.

Vi går inte bara och väntar på bebis hela dagarna här i Skogshägna. Det finns mycket att göra så här i vårtiden. Först och främst så njuter vi så enormt av att ha pappan hemma. Första veckan blev barnen oroliga direkt han gick ut genom dörren och jag fick gång på gång säga att pappa har semester och kommer att vara hemma hos oss nu så mycket att vi kommer att bli less på honom.

Barnen har fått ta fram sina cyklar, vilket var till stor glädje. Själv minns jag att jag och mina syskon alltid var de sista av barnen på gatan att få ta fram cyklarna på våren. Vilket kanske inte alls är sant, men det är "barnaminnet" som finns i mina minnen.
Är det inte en av de ljuvligaste sakerna som finns att om våren äntligen få ta fram sin cykel. Att sätta sig på den och susa fram genom vårluften och känna den enorma friheten komma emot en. Underbart! Jag njuter fortfarande även fast jag är vuxen av den stunden.

Hurra för födelsedagsbarnet, kolakakor och bebismage

Hipp, hurra det är min lillebrors 30 årsdag idag!! Till hans ära bakade jag lite mumsiga kolakakor idag. (Sitter och knaprar på en just nu faktiskt.) Nu bor ju min bror strax utanför Göteborg såå det är aningens svårt att bjuda honom på dem. Det är väl tanken som räknas, eller hur!?

Underbaraclara tipsade för ett tag sedan om en blogg som jag börjat att följa; Queen of kammebornia. En helt underbar blogg som gör mig glad. Där hittade jag receptet på dessa kakor och hon gjorde mig så inspirerad till att baka dem. Supergoda och lätta att göra. Att lägga dem i en fin burk efter att de svalnat stod med i receptet. Vilket jag ju förstås måste följa. Tog en av mina finaste.

Nu till en annan sak.
Jag vill inte riktigt att bebisen ska komma ut ännu, men jag börjar på att bli aningens leds på denna runda mage. Den är lixom rätt så mycket i vägen. Längtar så mycket efter att få krama min man ordentligt utan att måste stå i någon slags sned vinkel så att inte magen ska vara i vägen. Jag brukar också, helt utan med vilje förstås, råka slåss och knuffa Robin med den.

MEN det finns mycket bra med magen också. Människor blir som så glada över att se den man hittar lätt något att prata om. Den är perfekt som stöd eller bord för morgonkaffet. Dock går det inte att släppa taget om koppen för bebisen kan lätt få för sig att vilja sparka till den, vilket förstås leder till ett eländigt förtret..

OCH inte att förglömma, den ger ju en sådan otroligt fin skugga;

Rund är den minsann :-D.

Vardagsliv i Skogshägna

Bäddade vaggan med fina sängkläder som jag själv hade då jag bebis och hittade denna söta lilla stass mitt i högen bland alla små lakan. Så urgullig! 

Ute lyser solen så härligt och tvätten torkar på ett kick. Jag älskar det! 

Barnen har tusen miljoner saker att göra ute och får inte tråkigt många sekunder. Att göra grytor med olika sorters geggamoja är nog det bästa. 

Jag och lillan har skurat dessa urfina utemöbler som min moster och morbror så snäll skänkte till mig. Jag tycker att möblerna är så vackra. Min far kallade dem för "Ernst möbler" när han såg dem. Anade en viss ironi i hans tonfall och i leendet som han hade då han sa det, men jag tog det som en komplimang. Är ju ett riktigt "Ernstfan" (till min makes förtret).
Träet på möblerna har jag tänk olja in, men det rostiga järnet vill jag ha precis som det är.

Efter möblerna torkat (vilket gick snabbt i den stekande solen) dukade vi upp och åt mellanmålet ute. Äntligen detta uteliv!

Idag blåste det rätt så mycket ute och det fanns SÅ mycket städbehov inne så vi har mest hållit oss inne. För att få en liten utflykt drog vi i väg till badhuset där barnen fick röja av sig busa och leka. Jag njöt som en galning av att få befinna mig i varmt vatten och inte känna av någon smärta i fogarna och lätt i kroppen. Tänk så härligt om man hade en bassäng hemma.

Vår, tussilago och frukost på säng

Vilken härlig dag! Älskar lillans blonda hår som lyser i solen. Efter att hon badat vill hon alltid numera sova med flätor för att få lockigt hår vilket gör att det blir lite extra flygigt och fluffigt.

Förutom att jag känner mig lite värdelös dessa dagar som inte orkar göra något kroppsarbete, som att kratta, hacka i snön som fortfarande ligger kvar eller hjälpa maken med att byta däck på bilen. Jag får ont i kroppen för ingenting. Ja förutom det så älskar jag denna dag och detta början på våren och massor av ledig tid tillsammans med min familj. Detta är nämligen första dagen av makens ledighet, vilket känns såå bra. Barnen har fått sommarlov och jag hoppas att vi får njuta av att ledigheten.

Lillan vaknade halv sju och kom till min säng, håller sitt ansikte en centimeter från mitt och säger; "Mamma, vi skulle ju göra frukost på säng i dag!"  "Jo", muttrar jag, "men inte riktigt än" (hade tänkt att vi skulle få en liiite längre sovmorgon). "Åååh inte än och inte än, alltid inte än", muttrar lillan till svar. En halvtimma senare stod vi nere i köket och fixade med en liten frukostbricka.

 Det kommer säkert att vara väldigt härligt att nu i natt få sova i denna säng full med brödsmulor.. Men mysigt att äta i sängen det var det och vi satt där länge.

Jag och barnen drog lite senare på dagen i väg för att plocka lite tussilago.

 Åh tänk vilken fröjd, jag har hängt tvätt ute för första gången i år. Nu är jag bra lycklig :-D

En bild av mig

"Mamma, du är med i tidningen!" ropar storebror från köket. "Jaha" tänker jag, "det är väl någon som liknar mig som han ser." Jag vandrar in i köket där han sitter med tidning och reklamhögen framför sig på köksbordet. Blir lite snopen när det är en av matvarubutikernas reklamblad han just då sitter och tittar i, men det finns ju i och för sig ibland med någon som jobbar på butiken på bild i dem också.

Detta är vad han med ett finurligt leende visar mig;

Så vi skrattade! Jag blev helt enkelt tvungen att klippa ut den fina bilden och sätta den på kylskåpet, den är ju helt underbar. Faktiskt väldigt lik mig dessutom. Kort frisyr, glasögon, randiga strumpbyxor och dessutom med en bebis i magen.
Det känns skönt att veta att han har humor min son :-D.

Verkligheten..

Min man är en hejare på att röra ihop. Då han lagar mat smakar han av, tar lite till av vad det nu är, smakar och grejar tills han blir nöjd. Det blir ofta väldigt gott den mat han lagar till. Denna vecka lagade han till en VB-ost paj med en räkröra och sallad som var helt gudomligt god till sina kollegor och som jag sedan fick äta resterna av. Vilken lyxlunch en helt vanlig torsdag.

Idag är kroppen så trött och less. Jag skjutsade barnen till deras sista dag på förskolan, körde hem och damp ner i soffan och satt sedan där fast. Så skönt att bara sitta/ligga där och inte bry sig om just någonting för stunden. Helt plötsligt var det dax för lunch och jag hivade mig upp ur soffan, gick mot köket och möttes av ett enda stort välsignat stök.
Det är nästan komiskt. Mitt i detta stök satte jag mig och dukade upp lite fint för mig.

Visst, det ser ju jättefint ut om man blundar för allt det andra och bara fokuserar på det som är mitt framför. Vilket jag faktiskt lyckades rätt så bra med för stunden. Maten var så god och gjorde att jag glömde bort allt det andra runt omkring.
MEN om man lyfter på blicken möts man istället av detta;

Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Välkommen till verkligheten hos oss. Vårt hem är absolut inte så fint som jag ofta lyckas få det att se ut på bild ;-P. Men jag trivs här ändå.

April, april!

 "Hej mitt vackra vinterland..." Nja, inge man var så sugen på, men det är bara att gilla läget. Det sista jag sa till mig själv i går innan jag gick och la mig var att nu ska jag komma i håg att ta in mina påskliljor som står på bron. Inte kom jag i håg det inte. Gissar att de inte riktigt kommer att överleva dess dåliga behandling. Frost kan de ju klara, men en hög med blötsnö vet jag inte riktigt om de pallar för.. Äsch blommor kan man ju köpa nya, värre för dem som hunnit byta till sommardäck..

Vi har verkligen fått lukt av vår kring våra trakter med endel sol, vårblommor, vårfåglar och regn istället för snö. Därför känns det extra snopet med denna snö som damp ner. Det är galet vad fort man ställer om för att nu är vintern slut och med glädje tar emot våren och så lätt luras av aprils lurighet.

Klänning och vårblomsterglädje

Tänkt vad klänningar kan göra en glad. Denna grön/vit rutiga klänning/tunika är så fin och jag längtar efter att kunna ha den på mig. Just nu är det ju konstigt nog en stor mage i vägen ;-P.

 Vårblommor, tänk vad de gör en glad. Det är något extra speciellt just med dessa små vårlökar. Under sommaren finns det ju hur många blommor som helst att njuta av, men just på våren skapar varje liten blomma som kommer fram ur jorden ett glädjepirr i mig.

Tänk att blommor är fina till och med då de har skrumpnat ihop. 

Blandad med oro och längtan

Bebisen är beräknad att födas i slutet på denna månad. Det känns lite smått overkligt. Storebror är född på beräknad dag och lillasyster gick jag över nio dagar med. Har absolut ingen aning när denna lilla parvel tänker sig "komma ut". Gissar att det säkerligen kommer att bli i början på maj, men nu står ändå barnens väskor packade i fall att. Det känns skönt att veta att de finns där, ett sätt att bearbeta det som snart skall komma.

Efter en natt med mer än vanligt värk i höfterna, fogarna och med armar som ständigt domnar bort och ledvärk i händerna känner jag att det skulle vara rätt så skönt i fall tiden fram till bebisen kommer att gå rätt så fort.
Samtidigt som jag vet ju att när den väl kommer ut så har jag också det jag gör. Vet väldigt väl vad jag har just nu, inte vad som kommer att komma, det kan jag ju bara gissa mig till. Så det är med blandade känslor jag räknar ner de dagar som är kvar. Stor glädje och längtan förstås, men också med oro.

Hon luffsar sig fram

Ute strålar solen, himlen är härligt blå och man kan nästan höra hur det bubblar i snön. La mig för att vila, men kände efter en kort stund att nej här kan jag inte ligga. Ta istället och gå ut med dig och njut av det härliga vädret. Sagt och gjort, jag fick med mig själv ut en sväng på en liten promenad. Eller jag skulle väl mer kalla det för en luffstur, ty det gick inte snabbt på något vis alls. Fogarna är inte vad de brukar vara och konditionen vill jag inte ens tala om så usel den är.

I höstas hittade jag denna underbara kappa på Myrorna. Den är fantastiskt skön och riktigt fin också. Den kommer säkerligen se ut som ett stort tält då magen inte längre är lika stor, men jag tänker att jag kommer att fortsätta att ha den ändå.

Det finns så mycket vackert ute. Skogen mellan Skogshägna och den övriga världen är så härlig, nästan så att man får en liten trolsk känsla över den. Skulle inte alls bli snopen om det helt plötsligt blinkade till ett öga på en av de mossiga stubbar eller stenarna. Genom den går denna fina, kurviga bäck.

Måste erkänna att just denna tid på året är inte Skogshägna min favoritplats. Bilden ovan är tagen bara några hundra meter från Skogshägna och jag önskar att det kunde se lika dant ut hemma hos oss. Här är det mest is och snö överallt. När vägen tinat fram från all is blir det istället bara gegga och slask överallt. Barnen har i alla fall grymt kul ute och kan åka i hundra knyck nedför snöhögarna i sina galonisar och plaska och gegga i geggvattenpölarna.
Det är mest jag som lider. Jag älskar snö i december-februari eller då jag står på mina slalomskidor och får svischa fram längst backarna eller får vara hos mina svärföräldrar och sitta ute på ett renskinn i en snögrop och sola och laga mat över öppen eld på murikan (vet inte riktigt hur det stavas). Nu vill jag bara att den ska smälta bort och att det ska bli riktig vår. Men, men det är bara att vara glad åt det man har och försöka glädja sig i tillvaron, vilket inte borde vara så svårt.

Till något annat vackert jag fotade på min lilla luffsrunda;

Vackert!

Då jag kom hem hittade jag detta fina lila kort i brevlådan. Så sött! Vad galet dålig man är på att skicka vykort. Det är synd, för tänk så glad man blir då man får ett. Ett vykort är en mycket större lycka än ett sms eller mejl, vilket man också blir glad för förstås, med detta är något man kanta på, känna, se, sätta upp på kylskåpet och glädjas åt så mycket mer.

Påskägg och påskmiddag

Titta vilket fint påskägg jag fick i år! :-D
Jag hoppas bara att det inte kläcks än på ett par veckor, nog för att det dock börjar kännas rätt tungt att bära på.

 Jag och Robin blev sugna på att denna påsk göra en liten påskmiddag här hemma. En middagsinbjudan skickades till min pappa (mamma jobbar tyvärr hela helgen) och min lillebror och sedan hade vi fullt upp hela förmiddagen att laga ihop lite ett och annat. Påskskinka, ägghalvor, laxröra, sill, västerbottensostpaj, pären, sallad och köttbullar som rullats av barnen stod på menyn. Dryck; saft och påskmust.
Mums!