Höstmys

En vacker och blåsig höstdag. Riktigt härlig. Tycker om att vira en halsduk kring halsen, ta på mig en varm tröja och vandra runt i naturen.

Gröna fina ulliga mjuka mossa.

Flugsvampar är så fina trots sin giftighet.

Gordon följer mig för varje steg jag tar på min lilla minipromenad.

Har en sådan längtan efter att få vara helt i fred. Att bara få vara själv.

Hemma på gården görs det geggamat av bästa sort.

Inne är det också höstmys. Kuddar, täcken och leksaker virvlar runt och har samma förmåga som höstlöven att släppa taget om sina grenar och virvla ner och landa här, där och överallt på marken.

På vardagsrumsbordet pågår det ett ständigt starwarslego krig.

I ett fönster har höstgardinerna fått komma upp, de andra två som finns i vardagsrummet väntar fortfarande på att bli tvättade. Får se när orken infinner sig. Man får se det från den ljusa sidan, det kommer in mycket mer ljus då det inte hänger några gardiner för..

Hemma hos mig

Vilken regnig och ruskig dag. Rätt så mysigt, tycker jag. Jag har suttit vid ett fönster och tittat ut. Tittat på regnet, på vinden som blåser kring träd och blad. Tänkt mycket. Det skulle jag vilja ha mer tid till. Att bara sitta still och titta rakt fram.

Det finns fortfarande små sommarblommor här och där. Hittade två små fina blommande lupiner här om dagen och blev så glad. Små blomsterbuketter här och där i sitt hem lyser upp.

Försöker tänka bort det stökiga och bara sikta in mig på det fina. För jag tycker att vi har mycket fint i vårt hem. Fint för mig.

Att låta en klänning hänga framme tycker jag är så fint. Trist att de bara ska hänga i sina garderober och vänta på deras tur att bli använda.

Mitt fina kattporslin. Dock väldigt trasigt, men skulle aldrig i hela världen slänga bort dem.

Älskar utsikten från vårt sovrumsfönster.

Grönt glas.

Storasysters fina hylla.

Minstlillan är som mest nöjd då hon får vandra runt utomhus. Helst skulle hon vilja gunga en hel dag.

Inte är den någon skönhet denna stora kluns som pryder vår gård, men en stor glädje för barnen är den. Nu är det snart dags att packa ihop väggar och studs för denna tid, gömmas undan i förrådet under vinterns kalla snöiga dagar, för att sedan vecklas ut sen igen till nästa vår och sommar.

Skördemarknad

I lördags var det skördemarknad i en ort nära mig som heter Lövånger. Jag älskar denna marknad. Lagom stor och full med så mycket fint. Hantverk, odlat, närproducerat och närodlat.
Jag och min faster Anna åkte tillsammans dit och vandrade runt bland många fina intryck av smaker, lukter och syner. Det är härligt att få stå vid ett marknadsstånd och gräva in sina fingrar i vackra, fina fårskinn eller ett annat där man får smaka på god honung, marmelader eller äppelsaft. Kolla in fina perenner, köpa färska närodlade morötter eller titta och känna på fina handgjorda klädesplagg.
Jag var så full av intryck då jag kom hem så jag tänkte att jag mest bara tittat och inte köpt någonting. Sa till och med till min man att jag inte köpt något. Med det gjorde jag, trots att jag mest "bara" upplevde och vandrade runt och tittade.

Polkagrisar måste jag alltid ha med mig hem. SÅ fint och så gott. Lakritsblandningen kan jag säga är en riktig höjdare. Mums!

Klubbor till barnen.

En liten "knippe" änglar från kyrkans fair trade stånd. Så gulliga och fina.

Jag fryser väldigt ofta om fötterna, men är numer väldigt dålig på att sticka. Tar mig inte tid till det helt enkelt. Blev så glad då jag hittade dessa, fina och varma. Maskinstickade dock, men ändå helt underbara. Jag kan bara gissa vad de skulle kosta om det var någon som själv för hand hade stickat dem. Jag är så trött i mitt lille huvud, mer än vanligt faktiskt, numer så jag kom faktiskt inte i håg alls vad hon berättade vad det var för garn i sockarna. Men jag minns att jag lyckligt stod med dessa sockar i min hand efter att jag betalt dem.

Naturfärgat garn. Alltså visst är det bara såå vackert! Dessa två nystan har jag tänk ska bli en sjal. Fick ett mönster med garnet och jag hoppas att jag snart finner mod att ta tag i projektet. För tänk så fin och mysig den kommer att bli! Åh!

Vaaarma, sköna vantar. Och inte minst fina, blev kär vid första ögonblicket. "Varför har jag så lätt att kära ner mig i saker?!" både tänker jag för mig själv och säger högt till Anna. Hon skrattar, hon är nämligen lika som jag.

Vackra höst

Jag blir så glad då jag får lite kontakt med er läsare, alltså då ni väljer att på olika sätt skriva tillbaka till mig. Jag säger inte att det är ett måste, men det är en stor uppmuntran till mig att vilja fortsätta. Blir alltid väldigt generad då jag får beröm så där "rakt i ansiktet", vet som inte riktigt åt vilket håll jag ska titta. Men jag försöker att bli bättre på att ta åt mig och säga ett tack från hjärtat.

 Speglingar i vatten, det är ju bara så magiskt vackert.

Jag har rätt så svårt att hitta tillfällen att bara åka iväg. Hitta fina platser att vandra i och fota. På kvällen blir det så mörkt så fort och på dagen har jag ständigt tre ungar kring om mig. Vill få vara själv med min omgivning och min kamera.
Min man råkade på en väldigt förkylning och är hemma från jobbet, så efter att minstlillan somnat i vagnen, storebror fortfarande var på skolan och storasyster på förskolan passade jag på att ta mig en liten tripp.

Så vackert det är i naturen. Alla gula, orangea, röda, bruna nyanser i all oändlighet. Det går inte att se sig mätt på.

Stannade för en liten stund vid en gammal gård med en fantastiskt vacker dubbel dörr. Så underbar! Vet faktiskt inte om det är någon som använder gården till något, men den ser rätt fallfärdig och sliten ut, men som sagt väldigt vacker.

Vacker gård med vacker utsikt.

Ursäkta om jag ser lite grym och arg ut, men solen tittade plötsligt fram och "skar" in i mina ögon.

En hasp. Alltså är det något som mitt hjärta bultar lite extra för så är det haspar. De är så fina på något sätt. Det är något särskilt i att få vrida på en hasp för att öppna en dörr, lucka eller liknande. Och det där skavda i tapeten eller annat underlag som blir efter år av vridande.  

Det är både vackert och sorgligt med hus och gårdar som står och förfaller. Vemodigt.

Hösten alltså, jag är så kär i den.

Vacker tjej och vacker natur

Hej ni trogna läsare! Min fina systemkamera som jag har haft i typ tio års tid är trasig, som ni nog redan vet vid det här laget. Har känt mig så ledsen för det och inte riktigt orkat ta tag i saken och fixa mig en ny.
För några dagar sedan ringde min käre make hem och sa att han skulle bli lite sen från jobbet. Jag suckade högt, men det var ju inte så mycket att göra åt saken. Men vet ni vad orsaken till att han skulle bli sen var? JO han skulle gå förbi postombudet och hämta ut en stor låda med en "ny" systemkamera till mig. Vilken man jag har alltså. Så omtänksam. Det är typ samma kamera som jag redan har fast lite nyare en EOS 40D. Jag är så glad i den! Har först bara suttit och känt på den och haft den i min hand, men igår tog jag mig en sväng för att testa den.

September alltså, finns det någon vackrare månad?

Minstlillan sov skönt i sin vagn medan jag vandrade runt. Tog en liten sväng förbi min farmor och farfars grav. Satt där ett tag och grät en skvätt. Mins tillbaka till den stund då jag satt vid farmors säng då hon låg för döden. Alla mina farbröder och fastrar var tillsammans i rummet och sjöng alla farmors älsklingssånger. Det kändes som att jag satt i himlen då jag hörde deras vackra röster i fina stämmor. De hade bestämt sig för att sjunga Linnéa in i himlen, bland det vackraste jag någonsin hört någon göra för någon. Min älskade farmor.

Åter hemma. Här är det så stökigt. Jag har inte mått så bra den senaste tiden. Snarare rätt dåligt faktiskt. En dag tog jag mig inte ens upp ur sängen och min mamma fick komma och ta hand om barnen. Så jättesnällt av henne, men det känns fortfarande så hemskt av mig.

I går kväll tog jag min Emylinda ut till denna vackra plats. Ni kanske minns bilderna jag sist tog från denna plats. Allt är så vackert här. Och nu extra vackert då denna fina lilla tös vandrade runt. Jag tror att bilderna talar för sig själv.

 Då vi åkte hem möttes vi av en alldeles bedårande vacker himmel och natur.

Idag är det dimmigt och hela tiden regnar det lite lätt, kallar det för "fjösregn". Ett sånt där regn som knappt ens känns, men som ändå gör en fuktig.

Silvereken såg verkligen ut som silver då den var täkt med små, små vattendroppar.

Nu kan man se hur effektiva alla små spindlar har varit. Nästan överallt glittrar det av små eller stora spindelnät. Vissa små granar ser nästan ut att vara helt övertänkta av dessa nät.

Oj så många bilder det blev i detta inlägg. Hoppas du fick någon du tycker om.