onsdag 27 mars 2019

Blått


Jag älskar blå! Alla färger tycker jag hemskt mycket om förstås, kan inte säga att någon av dem är min favorit. Men klarblå, ja det är en riktigt underbar färg. Pärlhyacinters fina blåa.





I köket har jag blå och röda detaljer här och där.




Och denna ljuuuuvliga väska sen, blå och röd med lite grönt. Har suktat efter en sådan här "Kerstin väska" så läänge. Tack vare min fina snälla man är nu denna fina MIN! Tänk alltså.

söndag 24 mars 2019

En garnvinda


Frågade min vän som jobbar på byns secondhand butik om de fått in någon garnvinda i trä. En garnvinda gör livet betydligt lättare för en garnälskare. Och tänka sig, de hade en som jag till och med fick. Den är lite trasig och tejpad här och där, men den funkar ändå jättebra till dess ändamål.



Älskar dessa trädetaljer.




Och vips så var två garnnystan gjorda och jag kunde börja med mina sockar. Det röda garnet heter "faluröd" och jag tycker att det är helt ljuvligt. Särskilt tillsammans med detta vita som heter "linne". Båda är köpta hos "Tant kofta".


Dessa fina ska jag använda under de sommardagar som inte visar på den varmaste av sidor.

En familjedag

 Egentligen hade familjen Marksén planer på att åka slalom hela lördagen. Men då fredagskvällen nalkade kände båda föräldrarna att de inte riktigt skulle orka med en heldag i backen, inte ens en halv. Efter ett samråd med barnen bestämde familjen sig istället för att vara hemma och göra saker tillsammans istället.


Sagt och gjort. Vi sov först länge och åt frukost i tid och otid. När vi slöat klart var det nästan dags att äta lunch. Så det var bara att sätta igång med förberedelserna. Jag och minstlillan hade planerat att vi skulle göra våfflor, så här skulle bär tinas, grädde vispas, smet tillagas och tallrikar, glas och bestick dukas fram.


Storebror skapade sin våffla till ett fint konstverk.



Galet gott helt enkelt.



Efter maten satte barnen och far igång med att pyssla. Det var tänkt att jag också skulle pyssla, men drabbades av ett vansinnigt städil och lät det gå ut över storebrors rum som ligger precis intill köket. Men jag kikade in då och då för att se vad de höll på med.



Titta så gulliga äggkartongsharar. Jättefina alla tre.

Efter pysselstunden dansade vi "Just dance" hela familjen. Det var första gången som jag deltog i detta dansspel. Så kul! Men oj så svettig man blir. Helt galet ju.

Sedan gjorde Robin middag, vi åt den, såg på tv, åt kvällsfika och så var denna dagen slut.

Fula årstid


Under många år har jag tyckt att denna tid om året här uppe i norr är så ful. I södra delarna av Sverige börjar små vårblommor kika upp här och där, det knoppas och markerna torkar upp. Här uppe är det vitt, brunvitt eller svartvitt vart man än tittar. Jag brukar ställa mig i solen, på en asfaltsväg, forma händerna likt en tratt och titta på den torra asfalten genom "tratten" och fantisera att det är sommar och att inte all den fula snön finns runt i kring.
Det är inte det att jag inte tycker om vårvintern, snarare tvärt om. Men när jag ska fota den väljer jag alltid de vinklar där vintern syns som minst och våren mest.
Nu har jag börjat att få upp ögonen för denna tid. Den är faktiskt väldigt vacker.


Jag är särskilt förtjust i de vita kala björkarna mot den vita snön.




Vårt samhälles fina svenska kyrka.


Det drippas och droppas från taken här och där.


Gatorna luktar en blandning av varm asfalt, lera och grus. Överallt finns också tunna lager med is som det bara inte går att låta bli att gå på så det krossas under skorna. Jag kommer nog aldrig att bli riktigt vuxen.


Vägen ner till oss är en salig blandning av grusiga partier, leriga, isiga, snöiga eller slaskiga. Kanske inte den absoluta fröjden att bo vid den grusväg så här års. Men det hör till, så det är fint på sitt lilla sätt.


Granskogen intill vårt hus är lika trolsk som alla andra tider om året.


Vilka vackra iskristaller som bildas här och där.


Så här med ska jag sluta skämmas för denna fortfarande vita tid här i norr. Tiden med blomster kommer i sinom tid den. Bättre att försöka se det fina som finns här och nu istället för att tråna efter det som ligger framför.

torsdag 21 mars 2019

Rutor i tillvaron


Vårdagjämning och skogen glittrar av droppar. Det är helt magiskt vackert. Önskar att det vore skare så att jag kunde vandra runt i den glittrande skogen utan att bli helt blöt av svett av allt plumsande. Det skulle bli mer rogivande på det viset.



Vår fina plats på jorden. Önskar bara att jag fick veta om den kommer att bli beständig eller ej. Just nu är vi liksom fast mellan att inte kunna sälja och gå vidare eller att stanna, gräva ner rötter och skapa vidare på vårt hem.



Jag älskar att se livet i små rutor. Det gör det stora hela lättare att ta in. Jag har ett tunnelseende som ofta kan ge problem, men också ger det mig fantastiska möjligheter att zooma in på de fina detaljerna. Som denna vackra ruta av middagstillagningen. Hela köket runt i kring är som vanligt stökigt, men inte just på denna lilla ruta.


Finns inte mycket som är vackrare än det jorden skapat. Gott och fint. På golvet nedanför på en trasmatta ligger en liten kisse alldeles intill mina fötter.



Potatis och broccolisoppa, ingen favorit hos ungarna precis, men jag älskar den.


Middagen är framdukad. Soppa till mig, maken och den unge som vill smaka och köttbullar, potatis och brunsås till den som inte vill.

onsdag 20 mars 2019

En ledig tisdag i bilder


Hejsan! Nu tänkte jag att du skulle få hänga med mig på en ledig tisdag. Tyckte att det skulle vara roligt att dokumentera den i lite bilder. Så här har du mig, eller delar av mig i alla fall, iklädd mina senaste loppisfynd en urfin gul tunika och en kofta i marino ull med beigegula blad. Båda köpta på Röda Korset för 10 kronor stycket. Halsbandet är en gåva från min mor och far. Den är gjord av en tjej som heter Hanna och har instagramprofilen @hannas_finheter . Hon skapar helt ljuvliga halssmycken av retrotyger och ibland även nya tyger. De är så fina. Men nog om det, nu börjar jag dagen.


Efter att ha kämpat mig upp ur sängen hjälp skolbarnen iväg till skoltaxin satte jag mig i min gröna sköna fåtölj, plockar upp min stickning och stickar varv på varv, varv på varv. Att sticka islandströjor är bland det roligaste jag vet och just nu håller jag på med en till min svägerska Frida. Det känns extra roligt att sticka en till någon som man tycker hemskt mycket om.


Samtidigt som jag stickar sitter jag då och då och tittar ut ur detta gröna fönster med små rosa fina klickar.


Gordon ligger och sover på soffan intill.


Severus sover på bordet.


Sedan vaknar minstlillan och kommer nerstruttande för trappan på sina barfotafötter, rufsiga hår. rosa nattlinne och blåa snuttefilt i högsta hugg. Hon sitter i mitt knä en stund och jag får lukta på hennes mjuka hår. Vi går till köket och ordnar frukost, kaffe och macka till mig och skinksmörgås, blodapelsin och vatten till henne.


En helt annan dag var jag ute i skogen intill och plockade lite blåbärsris. Nu har de börjat att växa ut små fina blad. Fint att se på då snön fortfarande vräker ner utanför fönstret.
Efter frukost plockar jag i köket och städar lite här och var. Minstlilla följer varje steg jag tar. Hon är så söt och underbar på alla vis, men ibland kan jag bli helt galen på att hon absolut inte kan leka själv utan måste vara med mig hela tiden. Känner mig liksom fångad i mitt eget hem av hennes ständiga jakt efter mig. Usch vad hemsk jag känner mig som säger så. Jag hoppas att du förstår vad jag menar. Jag älskar henne över allt annat, men jag vill få vara med mig själv ibland utan att vara förföljd. Det skapar en stress inom mig. Men jag har en sådan tur som fått denna underbara skapelse i mitt liv och hon ger mig så mycket mer glädje än allt annat.


En annan dag stoppade jag och minstlillan i ärtor i jorden och nu växer ärtskotten för fullt.



 Vi värmde rester till lunch och äter av ärtskotten. Förvånade nog tyckte minstlillan om att äta dem. Det hade jag inte trott. Själv tycker jag det är så goda att lägga på smörgåsen.


Minstlillan har jag nyligen klippt håret på. Kort där bak och page där fram. Hon blev helt enkelt urgullig i den nya frisyren.


Nej men titta, en sovande katt intill. En till sötnos som gärna vill vara nära. Om han inte sover allt för tungt vaknar han alltid till och följer med mig om jag lämnar rummet och somnar på en ny plats i det rum jag nu befinner mig i.


Några av mitt bladande blåbärsris satte jag i vasen med några röda fina tulpaner.

Efter lunchen kom storasyster hem och vi tog bilen ner till byn för att ha ett utvecklingssamtal med minstlillans fröken. För ovanlighetens skull har jag bilen hemma, Robin som jobbar på en annan ort har ett större behov av bilen och jag tar mig istället fram med min fina elcykel. Men idag hade jag bilen och efter utvecklingssamtalet och lite andra ärenden lämnade vi storasyster på miniorerna och begav oss hem igen för att möta upp storebror.


Efter att vi (läs jag) skottat tung blötsnö från gården går vi in. Mellis dukas fram och inmundigas medan vi pratar om skoldagen som varit.


Piper iväg till kyrkan och hämtar storasyster. Medans jag lagar middag hjälper jag skolbarnen med deras hemläxor och sedan får de sitta en stund och ha skärmtid.

Medans maten är i ugnen diskar jag undan och dukar fram. Min Robin kommer hem och vi äter middag tillsammans och försöker prata ikapp allt det vi varit med om under dagen.


Tisdagen avslutas i detta underbara hem, min faster Annas. Den vackra bruden på tavlan är min farmor. En av de vackraste tavlorna som finns.


Fint att få avsluta en dag med att få sitta tillsammans med några nära och prata om veckans roligheter och vedermödor. Varje tisdagkväll träffas vi några kvinnor och pratar om livet och vår tro. Jag kan tyvärr inte vara med varje tisdag, men de tisdagar jag kan är till en stor glädje för mig. Bor du här i trakten och skulle vilka vara med oss på tisdagkvällar får du gärna höra av dig.



Nybakade scones och te i vackra tekoppar.


Jag älskar detta hem och det har varit en trygg plats för mig sedan mina unga tonårsdagar.

Det var min lediga tisdag det i några drag.