Så mycket mer

 

Ännu ett år har snurrat runt sedan min förra färgcirkel av asplöv gjordes. Nu har jag suttit och pillat ihop årets. Den han blåsa bort flera gånger innan jag tillslut lyckades få den på bild, men det var det värt. 

Av lönnens färgsprakande löv tillverkade jag och minstlillan några bladrosor att lägga på min farmor och farfars grav och faster Ulrikes. 

Tänk att något så fint kan vara så enkelt att tillverka. Inomhus har jag höstpyntat lite så där lagom med många ljus och torkade växtligheter. 

Lite nytt i porslinsskåpet, det är ju alltid trevligt. Denna gång dessa två kitschiga, lite lätt horribla, tekoppar. De var på väg in i evigheten och min inre barmhärtighet svämmade över och tog sig ann dem. Fars kopp och Mors kopp står skrivet på dem med guldbokstäver. 

Dessa urtjusiga kaffekoppar fick jag som gåva av min svägerska. Så, såå fina! 

Annars i hemmet städas och pyntas inte så värst mycket. Snarare tvärt om, rivs ner och dras fram. Jag har börjat att städa i ett av våra bråtigaste hörn av huset. Städandet ledde till att jag helt enkelt beslöt mig för att göra det ordentlig och fixa till rummet till ett rum som ej behöver gömmas i skam. Istället kommer det att bli ett rum att vara stolt över och gärna vistas i. 

Det är roligt att mötas av all den historia som ryms i ett gammalt hus då det gamla rivs. Mossa som är instucken för att täta springor i väggen eller hundraåriga gamla tidningspapper. 

Framför allt alla dessa lager av tapeter. Hittar så många jätte, jätte fina. Bitar av dessa ska jag spara och kanske göra en tavla av eller sätta i en bok att kunna se i och inspireras av. 

Detta är så mycket mer än bara en hög med trasiga pappersbitar. Det är historia. Människor som levt och bott i vårt hus har valt, köpt och arbetat med att sätta upp dessa till att pryda och inreda hemmet. Tapetbitarna speglar årtal, livsstil, känslor, personlighet, ja säkert också mycket mer, hela livet till och med. Tänk så mycket i ett hem som förmedlar så mycket mer än bara det den egentligen är till för. 

Något handstickat förmedlar också mycket mer än bara "produkten" i sig. Dessa två vantar har jag stickat och de har packats ner i min brors väska, flugit över land och hav och sitter nu förhoppningsvis på hanns flickvän Hannah´s händer. Min bror och Hannah har inte kunnat träffats på väldigt lång tid på grund av pandemin, till och med år, så det känns så extra roligt att veta att de nu får vara tillsammans. 

Höstkänslor

Lämnar minstlillan hos en kompis som bor på gården med detta vackra stora träd. Lönnar blir så extra vackra då deras löv blir alldeles gula och stammen får liksom en ännu mer svart färg. Så fina konstraster skapas. 

Själv tar jag mig en liten promenad bland prasslande höstlöv. På mig bär jag en jättefin, handstickad kofta. Köpte den för under hundralappen på Fyndet. Den är egentligen för stor för mig, men det är just det som gör den så bra. Perfekt att "kura ihop" i, eller att ha som ett extraplagg som går att dra över andra plagg om det är kallt. Till denna blåsiga höstpromenad passade den perfekt. Hösten är något av den bästa tid att vandra ut i tycker jag. 

Önskar att jag kunde överföra mina översvallande lyckokänslor för hösten till dig, om det nu inte är så att du kanske redan älskar den lika mycket som jag?